
Gammelmedia förnekar sig inte. Man fortsätter att gräva efter det rasistiska guldet. Även i en sinande gruva som Sverige. Vårt land är ju sannolikt ett av de minst rasistiska i världen. Den antirasistiska industrins hjul måste hållas snurrande.

Det året jag fyllde 18 år sommarjobbade jag hela sommaren för att kunna ta körkort, vilket jag också lyckades med. Jag betalade själv varenda krona och öre det kostade.
På den tiden agerade man efter den gamla välbeprövade principen att man måste ha ett jobb och en inkomst för att kunna skaffa sig det man behöver och vill ha. Numera är den principen omvänd, man måste först få det man behöver för att kunna skaffa sig ett jobb.

En nyfiken människa med huvudet på skaft i min bekantskapskrets frågade mig häromdagen på vilka grunder jag är klimatskeptiker. Efter en kort betänketid beslöt jag att inte försöka snacka bort vederbörande genom att hänvisa till kända experter i USA som jag aldrig träffat och som också påstås vara skeptiker. (Jag är för övrigt tacksam att han inte frågade vad som menas med skeptiker eftersom schatteringarna verkar oändliga så att om det blev diskussioner på allvar skulle nog även skeptikerna fara i luven på varandra.)

SEMESTER Det finns inte mycket som andas sommar så som hembygdsgårdar. Hembygdsrörelsen är Sveriges näst största folkrörelse, efter idrottsrörelsen, med drygt 400 000 medlemmar. Det finns över 2000 hembygdsföreningar i Sverige – 2060, enligt siffror från 2019 – och årligen anordnas över 30 000 evenemang för allmänheten. Det är inte lite det. Ändå har de svenska medierna i decennier hävdat hembygdsrörelsens nära förestående död. Varför?

Den liberalkonservativa nättidningen Bulletins amerikanske chefredaktör Andrew Rosenthal uttalade sig i fredags på ett minst sagt uppseendeväckande sätt i en intervju i Svenska Dagbladet (artikeln är bakom betalvägg). Det märkliga är att istället för att stärka Bulletins uttalade högerprofil framstår deras högste journalistiske chef som politiskt korrekt, alltså woke – en representant för den yttersta amerikanska identitetsvänstern, med dåliga kunskaper och en delvis underlig bild av läget i Sverige.

Dagens Nyheter rapporterar att svenska patienter tillåts välja läkare med etniskt svenskt ursprung. Detta har tidningen tagit reda på genom att låta journalister ringa runt och låtsas vara patienter med just dessa önskemål. Svaren de fått – att man faktiskt får välja i den mån det är möjligt – tycks vara ett problem långt större än klankriminalitet och skjutningar, om man får tro DN. För effektens skull kryddar de förstås artikeln med en snyfthistoria om Soliman Hoshmand, specialist i akutsjukvård, som tydligen blir diskriminerad och förnedrad av svenska patienter så fort han visar sig på arbetsplatsen:

Den sista augusti ska all amerikansk militär lämna Afghanistan. Det blir en storslagen och sorglig dag.
I flera hundra år har USA varit symbolen för kapitalism, ekonomisk utveckling, kolonialism och fred. USA har varit älskat och hatat. Men framför allt har det varit västvärldens mäktiga räddare. USA har kommit till undsättning när Hitler och Stalin hotat.

Vet ni vad jag är trött på? Jag är trött på meningslösa manifestationer. Godhetsyttringar som inte innebär några uppoffringar och inte leder till något annat än att personen eller personerna som ägnar sig åt det får massmedial uppmärksamhet och en chans att känna sig riktigt goda och präktiga inombords.

Intelligens är ett känsligt ämne. Att blott 10 – 15 procent av befolkningen kan sägas vara intelligenta (enligt gängse IQ-skala), medan ungefär lika stor procent är ”dumma” och resterande 70 procent ”medelmåttor”, blir förstås bekymmersamt om man vill leva efter principen ”Allas lika värde”. Naturen har helt enkelt konstruerat våra hjärnor på ett sätt som strider mot den svenska värdegrunden.

En av familjelivets konstituerande komponenter är middagen. Den inleds i de flesta familjer mellan klockan fem och klockan åtta och utgör, i välfungerande familjer, den lilla gemenskapens dagliga sammanträde där viktiga ärenden hanteras, till exempel hur julhelgens alla känsliga krav ska klaras så smärtfritt som möjligt och hur man ska få Fredrik, 10, att göra läxorna. I tidningarna skrivs mycket om hur viktigt det är med ett harmoniskt sexualliv (framför allt då mellan mamma och pappa) men jag tror att ett harmoniskt och välfungerande middagsliv är nog så betydelsefullt för den allmänna lyckan i samhället.

Under det senaste året har den nya amerikanska ideologin ”wokism” slagit igenom med skrämmande och våldsam kraft i USA. Vi svenskar borde inte vara förvånade ty wokism är inget annat än en lite mer högljudd och aggressiv variant av den svenska politiska korrektheten, PK-ismen, som har varit statsbärande svensk ideologi i ett par decennier. (PK-ismen uppträder även under artistnamnet ”värdegrunden”, ett av staten uppfunnet begrepp som knappt får några träffar av Google före 1990 vilket jag tolkar som att företeelsen då ännu inte hade utvecklats och tagits i bruk.)

