Innan vi blev kristna firades en annan högtid vid ungefär samma tid som halloween eller Alla helgons afton/dag, alltså tiden mellan höstdagjämningen och midvintersolståndet. På Wikipedia läser jag om något som kallas ”alvablot”, en fest som firades om senhöstarna eller i början av vintern.
Flashing Swords är en serie fantasyantologier som publicerades av Dell Books mellan 1973 och 1981. Antologierna redigerades av Lin Carter (1930-1988), en legendarisk gestalt inom den fantasygenre som brukar kallas Sword and Sorcery (svärd och svartkonst).
I denna genre handlar det inte som i Tolkiens high fantasy-berättelser om att rädda världen i en episk konflikt mellan gott och ont, utan om en hjältes individuella äventyr och strider med monster för att vinna ära, guld och vackra kvinnor.
Sword and Sorcery kallas också ibland för heroisk fantasy och sägs ha grundats av amerikanen Robert E. Howards, som publicerade sin första novell om Conan Barbaren 1932.
Häromdagen (20/10 2020) skrev Richard Sörman en fin artikel som uppmanade unga svenskar att erövra sitt modersmål, ”Ärans och hjältarnas språk” enligt Esaias Tegnér.
När jag läste lingvistik vid Uppsala universitet kom vi ofta in på ämnen döende språk. Faktum är att språk dör varje dag. Om vi inte vill att svenskan ska dö, måste vi, som Sörman skriver, bli dess vårdare och försvarare. Ett sätt är att läsa dikter vid högtidsdagar och fester. Födelsedagskalas är bra tillfällen.
Sörman nämner hur invandrarnas brytning förstör svenskan. ”Igår jag käkade kebab”. Den dåliga svenskan talas inte bara av invandrare, utan också av ungdomar som är uppvuxna här. Den används för att visa att man inte är en ”svenne” utan en ”blatte”.
Jag minns Andreas Malm från den tid då jag fortfarande var palestinavän. Året var 2009 och han stod på Sergels torg och skrek Allahu akbar. På debattsajten Newsmill skrev Malm att vi bör stödja den islamistiska regimen i Iran och Hamas i kampen mot Israel.
Andreas Malm höll tal och varnade för att det ”imperialistiska system som står bakom Israel finns överallt”.
I Expressen skrev han 2006 artikeln: ”Därför ska vi stödja Hizbollah”.
Milkstrology är en amerikansk YouTube – och Twitterprofil som pratar om astrologi. På Twitter har hon 261,6 tusen följare. Jag känner inte till hennes verkliga namn och identitet, men hon ser ut som en ung tjej i tjugoårsåldern. Hon bor hemma hos sina föräldrar.
På bilden, som hon postat på Twitter, är hon på väg hem den 21 oktober efter att ha röstat på Demokraternas presidentkandidat Joe Biden. Hon bär hans märke på sin tröja.
Tidigare denna månad blev hon kritiserad av vissa av sina ”vakna” fans för att ”white washa” astrologin. Hon har som vit inte rätt att göra sig till talesperson, eller framträda som expert, för en icke-vit vetenskap.
En viral video visar hur en ung man står på taket till en kyrka i London. Han kämpar för att riva ner kyrkans kors. Mannen försöker inte ens dölja sin identitet.
När jag ser klippet tänker jag: Tänk om det varit en vit engelsman, en kristen, som på samma fräcka sätt vandaliserat en moské?
Hamid Zafar, mera känd som ”Rektor Hamid”, har råkat i onåd sedan det avslöjats att han skrivit hatiska saker under pseudonym på nätet. Jag har inte följt Hamids resa och har inte heller satt mig in i fallet. Han säger att han har förändrats och inte längre har de åsikter han gav uttryck för i lönndom. Jag lämnar dessa åsikter åt sidan. Här tänkte jag ta upp åsikter han uttryckt öppet.
Den 12 oktober i år firades Columbusdagen i Förenta staterna. På Vita husets hemsida kan man läsa ett meddelande från presidenten Donald Trump om dagens betydelse: ”Proclamation on Columbus Day 2020”.
Skådespelerskan Gal Gadot, som haft superframgång som superhjältinnan Wonder Woman, lämnar nu den rollen för att spela den egyptiska drottningen Kleopatra i en ny biografisk storfilm på Paramount.
När man pratar om islamisk terror eller islamiskt förtryck händer det ibland att någon för fram sufismen som ett exempel på en snäll rörelse i islam.
