Jag blev respektfullt entusiastisk över hur de politiska krafterna i USA – se min krönika igår – använder sitt eget lands historia som argument i den aktuella politiska dagskampen.

Det betyder för det första att det finns åtminstone några politiskt ledande personer som vet tillräckligt om landets förflutna för att tro sig kunna dra slutsatser som är relevanta för dagens politik och för det andra att det finns en publik av röstande medborgare som åtminstone hört talas om George Washington och inbördeskriget och som har en aning om vad sådana begrepp står för.

Nu börjar den synas – den stora kostnaden för den gröna omställningen i EU. Och det är bråttom – till FN-mötet i november i Glasgow, COP26, vill man visa på konkreta planer att vi är på väg mot den minskning av utsläppen av CO2 med 55 procent som EU parlamentet beslutade om i höstas.

”Europe First” börjar bli parollen – man känner igen argumenten från Trumps ”America First”, men denna gång kommer parollen från vänster.

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Kalmarkriget kallas det svensk-danska krig som pågick mellan 1611 och 1613 och främst utkämpades vid Kalmar med omnejd. I överensstämmelse med det så kallade ”nederländska kriggöringssättet” från 1500-talet rörde sig striden till stor del om intagande och försvar av fasta platser.

Den 27 januari 1612 gör danskarna ett försök att storma Gullbergs fästning vid Göteborg. Stormningen misslyckas dock, då svenskarna står emot fem stormningsförsök på sex timmar.

Richard Sörman skriver ett öppet brev till försvarsminister Peter Hultqvist och undrar om de Sverigevänner som Hultqvist i en krönika i Dala-Demokraten beskriver som farliga icke-demokrater är välkomna i Försvarsmakten. Hur ska alla de svenskar som enligt Socialdemokraterna står på fel sida av historien kunna kämpa i Försvaret på samma sida som Peter Hultqvist? Är det rimligt att en försvarsminister så flagrant bidrar till att öka vår nationella splittring?

Militärteoretikern von Clausewitz sa att kriget är politikens fortsättning med andra medel. I krig vet man i allmänhet vad man bråkar om. Åtminstone vet man – fast det är inte heller alltid sant, tänk bara på trettioåriga kriget där allianserna ständigt förnyades – vem som slåss mot vem. I krigets förstadium politiken är det ofta ännu mer förvirrat. Se bara på liberalpartiet, på vilken sida står det?

Under det förstadium till kriget som politiken utgör slåss man inte med svärd och kanoner utan med argument. När svenska politiker argumenterar blir det ofta larvigt eftersom de för det mesta står på samma sida och bara låtsas strida eller bara strider om obetydliga detaljer.

Finns det en ”strukturell antirasism” i svensk kollektivtrafik? Den frågan ställer min kollega Mohamed Omar i en text här på Det Goda Samhället. Han har inget svar, men det har jag. Okej, det är inte ett vetenskapligt underbyggt svar, det erkänner jag, men det är dock ett svar baserat på åratals erfarenheter. Jag svarar ja – och tillägger dessutom att den strukturella antirasismen inte bara är ett faktum i kollektivtrafiken utan även i andra sammanhang.

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Anfallen mot Sankt Petersburg ägde rum åren 1704 och 1705, och innebar härjningar, landstigningar och flottbombardemang av den svenska krigsmakten i syfte av att erövra den nygrundade hamnstaden Sankt Petersburg från ryssarna.

Under natten den 26 januari 1705 lyckades tusen svenska soldater under ledning av översten Carl Gustaf Armfeldt gå över isen på finska viken till ön Kotlin, där de dödade hela den ryska garnisonen i Kronstadt, tände eld på det ny uppbyggda varvet och brände de ryska båtarna liggande vid hamnen. Kronslott brydde de sig inte om eftersom de inte ville riskera några onödiga förluster av män. Därefter fortsatte de till S:t Petersburg där de lyckades bränna stora förråd och delar av staden.

Det är ingenting särskilt med Jenny Nordberg, Svenska Dagbladets medarbetare i USA. Hon tänker som de flesta av sina kollegor, nämligen som en svensk besserwisser, men hon gjorde det just igår den 24 januari och på ett så pregnant sätt att jag inte kunde låta bli att sätta tänderna i stycket utan att särskilt vilja utpeka Nordberg.

Nordberg menar att det är dags att revidera och ändra det amerikanska statsskicket:

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Stora ryska kriget var ett krig som fördes mellan Sverige under Gustav Vasa och Ryssland under Ivan IV ”den förskräcklige” under åren 1554–1557. Kriget berodde på tvister om gränsdragningen mellan de båda länderna i Karelen. Kriget avslutades med freden i Novgorod 1557.

Ryssarna anfaller Viborgs slott den 21 januari 1556 och drar sig tillbaka den 25 januari samma år.

”Det är inte bara Donald Trump som har förlorat tillgången till sina sociala medier. I december 2020 stängdes den svenska kanalen Swebbtv på Youtube. Det är en kanal som innehåller mycket hårda ord om både invandrare och invandringspolitik. Detta blandas med en djup misstro mot politiker, banker, storföretag, klimathotet och coronapandemin.”

”Att Sverige självt i motsats till sina grannar undgick att bli indraget i världskonflikten, därför hade det att tacka inte endast sitt relativt skyddade läge och sin målmedvetna upprustning, utan även det motstånd Finland presterade mot de ryska expansionssträvandena. Om rådsunionen hade lyckats förverkliga sin avsikt att erövra och sovjetisera Finland, hade även utgångsläget för det tysk-ryska kriget varit ett annat. Med ryska trupper på Åland och i Tornedalen – hotande malmfälten – samt tyska i Norge och Danmark, hade Sveriges handlingsfrihet varit till ytterlighet beskuren och de ”förhandsbestämda linjerna” (den traditionella alliansfriheten och neutraliteten) varit föga värda”. (G. Mannerheim (bilden) Minnen P.A. Norstedts och Söners förlag, Stockholm 1952. Del II, s. 238).

