Opinionstexter skrivna av Det Goda Samhällets skribenter och gästskribenter.
Jag är utkiken i masttoppen. Jag skriker att jag kanske ser land. Ljuset i tunneln. Kanske ropar jag hej innan vi är över bäcken. Statistiken är inte helt tillförlitlig.
Titta på bilden ovan. De grå staplarna visar hur många nya coronafall som identifierats i den kinesiska provinsen Hubei från sådäringa femtonde december förra året till den elfte februari i år. Toppnoteringen kom den tjugosjätte januari, vilket var ungefär sex veckor sedan start.
Hur de två supermakterna Kina och USA, det teknologiskt högtstående Singapore och den ”humanitära stormakten” Sverige väljer sina ledare visar på likheter och olikheter.
Om vi börjar med Kina så har alla ledare efter Mao gått den långa vägen. De är alla välutbildade akademiker, vanligtvis civilingenjörer, och har testats i flera olika ledande operativa befattningar som guvernörer, borgmästare (i någon av de fyra storstadsregionerna), eller som förste partisekreterare i någon provins (observera att en guvernör i Kina har mindre makt än provinsens partisekreterare).
Prepping, att förbereda sig inför kriser, är en växande rörelse i Sverige. Coronafebern har fått fler att tänka på att samhället faktiskt är ganska skört.
Det handlar i grunden om sunt förnuft. En prepper, av engelskans prepared, vill vara förberedd. När man har det bra ska man lägga undan, så att man har när tiderna blir sämre. En Bibelns mest kända gestalter, Josef, förespråkade prepping.
Säpo-chefen Klas Friberg vet sin roll i den djupa staten och varför han tillsatts som myndighetschef. Det är obegripligt och upprörande men tyvärr sant: Klas Friberg och Säpo spelar ner den islamistiska extremismen som hot i och mot Sverige och svenska medborgare. Vi som via media och litteratur följer vad som händer i muslimska diasporan, med islams utbredning i landet och den politiska islamismens radikalisering, fördjupning och breddning, ser varningsklockorna ringa.
Hur ska man förstå vår tids mest framstående galenskap, alltså PK-ismen, det tänkande som företräds av personer som kallar sig ”woke” i engelsktalande länder? Till PK-ismen hör sådant som militant feminism och genusteori, klimatalarmism, föreställningen att den vite mannen i förening med marknadsekonomin är roten till allt ont och så vidare. Hur har denna skadliga intellektuella smitta kunnat uppstå och spridas?
Det är synd om den antirasistiska kämpen Alexandra Pascalidou. På Twitter (28/3 2020) klagar hon över att hon inte har något lantställe:
Corona blir en klassmarkör när allt fler flyr till sina lantställen. Vart tar vi vägen som inga lantställen har och numera, begripligt nog, inte blir inbjudna?
Jag försöker förstå den svenska coronapolitiken som den beslutats av Folkhälsomyndigheten och de politiska härskarna (som antagligen inte tänker själva utan följer myndigheten men troligen ger myndigheten order om plötsliga drastiska åtgärder ifall allmän oro sprider sig; om folk bara håller sig lugna så får myndigheten hållas). För att begripa får man bete sig som paleontologer som rekonstruerar dinosaurier med utgångspunkt i upphittade ben.
Samhällsbyggarna kan komma att lämnas åt sitt öde när coronasmittan sprids allt mer i Sverige. I en extrem situation kommer man nämligen att prioritera unga och friska framför äldre. I praktiken innebär det att yngre icke-medborgare, och till och med illegala invandrare, kan komma att prioriteras före äldre medborgare, som betalat skatt ett helt yrkesliv och byggt upp välfärden.
Socialstyrelsen har satt upp regler för hur de sjuka ska prioriteras, och framgår med all önskvärd tydlighet att de som finansierat vården i decennier (och fortfarande gör det med skatterna från sin pension) inte längre har självklar rätt att ta del av den.
En ekonomisk katastrof har utlösts världen över av västerländska politiker och byråkrater. Otroligt nog går nu den ekonomiska aktiviteten i väst på halvfart, eftersom hela befolkningen har utegångsförbud i veckor, om inte månader. Detta har lett till att miljoner människor har fått sina liv vända upp och ned. De flesta egenföretagare har fått svårt försämrade försörjningsmöjligheter och många kommer inte att klara sig.