Här är ett exempel från november 2015 som jag hittade på Twitter: en ordväxling mellan den liberala debattören Jenny Sonesson och ledarskribenten Carolin Dahlman på Kristianstadsbladet:
När jag var grabb på 80-talet spelade jag rollspel som Drakar och Demoner och Mutant. Det innebar att man satt runt ett bord (eller på golvet), berättade en berättelse tillsammans. Man låtsades vara en fantasyhjälte som Conan eller en överlevare i världen efter kärnvapenapokalypsen. När man ställdes inför problem slog man tärningar.
Det första, och största, rollspelet heter Dungeons & Dragons och uppfanns av amerikanen Gary Gygax på 1970-talet. Det är ett fantasyrollspel, det vill säga äventyren tilldrar sig en värld som liknar medeltidens Europa, men där magi fungerar och monster finns på riktigt. Ett av de vanligaste monstren är orkerna, som Gygax snott från Tolkiens sagor.
Bilan Osman är en professionell så kallad ”antirasistisk” opinionsbildare som arbetar på skattefinansierade Expo. Hon har nyligen nominerats ett pris, vilket hon berättar om på Twitter (6/10 2020) genom följande formulering:
Vad är nostalgi? Slår man upp ordet i Nordisk familjebok, 1800-talsutgåvan, får man veta att det är en ”sjuklig, smärtsam hemlängtan” som, om den är allvarlig, kan leda till sinnessjukdom:
I synnerhet hos unga qvinnor, som nödgats lemna hemmet och vistas bland främmande menniskor och i främmande land, kan denna företeelse stegras till en verklig sinnessjukdom, en form af melankoli med hallucinationer för syn och hörsel rörande hemmet och anhöriga samt med våldsamma drifter till sjelfmord, mordbrand m. m. Har sjukdomen framskridit långt, botas den icke alltid, som man skulle tro, genom återförande till hemmet.
Netflixfilmen The Devil All The Time (16/9 2020) med svenske Bill Skarsgård i en av huvudrollerna är väl värd att se. Filmen är baserad Donald Ray Pollocks roman med samma namn.
Filmens skådespelarensemble är helvit, vilket är något ytterst ovanligt i vår tid när wokevänstern fått sådant inflytande över underhållningsindustrin. Mig veterligen har dock ingen klagat över bristen på mångfald.
Det kan bero på att filmen i övrigt tilltalar wokevänstern. Den vita medelklass i storstäderna som utgör wokevänstern delar säkert filmens bild av lantisar som inavlade, våldsamma, perversa, vidskepliga och korkade.
Jag är ganska ung, född 1976 i Uppsala. Men den stad jag växte upp i finns inte mer. Det Uppsala har dött.
Uppsalas mest ikoniske sångdiktare, Gunnar Wennerberg, höll till här på 1850-talet. Han föddes idag den 2 oktober 1817. I sina sånger, Gluntarne, skildrar han studentlivet. Det förekommer fyllor och hyss. Men inga bestialiska knivmord. Det är slagsmål mellan studenter och brackor. Men inte gängkrig med skjutvapen.
Mathilda Bandarian är en 19-årig juridikstudent från Göteborg. Hon är ordförande för SSU Vänersborg och på Twitter beskriver hon sig som socialist.
Politiker och journalister pratar om att vi har stora problem med ”islamofobi”, ”afrofobi” och ”antiziganism”. För att bekämpa dessa problem krävs det mer skattepengar. När en svart man dör vid ett polisingripande på andra sidan Atlanten, leder det till en diskussion i Sverige om mer skattepengar till så kallad ”antirasism”.
Något som man hör betydligt mindre om i gammelmedia är hatet och föraktet mot svenskar. De politiker och journalister som pratar om Sveriges stora problem med rasism, tycks inte se denna svenskfientlighet som ett problem, än mindre ett problem som man bör satsa skattepengar på.
Den finlandssvenske författaren Zacharias Topelius historiska roman Ungdomsdrömmar (1912) utspelar sig i Finland i början av 1600-talet. Ett skepp har förlist utanför Nylands kust och tre sjömän har tagit sig i land och har fått skydd hos gumman Agneta. En av dem, en grovlemmad man i femtioårsåldern, ”klädd i ryttaredräkt och av ett jovialiskt utseende”, frågade gumman:
”Har ni öl?”
Det var hans första ord.
Gumman Agneta svarade:
”Var skulle fattigt folk taga öl vid mickelsmässan? Saltvatten ha vi, så det förslår; skall det vara mer av den sorten?”
De flesta av oss förstår att invandrares dåliga svenskkunskaper är ett problem. Men det är också ett problem att många invandrare, särskilt från Mellanöstern, inte kan engelska.
Jag bor i Uppsala och träffar ibland studenter från andra europeiska länder, som Tyskland, Italien, Frankrike och Nederländerna. Dessa ungdomar är vana vid mångkultur. Hela Västeuropa har genomgått samma förvandling de senaste decennierna.
