Politiska kommentatorer har en tendens att förklara politik med politik. När jag lyssnar på Mats Knutsson på SvT, eller läser Viktor Barth Kron på Expressen får jag en känsla av rundgång. Deras kommentarer ger inget utifrånperspektiv utan framstår mer som en förlängning av ett politiskt spel där allt handlar om att hålla ihop partier, ta hänsyn till politiska samarbeten och om att öka i opinionsmätningarna. Om socialdemokraterna tvekar om den framtida flyktingpolitiken förklaras det med att de inte vet om de ska stödja sig på LO eller Miljöpartiet. Om Moderaterna har samma bryderier får vi veta att partiet är splittrat och att de är osäkra på vilken politik deras väljare vill ha. Politiken i sig framstår alltså som viktigare än den verklighet som politiken ska hantera.
Jag får ofta frågan vad jag ser som svensk kultur. Eftersom jag är en av de där otroligt jobbiga människorna som inte bara hävdar att den svenska kulturen existerar utan att den också är värd att bevara, brukar frågan ställas med hån och sarkasm. Jag förmodar att de som frågar helt enkelt hoppas att jag ska bli svarslös och börja stamma. Istället brukar jag fråga dem om de har tid en timme eller två – alternativt tid att läsa en uppsats på så där 40 000 tecken – eftersom det är minimigränsen för den tid och det utrymme jag behöver för att förmedla vad som är svensk kultur för mig.
Mest intressant är det när frågan kommer från utlandsfödda svenskar med ursprung i länder som Finland, Polen och Kroatien, där den inhemska kulturen är särdeles högt värderad. Det förvånar mig storligen att de alls ifrågasätter vår kultur när de så ivrigt framhäver sin egen. Å andra sidan har indoktrineringen pågått så länge att inte ens alla svenskar längre inser att de har en kultur, så vad kan man begära av människor som kommer utifrån?
Det finns en utbredd uppfattning enligt vilken skolpengssystemet inrättades av Bildt-regeringen i början av 1990-talet i syfte att ge medelklassen möjligheter att etablera privata friskolor för att slippa skicka sina ungar till dåliga kommunala skolor där inslaget av invandrade barn som inte förstod svenska blev alltmer påtagligt. Meningen med skolpengssystemet var alltså enigt denna tolkning att skapa förutsättningar för en av medelklassen önskad segregering.
Runt sekelskiftet mellan arton- och nittonhundratalen skapades en stor rörelse som fick sin kraft av fattigdom och social misär. Av en mäktig folklig kraft sattes solidariteten i högsätet. Socialdemokratin blev banérförare för det samhällsprojekt som Per-Albin gav namnet Folkhemmet.
Vad är kvinnoförtryck? För de flesta av oss är det ganska lätt att svara på den frågan. Kvinnoförtryck är när kvinnor hindras från att ta del av samma saker som män tar del av – jobb, studier, socialt liv och så vidare. Och i många delar av världen står det systematiska kvinnoförtrycket inskrivet i lagen. Men råder det verkligen kvinnoförtryck i Sverige?
Svaren varierar beroende på vem man frågar. Gudrun Schyman, som en gång likställde svenska män med talibaner, skulle säkert skrika ett gällt ”JA!” men jag hävdar bestämt att svenska män generellt är världens mest jämställda. Det kvinnoförtryck som råder i Sverige har, med få undantag, importerats utifrån.
En central uppgift hos ett fungerande samhälle eller stat är att skydda sina medborgare mot olika slag av faror. Inom vår tids mer avancerade samhällen är man beredd att även utsträcka skyddet till människor i andra delar av världen och till och med till naturen med dess växter och djur i största allmänhet.
En sak har jag fått lära mig om coronat och det är att ingen vet något. Experterna vet mer än sådana som jag men eftersom de sinsemellan har helt motstridiga uppfattningar så vidhåller jag att ingen egentligen vet något.
Det här är en ovanlig situation. Det normala i det mänskliga samhället är att det finns enstaka dominerande intressen som är övertygade om att de har full koll på läget plus en eller annan avvikande gruppering som nog också anser sig sitta inne med sanningen.
