
KULTUR När min mor och far gifte sig 1952 , och morfar frågade vad hon önskade sig mest till det nya hemmet, stod ett piano högst upp på önskelistan. Att spela piano var bland det roligaste mamma visste och så fort hon fick en stund över spelade hon på den gamla taffeln som stod i föräldrahemmet eller, de gånger hon hade tillfälle, på den gamla tramporgeln som hennes farmor hade i sin ägo. Nu ville den nygifta Alice ha ett alldeles eget piano. Och morfar, som var mån om alla sina fyra barn och kanske lite extra om just sladdbarnet, ordnade saken. Tack vare det, och tack vare min mammas fantastiska musikalitet, växte jag upp i ett hem som ständigt ljöd av musik.




























