I en artikel (13/4 2020) på den brittiska opinions- och nyhetssajten UnHerd skriver sajtens chefredaktör Freddie Sayers ett försvar av den svenska corona-policyn.
Sveriges policy har fått utstå stark kritik, konstaterar Sayers, men:
”The truth is, the Swedish epidemic is far from the out of control disaster its critics would like to believe.”
I ett uppmärksammat inlägg på Twitter raljerar Sydsvenskans ledarskribent Moa Berglöf över att Storbritanniens premiärminister Boris Johnson drabbats av coronaviruset.
IDÉ OCH KULTUR Under min militärtjänstgöring fick jag veta att min främsta uppgift som soldat i fält var att ta hand om mig själv. Det var jag som ansvarade för mitt vapen, min utrustning, min hygien. Ingen annan gjorde det åt mig. Jag fick också veta att jag i ett krisläge i första hand skulle sköta min egen uppgift och min egen utrustning. Efter det skulle jag ha koll på närmsta stridskamrat: var är han? är han stridsduglig? Och först i tredje hand var det gruppen som gällde: var är de andra? var är chefen? fungerar fordonen? Allt detta skulle naturligtvis praktiseras utifrån vad varje unik situation krävde: en uppenbart sårad kamrat går före den egna vattenflaskan. Men regeln gällde i alla fall och den var viktig.
Coronakrisen har gett Stefan Löfven ett gyllene tillfälle att posera som landsfader. Och vänstern verkar älska det. På sociala medier uppmanar de alla att lyssna på Löfven. Nu ska alla enas, heter det. Jag tvivlar på att de betett sig likadant om Jimmie Åkesson varit statsminister när den kinesiska febern drog in över landet.
I Aftonbladet (9/4) hängs stockholmare ut för att sitter ute i vårsolen och dricker öl på Medborgarplatsen. Det är bara vita på bilderna. Inga så kallade rasifierade. Det har blivit något av en sport att ”shama” coronasyndare. Men man shamar bara vita, alltså sådana som ser ut som äkta svennar. Jag tror inte att Aftonbladet skulle publicera en liknande uthängningsartikel med bilder på svensksomalier i Rinkeby.
För några dagar sedan (5/4 2020) publicerade Mette Kahlin McVeigh på tankesmedjan Fores en artikeln om att coronaviruset är inte en lösning på klimatförändringarna: ”Att krascha samhället räddar inte klimatet”. Det är viktig artikel som förtjänar ytterligare reflektioner.
Sedan Sarsviruset som orsakar covid-19 dök upp i Wuhan i december förra året har det spritts i rasande takt över hela världen. Världshälsoorganisationen, WHO, deklarerade pandemi den 11 mars. Antalet registrerat smittade uppgick den nionde april, när detta skrivs, till 1,5 miljoner människor varav ungefär 90 000 har avlidit.
En av de många saker som förundrar mig är varför asiaterna tycks hantera coronaviruset så mycket bättre än västerlandet varmed jag menar Europa och USA. Enligt vad jag tror är den bästa statistiken hade Kina, Sydkorea, Singapore, Hong Kong och Taiwan ett genomsnittligt ackumulerat antal smittade på 72 personer per miljon invånare den 23 mars medan motsvarande siffra för Italien, USA, Tyskland, Schweiz och Sverige var 494 (Sverige 191).
USA är ett märkligt land. Där finns något som kallas ”free speech” och på ett ungefär skulle kunna översättas med ”yttrandefrihet”. Men medan den svenska yttrandefriheten framför allt är ägnad åt att skydda vad folk säger bland vänner och i slutna sällskap så gäller free speech även sådant som trumpetas ut över hustaken så att alla kan höra.
Särskilt tydligt framträder skillnaden mellan free speech och yttrandefrihet i medias hantering av nyheter. Yttrandefrihet betyder till exempel inte att en svensk i sociala eller andra media utan obehagliga följdverkningar kan yttra förgripligheter som någon skulle kunna uppfatta som skadliga för Sverigebilden. Till exempel tog statsministern Katerina Janouch i upptuktelse när hon sagt något kritiskt om Sverige i tjeckisk teve.
