Patrik Engellau
Intelligens påstås vara förmågan att hålla två motsägelsefulla sanningar i huvudet på en gång utan att därvid gripas av ångest och för den psykiska hälsans skulle förneka den ena sanningen. I den bemärkelsen är det svenska etablissemangets syn på invandringen ointelligent medan Jesus, att döma av boken om hans liv och gärningar, skulle ha intagit en intelligent hållning.
Patrik Engellau
Jag har då och då tjatat om hur viktigt det är att staten upprätthåller sitt våldsmonopol samt om att det är hög tid för den svenska staten att stämma i bäcken med tanke på att det finns områden dit polisen numera inte vågar sig och det – i områden dit polisen vågar sig – ibland krävs poliseskort för att förhindra vandalisering av ambulanser och andra utryckningsfordon.
För den händelse läsekretsen inte riktigt inser sakens betydelse vill jag gärna pigga upp med en ögonblicksbild från ett samhälle där statens våldsmonopol är allvarligt utmanat.
Mohamed Omar
En vän till mig som är science fiction-författare berättade nyligen på Facebook att han hade varit och handlat på en av de större elektronikaffärerna. Vid hyllan med Blu-ray-skivor noterade han att alla filmer som låg i topp handlade om artificiell intelligens (AI) och robotar. ”Det säger något om vår tid”, kommenterade han.
Lena Adelsohn Liljeroth
”Höjda skatter som slår mot medelklassen” var rubriken häromdagen på en kritisk artikel i DNs ekonomibilaga, där Johan Schück kommenterade regeringens budget. I kulturbilagan skulle en motsvarande rubrik kunnat lyda ”Höjda skatter som slår mot kulturen!” Men det kommer troligen aldrig att hända, hur sann utsagan än är.
För i kulturkretsar omhuldas fortfarande föreställningen att kulturen är ett samhälleligt åtagande, att kommersialisering är av ondo, att höjda offentliga bidrag är en förutsättning för fritt skapande och ett rikt kulturliv samt att omfördelningar inom kulturbudgeten är synonyma med ”slakt” och ”nedläggningar” av de verksamheter som kan få sänkta bidrag. De som får mer pengar ligger lågt för att inte i onödan väcka avund.
Patrik Engellau
Jag har just varit i Mexico för att studera socialt entreprenörskap. Det betyder att jag träffat personer som gjort nyttiga saker som inte är lönsamma.
Låt mig berätta om Guadalupe, en charmig och beslutsam kvinna kring 60 år. För trettio år sedan, när hon jobbade för American Airlines i Mexico City drabbades hennes sexårige son Pablito av leukemi. Därmed fick Guadalupe inblick i en ny värld. Rika mexikanare kunde köpa vård till sina barn, men de fattiga fick nöja sig med den obetydliga hjälp som staten erbjöd. Där ingick inte cellgifter och annan dyr medicin. Ej heller erbjöds mer än något dygn i sjukhussäng så barnen kunde tvingas övernatta på gatan medan behandling pågick.
Nils Lundgren
DN:s huvudledare den 18 september handlade om Finlands ekonomiska kris som just då utlöste strejker och hårda politiska och fackliga motsättningar. DN konstaterar: ”Medan jämförbara länder repar sig från den globala krisen har finsk ekonomi en hög och fortfarande stigande arbetslöshet. Tillväxten har varit noll sedan finanskrisen bröt ut (dvs. sedan år 2008, min anmärkning), och statsskulden stiger.”
Asymmetriska chocker är inte att leka med
DN påpekar helt korrekt att Nokias kris, pappersindustrins avsättningsproblem och den stora ryska handelspartnerns djupa ekonomiska nedgång är de viktiga förklaringarna till Finlands kris. Dessa bakslag har inte vållats av euromedlemskapet, utan är perfekta exempel på så kallade asymmetriska chocker, dvs. ekonomiska kriser som inte slår allmänt i OECD-området utan drabbar ett enstaka land. Det var risken för sådana asymmetriska kriser som var huvudargumentet mot en europeisk valutaunion i den vetenskapliga och politiska debatten under 90-talet. Varför?
![bild[31]](https://detgodasamhallet.com/wp-content/uploads/2015/02/bild31.jpg)
Krister Thelin
Frågan om tillfälliga bosättningar och påfrestningar på små lokalsamhällen har fått förnyad aktualitet genom Uppdrag Gransknings TV-reportage nyligen. Inflödet av fattiga utländska medborgare, huvudsakligen från Rumänien och Bulgarien, ställer svenska myndigheter och politiker på svåra prov. Den bild som förmedlas är en av institutionaliserad handfallenhet inför sommarstugor som helt sonika har tagits över utan tillstånd eller läger som slås upp utan markägarens lov.
