Donald Trump Jr anklagar de tre demokraterna Ilhan Omar, Alexandria Ocasio-Cortez och Rashida Tlaib för att vara islamister. Det framkom när han medverkade i Charlie Kirks podcast Turning Point USA nyligen.
Författare: Redaktionen

Utan att vara disputerad expert på försäkringar har jag gjort vissa observationer om när ett försäkringsupplägg kan vara rimligt. Jag tror att det krävs minst två förutsättningar. Den ena är att skadefallet är oönskat, till exempel att det börjar brinna i huset. Det andra är att försäkringskollektivet är någorlunda homogent så att de som betalar för försäkringarna är ungefär samma grupp som den som erhåller utbetalningarna.

Ibland undrar man om Prussiluskan har satt hela Sverige på barnhem. Överallt på arbetsplatser dyker de upp: välmenande damer som förklarar för de små barnen i personalen hur verksamheten ska förändras för att allt ska bli så fiffigt och perfekt. Men bakom vänligheten kräver de underkastelse. Alla ska göra lika.
Alla som jobbar inom utbildning, vård, omsorg eller service har träffat henne. Hon kanske heter Lena, Britt-Marie eller Johanna (inget fel på dessa namn). Möjligtvis kan hon heta Prussiluskan, men det vet hon inte om för det är ett öknamn som någon gett henne efter den prudentliga tanten som vill sätta Pippi Långstrump på barnhem. Stor litteratur är alltid aktuell.

I Sveriges Radios God morgon världen gör Göran Rosenberg en underbart innehållslös betraktelse av världens – och sitt eget – tillstånd. Han överträffar den gamla sketchen med Martin Ljung: ”Vi ska klara av det och vi kan om vi samlas på en plats och tar sats – men först behövs en plats där vi får plats!” Rosenberg har i alla fall en plats vikt för sig i statsradion. Så här går hans resonemang:

Ibland experimenterar jag med den obehagliga tanken att människan är densamma genom historien och att 1600-talssvenskar led lika mycket av den kyla, svält, sjukdomar och tandlossning som drabbade dem som jag själv skulle ha gjort i deras ställe. En slutsats av denna besvärande tanke är att dagens västerland av något skäl blivit synnerligen lyckligt lottat och att det är helt obegripligt att vi inte funderar över orsakerna härtill och över vad vi kan göra för att värna om detta avundsvärda tillstånd.
I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 29/4) pratar Eddie (Mohamed Omar) med författaren och kulturjournalisten Simon O. Pettersson. År 2017 gav han ut essäsamlingen Svenska konservativa profiler (Realia förlag). Pettersson befann sig i Paris under stilla veckan och upplevde stämningen strax efter Notre Dames brand. Hur allvarlig var branden? Hur upplevdes den? Vad har branden för symbolisk innebörd? Pettersson berättar också om sina intryck av det nya, mångkulturella Paris.
I USA står en kvinna åtalad för att ha hackat Facebookkonton för att tillhandahålla information om hur man tillverkar bomber och gift, för IS räkning. Från sitt hem i Wisconsin propagerade hon för IS ideologi och gav detaljerade instruktioner för hur man tillverkar bomber och utvinner gift ur ricinfrön.
Bitte Assarmo intervjuar Ramona Fransson: ”Journalisterna granskar inte makten – de granskar folket”
Ramona Fransson, som tidigare medverkat i podden Tankar från framtiden, är en svensk författare uppvuxen i Borås, men med rötterna både i det av nazisterna ockuperade Polen och i det kommunistiska DDR. Kanske är det därför hennes deckare, med spaningsledare Greger Thulin i huvudrollen, utgår från ett samhällskritiskt perspektiv.
– Mamma kom från Rostock, i det dåvarande Östtyskland, och när jag var barn var vi där och hälsade på släktingar. Och jag kan inte förstå hur någon kan tro att kommunismen är ett koncept som fungerar – jag har ju sett på nära håll att det inte gör det, säger hon.

Den som letar efter ett sekulärt alternativ till den kristna psalmboken kanske kommer att upptäcka Den svenska högtidsboken. Boken har ungefär likadant format som psalmboken, lika tunna blad och lika många sidor. Förordet är skrivet av bokens redaktör Göran Palm, poet med mera. Även känd som ledande profil inom kulturvänstern á la 68.
Boken gavs ut i samarbete med Förbundet Humanisterna år 2000 i samband med kyrkans skiljande från staten. Meningen var att fylla behovet av alternativa ceremonier för livets högtider för folk som inte går i kyrkan. Där finns till exempel förslag på hur en ”namngivningsfest” kan gå till för de som inte vill döpa sina barn på kristet vis, men ändå vill ha en ceremoni. Det ges förslag på dikter att högläsa och sånger att sjunga.