Den allt djupare samhällskris som provocerats fram av coronaviruset har för svensk del fått ett antal avslöjande konsekvenser, som går utöver de rent medicinska och ekonomiska. Främst är att det blivit allt tydligare vilket extremt negativt inflytande allehanda vänsteraktivister har haft, och hur extremt skadlig den politiska korrektheten har varit för vårt land.
KULTUR Påskharen är en mytologisk figur som påminner en smula om julens tomtefigur; istället för julklappar ger den bort ”påskpresenter” i form av ägg, godis och leksaker till barnen. Till skillnad från många andra av påskens symboler, som exempelvis ägget, har påskharen inte särskilt gamla anor och här i Sverige har han aldrig fått fäste. I hemlandet Tyskland är dock denne figur starkt förknippad med påskens traditioner och har varit det ända sedan slutet av 1600-talet. Han kommer med ägg som han gömmer i trädgården, eller på andra spännande platser, och som barnen sedan får söka reda på på påskdagen.
Den konservative debattören Peter Hitchens skriver på Twitter på påskdagen (12/4) om hur corona-nedstängningen av samhället har förstört påsken för landets kristna. Kyrkorna är låsta, skriver han, för första gången sedan kung John:
Jerusalem har nu delats in i begränsade och icke-begränsade zoner. Invånarna i de begränsade zonerna får inte lämna sina bostadsområden förutom för att ta sig till arbetet, skaffa nödvändig medicin eller söka vård, samt gå på en anhörigs begravning. Flera av de begränsade zonerna bebos av ultraortodoxa judar. Majoriteten av Israels coronasmittade finns i den ultraortodoxa judiska staden Bnei Brak, som redan har satts i karantän.
För två månader sedan gjorde Svenska Dagbladet en intervju med Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlson, som borde få varje kritiskt granskande journalist i landet att gå i spinn, ställa ett batteri av relevanta följdfrågor och avkräva en ansvarsutmätning från regeringen.
Av bilden framgår att socialdemokraterna haft stora opinionsframgångar på senare tid. Det handlar närmare bestämt om en uppgång på sex procentenheter till lite mer än 30 procents väljarstöd från februari till april.
För mig är detta en gåta. Den socialdemokratiska regeringen har varit ansvarig för svensk coronapolitik även om den skjutit Folkhälsomyndigheten framför sig. Jag kan inte se annat än att pandemin i Sverige skötts valhänt, fumligt, utan uppenbar strategi och utan driftighet och företagsamhet.
Många politiska kommentatorer diskuterar idag vilka partier och politiska rörelser som i slutändan kommer att gynnas eller missgynnas av coronapandemin. Kommer virusets spridning att öka frustrationen med etablissemanget och därmed gynna partier som SD? Eller ser vi början på etablissemangets revansch i takt med att väljare söker stabilitet mitt i kaoset? Min egen inställning är möjligen både kontroversiell och samtidigt tråkig: Jag tror inte att coronaviruset kommer att påverka svensk väljaropinion överhuvudtaget.
På grund av coronavirusets ekonomiska effekter har regeringen föreslagit ett förstärkt ekonomiskt stöd till mediebranschen. Aldrig är en saklig nyhetsrapportering så viktig som i kristider, menar man. Det verkar alltså som om de fina journalisterna slipper bli swishhoror, när allt kommer omkring. Bidragshoror, möjligen, men inte swishhoror, pris ske Gud.
De kan alltså i lugn och ro fortsätta att kränka kollegor som klarar sig utan bidrag från staten. Men när det gäller den där sakliga nyhetsrapporteringen lämnar de bidragsbehövande medierna en hel del övrigt att önska. En påfallande stor del av den fina journalistiken handlar nämligen om att skrämmas, skambelägga och ställa grupper mot varandra.
