Opinionstexter skrivna av Det Goda Samhällets skribenter och gästskribenter.
I Dagens Nyheter pågår en kampanj med många bottnar som i sista hand, tror jag, som vanligt handlar om att PK-istiska politruker, till exempel journalister på DN, ska få vanliga medelklassare, till exempel jag, att skämmas. Ett skamset folk är ett lydigt folk som är lätt att styra.
Det talas alltid om samhällets förebyggande arbete som det mest viktiga när det gäller till exempel gängkriminella med invandrarbakgrund i våra problemtyngda förorter. Man måste börja i tid. Men vad som är rätt tid varierar. För 20 år sedan skulle man börja ”i skolan”, lite diffust uttalat. I takt med att den riktigt grova kriminaliteten har krupit neråt i åldrarna i de utsatta områdena så har buden förändrats.
Anders Leion skrev nyss en artikel som sätter fingret på en känslig punkt nämligen hur det skulle gå till att utforma en ny invandringspolitik. Betänk följande två svårförenliga fakta:
Nyligen besökte jag en gammal vän som är ålänning och journalist. Vi gick på journalisthögskolan tillsammans på åttiotalet. Han verkade ett tag i sin profession i Sverige efter examen, men beslöt sig att efter några år flytta hem igen. Under många år har han sedan varit aktiv som journalist och därefter arbetat för att stärka Ålands självständighet gentemot Finland. Att tillhöra Sverige ser han inte som ett särskilt attraktivt alternativ.
Långt upp i högan nord har det tydligen under minst tusen år odlats fram en svår och förödande rasism. Tar vi upp Sverige som exempel så är vi svåra att slå. Vi har tagit emot flest invandrare i västvärlden räknat per capita, ändå är och förblir vi uttalade rasister.
Sverige är numera så iskallt rasistiskt att flyktingar tvingas fly härifrån. Om detta har Annette Rosengren skrivit en bok som, enligt Expressens recensent Per Wirtén, ”utmanar den svenska självbilden” på ett ”smärtsamt” sätt. För ”vem orkar smälta tanken att människor börjat fly från den svenska fientligheten, till andra mer upplysta länder i Europa?”
Filmskaparen Richard Donner dog i början av juli. Han föddes år 1930 i New York och blev alltså 91 år gammal. Hans meritlista som regissör sträcker sig över 82 titlar, med början på 1960-talet.
Donners genombrott kom 1976, samma år som jag föddes, med skräckfilmen ”The Omen”. Han skapade flera filmer som har betytt mycket för mig. Självklart ”Superman” från 1978 med Christopher Reeve som Clark Kent/Superman.
Allt som här ska berättas är sant. Det finns ingen baktanke med det jag säger. Jag vill exempelvis inte dra några slutsatser av hur ungdomsbrottslingar behandlades av rättvisan förr och nu. Men hur det kunde gå till förr i tiden därom kan jag ge besked, om herrn så vill, ty jag var med.
Med massinvandringen har vi fått många nya samhällsproblem att åtgärda. Jag behöver inte räkna upp dem alla men ger ett litet axplock. Vi har fått en utbredd arbetslöshet bland nyanlända, låg utbildningsnivå och analfabetism. Gängkriminaliteten har exploderat och vi tillhör nu ett av Europas mest drabbade länder när det gäller upplopp, bilbränder, rån, våldtäkter, dödsskjutningar och bombdåd, här kallat stök och explosioner av våra polisledningar och medier.
Gammelmedia förnekar sig inte. Man fortsätter att gräva efter det rasistiska guldet. Även i en sinande gruva som Sverige. Vårt land är ju sannolikt ett av de minst rasistiska i världen. Den antirasistiska industrins hjul måste hållas snurrande.
Det året jag fyllde 18 år sommarjobbade jag hela sommaren för att kunna ta körkort, vilket jag också lyckades med. Jag betalade själv varenda krona och öre det kostade.
På den tiden agerade man efter den gamla välbeprövade principen att man måste ha ett jobb och en inkomst för att kunna skaffa sig det man behöver och vill ha. Numera är den principen omvänd, man måste först få det man behöver för att kunna skaffa sig ett jobb.