Patrik Engellau
Var och varannan människa jag träffar verkar ha en personlig invandrarincident att berätta om. Det kan vara pappan i förorten som säger att han inte törs skicka sina minderåriga barn att handla mat eftersom de en gång blivit rånade av den invandrade grannfamiljens ungar, som är några år äldre och starkare. Det kan vara den förtvivlade kyrkoherden i Skåne som berättar att församlingens härbärge blivit hemsökt av afrikanska unga män som skövlar och tar limpmackorna som var avsedda för alkisar och utslagna och som skriker ”rasist” när de får en tillsägelse. Det kan vara en redogörelse för bussföraren som vägrar släppa ombord ett gäng biljettlösa romska tiggare och belönas med en samfälld applåd från sina passagerare. Det kan vara bekymrade rapporter om hur romer under det senaste halvåret har ockuperat förortstorget och släpper sin avföring i fontänen. Skildringarna från skolan om att invandrarpojkar kallar sina lärarinnor och sina kvinnliga skolkamrater för ”svennehoror” är legio. Om jag inte läser stämningarna helt fel är sådant ett växande och alltmer obehagligt och svårbetvingligt problem.
Ilan Sadé
Förra helgen publicerade Dalarnas Tidningar en krönika signerad Peter Santesson, chef för opinionsanalys på Demoskop, som tar upp längtan efter praktiskt lagda politiker, vilka ställs mot de rättroende ideologerna. ”Få saker torde ha ett så oförtjänt gott rykte i politiken som att drivas av en djup och innerlig övertygelse”, skriver Santesson.
Texten får mig att tänka på den gamle tyske förbundskanslern Helmut Schmidts bevingade ord: ”Wer Visionen hat, soll zum Arzt gehen.” (Den som har visioner ska besöka läkare.) Jag finner det intressant att en krönika med ett liknande budskap röner så stor uppskattning i sociala medier idag. Det säger kanske någonting viktigt om vår samtid.
Patrik Engellau
Jag har aldrig gillat liknelsen ”åsiktskorridoren” även om den åsyftade företeelsen såklart finns. Det känns mer som en läskig bergsväg som den här i Bolivia:
Mohamed Omar
När terrorgruppen Islamiska statens (IS) styrkor intog Mosul sommaren förra året reagerade de flesta svenskar med avsky blandad med viss rädsla, och självklart även en hel del empati med offren. Men det fanns några som jublade. En av dem var Abo Raad, den numera ökände imamen vid Gävle moské. Imamen är en av de främsta ledarna för den militanta salafismen i Sverige.
Islam brukar delas upp i två huvudgrenar: sunnism och shiism. Salafismen är en mycket intolerant strömning inom sunniislam som gör anspråk på att följa en mer ursprunglig och äkta form av islam än andra muslimer.
I en artikel i Gefle Dagblad publicerad den 10 september avslöjas att Abo Raad på Facebook uttryckt sin glädje över Islamiska statens segrar och uppmanat likasinnade att be för sina ”sunni-syskon” som krigar mot ”svekfullhetens, icke-trognas och syndfullhetens styrkor”. För Abo Raad handlar konflikten i Irak, och även i Syrien, om ett religiöst krig mellan de rättrogna och de otrogna. Som huvudfiende räknar han shiamuslimerna. ”O Allah, injaga skräck i Dina fienders hjärtan”, ber han.
Nils Lundgren
Sveriges radio toppade ju morgonnyheterna i tisdags med uppgiften att det statsägda norska energibolaget Statoil har beslutat att köpa upp en stor del av den svenska vindkraften och lägga ner den. Det angivna huvudsyftet var att främja en prisstabilisering på den nordiska elmarknaden, men företaget hävdade också att det var angeläget att skydda det vackra svenska landskapet mot förfulande vindsnurror.
Nyheten väckte naturligtvis en storm av indignation i Sverige. Många svenskar vill bygga ut vindkraften ytterligare och dessutom framstod det som fullständigt groteskt att Sveriges energipolitik skulle styras av den norska staten på detta sätt. Vice statsminister Åsa Romson gick i ett skarpt uttalande …
Patrik Engellau
Privat egendom är i en del stycken ett otyg. Det skapar ojämlikhet och avundsjuka. Egendom är stöld, förkunnade Pierre-Joseph Proudhon, anarkismens fader, och framförde argument.
Ändå försvarar och grundlagssäkrar vi den privata äganderätten. Hur kan det komma sig? Jag hittar två skäl, ett moraliskt som egentligen inte håller måttet samt ett sociologiskt, som för mig är bärande.
