Inte bara Sverige utan även Tyskland har under många år gravt misskött den så kallade flyktingpolitiken. Liksom en mängd andra länder i Europa, men dem lämnar jag därhän i denna text.

Många historiker kallar perioden före högtstående civilisationers undergång för Dekadensens tid. Jag instämmer, men kallar den för egen del Absurditetens tid. Vilket bara är en annan benämning för när samma tydliga tecken på undergång börjat visa sig.

Bloggaren Dagny Carlsson somnade in härförleden vid 109 års ålder.

Hon började blogga vid 100 års ålder och fick genom detta stor medial uppmärksamhet. Jag har alltid sett på denna uppmärksamhet med stor skepsis och inte så lite olust.

Olusten kommer sig av att hon av de flesta inte möttes med full respekt, som en värdig människa. Utan mer som en tokrolig och skojig liten maskot.

Den vassa, skarpa och briljante Carl Bildt sätter de två riksspånen Katia Elliot och Cecilia Gralde, Aktuellts feministiska svar på Helan och Halvan, på plats i gårdagens sändning.

Elliot sitter som vanligt och dumflinar. Gralde undrar vad han anser om att Ryssland nu ska minska sin militära närvaro i Kiev. Bildt klipper till direkt:

Så betraktar jag Sveriges ekonomiska och sociala välståndstid.

Den nådde, utifrån min horisont, sin kulmen mellan åren 1936-1975. Det var under de åren som socialdemokraterna, i samarbete med borgarna, genomförde många av de politiska reformer som underlättade livet för vanligt folk.

Om socialdemokraternas satsning på fattiga pensionärer och remissinstansernas reaktioner.

Ålder är bara en siffra, har vi hört under några år nu. Ungefär som att kön bara är en social konstruktion som kan man välja lite som man vill, efter tycke och smak.

Från och med i dag kommer nyhetsredaktionerna på SVT alltid ställa denna fråga till alla män de intervjuar, som flytt/flyttat hit från respektive land:

Om man kan flytta till ett avlägset okänt land och där blir serverad absolut allt på ett silverfat, så gott som utan några krav på egen insats, så formas individens handlingssätt, mentalitet och tänkande i väldigt stor utsträckning efter dessa nya förutsättningar.

Många journalister varnar för att ”ensamkommande barn” som nu kommer till Sverige i flyktingvågen från Ukraina kan bli utnyttjade och fara illa. Bland annat i Sveriges Radio tas detta upp.

De ser dock denna risk som kommande från ett enda håll, alltså från ondskefulla svenskar som inte har rent mjöl i påsen när de erbjuder sin hjälp.

Dessa patetiska kvinnor har på ålderns höst vigt sina liv åt att hjälpa ”ensamkommande flyktingbarn”. Vilka i själva verket till största delen är vuxna män utan asylskäl som levt sina liv i Iran men påstår sig ha ”flytt” från Afghanistan. Det hela är vämjeligt.

Förra gången det kom ”ensamkommande barn” gavs vi från medierna bilden av små nioåriga parvlar som hade traskat hela vägen hit från Afghanistan och Somalia, barfota och i trasiga skjortor och kortbyxor. Helt ensamma i världen, endast i sällskap av ett smutsigt och sönderkramat gosedjur.

Mellan åren 1990 till 2021 var massinvandringen från Mellanöstern och Afrika en ren vinstaffär för Sverige. Denna massinvandring har gett oss en helt fantastisk superekonomi.

Invandrarna har inte bara räddat vår välfärd, som skola, sjukvård och äldreomsorg. De har även säkrat upp och förstärkt vårt pensionssystem så att vi alla kan känna oss trygga inför ålderns höst.

Detta ökar onekligen stridsviljan och kamplusten hos svenska vapenföra män och kvinnor, om vi skulle hamna i skarpt läge.

Om till exempel Putin skulle göra verklighet av sina aggressiva hot mot vår nation. Eller något annat som hotar vår bräckliga demokrati skulle dyka upp.

Regeringens förslag till kompensation för de idiothöga bensinpriserna är, om jag förstått saken rätt:

o Sänkt skatt på diesel och bensin med 1 krona och 30 öre per liter mellan den 1 juni och den 31 oktober.

Svenska folkets instinkter verkar glädjande nog vara intakta. Trots mer än 30 års intensiv propaganda från politiker och medier att vi inte ska lita till våra inre övertygelser om vad som är rätt eller fel.

Detta gäller främst vad som i Sverige går under benämningen ”flyktingmottagande”. Här har det svenska folket under lång tid i skarpa ordalag beordrats att förvrida samtliga sina naturliga instinkter.

Som socionom har jag verkat i Stor-Stockholm i 23 år. Först som kommunanställd men sedan 2014 som så kallad konsult.

Att vara egenföretagande konsult inom socialtjänsten låter storvulet. Det är dock inte mera märkvärdigt än att jag dyker upp på en mängd olika socialkontor och utför samma arbetsuppgifter som deras fast anställda socionomer. Den enda skillnaden är att jag kan debitera långt mera per månad än vad de anställda har i månadslön.

