En till synes ytlig underhållningsprodukt kanske inte kan ge oss en transformerande konstnärlig upplevelse, men den kan avslöja något om den härskande klassen och den kulturella hegemonin vårt samhälle. Det betyder inte att personer, som förrått sin egen klass, inifrån systemet skickar oss hemliga meddelanden (även om jag inte utesluter att sådant kan förekomma). Jag tror snarare att kulturproducenterna har internaliserat maktens ideologi: det är luften de andas.
Klimatmötet COP26 ska avhållas mellan den första och tolfte november i Glasgow. De flesta bedömare – kanske alla – vars uppfattningar jag tagit del av varnar för att mötet blir en flopp. Vad som menas med en flopp är inte riktigt klart men låt mig presentera några observationer.
En utmaning för nya partier är att hitta en profilfråga som inte är upptagen – eller exploaterats så hårt att den omdanats till en dimridå av meningslösa floskler. Det är till exempel ingen lysande idé att gå till val på slagord som: ”Vi ska knäcka gängen”, ”Bättre skola” eller ”Stå upp för det öppna och fria samhället”. Väljarna tycker helt enkelt att de hört dem förut.
Dags att rulla ut röda mattan igen. Ytterligare tre kvinnliga IS-terrorister och åtta terrorbarn är på väg ”hem” till Sverige. Med benägen hjälp från UD. De utvisas från Syrien eftersom de utgör en säkerhetsrisk. För Syrien alltså, inte för oss. Här blir de kallade för ”IS-kvinnor” och tas omhand på bästa sätt.
PODCAST I ett nytt avsnitt av podden TANKAR FRÅN FRAMTIDEN pratar Eddie (Mohamed Omar) med Robert Mathiasson. Han var tidigare ledare för Revolutionär Kommunistisk Ungdom (RKU) och därefter ledare för Kommunistiska Partiet (tidigare Kommunistiska Partiet Marxist-Leninisterna ‘revolutionärerna’, KPML’r’).
Rubriken har jag lånat av amerikanen Herman Kahn (bilden) som år 1963 skrev en bok om hur ett krig mellan USA och Sovjetunionen skulle kunna arta sig.
Det otänkbara är förstås inte alls otänkbart men man låter ändå bli att tänka på det, kanske för att det är obehagligt eller oartigt. Det troliga är att någon skulle ta illa vid sig av en påminnelse om det otänkbara och därför pratar vi, som är ett väluppfostrat folk, inte om det.
När islamistiska våldsdåd debatteras är ett vanligt påstående: ”Skilj mellan vanliga muslimer och islamisterna! De har inget med varandra att göra.”
Hur kan man framföra ett så uppenbart falskt påstående? I själva verket måste ju islamisterna vara de enda verkligt sanna muslimerna. De tillber en religionsgrundare som var en gangsterhövding, som använde sin vapenmakt – förvisso skickligt hanterad – till att utrota en stor andel av de besegrade, och sedan förslava, plundra och sedermera beskatta dem han underkuvat men låtit leva.
För en tid sedan publicerade Expressen en mycket närgången artikel om den flicka som varit försvunnen i januari och som nu kommit tillbaka till sin familj i Linköping. Artikeln var skriven av Alexandra Pascalidou, som anlitades av Expressen redan då flickan försvann i vintras, och den var så indiskret att tidningen nu plockat bort den från webben med en urskuldande text. Men Pascalidou själv tar inget ansvar för sitt felsteg. Istället valde hon att på sitt Instagramkonto hänga ut den privatperson som uppmärksammat den integritetskränkande publiceringen, med namn och bild och anklagelser om rasism.
Ett antal klimatforskare, däribland två som presenteras som huvudförfattare till IPCC:s senaste rapport, har skrivit en debattartikel i Dagens Nyheter som ger åtminstone mig myror i huvudet. Jag tror att dessa forskare, som rimligtvis tillhör världseliten i branschen, försöker varna oss att inte ta klimatalarmen för mycket på allvar. Om jag läser rätt innantill är detta förstås sensationellt (och förenligt med mina okunniga och skeptiska föreställningar).
För 34 år sedan kom en bok som blev en bestseller i Amerika. Den skakade om den intellektuella scenen med sitt fokus på det pågående förfallet i universitetsvärlden. Boken blev sedermera en modern klassiker, även om den gick tämligen spårlöst förbi i Sverige. Jag hittar, som i så många andra fall, inte någon svensk översättning, men däremot en norsk. Boken heter The Closing of the American Mind med undertiteln How Higher Education has Failed Democracy and Impoverished the Souls of Today´s Students.
