Häromdagen skrev jag ett inlägg om författaren Sigge Strömberg: ”När det var ok för grabbar att slåss” (4/9 2021).

Sigge Strömberg (1885-1920) var en numera bortglömd författare, journalist och tidningsman. På Wikipedia läste jag att Strömberg tillbringade en tid i Amerika och där tjänstgjorde på den svenskspråkiga tidningen Minneapolis Veckoblad 1904–1905.

En av Det Goda Samhällets läsare mejlade mig ett antal skärmdumpar hämtade från Skandinaviska Enskilda Bankens (SEB) webbsida. Läsaren hade reagerat på att personer med ”gammelsvenskt” utseende är extremt underrepresenterade på webbsidans bilder.

Dan Korn är en rabbin, författare och folklivsforskare som sitter i ledningen för den konservativa tankesmedjan Oikos. I ett inlägg på Facebook (5/9 2021) skriver han:

På svenska Wikipedia läser jag att mumbo jumbo är ett engelskt uttryck, sedan 1980 också räknas till det svenska språket. Med uttrycket syftar användaren på vad han ”uppfattar som felaktiga religiösa, andliga eller på andra sätt icke-vetenskapliga föreställningar, till exempel tron på arkaiska andliga ritualer, spöken eller new age-relaterade vanföreställningar”.

Brå:s rapport om ursprung och brottslighet förvånade inte mig det minsta. Rapporten visar att majoritet av alla brott begås av personer med icke-svensk bakgrund. Jag har bott i ett utanförskapsområde och jag vet vilka som langar, rånar, slåss och skjuter. Värstingarna heter inte Kalle och Pelle, utan Muhammed och Ali.

”När får vi vårt första svenska förortskalifat?” undrade Maria Rashidi, ordförande i Kvinnors Rätt i en debattartikel i Göteborgs-Posten den 17 juni 2015. ”Jag som har rymt från det religiösa tyranniet i Iran”, skrev hon, ”ser förskräckt på hur det i jämställdhetens bästa land samma typ av fundamentalism växer sig allt starkare och jag vet inte vart jag skall ta vägen nu ännu en gång.”

För några år sedan (6/1 2018) pratade jag med Soheila Fors på min podd TANKAR FRÅN FRAMTIDEN. Hon kommer från den kurdiska delen av Iran. Hon har upplevt både hedersförtryck och islamisk fundamentalism. Men hon har överlevt båda. Idag är Soheila kristen.

Muhammed är den siste profeten. Det kommer ingen profet efter honom. Det betyder att vi inte kommer att få ta emot någon ny uppenbarelse, inget nytt budskap från Gud till människorna. Vad kan vi dra för slutsats av det? Jo, att Muhammeds uppenbarelse är nog. Gud har sagt allt som är värt att säga. Koranen innehåller allt vi behöver veta. Det behövs inga fler heliga böcker.

När jag gick på högstadiet ville jag vara med på de arabisktalandes hemspråksundervisning. Jag ville ta denna möjlighet att lära mig ett språk som intresserade mig – gratis. Jag dök upp den första lektionen, men läraren gjorde snabbt klart för mig att jag inte fick vara med.

BBC och Netflix åttadelade teveserie Troy: Fall Of A City (2018) skildrar den tioåriga belägringen av Troja, en berättelse känd genom Homeros episka dikt Iliaden.

Det är dock inte trojanska kriget, Homeros och Iliaden som har stått i fokus när teveserien har diskuterats, utan fenomenet ”blackwashing”. Man hade satt en svart skådespelare (David Gyasi) att spela den grekiske hjälten Akilles.

I tjugo år var Anas Khalifa en sträng, salafistisk predikant. Han hyllade jihad och älskade Usama bin Ladin. Nu har han tänkt om. Han är fortfarande muslim, men han är inte sträng och han älskar inte längre bin Ladin.

För omkring en vecka sedan (13/8) spelade jag in ett poddavsnitt med galleristen Henrik Rönnquist om James Bond-filmen From Russia with Love (1963).

Det är känt att filmen påverkats av Alfred Hitchcocks film North by Northwest från 1959 (I sista minuten). Hitchcockfilmen om reklammannen Roger O. Thornhill (Cary Grant) som misstas för en hemlig agent ses av många kritiker som en föregångare till James Bond-filmerna.

I Astrid Lindgrens berättelser om Pippi Långström är Pippis far ”negerkung” på den påhittade Kurrekurreduttön i Söderhavet.

