
Nu är det fritt fram att råna svenska ungdomar enligt en färsk hovrättsdom. I alla fall så länge det gäller ‘lättrån’, dvs. rån som sker utan vapenhot eller utövat fysiskt våld.

Nu är det fritt fram att råna svenska ungdomar enligt en färsk hovrättsdom. I alla fall så länge det gäller ‘lättrån’, dvs. rån som sker utan vapenhot eller utövat fysiskt våld.

Cementhistorien i Slite, där Mark- och miljööverdomstolen har förbjudit fortsatt kalkbrytning av miljöskäl, väcker inte bara ondsint hån i mitt sinne utan även en tilltagande oro för vad som kan hända om världens länder tar IPCC och Parisavtalet på allvar och verkligen försöker genomdriva statliga initiativ för att rekonstruera världens samlade produktionsapparat med tillhörande livsstil.

En gång i tiden, innan nästan all svensk kultur infekterats av hittepåvärdegrunden, hände det faktiskt att Sveriges Television gjorde TV-serier och teater som inte nödvändigtvis var avsedda att uppfostra medborgarna enligt regimens önskemål, utan som hade ett kulturellt egenvärde. På den tiden överfördes flera av våra svenska litteraturklassiker till TV-serieformatet och flera av dessa finns idag att se på SVT Öppet arkiv, som man hittar på SVT Play.

I en artikel (9/8 2021) på Dagens Nyheters kultursida uttrycker Kristofer Ahlström sin oro över att inte fler svenskar lider av klimatångest.
IPCC (Förenta nationernas klimatpanel) har nämligen kommit med sin sjätte rapport om klimatförändringar. Det Goda Samhällets chefredaktör Patrik Engellau skrev om rapporten här (11/8).

Det har hänt mycket i Sverige på ett halvsekel och jag har ibland gett mig in i skeendet för att, som jag trott, försöka hjälpa till att ställa till rätta, ibland för att bara betrakta och försöka förstå vad som pågår.
Om man tar allt som skett i Sverige – jag begränsar mig till Sverige för annars så blir det så komplicerat – och lägger i en stor kastrull och kokar tills utvecklingstendenserna framträtt och reducerats till sin mest grundläggande essens så noterar man tydligt att det handlar om obändig centralisering.

I Sydafrika sker nu en snabb förändring. Den försämring av ekonomin och den därmed till ohanterliga proportioner ökade arbetslösheten, med åtföljande ständigt stigande brottslighet, hotar landets existens. Kanske kan redan inom någon månad öppna strider bryta ut när Zulu-samhället vill skydda sin brottsåklagade Jacob Zuma, den förre presidenten.

Den senaste veckan har vi under några dagar fått höra att grönlandsisen rekordsmälter. Alla systemmedia med självaktning har rapporterat detta (och även alternativmedia som till exempel Bulletin). Det påstås att rekordsmältan är ett exempel på klimatförändringen. Den nionde augusti såg jag den här artikeln på SvT med ödesmättat poetiska beskrivningar:

Sverige har nu äntligen lyckats få hem ytterligare fem ”svenska IS-kvinnor” från de kurdiska fånglägren i norra Syrien, rapporterar SVT (12/8 2021). Det kan tyckas vara några få, men många fler är att vänta.

I en videointervju för tidningen Epoch Times (10(8 2021) avråder Martin Kulldorff, framstående biostatistiker, epidemiolog och professor vid Harvard Medical School i USA, från att införa vaccinpass:

Plötsligt slår mig en banal fråga som jag – och många andra, men nu handlar det inte om att förringa min egen skuld – borde ha ställt mig för länge sedan. Det har att göra med Sveriges relativt nyskapade sociala problem exemplifierade av sådant som gängkriminalitet, utsatthet, bidragsberoende och bråk i skolan. Den banala frågan är hur dessa obehagliga företeelser har kunnat uppstå. Eller mer tillspetsat: vem är skyldig, vems är felet, vem borde ha någon sorts straff eller i varje fall reprimand för tillståndet?

