Patrik Engellau

Jag var nyligen på ett seminarium där det förekom åtskilliga framstående samhällstyckare. Samtalet handlade om tillståndet i nationen, enkannerligen risken av att staten försvagas. Till exempel att statens våldsmonopol inte kan upprättas i hela landet med följd att kriminella ligor tar över makten i vissa områden. Eller att myndigheterna inte har grepp över vad för folk som befinner sig i landet. Eller att välfärdsbrottsligheten breder ut sig och folk skaffar flera identiteter för att mångdubbla sina bidrag. Eller upplopp på asylboenden, eller afghanska våldtäktspojkar, eller rektorer som inte törs sätta ned foten, eller att staten drar sig tillbaka från småorter i Norrland så att hatet jäser bland norrlänningar som känner sig övergivna, eller att poliser och socialsekreterare i panik säger upp sig en masse, eller… En deltagare gjorde en framtidsspaning: ”Prepare yourselves for a bumpy ride”.

Patrik Engellau

Migrantsituationen är praktiskt taget det enda folk talar om nu för tiden, i varje fall de som jag träffar. Uppfattningarna verkar vara ungefär så här:

• Situationen är bortom kontroll. Asylrätten gör det omöjligt för Sverige att upprätta kontroll genom att begränsa invandringen. Sverige – svenska folket, svenska myndigheter, svenska politiker – har inte kommandot. Detta bara sker, ungefär som en storm eller en jordbävning. Myndigheternas roll blir att efter förmåga reda upp konsekvenserna.

• Det fanns länge en föreställning om att migrantströmmen skulle gå över av sig själv, just som en storm eller en jordbävning. Nu börjar en isande insikt sprida sig att något sådant inte är att hoppas på. Den här stormen tar inte slut.

Patrik Engellau

TT rapporterar att statsminister Stefan Löfven i en intervju i Financial Times ondgjort sig över svenska folkets verklighetsuppfattning:

Statsminister Stefan Löfven (S) uttrycker frustration över allmänhetens negativa bild av utvecklingen för Sverige… Att hantera det stora antalet flyktingar och migranter har varit ”surrealistiskt”, enligt Löfven.

– Men vad som är ännu mer surrealistiskt är att alla siffror går åt rätt håll, men bilden som allmänheten har är att landet är på väg åt fel håll. Det handlar inte bara om att de är oroliga över flyktingkrisen, det är som om allt går åt fel håll, säger han till FT.

Om man vill veta vad han menar kan man slå upp synonymer.se och få ”overklig” och ”drömlik” som ersättningsord för surrealistisk. Man kan också hitta surrealistiska tavlor som illustrerar hur statsministern ser på världen, till exempel den här av Salvador Dali som ger ett nog så talande intryck av hur statsministerns hjärna kanske uppfattar verkligheten:

Patrik Engellau Enligt Wikipedia är Soldiers of Odin ”an international anti-immigrant street patrol group founded in Kemi, Finland in […]

Patrik Engellau

Om man ska tro media är Panamaskandalen deras största bragd genom tiderna. Bakgrunden är att en okänd anställd på juristfirman Mossack Fonseca i Panama på något vis läckt ett stort antal dokument som visar att firman hjälpt ett antal personer att öppna brevlådeföretag i det mellanamerikanska landet.

I helgen hade Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter artiklar på fyra sidor vardera för att förklara saken. Citaten nedan är hämtade från dessa två artiklar.

Den som läser dessa två artiklar (och åtskilliga andra) med den förundrade skepsis som är naturlig för mig noterar att media tycks vilja göra fyra poänger.

Patrik Engellau

Sverige har nyligen haft en debatt om huruvida media mörkar eller vinklar nyheter och information kring migranter och migrantsituationen. Ulf och Lena Adelsohn hävdade i tidning och radio att sådant vilseledande förekommer. En del journalister instämde, men de flesta journalister gjorde förtrytsamt gällande att minsann inte!

När ordkriget var som intensivast presenterade Stiftelsen Den Nya Välfärden, där jag är ordförande, en Demoskop-undersökning som visade att den andel av svenska folket som anser att invandringen är för stor hade gått upp från 58 procent förra året till 70 procent i år.

Patrik Engellau

Den mest högklassiga intellektuella underhållning man kan få, vad jag har upptäckt, erbjuds gratis av brasilianska professorer i form av föredrag på YouTube och andra sajter. Nyss såg jag en filosof som heter Clóvis förklara hur man sett på etik genom tiderna (kolla på följande länk om du förstår språket).