Jag har under flera årtionden frågat mig när det svenska folket äntligen ska vakna.

Kanske sker det nu, snart. När det politiska vanstyrets verkningar på allvar börjar visa sig för gemene man och inte längre går att dölja. Av vare sig politiker eller statligt styrd regimmedia som SVT/SR. Eller lika skatteunderstödd och därmed regimtrogen ”fri” media som DN och SvD. Eller för den egna plånboken.

Från Dalarnas Tidningar 220308:

”Nära hälften av Borlänges gymnasieelever valde det här läsåret bort Borlänges kommuns skolor. Skolornas rykte är en anledning.

Borlänge kommuns främsta konkurrent när det gäller Borlänges gymnasieelever är friskolorna i Falun. Andra konkurrenter är friskolor i Borlänge och kommunala skolor i Falun.

Från EKOT:

”Friskolornas riksförbund har uppmanat regeringen att återinföra möjligheten för friskolor att ta emot nyanlända elever, även om det innebär att de skulle gå före i skolornas egna köer.

Från 2016 till och med 2021 kunde friskolor inrätta en särskild kvot för nyanlända elever.”

Jag, som inte ens vet vad ett svenskt landsting (region) egentligen pysslar med eller hur de är organiserade, röstade nej till EU eftersom jag intuitivt kände på mig att det inte var något bra.

Jag vet inte så mycket mer om vad EU gör i dag, mer än att de eftersträvar mer och mer makt som går ut över medlemsländernas suveränitet, till enorma kostnader. Framför allt drabbar detta Sverige som alltid står först i ledet, villiga att alltid vara den största finansiären samt gå med på samtliga galenskaper som de hittar på i Bryssel.

Jag visste inte vem Evin Ahmad är, så jag fick Googla. Om jag ska tala med Jan Guillou så är hon ”tydligen nån sorts skådespelerska och författare”.

Genom hennes tweet fick vi svenska skattebetalare, infödda såväl som invandrade, ett kvitto på att vi tidigare har tagit emot helt fel människor. ”Alltid mer, aldrig nog!” är deras paroll.

Jag vill direkt slå fast att jag anser det vara rätt att EU och därmed också Sverige tar emot flyktingar från Ukraina. Kvinnor och barn som flyr från ett anfallskrig i vår relativa närhet behöver vår hjälp.

Men hur löser man deras försörjning nu när EU:s direktiv om massflykt inom Europa börjat gälla?

Det finns en grupp här på FB som granskar SR och SVT. Ungefär hälften av medlemmarna i gruppen tycks ha som sin främsta livsuppgift att framhålla att de aldrig någonsin ser på SVT eller lyssnar på SR. Ändå vill de vara med och granska. Eftersom de betalar skatt. Så för dem är det en självklar rättighet, även om de inte har en susning om vad de granskar.

Speciellt inte i Aktuelltstudion.

Det är hårda tider nu. Med krig i Europa, och allt.

Allra svårast är det för de kvinnliga programledarna i Aktuellt eftersom de måste försöka se allvarliga ut genom en hel sändning. Istället för att glittra, skratta, tramsa, flamsa och le och kasta skälmska blickar genom rutan, vilket de är vana vid.

Eller kanske inte.

Jag beundrar Marie Göranzon och alla andra eminenta skådespelare vi har i Sverige. Jag respekterar dem. Men varför måste de alltid vara så förbannat dramatiska?

Något av det mest patetiska jag vet är när svenska politiker med darr på stämman talar om ansvar. Det är främst de kvinnliga partiledarna som ägnar sig åt detta oskick, men så är de också sex av åtta.

Jag råkar veta vem sångerskan Agnes är eftersom hon var med i Idol eller nåt sånt för 15 år sedan, när dottern bodde hemma. Ändå kände jag inte igen henne när hon uppträdde i På spåret förra fredagen.

Det pågår som bekant en rysk militärinvasion i Ukraina och vissa vädrar genast morgonluft. Detta kan innebära en ny flyktingkatastrof, och de goda slåss nu om att inta tätpositionerna i det nya godhetsracet.

I DN 220220 kan man läsa om Trefas i Järvaområdet, ett samverkansprojekt mellan Polismyndigheten, Kriminalvården och Stockholms stad.

”Trefas startade 2019 efter att det dödliga våldet i Stockholm eskalerat i flera år och polisledningen beskrivit skjutningarna som ett hot mot hela Sverige. De kriminella nätverken infiltrerar företag, föreningsliv, myndigheter och politiken.”

I Studio Ett 21 februari togs programmet Kaliber upp, som gått till botten med alla fel och underlåtelsesynder som socialtjänsten i Älvsbyn gjort sig skyldig till i samband med att ett 50-tal romer slagit läger i en ”grusgrop” i kommunen förra sommaren.