I en artikel i tidningen The Economist (17/5 2020) varnas för att coronakrisen gynnar vad som beskrivs som den ”högerextrema” rörelsen i USA: ”America’s far right is energised by covid-19 lockdowns”.
Tidningen varnar för att protesterna mot nedstängningarna riskerar att mobilisera och stärka dessa så kallade ”högerextremister” och Trump-anhängare.
I skolan fick vi lära oss att fördomar är någonting dåligt. Om du går i en mörk gränd på stan en sen kväll och ser ett gäng ”nysvenska” killar med luvorna nerdragna ska du inte bete dig annorlunda än om du stöter på en ”gammelsvenskt” pensionärspar. Om de unga männen i luvor gör dig orolig och du tar en annan väg, är det fel på dig, och du behöver förmodligen antirasistisk omskolning.
Mellan hägg och syren. Finns det något uttryck som är så vackert och som så väl fångar det svenska? Naturen, kulturen, och generationers glädje över den spirande våren och de ljusa, ljumma kvällarna. Det är så vackert det kan bli och vi som är uppväxta med uttrycket blir alla berörda på vårt eget sätt.
Med kvinnoförtryck menas antagligen att samhället försöker hindra kvinnor från att utveckla, uppnå och dra rättvis nytta av sina medfödda förmågor. Efter att noggrant och länge begrundat saken tror jag inte att kvinnan är eller har varit förtryckt. Kanske aldrig någonsin. I varje fall inte mer än mannen.
Den moraliska stormakten har liksom en gammal ungmö blivit så sipp att den inte längre förmår se verkligheten.
Skolan fungerar allt sämre därför att den bygger på en lögn: att alla har de intellektuella förutsättningarna att kunna fungera i samma klassrum med samma scheman. Det leder till en omöjlig, stressad situation för de svagbegåvade och till leda och underprestationer för de mer begåvade. Eftersom kunskapsmålet därigenom devalveras och inte har någon vikt förrän i senare årskurser blir pluggande, det vill säga strävandet efter kunskaper, föraktat.
Israeliska experter bedömer att nedstängningen är orsakat mer skada än coronaviruset, rapporterar sajten Israel 21c (19/5 2020):
”Three Hebrew University professors claim that Israel and other countries could have controlled Covid-19 without resorting to lockdowns.”
IDÉ OCH KULTUR Människor som vill förändra har ofta sökt inspiration i det förgångna. Det kan den nya konservatismen också göra. 1800-talets romantiska poesi lär oss allt om stolthet, integritet, manlighet och svensk självkänsla. Det är bara att läsa och lära. Dikterna finns kvar och väntar på att bli återupptäckta. Frågan är bara hur de ska göras tillgängliga.
PODCAST I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden pratar Eddie (Mohamed Omar) med asakännaren Linus Karlén. På hans sajt Lidskälv finns artiklar, podcast och böcker om asatron, den gamla nordiska religionen, men också om senare tiders folktro. I artikeln ”Den svenska offerseden” vill Karlén visa hur hednisk sed levde kvar i kristen tid.
Lidskälv är namnet på Odens tron varifrån han kan överblicka världen. År 2009, vid en utgrävning i Lejre i Danmark, hittades en figurin från 900-talet. Man tror att den föreställer Oden sittande på Lidskälv. På tronens armstöd sitter två fåglar som man tror är gudens korpar, Hugin och Munin.
När coronapandemin gradvis klingat av och olika länders virusbekämpning kunde utvärderas utsågs Sverige enhälligt till världens överlägset bäste domptör av coronat. Den svenske statsepidemiologen som lett den svenska kampanjen blev en internationell förebild och hjälte. Den svenska regeringen, som genom olika ekonomiska transaktioner fått det konkurshotade SAS i knät fick den geniala idén att göra statsepidemiologen till VD för flygbolaget så att dennes managementkompetens ånyo kom till sin rätt för att lösa en annan knepig utmaning. DGS fick en intervju med den världsberömde statsepidemiologen (SE), numera flygbolagsdirektören, under en flygning med en av bolagets flygmaskiner.
I en artikel på sajten Gatestone Institute (18/5 2020) beskriver hur en dom i den tyska författningsdomstolen visar på motsättningen mellan nationella lagar och EU:s överstatliga lagar: ”Germany Takes Back its Sovereignty from the European Union”.