Patrik Engellau
När jag var statsanställd framtidsforskare använde vi ibland begreppen ”den reguljära framtiden” och ”det överraskningsfria scenariot”. Båda avser en situation där allt fortsätter lugnt och fint i tangentens riktning och morgondagen blir ungefär som idag.
Den extrema motsatsen till den reguljära framtiden är Den Svarta Svanen – ett uttryck myntat av Nassem Nicholas Taleb i en bok med just det namnet -, nämligen att tillvaron tar en fullständigt oväntad vändning med djupgående, goda eller dåliga, konsekvenser för människorna.
Helena Edlund
Närhetsprincipen är en princip inom journalistiken som säger att ju närmre en nyhetshändelse är, geografiskt eller kulturellt, desto större sannolikhet är det att den uppmärksammas av media.
Närhetsprincipen är inte uppfunnen av illvilliga redaktörer, utan är en produkt av hur människors psyken fungerar. Vi sorterar och värderar utifrån identifiering och det vet redaktörerna att slå mynt av. Vem har inte sett löpsedlarna under nyhetstorka, där alla är lika förutom att ortsnamnet är utbytt för att matcha platsen där löpsedeln sätts upp: ”De tjänar mest i Skellefteå” säljer av förklarliga skäl inte så bra i Eslöv.
Patrik Engellau
Nyligen träffade jag Merit Wager som sa att hon inte upphörde att förvåna sig över de ansvariga politikerna och undrade vad de egentligen hade för agenda i invandringsfrågan. ”Vem som helst kan ju förstå att den mycket stora asyl- och anhöriginvandringen ställer till problem när så många kommer på kort tid och samtidigt” sa hon.
Det är en stor, relevant och svår fråga som jag gått och tänkt på sedan dess. Jag har på prov kommit fram till följande.
Marcus Birro
Poeterna har vetat det hela tiden. Liksom prästerna. Men ingen läser (med all rätt) poeterna längre eftersom de allierat sig med de kulturella makten och skriver obegripliga dikter för sig själva och sina nya polare och prästerna har slutat prata om Gud och skriker sig hesa i den rättänkande politiska kören istället för att välkomna folk till Gud.
Vi som visar oss sårbara vinner folkets kärlek men möter elitens förakt. Vi som insett att botten i mig också är botten i dig blir jagade av kommunister, feminister och andra självutnämnda påvar tills vi inte orkar stå upp längre.
Patrik Engellau
Det här hörde jag nyligen i radioprogrammet Studio Ett. Skolfoto skulle tas i en skola i Blekinge. I en klass hittade barnen på att flickorna skulle klä sig i skjorta och fluga, medan pojkarna skulle bära klänning. Rektorn förbjöd upptåget, varpå han blev milt förlöjligad av Sveriges Radio.
Det här tål att tänka på, vilket jag försökt göra. Det är inte lätt. Mina sympatier ligger hos rektor. Jag reagerar spontant mot det barnsliga tilltaget, men ibland räcker det inte med magkänslor, man måste också ha rimligt hållbara argument för sina uppfattningar.
Bert Stålhammar
Nu när den av media och DÖ-regeringen orkestrerade godhetstsunamin möjligen passerar sin peak, borde det vara läge för våra ”förtroendevalda” att försöka analysera och beskriva verkligheten så som den faktiskt är. Vi svenskar behöver absolut inte förhäva oss över eller demonstrera att vi är goda. Vi är ett folk som våra ledare till trots slår vakt om sekelgamla kristna principer och därför ställer vi naturligtvis upp när vår nästa är i nöd.
Patrik Engellau
För ett tag sedan hade jag förmånen att få äta lunch med författaren, mellanösternkännaren och doktorn i religionshistoria Eli Göndör. Han tog upp en sak som jag själv skrivit och tjatat en del om, men han gjorde det med starkare eftertryck än jag hittills hört det framföras, nämligen behovet av att staten till varje pris skyddar, värnar och upprätthåller sitt våldsmonopol.
Patrik Engellau
Nyligen träffade jag en svåger som bekymrade sig över svenska skolan, enkannerligen vänsterpolitikers idéer därom. Jag framförde uppfattningen att jag inte kan se någon avgörande skillnad mellan partierna i skolfrågan. Kanske hade förre utbildningsministern Björklund en mer positiv inställning till begreppet kunskap än hans efterträdare Fridolin, men när det kommer till de praktiska åtgärderna, och framför allt resultatet, verkar det hugget som stucket.
Helena Edlund
För ganska precis ett år sedan gick Sverige till val. Hur det gick, vet vi. Det blev regeringsskifte och Socialdemokraterna och Miljöpartiet övertog ledartröjan. Huruvida de faktiskt tog på sig ett ledarskap eller inte går väl i och för sig att diskutera, men rent formellt heter statsministern Löfven och vice statsminister heter (ännu mer formellt, har det visat sig) Romson.