I en artikel i Dagens Nyheter (bakom betalvägg, 25/7 2021) intervjuas Daniel Berner, politiker och pastor i Missionsförbundet i Vetlanda. Han har gått ur KD på grund av deras migrationspolitik.

Reagan sa ”när fascismen kommer till Amerika kommer den att kalla sig för liberalism”. Man kan säga samma sak om Europa. De styrande i Sverige blir galna om någon ej håller med om liberal demokrati. Alla svenska partier är liberala. V har en liberal syn på moralfrågor och invandring. KD var ett politiskt inkorrekt parti på 80-talet. Då de kom in i riksdagen blev de PK. De började förespråka aborträttigheter och regnbågsfamiljer. De är ej längre för kristendomsundervisning trots att Sverige har noll moral. Då jag gick till Apoteket gick en kvinna och tittade ner i mobilen. Jag fick gå åt sidan. En man cyklade rakt fram och surfade på mobilen. Jag fick kliva in i en buske för att ej bli nermejad.

Som jag redan har rapporterat fick jag i början av juli en mycket smärtsam skada i höger ben. Till en början kunde jag inte gå annat än i etapper om några meter i taget och då med käpp och hopkrummad som ett gem. Efter den korta transporten var den snälla frun framme med en stol som stadigt förflyttades i den oländiga färden. Så fördes jag femton meter från semesterhuset ned till motorbåten för vidare färd till bilparkeringen och därefter till sjukhusen i Uddevalla och Trollhättan.

Hur gick USA från att vara ett av världens framgångsrikaste och friaste nationer till den kris vi bevittnar idag? I en artikel (19/7 2021) på Independent Institute beskriver Victor Davis Hanson USA:s kris. Han tar upp den illegala massinvandringen, kriminaliteten och den repressiva wokevänsterns inflytande över utbildningsväsendet och medierna.

Den ökända propositionen som brukar kallas mångkulturpropositionen antogs av en enig riksdag och går ur på att invandrare och minoriteter själva ska bedöma om de vill anamma den svensk kulturen och identiteten eller om de vill leva kvar i sin medhavda. Den som inte vill anpassa sig till svensk kultur ska via sina riksorganisationer kunna beviljas bidrag för att värna om ursprungskulturen.

Nästan varje dag träffar jag en person, ej sällan vit och manlig, som säger att han för det mesta knyter händerna i byxfickan när han lyssnar på den statliga radion eller ännu mer när han ser på den statliga televisionen. Då ler jag vänligt och konspiratoriskt mot honom för att visa att vi båda är medlemmar av motståndsrörelsen.

Detta är ett förkortat resonemang, utan alla de om och under förutsättning att, som en försiktigare person till ingen nytta skulle ha tillagt.
I nästa val får det konservativa högerblocket en betryggande majoritet. I denna grupp är SD största parti. Detta parti, men också de andra i gruppen, har förklarat att de vill förändra invandringspolitiken, men de har inte sagt hur detta skall ske. SD har dock sagt att plus skall passera över noll och bli till minus – en nettoutvandring skall åstadkommas.

”Kan vi inte ge SD och rassepacket ett landskap, typ Skåne, så de kan stänga in sig och låta oss andra normala leva i fred”
Orden är Nadim Ghazales, den Libanonfödde polisen som haft det så tufft och motigt i det rasistiska Sverige att han idag kan titulera sig ”Polis, föreläsare, skribent, Veckans brott, radiopratare, debattör och samhällsbärare” och även skryta med att han är ”avskydd av kriminella och prisbelönt rasismbekämpare”. Jo jag tackar, jag. Det låter fint när katten skiter, som min mamma brukade säga.

Varenda gång de goda och fina går till attack mot människor som är kritiska till utvecklingen i Sverige tar de till argumentet ”allt var inte bättre förr”, som nu Susanna Alakoski som drämmer till med detta i en kulturartikel i Aftonbladet. Men det är ett djupt ohederligt argument, för inte ens de mest samhällskritiska hävdar att ”allt” var bättre förr. Hon använder alltså bara detta argument för att misstänkliggöra och förlöjliga människor som inte har samma åsikter som hon.

Ännu en sommarpratare har nu berättat om utanförskapet och rasismen som möter invandrare i Sverige. Denna gång var det den 24-åriga programledaren och komikern Kristina ”Keyyo” Petrushina, som i Sommar i P1 fick berätta om hur tufft hennes liv blev när hon flyttade från ryska Omsk till Smedjebacken. Vid ett tillfälle var hon till och med den enda i klassen som inte fick en inbjudan till kalas…
Här reflekterar vår gästskribent Ann Kristin Sandlund över Keyyos Sommarprat:

Jag tillhör den, som det känns, växande skara radioapparatsinnehavare som inte lyssnar på statsradions sommarpratare och som nästan skryter med denna avhållsamhet. Med det menar jag inte att alla statsradiopratare skulle vara dåliga, ty så är det inte, men inslaget av politiskt korrekta och värdegrundmässigt inställsamma tänkare är så stort att risken för att jag ska bli på dåligt humör om jag lyssnar är långt större än chansen att jag ska bli glatt förvånad över motsatsen.