Ett uttryck för coronafebern är att det är många som söker profetiska budskap i filmer och böcker just nu. Söker du på seriefiguren Asterix idag på sociala medier kommer du att hitta postningar om framför allt två saker: 1) I albumet Asterix och det stora loppet (2017) heter skurken Coronavirus och 2) Asterix skapare, tecknaren Albert Uderzo, dog den 24 mars i år. Tur att det inte var coronaviruset som tog hans liv, då hade konspirationsteoretikernas feber riskerat att stiga till nivåer som närmar sig galenskap. Internet är redan överhettat.
Min vän läkaren sa att han tyckte det var en massa panik kring det faktum att folk dör i coronaviruset. Det dör ju folk i alla fall, sa han sådär kallt konstaterande som läkare ibland gör. Jag undrar hur många fler som dör i corona jämfört med hur många som dör i alla fall, avslutade han.
Sådana där frågor blir det bara arbete av. Jag kollade dödstal här, befolkningsstorlek här och coronainformation här.
I världen utanför pågår en medicinsk katastrof vi inte har skådat sedan spanska sjukan under åren 1918 – 20 infekterade 500 miljoner människor, runt en fjärdedel av jordens dåvarande befolkning, och tog livet av runt 50 miljoner. Samtidigt är den globala ekonomin till följd av allt mer desperata försök att bromsa smittspridningen på väg in i en recession som kan bli jämförbar med den stora depressionen 1929 – 33. Men detta är i världen utanför.
Det är märkligt hur allt kan förändras på kort tid. De senaste veckorna har allt fler drabbats av minskade inkomster i coronakrisens spår – småföretagare och deras anställda, men även större företag. Varje dag blir fler arbetslösa, för varje dag blir framtiden alltmer oviss. Och i rutan står, dag ut och dag in, Anders Tegnell och spår framtiden utan att inge vare sig pondus eller förtroende.
Jag vet. Det är ovärdigt att kritisera Anders Tegnell. Det har Folkhälsomyndighetens generaldiektör Johan Carlson klargjort. Men faktum är att det mest ovärdiga är att en myndighet kräver att allmänheten ska förhålla sig okritisk till allt som förutspås.
Min erfarenhet av livet och studiet av Sverige är att fel och misslyckanden, även rätt grava sådana, inte orsakas så mycket av uppenbar ovilja, ondska och förödande inkompetens utan i stället av att de som fattat olämpliga beslut åtnjutit allmänt förtroende och haft ädla strävanden samt från början varit invaggade i tryggheten av att veta att de personligen inte skulle behöva ställas till svars för eventuella negativa konsekvenser av sina handlingar.
Det är lätt att skoja om politisk korrekthet. Men den är inte bara korkad och rolig, den är ibland rent livsfarlig. I Italien hindrade den snabba och effektiva åtgärder mot coranaviruset.
Sedan några år tillbaka är jag medlem i bokklubben Pennan & Svärdet – en nördig samling människor med ett otidsenligt intresse för krigskonst. Bara ordet ”krigskonst” har stått lågt i kurs de senaste 100 åren och under hela min uppväxt var det freden som gällde. Det fanns fredsgrupper, fredsarbetare, fredsfostran och kanske fanns det ”fredskonst” också. I varje fall stod kulturen självklart på fredens sida, liksom alla politiker. Jag tror det var politikern Marit Paulsen som övertygade mig om att rösta för svenskt medlemskap i EU, just för att det var ett ”fredsprojekt”. Marit själv växte upp i det ockuperade Norge, med tysk morfar och en bror som var SS-soldat, så för henne och många i hennes generation var engagemanget både personligt och begripligt.
Den stora befolkningsförändringen, som särskilt har pågått sedan millennieskiftet, fortsätter i oförminskad takt. Nyligen kom SCB:s uppgifter om befolkningens sammansättning till och med förra året. Med hjälp av myndighetens statistik sedan år 2000, kan vi se att personer med utländsk bakgrund som är folkbokförda i riket har ökat med närmare en och en halv miljon, medan den svenskättade delen av vårt lands bofasta befolkning har minskat med drygt 23 000 personer.