USA:s president Donald Trump utfärdade den 6 april i år ett dekret (engelska executive order) som innebär att USA ska kolonisera månen. Det är en fortsättning av den lag som kongressen antog 2015 som tillåter amerikanska företag och privatpersoner att utnyttja rymdens resurser.
Det nya dekretet, som heter ”Encouraging International Support for the Recovery and Use of Space Resources”, betonar att USA inte ser rymden som en global gemensam tillgång, utan att man sätta igång med gruvdrift i rymden utan vidare internationella överenskommelser.
I en ny video (8/4 2020) kommenterar den populäre youtubern ”Arg blatten” gammelmediernas svåra situation.
Arga blatten kritiserar ofta invandringspolitiken och mångkulturalismen. Hans familj invandrade hit från Bosnien när han var barn.
IDÉ OCH KULTUR I tider av karantän och social distansering kan det vara värt att påminna om att avstånd och längtan också har skapat stor litteratur. På 1100-talet utvecklade de occitanska trubadurerna i Sydfrankrike det kristna Västerlandets första icke-religiösa poesi. Deras texter handlar om kärlek på avstånd, om saknad och längtan. Och ofta är det den första våren som inspirerar. Det är när träden grönskar, när fruktträden blommar och när vårfåglarna sjunger som lusten att dikta och älska föds. Så var det då och så är det kanske nu.
Man kan undra om coronaviruset är rasistiskt. Det är nämligen så att i Storbritannien drabbas minoritetsgrupper med utomeuropeisk bakgrund hårdare än den vita majoritetsbefolkningen. Den brittiske YouTubern Sargon of Akkad (Carl Benjamin) skojade i en video nyligen (9/4 2020) om att viruset faktiskt kan vara rasistiskt eftersom det kommer från Kina och kineser ju kan vara ganska rasistiska, särskilt mot svarta. Västvärlden är sannolikt den minst rasistiska delen av världen.
I Sverige visar statistik att det invandrartäta utanförskapsområdena i Järva i Stockholm har stor smittspridning. Rinkeby-Kista är den stadsdel som har flest covid-19-smittade i relation till befolkningen. Många av dem som dött av sjukdomen är så kallade svensksomalier.
Västerlandets regeringar har valt att utsätta sina medborgare för ett större krig än nödvändigt. I kampen mot coronaviruset har de beslutat att inte följa de asiatiska ländernas framgångsrika strategi som lett till att länder som Singapore, Sydkorea, Taiwan, Hongkong och Kina klarat av sina epidemier på ett par månader med få dödsfall.
Vad asiaterna gjort är barnsligt enkelt: de har virustestat alla människor de kommit åt och isolerat dessa. På det viset åstadkom de två saker, för det första att de friska tordes gå till jobbet och för det andra att det ambulerade färre smittbärare så att smittspridningen gradvis tog slut och epidemin avklingade.
Royal Society of Medicine (RSM) är den kanske mest kända brittiska läkarföreningen. RSM omfattar över 56 medicinska specialistområden och utgör ett tvärvetenskapligt forum för medicinsk forskning och debatt. Föreningen grundades 1805 som Medical and Chirurgical Society of London, och sällskapet har haft flera berömda medlemmar: Charles Darwin, Louis Pasteur, Sigmund Freud och Edward Jenner.
I Sverige har den högsta svenska coronaansvarige, social- och sjukvårdsminister Lena Hallengren, blivit kritiserat för hon gör en slät figur i stället för att utöva ledarskap och ingjuta förtroende.
Ett nytt klipp visar hur Nick Adderley, polischef i Northamptonshire, varnar medborgarna att polisen kan komma att genomsöka deras shoppingkassar:
På nätet hittade jag en pdf-fil med en studie om hur medier rapporterade om svininfluensan för tio år sedan: ”Pandemin som kom av sig” (2010). Studien skrevs av två medieforskare, Marina Ghersetti och Tomas A. Odén. De hade tidigare skrivit om hur medierna betedde sig under tsunamikatastrofen 2004, samt under fågelinfluensan 2004–2006.