En nyfiken människa med huvudet på skaft i min bekantskapskrets frågade mig häromdagen på vilka grunder jag är klimatskeptiker. Efter en kort betänketid beslöt jag att inte försöka snacka bort vederbörande genom att hänvisa till kända experter i USA som jag aldrig träffat och som också påstås vara skeptiker. (Jag är för övrigt tacksam att han inte frågade vad som menas med skeptiker eftersom schatteringarna verkar oändliga så att om det blev diskussioner på allvar skulle nog även skeptikerna fara i luven på varandra.)
Den liberalkonservativa nättidningen Bulletins amerikanske chefredaktör Andrew Rosenthal uttalade sig i fredags på ett minst sagt uppseendeväckande sätt i en intervju i Svenska Dagbladet (artikeln är bakom betalvägg). Det märkliga är att istället för att stärka Bulletins uttalade högerprofil framstår deras högste journalistiske chef som politiskt korrekt, alltså woke – en representant för den yttersta amerikanska identitetsvänstern, med dåliga kunskaper och en delvis underlig bild av läget i Sverige.
Dagens Nyheter rapporterar att svenska patienter tillåts välja läkare med etniskt svenskt ursprung. Detta har tidningen tagit reda på genom att låta journalister ringa runt och låtsas vara patienter med just dessa önskemål. Svaren de fått – att man faktiskt får välja i den mån det är möjligt – tycks vara ett problem långt större än klankriminalitet och skjutningar, om man får tro DN. För effektens skull kryddar de förstås artikeln med en snyfthistoria om Soliman Hoshmand, specialist i akutsjukvård, som tydligen blir diskriminerad och förnedrad av svenska patienter så fort han visar sig på arbetsplatsen:
Den sista augusti ska all amerikansk militär lämna Afghanistan. Det blir en storslagen och sorglig dag.
I flera hundra år har USA varit symbolen för kapitalism, ekonomisk utveckling, kolonialism och fred. USA har varit älskat och hatat. Men framför allt har det varit västvärldens mäktiga räddare. USA har kommit till undsättning när Hitler och Stalin hotat.
Vet ni vad jag är trött på? Jag är trött på meningslösa manifestationer. Godhetsyttringar som inte innebär några uppoffringar och inte leder till något annat än att personen eller personerna som ägnar sig åt det får massmedial uppmärksamhet och en chans att känna sig riktigt goda och präktiga inombords.
Intelligens är ett känsligt ämne. Att blott 10 – 15 procent av befolkningen kan sägas vara intelligenta (enligt gängse IQ-skala), medan ungefär lika stor procent är ”dumma” och resterande 70 procent ”medelmåttor”, blir förstås bekymmersamt om man vill leva efter principen ”Allas lika värde”. Naturen har helt enkelt konstruerat våra hjärnor på ett sätt som strider mot den svenska värdegrunden.
En av familjelivets konstituerande komponenter är middagen. Den inleds i de flesta familjer mellan klockan fem och klockan åtta och utgör, i välfungerande familjer, den lilla gemenskapens dagliga sammanträde där viktiga ärenden hanteras, till exempel hur julhelgens alla känsliga krav ska klaras så smärtfritt som möjligt och hur man ska få Fredrik, 10, att göra läxorna. I tidningarna skrivs mycket om hur viktigt det är med ett harmoniskt sexualliv (framför allt då mellan mamma och pappa) men jag tror att ett harmoniskt och välfungerande middagsliv är nog så betydelsefullt för den allmänna lyckan i samhället.
Sommar, sol och bad i all ära men nog är det skönt att slänga sig i soffan och se en riktigt bra TV-serie också, nu när det är semestertider. Här är några tips på serier och mini-serier som streamar just nu!
Under det senaste året har den nya amerikanska ideologin ”wokism” slagit igenom med skrämmande och våldsam kraft i USA. Vi svenskar borde inte vara förvånade ty wokism är inget annat än en lite mer högljudd och aggressiv variant av den svenska politiska korrektheten, PK-ismen, som har varit statsbärande svensk ideologi i ett par decennier. (PK-ismen uppträder även under artistnamnet ”värdegrunden”, ett av staten uppfunnet begrepp som knappt får några träffar av Google före 1990 vilket jag tolkar som att företeelsen då ännu inte hade utvecklats och tagits i bruk.)