Clóvis sa att filosofins historia uppvisar fyra distinkt olika ”idépaket” i ärendet. Jag vet inte om han har rätt (vad det nu skulle betyda), men jag tycker hans klassificering var så enkel och hjälpsam att jag gärna delar med mig.

Patrik Engellau

En präst som jag känner förklarar att han ”alltid måste skriva i kod” när han skriver artiklar eller Facebook-inlägg. Han delar nämligen inte Svenska kyrkans politruk-uppfattningar. Till exempel anser han att förkunnelsen av Evangeliet är viktigare än kampen mot global uppvärmning. Han menar att han är övervakad av sina politruk-kollegor. Han måste därför formulera sig mycket försiktigt ”för att ha ryggen fri” om han blir påkommen med sina normalsvenska idéer.

Svenska kyrkan är mer genompyrd och värre ansatt av politiskt korrekta föreställningar än det svenska samhället i genomsnitt men sjukan har ätit sig långt in även i den övriga samhällskroppen. Sjukan? Ja, jag kan inte hitta något bättre ord ty det handlar om en åkomma som verkar sätta sig på hjärnan och sätta förnuftet ur spel.

Patrik Engellau

För några år sedan skrev jag en bok om Gud (Guds tredje strategi – ska Han lyckas den här gången?) och i samband med det har jag träffat en hel del präster i Svenska kyrkan. I kraft av att jag noga läst Bibeln och inbillar mig att jag fattar vad som står där så har jag lite förmätet känt mig som yrkesbroder bland prästerna.

Som allt annat folk kan präster indelas i två huvudsakliga grupper: politruker och andra. Med politruk menar jag en anhängare av de gängse politiskt korrekta idéerna, alltså att kvinnor, HBTQ-folk och aboriginer är förtryckta, att Israel är ont och palestinierna goda (och förtryckta, såklart), att invandringen är en kanonaffär för Sverige (nåja, den uppfattningen har blivit kantnaggad under det senaste halvåret), att huvudfienden är vita män med hyggliga löner som kör bil och äter kött, att den globala uppvärmningen håller på att föröda jorden och så vidare.

Patrik Engellau

Det här är en ny berättelse från asylboendenas värld som jag fått från rimligt säker källa.

Sverige är ett feministiskt land med såväl feministisk inrikespolitik som feministisk utrikespolitik. Självklart vill Sverige, i det här fallet representerat av Migrationsverket, att migrantkvinnor ska anamma den svenska feministiska synen på saker och ting.

En afghansk kvinna på boendet tilltalas av det svenska synsättet och börjar betrakta sin afghanske man med svenska ögon. Hon står, sedan hennes ögon öppnats av myndigheterna, inte ut med karln. I kraft av sina nya insikter betraktar hon maken som en machoförtryckare.

Patrik Engellau

Som redaktör för denna blogg – eller sajt eller vad det heter – har jag vid flera tillfällen fått anledning att fundera över det här med tolerans och yttrandefrihet. Vad får sägas? Jag önskar alla motsvarande prövning. Det är inte alls så självklart som man kan tro.

Yttrandefrihet stadgas i regeringsformens andra kapitel, första paragraf:

Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor

Här handlar det om att staten lägger band på sig själv. Den lovar att inte ingripa mot en person som på något vis, till exempel i en tidningsartikel, torgför sin mening även om staten själv ogillar meningen.

Patrik Engellau

En för några årtionden sedan mycket uppskattad och hyllad Egyptienfödd affärsman – han blev ”Årets svensk” år 1985 – heter Refaat El-Sayed. Om jag fått bestämma så hade han inte bara betraktats som just det årets, utan även alla efterkommande års, svensk, ty den optimistiska, trosvissa och, tror jag, ursprungligen rätt osvenska attityd till verkligheten som han personifierade verkar ha blivit trendsättande.

Refaat El-Sayed hade svårt att skilja på å ena sidan hur saker och ting objektivt ligger till och å den andra hur han önskade att de skulle ligga till. Det är ett i många stycken sympatiskt och tilltalande förhållningssätt till tillvaron. Det kan även under långa perioder påverka människor att känna sig bättre till mods än de skulle göra om de lyssnade på sådana som tjurskallar som jag (på lång sikt är vi ju, som lord Keynes påpekade, alla döda, så va fan).