Enligt min något idealistiska uppfattning är ”demonstration” de maktlösas sätt att utöva inflytande. Enbart i kraft av sin numerär kan en skara vanliga människor sätta press på en överlägsen maktapparat. Därför är demonstrationsrätten värd att försvaras med näbbar och klor. Enligt en annan mycket vanlig definition är demonstration en uttrycksform som i första hand tillhör vänstern.
Jag kommer ihåg vilken förvirring det utöste när borgerligheten under 80-talet demonstrerade mot löntagarfonder. Kunde icke-socialister demonstrera?
När min son var en liten knatte lärde jag känna en kvinna som hade en son som var ungefär jämngammal med min. Egentligen hade vi nog inte särskilt mycket gemensamt, men eftersom barnen lekte mycket tillsammans så hängde vi med av bara farten. Det är en del av att vara småbarnsförälder, helt enkelt, att man ibland väljer umgänge efter barnens måttstockar, och vi två blev vänner.
Nya Zeelands premiärminister Jacinda Ardern har fått mycket beröm för sitt sätt att hantera terrorattacken i Christchurch. Men ekonomen Judith Sloan, från Melbourne, Australien, hävdar att den bild som ges av Ardern inte stämmer överens med verkligheten.

Jag hamnade på ett spännande seminarium om att det svenska försvaret. Budskapet var ungefär att försvaret behöver mer pengar men att många, såväl bland politikerna som medborgarna i allmänhet, inte fattar hur viktigt det är med mer pengar till försvaret. Därför gäller det för försvaret och myndigheterna och för alla dem som begripit att det behövs mer pengar till försvaret att bekämpa den grasserande aningslösheten.

På 1500- och 1600-talen skrevs det mängder av böcker i konsten att konversera och uppföra sig i sociala sammanhang. Är det en tradition vi behöver återuppliva? Social kompetens är inte att bara kunna prata. Ett verkligt samtal förutsätter att man både talar och lyssnar.
Efter att nyligen ha skrivit ett inlägg om dygder och ett annat om visdom tänkte jag behandla ännu ett till synes otidsenligt ämne som i realiteten äger stor aktualitet nämligen konsten att umgås och konversera.
Liberaldemokraterna, Labour och det gröna partiet i Storbritannien har svikit demokratin när de satt sig emot resultatet i folkomröstningen om Brexit. Det hävdar skådespelaren Jonathan Rhys-Davies, känd från bland annat Sagan om Ringen-trilogin. I ett inslag på Question Time på BBC anklagade han partiföreträdarna Sir Vince Cable, Jon Ashworth och Caroline Lucas för att ha misskött sitt uppdrag.
Ända sedan medeltiden har den 30 april varit en populär dag för firande. Traditionen är katolsk och har sitt ursprung i Tyskland och det är den heliga Valborg (ursprungligen Walpurgis) som står i centrum.
Valborg föddes omkring 710 och dog 779. Enligt legenden var hon en engelsk prinsessa som kallades till Tyskland av Bonifatius, ärkebiskopen av Mainz, för att hjälpa till att kristna tyskarna. Med henne följde hennes bröder Willibald och Winibald (både sedermera helgonförklarade).

Jag brukar vara den förste att klaga på de politiskt korrekta villfarelser som normalt hemsöker Dagens Nyheters ledar- och kulturredaktioner och som alternativ anbefalla en läsning av Aristoteles, som erbjuder den skötsamme medelklassaren som samhällelig förebild snarare än ett lätt handikappat och okunnigt barn som uttalar sig om miljön på jordklotet, Greta Thunberg alltså.
Det märkvärdiga var att Dagens Nyheter den 28 april, bipolärt nog enligt min uppfattning, hyllade båda dessa motsatta förebilder på sina ledarsidor. Chefredaktör Peter Wolodarski hyllade Greta och någon annan okänd ledarskribent hyllade den skötsamme medelklassaren.

Idag är det sista april och valborgsmässoafton. Många säger bara valborg, men valborgsdagen infaller egentligen dagen därpå på första maj. Första maj är alltså valborgsdagen, Valborgs dag eller valborgsmässa, medan sista april är valborgsmässoafton, alltså aftonen före valborgsdagen. På samma sätt som julafton är aftonen före juldagen, som ju också kallades kristmässa.
Varifrån kommer namnet? Walpurgis var ett engelskt helgon som levde på 700-talet. Enligt legenden var hon dotter till kung Rickard. Hon reste omkring år 728 till Tyskland där hon blev abbedissa i klostret Heidenheim som hennes bröder anlagt i staden Württemberg.
Helg är Netflixtid. I alla fall för en medelålders dam som jag, som lämnat det där med kroglivet bakom mig, och i alla fall om jag kan hitta något jag gillar. Men det blir allt svårare, helt enkelt eftersom utbudet blir allt sämre. Och det beror delvis på Bechdeltestet.
Jag vet att jag sticker ut hakan nu för Bechdeltestet är något av ett evangelium för filmskapare idag, inte minst i Sverige. Ända sedan 2013 har flera av landets biografer använt sig av kvalitetsmärkningen A-märkt, som är ett slags konsumentupplysning baserat på detta test.
De flesta av självmordsbombarna som var ansvariga för påskens terrorattack mot kristna i Sri Lanka var universitetsutbildade och kom från medelklassen eller övre medelklassen, skriver ABC. Det sa Sri Lankas vice försvarsminister Ruwan Wijewardene vid en presskonferens.