Otaligt många filosofer, präster, författare, psykologer samt en uppsjö av olika nyuppfunna yrkeskategorier (vars namn och funktion jag inte begriper) har sedan antiken undrat över detta – troligtvis långt innan skriftspråken har lämnat några spår.
I en artikel i Dagens Nyheter (bakom betalvägg, 25/7 2021) intervjuas Daniel Berner, politiker och pastor i Missionsförbundet i Vetlanda. Han har gått ur KD på grund av deras migrationspolitik.
Reagan sa ”när fascismen kommer till Amerika kommer den att kalla sig för liberalism”. Man kan säga samma sak om Europa. De styrande i Sverige blir galna om någon ej håller med om liberal demokrati. Alla svenska partier är liberala. V har en liberal syn på moralfrågor och invandring. KD var ett politiskt inkorrekt parti på 80-talet. Då de kom in i riksdagen blev de PK. De började förespråka aborträttigheter och regnbågsfamiljer. De är ej längre för kristendomsundervisning trots att Sverige har noll moral. Då jag gick till Apoteket gick en kvinna och tittade ner i mobilen. Jag fick gå åt sidan. En man cyklade rakt fram och surfade på mobilen. Jag fick kliva in i en buske för att ej bli nermejad.
Som jag redan har rapporterat fick jag i början av juli en mycket smärtsam skada i höger ben. Till en början kunde jag inte gå annat än i etapper om några meter i taget och då med käpp och hopkrummad som ett gem. Efter den korta transporten var den snälla frun framme med en stol som stadigt förflyttades i den oländiga färden. Så fördes jag femton meter från semesterhuset ned till motorbåten för vidare färd till bilparkeringen och därefter till sjukhusen i Uddevalla och Trollhättan.
När Peter Springare för några år sedan påtalade att invandrare är överrepresenterade i kriminalitet blev det hårda konsekvenser. Men för Nadim Ghazale finns inte nog med omhuldande ursäkter, efter att han kallat Israel en ”mänsklig cancer” och spytt ur sig annan hatretorik på Twitter.
Ett stenkast utanför Stockholm, mitt i Mälaren, ligger Adelsö, med en spännande historia och ett sällsamt arkeologiskt arkiv. Ön ståtar med flera forntida gravfält, fornborgar, runstenar och inte minst Hovgården, som tillsammans med Birka är upptaget på Unescos: s världsarvslista.
Den ökända propositionen som brukar kallas mångkulturpropositionen antogs av en enig riksdag och går ur på att invandrare och minoriteter själva ska bedöma om de vill anamma den svensk kulturen och identiteten eller om de vill leva kvar i sin medhavda. Den som inte vill anpassa sig till svensk kultur ska via sina riksorganisationer kunna beviljas bidrag för att värna om ursprungskulturen.
Nästan varje dag träffar jag en person, ej sällan vit och manlig, som säger att han för det mesta knyter händerna i byxfickan när han lyssnar på den statliga radion eller ännu mer när han ser på den statliga televisionen. Då ler jag vänligt och konspiratoriskt mot honom för att visa att vi båda är medlemmar av motståndsrörelsen.
Detta är ett förkortat resonemang, utan alla de om och under förutsättning att, som en försiktigare person till ingen nytta skulle ha tillagt.
I nästa val får det konservativa högerblocket en betryggande majoritet. I denna grupp är SD största parti. Detta parti, men också de andra i gruppen, har förklarat att de vill förändra invandringspolitiken, men de har inte sagt hur detta skall ske. SD har dock sagt att plus skall passera över noll och bli till minus – en nettoutvandring skall åstadkommas.
I trettiofem år har jag med tilltagande konkretion förklarat att Sverige styrs av ett politikervälde som en gång i tiden gjort ett acceptabelt jobb men som sedan 90-talet levat på historisk övertid och numera är till aktiv skada för nationen.
DET GODA SAMHÄLLET 