Patrik Engellau
Jag fattar inte hur den franska revolutionen kunde inträffa. Kung Ludvig XVI och den härskande adeln visste precis vilka problemen var. Redan kungens farfars älskarinna Madame de Pompadour, som dog 25 år före revolutionen, hade varnat: efter oss syndafloden. Makthavarna behövde bara öppna ögonen. När det började mullra fick de hur många chanser som helst att ändra sig och ställa saker till rätta. Men lik förbannat lufsade de på som tidigare och dömde sig därmed till undergång. Min hjärna har svårt att greppa detta.
Patrik Engellau
Ibland får jag lite försiktig kritik, exempelvis i kommentarer, av innebörd att mitt klankande på det välfärdsindustriella komplexet skulle betyda att jag hjärtlöst struntade i folk som faktiskt behöver hjälp.
Enligt egen uppfattning är jag inte så hjärtlös. USAs president Eisenhower sa att det faktum att militären behövs inte innebär att den ska styra i nationen. Min inställning är motsvarande. Visst behöver ett gott samhälle någon sorts sociala skyddsnät, men det betyder inte att välfärdsindustrin ska styra och ställa och forma politiken efter sina egna syften.
Patrik Engellau
Samtiden verkar tro att flyktingströmmarna till Europa i huvudsak beror på krigen i Mellanöstern och kanske på andra håll. Jodå, krigen och de umbäranden stridigheterna medfört har naturligtvis sin betydelse, men jag tror endast som utlösande faktor. I grunden handlar det om något annat och mycket större.
Lena Adelsohn Liljeroth
Jag ska inte ge mig på att recensera Fredrik Reinfeldts bok ”Halvvägs”. Det har redan många andra gjort, somliga onödigt grinigt.
Men det finns en passage han beskriver som jag känner igen mig själv – och andra – i. Ett diskussionsämne som, när det kommer upp, verkar irritera journalister något alldeles kopiöst och vars existens ibland till och med förnekas. Det gäller mediedreven.
Patrik Engellau
Jag är kanske ute och cyklar, men jag tycker konspirationsteorierna har blivit allt fler på senare år. Denna uppfattning baseras inte på evidens och beprövad erfarenhet, utan bara på att det känns så.
Konspirationsteorier frodas när officiella förklaringar uteblir eller är så hopplöst osannolika att eftertänksamma människor omedelbart förkastar dem och letar efter dolda förklaringar som för det mesta omfattar intriger och dolska och för det mesta ondskefulla sammansvärjningar.
Patrik Engellau
Efter andra världskriget hade tänkarna ett himla sjå med att förklara hur kriget kunnat uppstå. Att det var tyskarnas fel visste man såklart från början, men den där vanliga gamla förklaringen om att vissa folk var genetiskt defekta passade inte. För, tänk efter själv, den globala kapitalismens befrielseprojekt stod på agendan och alla skulle med, även tyskarna, och då kunde man ju inte stämpla dem som medfödda psykfall. Man var tvungen att hitta någon Omständighet i tyskens bakgrund som kunde förklara det hela.
Patrik Engellau
Jag vet a) att jag har sagt ungefär detta förut samt b) att de flesta nog inte håller med mig, men eftersom c) jag tror att jag har rätt så säger jag det igen.
Folk – dit jag just i detta fall för ovanlighetens skull inte räknar mig själv – har en tendens att se vårt svenska samhälles huvudmotsättning som gående mellan å ena sidan höger eller borgerligheten, å den andra vänster eller socialisterna. Sedan finns det lite andra intressen som stökar till analysen, men dem kan man strunta i (vilket man ju faktiskt alltid måste göra när man försöker förstå samhället, så inget fel i det; bara man kommer rätt i huvudfrågorna är allt förlåtet).
Krister Thelin
Strömmen av människor som söker sig till norra Europa för att undkomma krig, fattigdom och allmänt elände har varit huvudtemat i mediernas bevakning de senaste veckorna. Och en samordnad kampanj från de stora tidningarna och etermedierna i Sverige har trummat in budskapet att vi måste visa empati och humanitet. Det hela tenderar att bli en smula övermäktigt, särskilt som noggrannheten i bevakningen är sådär. Vilka regler som gäller på EU-nivå och enligt vår utlänningslag blir sällan klarlagda. Begreppen blandas och leder till förvirring. Rop på ändringar hörs utan att tanke på vad ett “avskaffat transportörsansvar” eller “lagliga vägar in i EU” egentligen får för konsekvenser. Det är skillnad på asylsökande och migranter, det vill säga sådana som av fullt förståeliga skäl vill söka sig en bättre framtid i vårt land.
DET GODA SAMHÄLLET 