SEMESTER År 1971 vandrade fem myskoxar från Dovrefjell i Norge ut på vandring. När de kom till fram till sjön Rogen i västra Härjedalen slog de sig ner och etablerade en ny hemvist. Flocken bestod av en tjur, två kor och två kalvar och växte under kommande år till sig och bestod som mest av över 30 djur.

Finns det något mer provocerande idag än en svensk kvinna som väljer att leva som hemmafru? Karriären ska gå före allt! Friheten! Oberoendet! Men hur fria är egentligen alla de kvinnor som inte ens äger friheten att kunna vara hemma några år på heltid med sina egna barn? Och hur blir det med livskvaliteten när dagarna ska ägnas åt arbete på jobbet och kvällarna åt arbete i hemmet? Det talas ibland om en “kvinnofälla”. Vilka är det som går i den?

IPCC har just kommit med sin sjätte Assessment Report (AR6) om klimatförändringar. Den förra bedömningsrapporten kom för sju år sedan. Jag har studerat AR6 i några timmar – vilket inte är mycket med tanke på att jag knappt vet något om ämnet och att skriften har 3 949 sidor – för att se om jag kunde dra några åtminstone för mig själv nyttiga slutsatser. Jag kanske kunde det.

Catarina, min fru, har länge arbetat i olika städer på Västkusten. Hon har också sitt barnbarn i Göteborg. Då och då besöker vi alltså Västkusten och Göteborg.
För en vecka sedan reste vi därför till Göteborg, främst för att hon skulle få återse sitt barnbarn som hon av känd anledning varit avskild från i över ett år.

Jag tänker inte uttala mig om huruvida de afghanska tolkarna har rätt till asyl i Sverige eller inte. Men jag har några tankar om den debatt runt dem som uppstått eftersom jag anser den vara mycket typisk för Sverige där migrationspolitiken utan undantag saknar helhetssyn och konsekvensanalys.

När jag år 2008 på DN Debatt skrev en text som ifrågasatte Sveriges avvikande höga invandring var min tämligen naiva förhoppning, att om jag bara använde fakta och noggranna källhänvisningar, så skulle de som hade invändningar göra det med sedvanlig publicistisk respekt. På det sättet skulle läsarna kunna ta del av en angelägen debatt i en viktig samhällsfråga.

Läkaren Hans Rosling gjorde sig världsberömd på att med pedagogiska illustrationer visa att världens tillstånd inte alls var så eländigt som experter och media ofta påstår. Han menade till exempel att överbefolkningen inte är någon fara och att världsmedborgarnas hälsa stadigt förbättras. Han sa att hans liv var en ”kamp mot den förödande globala okunskapen”.

I torsdags (5/8 2021) uppmanade jag Det Goda Samhällets läsare att utse den bäste yellowface-skurken. Jag ställde samma fråga till mina och DGS följare på sociala medier: Facebook, Instagram och Twitter.

När den här bloggen startades för ungefär sju år sedan blev jag kontaktad av en kvinna med diffusa litterära ambitioner. Hon var 24 år och invandrare. Hon hade tillbringat någon studietid på Stockholms universitet. Hon ville skriva debattartiklar men om det inte fanns utrymme för debattartiklar kunde hon skriva något annat för hon var en mycket vass och mångsidig skribent förklarade hon utan att hymla.

Juni bjuder på ljusets midsommarfest och doft av hundkäx – i sensommartid doftar det krondill och höstsyrener istället. Det smaskas röda läckerheter i slott och koja och dricks hemkryddat brännvin med måtta och stil på den lagom svalkande altanen, eller på bryggan vid sjön. Sensommaren står i sin fullaste prakt och högsommarens lätt hysteriska semesteriver har lagt sig. Kräftans tid är inne och Nordiska museets intendent Jonas Engman oroar sig.

Expressens Mellanösternkorrespondent Kassem Hamadé har intervjuat (publicerad 6/8 2021) talibanledaren Muhammad Naeem.
”Folket är på vår sida”, säger talibanledaren. Jag tror att han har rätt. Jag har svårt att se hur det är möjligt för en rörelse att hålla ut så länge, att strida i så många år, och vara så stark som den är utan att ha folkets stöd.