Levande organismer har alltid någon strävan. Träd, ödlor, bönder, företag för, var och en på sitt sätt, en kamp för överlevnad och tillväxt. Även den svenska staten, representerad av vår tids härskande politikervälde, utkämpar en strid som i sista hand, liksom när det gäller andra levande varelser, har sin egen överlevnad och utveckling som högsta mål.
Politikerväldets ambition, förutom att gynna sig själv, vilket det har gemensamt med alla andra slags välden, är att omvandla verkligheten. Gå åttio år tillbaka. Folk hade det eländigt med utedass, vägglöss och fattigdom.

En ny jultradition i vårt land är att någon förnumstig pk-röst påminner oss om att jultomten minsann var turk. Budskapet är att vi svenskar ska inte tro att vi är något – allt som är bra kommer utifrån. Förra året var det varuhuset Åhléns som i en annons lät meddela att ”en riktigt svensk jul har tysk gran, holländskt saffransbröd och turkisk tomte”.
Året innan, julen 2017, var det Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman som visade prov på samma okunnighet i sin iver att ”dekonstruera” svensk kultur.

Rubriken tillskrivs den grekiska tragediförfattaren Euripides. Han lär ha skrivit ett åttiotal dramer varav arton finns bevarade. Jag vet inte om rubrikens observation är något slags gemensam nämnare avseende de tragedier han satt på pränt, men formuleringen är nog så fantasieggande.
Tycker sig Euripides ha noterat att samhällen blir vansinniga just innan de går under?

Kekkonen (1900–1986), fem gånger vald till Finlands president, började som kommunist- och rysshatande, nationalistisk politiker. Tidigt arbetade han inom säkerhetspolisen med uppdrag att bevaka kommunister.
1940 röstade han emot fredsuppgörelsen med Sovjet. Han ville fortsätta kriget.
Nyligen blev jag påmind om en text jag skrev i en av landets kristna tidningar för några år sedan. Den handlade om nationaldagen, eller rättare sagt om politikers och mediepersoners uppfattning om nationaldagen. Men den skulle lika gärna kunna appliceras på vilken högtid som helst som, av vissa, kallas ”svensk” för se, svenskt är ingenting utom möjligen barbariet som en upphöjd politiker en gång uttryckte det.
Tyskarna blir allt mer negativa till asylinvandringen, trots en minskning av antalet asylsökande. Det visar en undersökning som gjort av Friedrich-Ebertstiftelsen, rapporterar Die Welt/The Local. Studien har gjorts årligen sedan 2002.
Förtroendet för svensk polis som institution är fortsatt högt, i den meningen att svenska poliser inte tar mutor, springer brottslingars ärenden eller sätter dit oskyldiga. Detta är givetvis mycket positivt och länder all heder till landets individuella polismän och kvinnor. Däremot är polisens kapacitet att skydda vanliga medborgare i vardagen mer tveksam, medan den politiska viljan alltmer tydligt verkar rotera kring brottslingarnas bästa.

FRÅGAN:
Hej Katerina, tack för allt du skriver. Jag är en (vit) man ”i mina bästa år”, 45 år gammal, och skulle vilja ta upp en fråga med dig som jag funderat på ett tag. Du har ju skrivit en del om detta och jag läser allt som handlar om manlighet och ”den nya” mansrollen med stort intresse, men det diskuteras för sällan. Saken är att jag är relativt nyskild och tycker det är fruktansvärt svårt att i dessa #metoo-tider dejta kvinnor… jag vet inte längre vad jag får och inte får säga. Kan jag bjuda på en middag utan att betraktas som suspekt? är flört tillåtet? Komplimanger? Eller räknas sånt som sexism numera?

Om jag har några vänner kvar i den politiskt korrekta värld av begåvade, väluppfostrade, högt utbildade och vänliga människor som jag en gång betraktat som min sociala hemvist så är det väl slut med det efter den här krönikan.
Det handlar om min relation med Amerikas Förenta Stater, USA. Knappt någon kunde ha varit en mer hängiven amerikavän än jag. Vid sexton års ålder gjorde jag mitt första studieår i New Jersey.

Är vi inte ganska trötta på kunskap? Behöver vi verkligen fler teorier? Är det inte visdom vi behöver? Är det inte insikt om kunskapens begränsningar vi behöver och insikt om nödvändigheten av försoning med tillvaron? Mindre kunskap och mer visdom tack!
På Det Goda Samhället slår vi gärna ett slag för goda värderingar från äldre tider. Allt var inte bättre förr, men allt var heller inte sämre. Istället för att bara rida vidare på den galopperande modernismen bör vi också blicka bakåt och se till att få med oss somligt vi håller på att förlora. Nyligen skrev jag ett inlägg om dygder. Idag vill jag säga något om visdom. Inte kunskap alltså, utan visdom.