En ny brittisk film om islam har väckt kraftiga reaktioner. Muslimer protesterar och kräver att filmen förbjuds. Filmmakarna hotas med döden.

Filmen hade premiär i Storbritannien den 3 juni år, men efter aggressiva demonstrationer utanför biograferna stoppade biografkedjan Cineworld visningarna.

I ett inlägg för några år sedan, ”Kan man vara svensk och muslim?”, tog jag upp en del motsättningar mellan islam och svensk kultur. Inlägget fick många kommentarer, både här på Det Goda Samhället och på Facebook. De flesta höll med om att det finns flera verkliga motsättningar mellan svensk kultur och islam.

Är alla kulturer lika bra? Enligt nyvänstern är man ”kulturrasist” om man anser att vissa kulturer är sämre än andra. Kulturer är föränderliga och för att få en kultur att förändras i en viss riktning krävs kritik. Det är denna kritik som nyvänstern hindrar genom sin föreställning om ”kulturrasism”. Det finns därför fog att beskriva denna vänster som regressiv, eftersom den paradoxalt främjar förtryck i toleransens och antirasismens namn.

På nationaldagen firar i alla fall jag den svenska nationen, den svenska kulturen och det svenska folket. Det hörs på namnet att det är dessa saker som ska firas. Politikerna gillar inte detta, utan vill att man ska fira politikerna och deras välde. Jag antar att det var tanken när de gjorde nationaldagen till en röd dag.

Ett fenomen som blivit allt vanligare i Det Nya Sverige: studenter som viftar med utländska flaggor. Jag tror att jag förstår varför.

Eleverna med utländsk bakgrund ser att det viftas med svenska flaggor. De vill då ”svara” genom att vifta med ”sin” flagga. De ser alltså inte den svenska flaggan som sin.

Eftersom jag pratar swahili har jag tillgång till ett ganska stort nätverk av folk från Kenya, Tanzania och övriga delar av Östafrika. Häromdagen pratade jag med en vän på Facebook om fenomenet ”klimatångest” i Sverige.

I inledningen till Alexandre Dumas roman Greven av Monte Cristo seglar ett skepp in i Marseilles hamn:

”Den 24 februari 1815 signalerade utkiken på Notre-Dame-de-la-Garde tremastaren Pharaon som kom från Smyrna, Triest och Neapel.”

I ett avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 14/8) pratar Eddie (Mohamed Omar) med Dolf, en av de Det Goda Samhällets kommentatorer.

I detta avsnitt pratar Eddie och Dolf om science fiction-klassikern År 2001 – ett rymdäventyr från 1968. Filmen, som regisserades av Stanley Kubrick, kom ett år före månlandningen som firade femtioårsjubileum i år. Manuset skrevs tillsammans med författaren Arthur C. Clarke som parallellt med detta arbete skrev en roman med samma namn. Filmen och romanen är väldigt olika. Clarke förklarar handlingen i detalj medan Kubrick använder väldigt lite dialog – musiken och bilderna får tala i stället.

Förr hölls i mitten av maj i Uppsala en vårfest i Botaniska trädgården. Den var en inledning till kvällens vårbaler på de olika nationerna. Av tradition präglades den av högstämda tal tillägnade våren, kvinnan, ungdomen och så vidare.

För två år sedan skrev vår skribent Bitte Assarmo en krönika om svensk punk. Idag är det många som sprider bilden av punken som någon slags vänsterrörelse som kämpade för ”solidaritet”. Nej, säger Bitte. Det handlade mest om att ha kul. Och att hata:

Punkarna hatade faktiskt det mesta och de flesta, om man ska vara helt ärlig. Hela rörelsen byggde på hat, framför allt mot dem som kallades ”svenssons” (det ännu mer nedsättande ordet ”svennebanan” hade inte uppfunnits ännu). Trista töntar som gick till jobbet och betalade skatt och som betraktades som löneslavande zombies utan något liv. Och ju mer de häcklades av punkikoner som Thåström, desto mer jublades det i leden.

Jag läser på SVT att staten nu sätter nu in ett av sina främsta vapen mot koranupplopsmakarna: socialtjänsten. Det kan låta som att jag är ironisk. Det är jag inte.

Många invandrare i Sverige, särskilt muslimer, är livrädda för socialtjänsten.

Idag tänker många på första maj som arbetarrörelsens dag, men dagen är betydligt äldre än arbetarrörelsen.

Det som idag kallas för arbetarrörelsen har förresten föga med arbetare att göra. Det är i stället en rörelse som satt massinvandring och mångkulturalism före svenska arbetares intressen.

Många har kallat upploppen i våra mångkulturberikade områden ”påskupplopp”. Jag tycker det är en märklig benämning då upploppsmakarna är muslimer som inte firar påsk.

Enligt deras kalender ägde upploppen rum i den heliga månaden ramadan. Att Rasmus Paludan skulle skända Koranen under ramadan var förstås extra upprörande.