Det anses eftersträvansvärt att i debattexter som den här vara så objektiv som det går vilket betyder att stödja all argumentation på fakta – i kontroversiella fall helst bekräftade med fotnoter eller länkar till tillförlitliga källor – och sopa alla känslor under mattan eller, i särskilt lyckade fall, inte ha några. Kanske vore det bästa om alla opinionstexter författades med hjälp av artificiell intelligens.

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Biskop Folke Johansson Ängel, som har fungerat som tillförordnad ärkebiskop i Uppsala ärkestift sedan 1267, låter den 24 januari 1273 flytta Erik den heliges ben från Gamla Uppsala till Östra Aros (nuvarande Uppsala), där man håller på att uppföra en ny domkyrka. Därmed flyttas också ärkestiftets centrum till den nya orten.

Dagen fick i den svenska almanackan, till minne av denna händelse, fram till namnsdagsreformen 1901 beteckningen Ericus translatus (latin för ”Eriks överflyttning”).

Vänstern hävdar gärna att demokratin förutsätter jämlikhet och jämställdhet. Men tänk om den också förutsätter gemenskap och försiktighet? Konservatismen lär oss att vi ska bygga våra samhällen på naturliga och historiskt grundade gemenskaper, att vi ska undvika brådstörtade förändringar. De påfrestningar som våra västerländska demokratier just nu utsätts för kan mycket väl beskrivas som en naturlig följd av att alltför många har vägrat lyssna på de konservativas varningar.

Mitt, liksom troligen alla andras, politiska medvetandes fasta grund är föreställningen att demokrati och despoti är varandras motsatser och fiender. Despotin, till exempel i skepnad av Sovjetunionen, ville erövra demokratiska samhällen för att omvandla dem efter sitt eget beläte. Den här tankefiguren sitter så djupt att en sådan som jag har svårt att fatta att den påstådda oförenligheten mellan demokrati och despoti verkligen handlar om en tankefigur, det vill säga en mental konstruktion, snarare än ett oföränderligt fysiskt förhållande eller något slags naturlag. När USA år 2003 överföll despoten Saddam Husseins Irak var denna mentala konstruktionen de neokonservativa amerikanska ledarnas fyrbåk. Genom att utsläcka despotin personifierad av Hussein skulle de neokonservativa låta demokratin välla fram som en rättfärdighetens flod. Det var fint tänkt, men det blev inte så.

I Wall Street Journal (15/1 2021) skriver Robert L. Woodson Sr. och Joshua Mitchell om hur vänstern kapade medborgarrättsrörelsen i USA och håller tillbaka afroamerikanernas utveckling:

Tellingly, leftist elites teach their own children the values of working and studying hard even as they encourage behavior among blacks that will make sure they remain uncompetitive but “authentic.”

Det är kanske en konstig fråga, särskilt i samband med samtidsdebatt och opinionsbildning, men det är likväl en fråga jag stundom ställer mig. Det är förstås lätt att hävda att vinbärskräm inte har något gemensamt med aktuella samhällsfrågor men om man bara skrapar lite på ytan så kan man ändå skönja vissa beröringspunkter mellan vinbärskrämen – det vill säga frånvaron av den – och det samhälle vi idag lever i.

Häromdagen begav jag mig till forskningsfronten för att utvärdera situationen. Forskningsfronten ligger vid Angereds torg 9 i Angered i Jämställdhetsmyndighetens lokaler. Av pandemiska skäl uppsökte valde jag att uppsöka fronten elektroniskt snarare än fysiskt och det visade sig var en himla tur för den verkliga spjutspetsforskningen, upptäckte jag, bedrivs på ett annat ställe, nämligen vid Nationella sekretariatet för genusforskning på Universitetsplatsen 1 vid Göteborgs universitet – visserligen bara 14 kilometer i sydvästlig riktning enligt Google Earth men det hade känts snopet att klappa på fel port när man är så vetgirig och otålig som jag.

Med Biden som ny president i USA förväntas den förnybara energin få ny vind i seglen med hopp om att koldioxidutsläppen skall börja minska på allvar. Enligt vad Biden utlovat kommer USA att återgå till Parisöverenskommelsen, vilken Trump nyligen lämnade.

Vad som inte tillräckligt uppmärksammats i Sverige är att USA sedan flera år förlorat ledningen i utsläppsligan för koldioxid. Inte ens västvärlden leder ligan längre.

Mila, en 17-årig fransk flicka, råkade i en dispyt med en muslim medan hon sände live på Instagram. Under ordväxlingen yttrade flickan att Koranen är en hatisk bok.

Yttrandet, som gjordes för ett år sedan, spreds snabbt på Internet bland muslimer som anklagade henne för att ha förolämpat islam.

Hoten mot henne blev så allvarliga att flickan fick lämna sin skola. Hon har nu gått under jorden och lever med polisbeskydd.

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Slaget vid Hälleskogen utkämpades den 17 januari 1437 mellan en yrkesarmé under marsken Karl Knutsson Bonde och ett bondeuppbåd under Erik Puke under Pukefejden. Karl Knutssons riddare led stora förluster och tvingades retirera varpå förhandlingar följde.

Erik Puke allierade sig tidigt med Engelbrekt Engelbrektsson och framstod 1436 som Engelbrekts närmaste man. Efter Engelbrekts död startade Erik Puke ett nytt uppror i sin hembygd, den s.k. Pukefejden.