I nyare upplagor har ordet ”negerkung” bytts ut mot ”härskare av kurrekurredutterna”.

Den muslimska världen är full av gravmoskéer, till vilka fromma muslimer vallfärdar för att söka heliga män och kvinnors välsignelse. Sådana finns i varenda by och stad från Marocko i väster till Indien och Kina i öster. Gravdyrkan var, trots islams stränga monoteism, i hundratals år en stor del av den muslimska folkfromheten.

Den 17 augusti höll talibanerna sin första presskonferens efter utropandet av det återuppståndna islamiska furstendömet Afghanistan. Talibanernas första furstendöme, eller ”emirat”, varade från 1996 till 2001, då det störtades av amerikanerna.

Talibanerna, koranskoleeleverna, styr nu åter i Kabul. Man har utropat ett islamiskt furstendöme som ska styra efter Guds lagar. Jag har läst artikeln om Afghanistan (stavat Afganistan utan h) i det klassiska svenska uppslagsverket Nordisk familjebok.

I en artikel på SVT (13/8) anges fem anledningar till att talibanerna så fort kunde ta tillbaka Afghanistan.

De fem anledningar som anges är: 1) Svag afghansk armé, 2) Stöd från Pakistan, 3) Ny strategi i norr, 4) Konflikter mellan krigsherrar och 5) Krigstrött befolkning.

Efter åratal av budskapet att det inte finns några svenska värderingar, eller att de åtminstone inte skiljer sig från andra kulturers, slår nu en psykolog larm om betydelsen av dem. Varför? För att hedersvåldsförövare plötsligt har kommit på att de kan skylla sina brottsliga gärningar på att de inte fått lära sig de svenska värderingarna.

I inledningen till sin monografi Ivan Aguéli. Porträtt av en rymd (1990), skriver konsthistorikern Viveca Wessel: ”Storheten i Aguélis konst – hans unika förening mellan orientaliskt och västerländskt – har tenderat att hamna i skymundan för hans levnadsöde med dess många exotiska och, för svenska förhållanden, sensationella inslag.”

I en artikel (9/8 2021) på Dagens Nyheters kultursida uttrycker Kristofer Ahlström sin oro över att inte fler svenskar lider av klimatångest.

IPCC (Förenta nationernas klimatpanel) har nämligen kommit med sin sjätte rapport om klimatförändringar. Det Goda Samhällets chefredaktör Patrik Engellau skrev om rapporten här (11/8).

Konstnären Ivan Aguéli (1869-1917) anslöt sig till till ockultistiska och anarkistiska kretsar i Paris i slutet av 1800-talet.

Hans förnamn var från början John, men som ung vuxen bytte han, under inflytande av ryska författare, till den ryska formen av namnet.

Viktor Rydbergs roman Den siste atenaren kom ut 1859, och, liksom en annan bok som kom ut samma år, Darwins Om arternas uppkomst, känns den fortfarande angelägen. Romanen hade en stor betydelse för sin tids intellektuella liv har bidragit till att forma vårt moderna, sekulära samhälle.

Expressens Mellanösternkorrespondent Kassem Hamadé har intervjuat (publicerad 6/8 2021) talibanledaren Muhammad Naeem.

”Folket är på vår sida”, säger talibanledaren. Jag tror att han har rätt. Jag har svårt att se hur det är möjligt för en rörelse att hålla ut så länge, att strida i så många år, och vara så stark som den är utan att ha folkets stöd.

Häromdagen (2/8 2021) funderade jag i en text här om avkoloniseringen gjort Jamaica bättre. Jag berörde även två andra före detta engelska kolonier, de afrikanska länderna: Kenya och Zimbabwe.

När jag läste på om Zimbabwe blev jag påmind om varifrån landets namn kommer. Innan Robert Mugabes marxist-leninistiska gerilla tog över makten år 1980 hette landet Rhodesia.

På sajten ”Bilders makt. Kunskapsbank om rasistiska stereotyper” definieras ”yellowface” som ”en kroppsförvandlingsteknik där en icke-asiatisk, oftast vit, skådespelare iscensätter en stereotyp representation av ’en asiat’ med hjälp av smink, kläder, gester och språk.”

I förrgår (1/8) uppmanade jag i ett inlägg Det Goda Samhällets läsare att berätta vilken bondbrud som är favorit. Inte många deltog i undersökningen. Kanske för att jag inte nämnde något om att välja favoritbondbrud i rubriken?