I sitt installationstal som nyvald amerikansk president mitt under depressionen år 1933 sa Franklin Delano Roosevelt följande:
Först av allt vill jag framföra min fasta tro att det enda vi behöver vara rädda för är rädslan själv… en namnlös, orimlig, oberättigad skräck som förlamar alla behövliga försök att förvandla tillbakagången till framgång.
Torbjörn Tännsjö är en utilitaristisk filosofiprofessor som jag alltid varit misstänksam emot. Han framstår som en trosviss gymnasist som fått en princip klar för sig och därför tror att den principen ska styra allt, ungefär som Greta Thunberg. Fast när det blir för tokigt plockar han på oklara grunder fram en annan princip som i undantagsfall får gälla.
Nu har Tännsjö på DN Debatt den 26 mars tagit sig an en viktig och aktuell fråga, nämligen hur vården ska prioritera bland vårdbehövande människor om vården inte klarar alla.
”Var vaksam mot falsk information”. Så står det med fetstil i broschyren ”Om kriget eller krisen kommer” från MSB (Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap) som delades ut till de svenska hushållen för något år sen.
Sen två veckor tillbaka har jag varit Corona-permitterad från min arbetsplats, och det är osäkert om jag får komma tillbaka, så jag tyckte det kunde vara dags att öppna krisbroschyren.
Jimmie Åkesson är en mycket skicklig politiker. Just nu ligger han lågt. Det gör han rätt i. 1968 går i repris.
Ännu en bra bit in på sommaren var regeringen och socialdemokratin i gungning, Så kom Sovjets invasion av Tjeckoslovakien och S fick egen majoritet i andrakammarvalet på hösten.
Jag kommer ihåg hur omvälvande det var. På natten var Krister Wickman (dåvarande finansministern) den första i regeringen som fick veta vad som höll på att hända – av radio Hilversum. Han satt och lyssnade på musik från stationen när han arbetade på natten.
För en sådan som jag som har ambitionen att skriva krönikor som man med tillfredsställelse ska kunna läsa om hundra år eller mer så känns det besvärligt att behöva kommentera coronaviruset där inte bara antalet smittade utan även opinionerna skiftar från dag till dag.
Det började med att alla av medkänsla med dem som riskerar att dö av viruset bestämde sig för att allt måste göras för att bygga ut vårdkapaciteten på landets sjukhus. Det blev regeringens och statsepidemiologens första prioritet.
Jag köpte en teflonstekpanna av märket Tefal. Stekpannan låg i en sladdrig genomskinlig plastpåse med följande varningstext på sju europeiska språk, dock ej svenska:
Håll denna påse borta från spädbarn och äldre barn för att undvika risken för kvävning. Använd inte påsen i spjälsängar, andra sängar, sittvagnar eller lekhagar. Denna påse är ingen leksak. Kassera påsen så snart produkten är uttagen. Återanvänd inte denna påse.
”Var inte rädd…” är inledningsorden i den svenska psalmen 256, som jag sjöng på förmiddagen under högmässan i Hedvig Eleonora kyrka i Stockholm. Predikanten Olle Liljefors talade väl om behovet av att försöka se händelser i ett längre perspektiv och förlita sig på ljusets och livets kraft. Att kyrkobygget avbröts 1710 på grund av rådande pest var ett exempel.
Ett tal till nationen kan vara så mycket. Ett av de mest klassiska är Winston Churchills tal till britterna den 4 juni 1940, efter händelserna i Dunkerque, det tal som brukar kallas ”We shall fight on the beaches”. Samtidigt som han var tvungen att förhålla sig till ett förödande nederlag, och en möjlig nazistisk invasion, fick det inte förekomma något som helst tvivel om att de allierade skulle vinna kriget. En omöjlig ekvation, kan tyckas, men Churchill klarade det galant och lyckades ingjuta hopp, mod och kraft i ett folk som befann sig på randen till katastrof.
Det lär finnas onda saker som för något gott med sig. Coronat är en ond sak. Skulle viruset kunna föra något gott i sitt spår? Ja, i den bästa av alla världar så skulle epidemin faktiskt kunna leda till en återhämtning för Sverige.