”The European Union is now engaged in a power struggle with its largest member state, Germany. The legal feud threatens to unravel not only Europe’s single currency, the euro, but the EU itself.”
Paolo Roberto är en heterosexuell man och framgångsrik entreprenör. Han är kaxig och har varit öppen med sin kritik av feminismen. Han är dessutom europé. Han är alltså inte tillräckligt mörk i hyn, och hans familj kommer inte från ett tillräckligt efterblivet land, för att han ska kunna räknas som ”rasifierad”.
Han provocerar vänstern. Nu ser de sin chans att hämnas.
I en debattartikel i Aftonbladet den 16 maj kräver tre kvinnliga sossepolitiker att torskar sätts i fängelse. Heléne Fritzon, EU-parlamentariker, Carina Ohlsson, ordförande i S-kvinnor och Annika Strandhäll, Socialdemokraternas jämställdhetspolitiska talesperson, manar till kamp för de förtryckta och utnyttjade kvinnorna:
Paolo Roberto-gate har bara några dagar på nacken men jag är redan trött på eländet. Jag är trött på Paolo Roberto själv, som redan morgonen efter razzian och gripandet skrev en lång och påfallande strategiskt slug drapa på Instagram om sin egen uselhet. Jag är trött på vänstertrollen som firar triumfer på sociala medier för att en man som inte identifierar sig som vänsterfeminist blivit påkommen med ett lagbrott. Men jag är också trött på högermän (och -kvinnor) som plötsligt breder ut sina vingar och tar Paolo Roberto i försvar som vore han en liten dununge.
Coronaviruset beter sig så nyckfullt att snart sagt varenda teori om varför utfallet varierar så kraftigt mellan länderna tycks kunna hitta stödbevisning. Exempelvis har jag själv vid flera tillfällen framfört den möjligen rasistiska uppfattningen att de asiatiska ländernas framgångar i kampen mot viruset beror på att deras befolkningar är dugligare och mer civiliserade än de mer bortskämda och byråkratiskt lagda västerlänningarna.
För människor som tror på tesen om alla människors lika värde och föreställer sig att det inte finns några kvalitativa skillnader mellan olika kulturer kan denna uppfattning framstå som fördomsfull. När jag en gång för länge sedan läste ett uttalande av filosofen John Stuart Mill (tror jag) på temat att ”en nations kvalitet bestäms av kvaliteten hos dess folk” (eller något ditåt) ryste jag av kränkt jämlikhetsnit och skrev genast av Mill (om det nu var han) som en viktoriansk reaktionär. Men jag har genom åren fått tillfälle att försiktigvis, lite pö om pö, revidera det avståndstagandet.
Få tvivlar på att Covid-19 utgör ett allvarligt problem, men hur allvarligt? En del säger att det är en ovanligt elak influensa som framför allt drabbar äldre. Andra hävdar att det är en farsot av bibliska proportioner, som kräver globalt undantagstillstånd samt att vi avstår från yttrandefrihet, rörelsefrihet och mötesfrihet tills faran är över.
Vad som skiljer Corona från exempelvis böldpest är att man inte ser några bölder på utsidan, utan symptomen liknar influensa med feber, hosta och muskelvärk. Dödligheten är visserligen högre, men inte så hög att den nämnvärt påverkat det totala dödstalet i ett land som Sverige. I varje fall inte hittills.
Häromdagen skrev Bitte Assarmo en text om den muslimska kvinnan som inte ville arbeta i skogen. För hon kunde inte bära byxor. Historien påminde mig om min tid som muslim.
Det finns en rörelse som kallas Tablighi Jamaat. Medlemmarna reser från moské till moské och predikar. När de kommer till ett ställe går de runt och knackar dörr för att kalla muslimerna till moskén. Efter bön och predikan äter man tillsammans och pratar om Allah och Muhammed och försöker få dem man hämtat dit att stanna så länge som möjligt. Man sover i moskén.
Det kan hända att du efter att ha läst den här krönikan anser mig för en ännu större knäppgök än du anat, men det bryr jag mig inte om. Mitt hopp är att du själv ska visa dig vara en likvärdig eller till och med överlägsen knäppgök.