”Det är inte lätt att vara arab i dessa dagar”, suckade den libanesiske författaren Samir Kassir i boken Den arabiska olyckan, som kom ut på franska 2004 och svenska 2006. Och det har inte blivit lättare sedan dess. Kassir mördades av en bilbomb utanför sitt hem i Beirut den 2 juni 2005. Ett öde som ofta drabbar arabiska intellektuella.

Förr fanns det folk som trodde på påskkäringar på riktigt. Den tron hade allvarliga konsekvenser för kvinnorna som blev anklagade för häxeri. Idag är det bara på skoj.

Trosuppfattningar kan vara farliga – när de manar till handlingar som skadar andra. Islamisk fundamentalism kan till exempel vara farlig – när den kräver av sina anhängare att de ska upprätta en islamistisk diktatur och bedriva jihad, heligt krig.

Innan politikerna bestämde att Sverige skulle bli mångkulturellt borde de ha lärt sig några grundläggande saker om de kulturer som skulle bli en del av detta Nya Sverige.

Om man hade gjort en ytlig bakgrundscheck på muslimska länder hade man upptäckt att folken där anser att en bok med titeln Koranen är helig.

I flera tidigare inlägg har jag nämnt att något som skiljer de islamiska högtiderna från de svenska är att de svenska är knutna till årstiderna. Det var något jag saknade under åren jag var muslim. Det finns två eid, alltså fester, i ortodox sunnitisk islam. Den ena kallas eid al-fitr och avslutar fastan i månaden ramadan. Den andra kallas eid al-adha, offerfesten, som firas dagen efter att pilgrimerna är färdiga med hajj, vallfärden till Mecka. Datumen för de båda festerna är rörliga. Ibland firar man eid al-fitr på sommaren, ibland på vintern.

För några dagar sedan publicerade vi Gunnar Sandelins artikel ”Hur man utplånar en kultur”. Han berättade om en BBC-dokumentär från 2016 som berört honom djupt:

”Den handlade om hur den brittiska arbetarklassen, eller underklassen om man så vill, som levt i Londons östra delar under flera århundraden, under ett par decennier nästan helt försvunnit ur området. Stadsdelen Newham i East End har under knappt några decennier gått från att i århundraden ha varit vad reportern i programmet kallade för ”a home for a large cockney tribe to a place for newcomers from all parts of the globe”. Idag är Newham det område i hela England som har lägst andel invånare av brittisk härkomst.”

Flera av Det Goda Samhällets skribenter har kommenterat Rysslands krig i Ukraina. Det finns dock ett perspektiv som saknas. Inte bara här, utan överhuvudtaget i medierna.

Syriens diktator Bashar Assad sitter fortfarande kvar trots ett långt, blodigt och brutalt inbördeskrig. Att han sitter kvar beror framför allt på två saker: 1) stöd från Ryssland och 2) stöd från shiitiska miliser.

En poet jag ständigt återkommer till är Olof Thunman. Han föddes 1879 och avled 1944 och är mest känd i hela vårt land för gånglåten ”Vi gå över daggstänkta berg” som skrevs en kväll i juni i Sörmland då poeten var en ung man.

Idag börjar årets fjärde månad då jorden öppnar sig och grönskan gror. Namnet kommer ju troligen av latinets aprilis, en avledning av aperire, ”öppna”. I Sverige kallades av samma anledning april förr gräsmånad eller grödemånad.

Det förtrollade svärdet är en serie tecknad av Bengt-Olof Wennerberg, även kallad Bowen. Den publicerades i Vecko-Revyn på 40- och 50-talet som en del i en följetong med berättelser ur Tusen och en natt. Bowens förmodligen mest spridda verk är annars vikingaskeppet på Explorer Vodka-flaskan.

För ett tag sedan prövade jag att jobba som städare på ett kontor. Det var ett trevligt jobb. Jag tycker om att tjäna. När man går omkring i bakgrunden observerar man saker.

Jag är orolig för svenskens karaktär. Vuxna människor beter sig som barn. Många vuxna saknar tålamod och behärskning.

Påsken, liksom de flesta svenska fester, är ett exempel på hur det hedniska och det kristna sammansmälter i svensk kultur. Ordet påsk kommer från hebreiskans ”pesach” som betyder ”gå förbi” och påminner om hur dödsängeln i Egypten gick förbi det judiska folkets hus utan att röra dem. De hade strukit blod på sina dörrar.

Frankrike upplever ett ökande antal attacker mot kyrkor. En kyrka som har vandaliserats är klosterkyrkan Saint Denis utanför Paris

Jag semestrade i Paris sommaren 2017. Jag bodde på ett hotell på 97 Rue de Chemin Vert i det 11:e arrondissementet, inte långt från klubben Bataclan som drabbades av en jihadatatck i november 2015. På ett fönster hade någon klottrat ”Fuck ISIS!”

I Voltairs roman Candide (jag har läst den i svensk översättning av Olof Nordberg) driver han med den tidens naiva och optimistiska filosofi. ”Vi lever i den bästa av världar”, upprepar Candide – namnet betyder ”troskyldig” – samtidigt som han upplever fasor och galenskaper av alla slag.