Allas vår Fredrik Reinfeldt, som efter sin förödande politiska karriär nu dyker upp i alla sammanhang där han på ett eller annat sätt kan tjäna en hacka eller få en dos uppmärksamhet, har givetvis också yttrat sig om coronaviruset och dess effekter. I en (låst) intervju i Dagens Nyheter för en tid sedan varnade han för att coronakrisen kan leda till ”folklig ilska”.
”Livsdrömmar som går i kras, människor som har svårt att klara sin försörjning och mat för dagen, människor som blir förtvivlade och ilskna.” säger han. Det vill säga, coronakrisen kan alltså få ungefär samma följder som hans egen tid som statsminister. Fredrik Reinfeldt lade grunden till den kollektiva uppgivenhet som präglar det svenska samhället idag, och banade väg för det ”vi och dom”-tänkande som ännu råder och där landets egna medborgare (och skattebetalare) ständigt får se sig överkörda i namn av hittepåvärdegrunden.
Av en händelse hittade jag en bok av Václav Havel i min bokhylla. Havel var tjeckoslovakisk dissident under kommunisttiden och blev landets förste president efter kommunistväldets fall. Sedan delades landet och Havel blev president i Tjeckien. Han blev hjälte i sitt hemland och internationellt ärad.
Boken heter Sommartankar och består av en massa, som jag anser, alldagliga funderingar kring politiken. Men plötsligt bränner det till när Havel börjar formulera sina tankar kring politiska partier.
KULTUR En av våra mest utbredd påsktraditioner är att pynta hem och trädgård med påskris. Men varifrån kommer seden?
Att pynta med påskris är en av våra vanligaste seder kring påsk. Björkris prytt med fjädrar, små prydnadsägg och påskkärringar är en kär tradition som förekommit i delar av Sverige ända sedan 1700-talet, även om det var först på 1930-talet det blev riktigt vanligt över hela landet. Från början var dock inte påskriset en prydnad – utan något man använda för att piska sig med.
Seden med påskrisning har flera tänkbara anor. Vissa anser att det är en mycket gammal, förkristen tradition. I boken Majstång och julgran skriver Vera Forsberg:
I en intervju med den brittiska katolska tidningen The Tablet (8/4 2020) föreslog påve Franciskus, ledaren för världens största kristna samfund, att coronaviruspandemin är en signal om att mänskligheten behöver bli mer miljömedveten.
Påven sade att han tror att coronakrisen liknar skogsbränderna och översvämningarna på så vis att de alla är olika uttryck för ”naturens svar” på människans vanskötsel av den natur som hon egentligen borde kontemplera över.
När svensk sjukvård går på knäna, i coronakrisens spår, vill Sveriges kristna råd att regeringen skjuter till extra resurser till bland annat migranter, asylsökande och så kallade papperslösa, alltså personer som har fått ett utvisningsbeslut men valt att stanna kvar illegalt i landet.
Det skriver de i en debattartikel i Expressen, undertecknad av bland annat Svenska kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén och Katolska kyrkans biskop kardinal Anders Arborelius.
Den kinesiska febern har förstört påsken för många. Men även om febern hindrar oss från att samlas och skåla i för stora lag, så kan den inte hindra våren. För mig som ateist är påsken framför allt en vårfest.
Fredagen den 20 mars inföll vårdagjämningen. Dag och natt var lika långa, sedan blir dagarna längre än nätterna, fram tills sommarsolståndet då det vänder igen.
Fyra dagar efter vårdagjämningen var det tranafton, dagen då man välkomnade tranorna, och flyttfåglarna i allmänhet, tillbaka till Norden. Dagen efter tranafton var det Vårfrudagen eller jungfru Maria bebådelsedag.