Jag har i flera årtionden haft en förnimmelse av att Sverige varit på fel väg och måste räddas på något vis. Under de senaste fem åren har den känslan tilltagit. Jag har blivit alltmer orolig inför framtiden. Coronaviruset har inte gjort mig lugnare, men viruset är ändå bara en krusning på ytan. När den pärsen är över – och några av oss strukit med – är Sverige ändå tillbaka i det reguljära vansinne som rimligen kommer att ha förvärrats under pandemin.
Jag läste Patrik Engellaus artiklar om att en företagare i Ockelbo behövde folk för att göra skogsarbete. Företagaren fick sju personer av Arbetsförmedlingen men han fick ge upp ty kandidaterna kunde inte utföra arbetet. Förr i tiden gick det väldigt bra när thailändare kom och utförde arbetet.
Vad är egentligen problemet? En möjlighet är att de sju personerna var invandrare som inte kan förstå instruktioner på svenska eller engelska eller saknar motivation.
Charlie Kirk, ledare för den konservativa studentorganisationen Turning Point USA, skrev nyligen på Twitter (16/5 2020) att USA permanent bör stoppa de ekonomiska bidragen till Världshälsoorganisationen (WHO), Världshandelsorganisationen (WTO) och Förenta nationerna (FN).
I Skandinavien varade bronsåldern från omkring år 1500 till 500 f.Kr. Det har länge varit en vanlig åsikt att soldyrkan stått i centrum för bronsålderns religiösa föreställningsvärld. I två nya inlägg på bloggen Brons och Blod argumenterar dock amatörhistorikern Daniel Palmqvist för att bronsålderns skandinaver hade en religion som var föregångare till, och liknande, vikingatidens asatro.
IDÉ OCH KULTUR Människor längtar efter mening i vår moderna värld. Det handlar inte bara om en mening som uppstår med hjälp av ursprung, syfte och riktning. Vi vill också känna att den värld vi lever i äger en helighet, en gudomlighet, en meningsfullhet. Människor börjar längta tillbaka till den fysiska livsvärld vi en gång utvecklats i. Vi längtar tillbaka till en påtaglig kontakt med vår fysiska livsmiljö och till en gemenskap med naturen som blir en gemenskap med något som är större än oss själva. Vi kan inte bara tänka, vi måste få känna också. Kanske är det därför människor har börjat duscha kallt igen.
Paolo Roberto har torskat för sexköp. På sociala medier råder lynchstämning. Twittervänstern går loss på honom.
Det är samma vänster som är mer eller mindre tyst när ”nysvenska” gäng gruppvåldtar ”gammelsvenska” tjejer. Det är vedervärdiga övergrepp, ibland med rasistiska förtecken. Vänstern vill inte prata på riktigt om detta och vad det beror på. Därför har jag svårt att ta vänsterns upprördhet på allvar.
Det Roberto har gjort är olagligt i Sverige. Men han har inte våldtagit någon.
Vänstern vet förstås att det är riskfritt att säga i stort sett vad som helst om en vit man som Roberto. Att hata på Ahmed från Somalia eller Muhammed från Irak är inte lika lätt. Man kan bli misstänkt för att ha en rasistisk agenda. Man kan få fel sorts fans.
Vad är det som skiljer viruset SARS-CoV-2 och pandemin COVID-19 från andra pandemier som drabbat mänskligheten genom historien? En viktig skillnad är att andra pandemier, som regelbundet återkommande influensapandemier, inte på långt när utlöst så mycket rädsla och frukta, och så omfattande samhällsåtgärder som den SARS-CoV-2-pandemi som pågår just nu.
Trots att olika pandemier drabbat mänskligheten genom historien så föll under många år dessa risker i glömska. Effektiva vacciner och modern medicin hade under senare delen av 1900-talet framgångsrikt hanterat allvarliga pandemier. Men hur kom det sig att stora delar av samhället hade bortsett från möjligheten att okända och potentiellt allvarliga pandemier på nytt skulle kunna drabba världen? Det var ju något som de flesta seriösa riskbedömare hade varnat för i åratal. Världens politiker var upptagna med andra mer svårbedömda och mer avlägsna risker.
DET GODA SAMHÄLLET 