En av mina käpphästar är att u-landsbistånd inte fungerar. Min tes är mycket hårdare än nästan alla andra biståndskritikers (utom möjligen skotten och nobelpristagaren Angus Deatons, bilden). Jag säger inte att problemet är att pengarna placeras på konton i Zürich av korrupta ministrar i mottagarländerna. Jag tror till och med att det vore bättre om biståndet hamnade i alplandet eftersom det då inte kan stöka till mottagarlandets egen flämtande ekonomi.

Bilden av dessa somaliska kvinnor i burka är tagen för några veckor sedan vid Medborgarplatsen på Södermalm. När jag häromkvällen gick in på Burger King, som skymtar i bakgrunden, var 80-90 procent av alla personer i lokalen av afrikansk härkomst, nästan alla unga män. På puben mitt emot är ursprunget på personal/besökare mer en blandning av svenskt och Mellanöstern. På vissa bänkar på torget håller latinamerikanerna till, liksom romerna har sin plats, ofta med sina stora plastsäckar med pantburkar. I bakgrunden på min ungdoms gata tronar Stockholms moské.  

Jag växte upp i ett Sverige där man fick skämta om allt. Idag stickas det offerkoftor i parti och minut när människor som inte förstår vare sig vår kultur eller vår demokrati kräver att vi ska ta särskilda hänsyn till vissa grupper i samhället. Nu senast är det den lättkränkta poeten och ”förortsfeministiska aktivisten” (vad det nu är för något) Nattalie Ström Bunpuckdee som går i taket över den satir och humor som sedan länge är ett naturligt och självklart inslag i svensk kultur.

För några år sedan var jag ute och gick. Jag mötte en grupp afghanska män som bröstade upp sig, var högljudda och skojbråkade. De hoppade upp på varandra och slog varandra på axlarna. Jag gick över vägen och mötte i stället en grupp kinesiska kvinnor. Jag har kollat på Brås rapport om immigranter och brottslighet. Mitt beslut att gå över gatan som jag tog för några år sedan har visat sig vara rimligt. 1 – 2 procent av östasiatiska kvinnor misstänktes för brott under fyra år (vi snackar om år 2015 – 2018), jämfört med 20 – 31 procent av afrikanska män och 17 – 24 procent av män från Västasien och Centralasien. Bland nästan alla invandrargrupper är deras barn mer kriminella än invandrarna själva.  

Häromdagen skrev jag ett inlägg om författaren Sigge Strömberg: ”När det var ok för grabbar att slåss” (4/9 2021).

Sigge Strömberg (1885-1920) var en numera bortglömd författare, journalist och tidningsman. På Wikipedia läste jag att Strömberg tillbringade en tid i Amerika och där tjänstgjorde på den svenskspråkiga tidningen Minneapolis Veckoblad 1904–1905.

Jag äter ofta lunch med vänner. Mat ska man ju ha i alla fall och på det viset så får jag reda på hur andra människor tänker. För det mesta tänker de som jag vilket tvärtemot den vanliga uppfattningen främjar vår gemensamma förståelse av saker vi funderar på. Den gängse uppfattningen är att när folk med ungefär samma inställning träffas så utvecklas inga tankar. I stället, hävdas det, uppstår en ekokammare där kontrahenterna bara upprepar sina gemensamma fördomar.

Om det finns någonting som levt kvar i folkminnet så är det de pestepidemier som Europa härjats av genom århundradena. Alla har vi väl någon inre bild av just pest, och få sjukdomar har avhandlats i så många böcker och filmer. Vem minns inte Ingmar Bergmans ”Det sjunde inseglet”, där pesten härjar och där riddaren Antonius Block (Max von Sydow) förhalar sitt öde genom att spela schack med döden (Bengt Ekeroth).

Dagligen översvämmas vi av rapporter om jordens nära undergång om vi inte snabbt ändrar vår livsstil och slutar förbränna fossila bränslen. IPPC:s senaste klimatrapport hävdar att det aldrig under de senaste 100 000 åren (!!!) varit så varmt som i år, att världens temperatur kommer att öka och resultera i enorma översvämningar, att glaciärerna på Antarktis och Grönland kommer att smälta och havsnivån stiga med flera meter. Den gångna sommaren visar förvisso vad som kan komma att ske; svåra bränder i Kina, Medelhavet och Kalifornien samt enorma översvämningar i Tyskland. Men översvämningarna har periodvis varit ännu fler, visar ny forskning.

Fakta ligger på bordet och alla är medvetna om dem. Kriminaliteten är värre än någonsin och verkar bara tillta. Folk blir rädda och törs inte röra sig fritt som förr i tiden (förr i tiden betyder för fem år sedan och tidigare). Bekymrade och kreativa medborgare kommer med förslag: sänk beviskraven, stäng gränserna för invandring, strunta i de juridiska finesserna, förläng straffen och låt den tredje domen för vilket brott som helst ge minst tio års fängelse, upphäv medborgarskapet för nysvenskar som begår brott inom fem år, utvisa hela familjer om någon familjemedlem blir dömd.

Jag skrev nyligen en artikel här på DGS med rubriken ”Släpp rasismen fri”, en anspelning på Hasse och Tages film ”Släpp fångarna loss – det är vår!”. Dagens rubrik är en fortsättning på Hasse och Tages filmrubrik nu med en anspelning på ett rättsväsende som inte levererar bl.a. därför att man följer Hasse och Tages filmrubrik och släpper fångarne loss genom omfattande straffrabatter.

Att ta emot sina egna medborgare innebär enligt socialdemokraternas definition detta:

– Man sänder ner en delegation till Syrien bestående av folk från UD samt läkare och säkerhetspersonal för att säkerställa att tre IS-terrorister och deras sex barn kan komma hem tryggt och säkert till Sverige igen. Väl på Arlanda väntar en välkomstdelegation från socialtjänsten, polisen och SÄPO.

National Health Service (NHS), den skattefinansierade hälsovårdsmyndigheten i Storbritannien, har på sin blogg publicerat ett inlägg som uppmanar vita medborgare, det vill säga ljushyade personer med typiskt europeiskt utseende, att vara medvetna om sitt ”vithetsprivilegium” och delta i verksamheter som är ägnade att skapa mer ”mångfald”.

Nyligen berättade Elsa Widding, som driver Klimatkarusellen, och en Youtubekanal med samma namn, om hur SVT:s klimatkorrespondent Erika Bjerström kontaktat henne och bett henne svara på ett antal frågor om inslag på Youtubekanalen. Frågorna och de utförliga svaren publicerades här på Det Goda Samhället nyligen. Men nu har Erika Bjerström plötsligt tappat intresset. Varför?

När politiker griper in för att lösa problem används de två redskap de har i sin låda, nämligen regler, det vill säga lagar och andra föreskrifter, och pengar, som kan omvandlas i tjänster, byggnader, vägar etc. Det känns som om samhället gradvis blir alltmer komplicerat medan detta pågår (även om användningen av IT till stor del döljer graden av komplexitet eftersom så många interaktioner sker osynligt i bakgrunden – men tänk dig bara att varje datakörning vore en blankett så inser du att Sverige vid det här laget ljutit stämpel-, register- och arkivariedöden). Möjligen är detta en sociologisk järnlag.