Det är inte lätt att läsa om hemska övergrepp. Även en lugn person kan bli rasande. Man känner medlidande med offren och stark avsky mot förövarna. Man undrar hur vissa journalister inom mainstreammedia klarar av att inte bara behålla lugnet, utan till och med sätta sig ner och skriva snyftreportage om gärningsmännen.
I augusti i år blev två pojkar rånade, utsatta för tortyrmisshandel och våldtagna under en hel natt på kyrkogården i Solna. Förövarna är unga män med invandrarbakgrund. Nyligen publicerade Expressen en stor artikel om deras liv för våldtäktsförnedringsrånen. Artikeln är lagd bakom betalvägg.
Sofie Löwenmark är en journalist och opinionsskribent som särskilt bevakat islamismen. Hon ställer en relevant fråga på Twitter (23/9):
Om nazistiska (och liknande) föreställningar förbjuds världen runt. Är det då självklart att Sverige ska erbjuda fristad för alla nazister som söker sig hit, för att de inte ska riskera att drabbas av rättsosäkerhet i hemländerna? (Seriös fråga)
En av kommentatorerna skriver att nazister inte bör ges asyl, då svarar Sofie:
För några dagar sedan (18/9 2020) skrev jag en kommentar till teveserien Cobra Kai. Serien hade premiär på YouTube våren 2018, men har nu tagits över av Netflix.
På senare tid har två vita akademikerkvinnor avslöjats med att låtsas vara svarta. CV Vitolo-Haddad, lärare vid journalist- och medieskolan vid University of Wisconsin-Madison, lurade sina kollegor och studenter att tro att hon hade afrikanskt påbrå.
I förrgår (16/9 2020) skrev Bitte Assarmo om teveserien Cobra Kai. Serien hade premiär på YouTube våren 2018, men har nu tagits över av Netflix.
Det vore konstigt om inte även jag skrev om den då jag håller på med en serie artiklar om tonårsfilmer från 80-talet. Cobra Kai, som är en fortsättning på Karate Kid, som kom 1984, kan ses som ännu en i raden av exempel på den våg av 80-talsnostalgi som går igenom populärkulturen. 80-talsnostalgin blivit big business, särskilt efter Netflix succé med teveserien Stranger Things, som började sändas 2016.
På sin blogg skriver rasforskaren Tobias Hübinette att USA:s president Donald Trump ”förklarat krig mot den kritiska rasforskningen”:
”Trump har nu förklarat krig mot den kritiska rasforskningen (och därmed också mot ras- och vithetsforskarna) och mot mångfaldsarbetet (och därmed också mot de antirasistiska mångfaldsutbildarna/konsulenterna) efter sommarens BLM-rörelse…”
Det heter att könet att är en ”social konstruktion”. Det är vem du är på insidan som räknas. Om du är född som kvinna, men identifierar dig som man, så ska du betraktas som man. Människans biologiska förutsättningar bestämmer inte hennes identitet. Gäller det även vår etniska tillhörighet? Vad händer om du är vit, men känner dig som svart?
I en tweet (10/9 2020) påstår den socialdemokratiske ledarskribenten Anders Lindberg att sverigedemokraterna ”dominerar sociala medier”:
Igår hade det gått nitton år sedan de islamistiska attackerna mot USA den 11 september 2011. De flesta av de 2996 dödsoffren dog i attacken mot tvillingtornen i New York. Som svar på attackerna startade den dåvarande presidenten George Bush den yngre ”kriget mot terrorismen”.
Det blev ett inte helt effektivt krig som inte ringade in islamismen, och särskilt den radikala och puritanska varianten av sunnitisk islam, salafismen, som huvudfiende. I stället fortsatte till exempel USA sin allians med det strikt sunnitiska Saudiarabien, Al-Qaidas vagga, samtidigt som man gick in i Irak och störtade Saddam Husseins arabnationalistiska regim.
När jag besökte klädföretaget Gants hemsida igår (10/9 2020) såg det ut så här på avdelningen herrtröjor. Av sju modeller är sex svarta. Gant har, liksom många andra företag, gått och blivit woke.
I förrgår (6/9 2020) berättade Jan-Olof Sandgren här på Det Goda Samhället om en undersökning bland iranier som visar att antalet iranier som identifierar sig som muslimer har sjunkit drastiskt: ”Ny sensationell undersökning: Bara 40 procent av iranierna definierar sig som muslimer”.
Resultatet förvånar mig inte alls. Jag har en far från Iran. Jag har inte växt upp med honom, men mitt ursprung har ändå, alltsedan tonåren, gjort mig intresserad av Iran och iranier. Därför har jag läst en hel del och umgåtts mycket med iranier i Sverige. Jag har även besökt Iran.