Det är kanske inte så sannolikt, men låt mig ändå fantisera om goda saker som skulle kunna hända och inte är helt otänkbara. Det första jag önskar mig är att fjällen ska falla från ögonen på svenskarna. När de inser hur tafatt våra politiska ledare, särskilt regeringen, hanterat den begynnande epidemin så kommer de att börja fundera på vad det är för ett skojargäng som de valt att styra landet. Sydkorea har per capita totalt lika många smittade som Sverige men befinner sig vid slutet av sin epidemi medan Sverige befinner sig i inledningen. Taiwan är också färdigt med sin epidemi, verkar det, med totalt 169 smittade mot över 2 000 i Sverige (innan det riktigt börjat i Sverige).
Insatserna mot coronaviruset ger oss en föraning av effekterna av allmänna insatser för att ”rädda klimatet” kan innebära.
I en kolumn i Svenska Dagbladet (19/3) kan vi läsa att ”Coronavirusets hälsoeffekt är fruktansvärd – men dess klimateffekt är fantastisk”. En del klimataktivister har länge ropat på insatser för klimatet liknande dem som nu görs för att stoppa coronavirusets spridning. Koldioxid, CO2, är den gröna rörelsens coronavirus – trots att det saknas hårda, testade bevis för den skada CO2 skulle göra för att motivera de kolossala samhällsinsatser som skulle krävas för att minska mängden i atmosfären.
När man iakttar vilka märkliga konstruktioner det mänskliga tänkandet kan åstadkomma i syfte att rättfärdiga det ena eller det andra kravet på att bli försörjd på någon annans bekostnad så faller man lätt till golvet, kanske av beundran, kanske av skratt.
En av samtidens största och mest framstående industrier är den som tillverkar teser om att västerlandet och särskilt dess vita män är orsaken till allt ont – historiskt och samtida – och därför ska tvingas betala.
Dagens Nyheter är en del av denna industri som varje dag i sin kulturbilaga presenterar nya varianter av detta budskap. Så här lät det i en artikel av Stefan Jonsson den 1 mars:
Just när coronakrisen kommit igång på allvar var jag vårdcentralen i ett ärende. Det var på morgonen torsdagen den 19:e mars. En ovanlig syn mötte mig i entrén. En sjuksköterska stod bakom ett bord och frågade alla besökare om de hade bokat tid. Hade de inte någon tid bokad fick de inte komma in. På bordet stod en flaska handsprit. Alla besökare uppmanades använda den.
Jag uppgav mitt ärende, tvättade händerna i spriten och gick in. Sjuksköterskan var ung, blond, söt och trevlig. När jag var på väg hem igen efter besöket stannade jag en stund på apoteket i entréhallen. Jag skulle köpa några saker. Då får jag hör en arg röst. Jag går ut och ser att den unga sjuksköterskan har blivit utbytt mot en kraftig man. Den arga rösten är dock inte hans. Den tillhör en ung mörkhyad man – jag gissar att han har somalisk bakgrund – som vägrar att lämna vårdcentralen.
Det bekymrar mig att vi vet så lite om coronavirusets dödlighet. Vetenskapsmän vill inte säga något vilket går att begripa eftersom det finns så många osäkra faktorer att man riskerar att komma med svar som ligger hela storleksordningar fel. Sådant vill forskare inte nedlåta sig till. Men jag kan göra det eftersom jag inte har någon vetenskaplig prestige som kan ta skada.
En utgångspunkt kan vara kryssningsfartyget Diamond Princess med 3 711 personer ombord – besättning och passagerare – som fick ligga i karantän utanför Japans kust i några veckor vilket måste betyda att alla ombord utsattes för smitta. Bara 17 procent, 634 personer, fick viruset trots utsattheten. Dessa personer testade alltså positivt för viruset. Hälften av dem var asymtomatiska och hälften uppvisade symtom. Sju personer dog vilket betyder 1,1 procent av de 634 smittade. Till saken hör att kryssningsfartyg lockar till sig en oproportionerlig andel gamla människor vilket kan överdriva dödligheten. Några bedömare menar att siffran kan behöva sänkas till 0,6 eller 0,7 procent.
DET GODA SAMHÄLLET 