Bulletin är i blåsväder igen. Expressen, som granskar tidningen sedan en tid tillbaka och som avslöjat att tidningen befinner sig i en svår ekonomisk situation, har nu också avslöjat att Bulletins VD har anställt den dömde trippelmördaren Ricard Nilsson för att internutreda tidningens medarbetare.
Jag nämnde i ett tidigare inlägg (16/10 2021) att Saudiarabiens kronprins Mohammed bin Salman av många hyllas som fritänkare och reformator.
I en intervju för tevekanalen Al-Arabiya (27/4 2021) sa prinsen att det saudiska rättsväsendet inte kommer att utdöma straff som inte har stöd i särskilt pålitliga hadither, så kallade ”mutawatir”.
Följande synpunkter kan tyckas handla om struntsaker med det gör de inte. Det handlar om fundamenta, särskilt i mångkulturtider, när vi svenskar bör veta vilka vi är. Svenska politiska ledare som Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt har förklarat att vi egentligen inte är någonting alls eftersom allt bra i vårt land är importerat och vi själva bara uppfunnit leken att hoppa groda. Egendomligt nog har det inte, vad jag kunnat upptäcka, uppstått någon folklig reaktion mot sådana föraktfulla utspel från tongivande representanter för Sveriges största politiska partier.
För ett par dagar mördades den brittiske politikern David Amess i ett terrorbrott med islamistiska kopplingar. Av exiliranier, som flytt för att undslippa islamism och kvinnoförtryck, har han hyllats för att han stått upp för mänskliga rättigheter och mot islamism och för att han kritiserat den iranska regimens extremism. De ser honom som en hjälte.
För ett tag sedan skrev jag ett inlägg (14/9 2021) med anledning av en biografi om den konservative tänkaren Tage Lindbom: I otakt med tidsandan. Det är sonen Tomas som skrivit boken. Jag hade då inte läst den, men tog tillfället i akt att kommentera Tages religion. Det sägs ibland – sonen gör det i biografin – att Tage var ”muslim”.
För ett par dagar sedan blev en tonårspojke överfallen och knivhuggen av ett gäng maskerade personer när han skulle gå från sporthallen på kvällen. Om man ska tro de kriminologer som frekventerar public service har det varit likadant jämt. Tonåringar har alltid blivit knivhuggna på väg hem från träning. Barn har alltid blivit rånade på väg till och från skolan. Det har alltid skjutits skarpt på öppen gata.
Jag hör nog fel men det känns ändå som om det surrar av något nytt i den samhällsdebatt som har att göra med problemet att integrera invandrare och motarbeta missbruk av socialbidrag. Surret handlar om att det är fel att ge arbetsföra människor bidrag så att de slipper arbeta för sitt uppehälle. Surret kan bero på att man i Danmark faktiskt verkar försöka göra något praktiskt åt saken. Här ska jag föreslå en gammal käpphäst som heter Jobbgaranti. Den har inte varit ute på luftning sedan år 2 000 då den presenterades i en bok om invandrarpolitiken som jag skrev tillsammans med Thomas Gür och Bijan Fahimi.
Ledarskribenten Erik Helmerson i Dagens Nyheter skrev om läraren Selma Gamaleldin som fått sparken för att hon inte velat referera till en elev som ”hen” (i stället för ”hon”, ”henne”, ”han” eller ”honom”). Helmerson brukar vara förnuftig. Här tycker han att det ”liknar mest hysteri” att, som läraren Gamaleldin får man anta, vägra att kalla ett barn för ”hen”.
Min spontana reaktion är att stödja Gamaleldins henbojkott. Är jag då hysterisk?
Det finns ett ordspråk som lyder ”Förbjuden frukt smakar bäst”. Sannolikt har ordspråket kopplingar till Första Mosebok kap. 2:16-17 ”Herren Gud gav detta bud: Du får äta av alla träd i trädgården utom av trädet som ger kunskap om gott och ont. Den dag du äter av det trädet skall du dö”. Oaktat det tydliga villkoret valde alltså människan att trotsa förbudet och var tvungen att överge den behagliga tillvaron i Eden, även om livet i lustgården framstår som intellektuellt enahanda om vi skall läsa texten bokstavligt. Tankarna går till en aktuell händelse.
Tillhör du dem som tycker att bensin- och dieselpriset börjar blir provocerande högt? Då har du fel. Visserligen är priset rekordhögt, men bensinen kostar oss likväl mindre än någonsin förr. Det menar nationalekonomen John Hassler i en intervju i vårt eget Pravda, Sveriges Television:
”Bensinen är dyrare än någonsin. Så, var det bättre förr? Om man gillar låga bensinpriser vill säga.
PODCAST I ett nytt avsnitt av podden TANKAR FRÅN FRAMTIDEN pratar Eddie (Mohamed Omar) om hur en figur, ”den formfulländade Venus” som stiger upp ur vågorna i James Bond-filmen Dr. No (1962), återanvänds i filmen tonårsfilmen Fast Times at Ridgmont High (1982) och sedan i den åttiotalsnostalgiska teveserien Stranger Things (tredje säsongen 2019).
I västerländska (och andra) medier hyllas nu Saudiarabiens kronprins Mohammed bin Salman som religiös fritänkare och reformator. Detta efter en intervju i tevekanalen Al-Arabiya (27/4 2021), där han sa att han inte följer wahhabismen.
Min kompis läkaren har efter många års observationer av de sjukhus där han jobbat formulerat vad han hävdar vara en sociologisk järnlag. Järnlagen säger att vi nu nått en punkt där sjukvården producerar mindre ju större resurser den får. Tillskjut några vårdmiljarder så ska du se att vårdköerna växer.
Fenomenet är känt även inom företagsekonomin påstår han. När företag växer kan de börja utnyttja stordriftsfördelar vilket leder till att produktiviteten ökar. Men så småningom blir det bara stordriftsnackdelar av tillväxten och då sjunker produktiviteten. Så är det på svenska sjukhus menar kompisen.
Gissa vilka som kräver detta: ”Fasa ut nybilsförsäljning av bensin- och dieseldrivna bilar till 2025… Den sista droppen fossilt drivmedel ska säljas senast 2030”.
Alltså tokstopp. Alla fossilbilar kan i praktiken köras till skroten redan om nio år: ”Sorry. Sista droppen är redan såld.” Flygresor? Snabbstopp på det! Finns ju inga miljövänliga bränslealternativ framme som räcker till på länge än.
Att vår statsminister på löpande band kan kläcka ur sig idiotier som ”Sverige har varit naiva!” eller ”Vi såg det inte komma!” är ingenting att förvånas över. Hans intellektuella förmåga sträcker sig inte längre än så. Visserligen är han satt att i kraft av sitt ämbete styra landet men man kan inte begära det omöjliga av honom. Saknar man normal slutlednings-, analys- och språkförmåga så gör man.
När jag läser Nya testamentet får jag intrycket att lärjungarna och de första kristna, ännu skakade av korsfästelsen av deras älskade Messias, föreställde sig att han skulle komma tillbaka när som helst. Liksom de hade sett honom fara upp till himlen, skulle de se honom fara ner:
Jag gick hem klockan 20. Jag gick på en smal grusväg och mötte en man. Då jag kom nära honom såg jag att det var en hemlös afrikan. Han bar en kasse med skrot i vänster hand. I höger hand hade han en 1,5 meter lång pinne. Det var mörkt och jag blev rädd. Bland afrikanska män är 20 – 31 procent brottsmisstänkta. Det är nog mycket högre siffror bland hemlösa afrikanska män. Mannen stirrade på mig som om han funderade på att attackera mig. Jag ångrade att jag hade på mig min nya jacka och tänkte att jag borde ha haft min 15 år gamla jacka. När jag hade gått förbi honom kollade jag lite bakåt. Han stirrade på mig. När jag var tio meter ifrån honom ställde han sig vid en bilväg och började yla som en mänsklig varg. Han var skogstokig.
Det gjordes en del bra saker under den nyliberala vågen på 1990-talet men det gjordes även dumheter. Den mest flagranta dumheten, om du frågar mig, var när politikerna sålde ut de offentligägda elnäten till privata företag.
Enligt Éric Zemmour var en av de Gaulles tankar bakom konstruktionen av den femte republiken att den skulle ha en kungalik president (monarchie républicaine). Varför då?
Zemmour får ofta, vid sina otaliga mediaframträdanden, kritik för att han inte är tillräckligt konkret och detaljerad. Han invänder då alltid att han inte har någon tanke på att bli finans- eller statsminister. Han sysslar med visioner och inte med bokhålleri. Det är därför han, och endast han, som rätt uppfyller de Gaulles krav på republikens president. Denne skall syssla med den långsiktiga utvecklingen, med visioner för landet. Kritikerna har fattat presidentens uppgift fel.
Under 70-talet talade feministerna om för alla att kvinnor är starka, kvinnor är dugliga, kvinnor kan! Alla eventuella uttryck för ojämlikhet mellan könen utraderades i rask takt och jämlikhet uppstod. Åtminstone i Sverige.
Männen tog lydigt ut sina föräldradagar medans kvinnorna kunde fortsätta att bygga vidare på sina yrkesmässiga karriärer, befriade från barnen. Därmed borde kampen ha ansetts som avslutad och kvinnorättskämparna ha utsetts som segrare.
DET GODA SAMHÄLLET 