KULTUR Idag på juldagen firar de kristna Guds födelse i mänsklig gestalt. Förr var gudstjänsten denna morgon, julottan, mycket välbesökt. Men allt färre går i kyrkan.
Jag som ateist skulle kunna tänka mig att gå bara för att sjunga psalmer. Men tyvärr har jag dåliga erfarenheter av predikningar som förstör upplevelsen. Det krävs mycket tålamod att uthärda en dålig, ofta politiskt korrekt, och ofta korkad, föreläsning.
Även jag som icke-troende känner sorg över kyrkans förfall.
OPINION I natt firar världens kristna, och många icke-troende också, Jesu födelse i Betlehem. I Svenska kyrkan får man ofta höra att ”Jesus föddes som ett flyktingbarn”. Stämmer det?
Nej, liksom så mycket annat som Svenska kyrkans präster påstår, så är det fel.
Ett tag var Jesus dock flykting. I Matteusevangeliet finns berättelsen om den heliga familjen, Josef, Maria och Jesusbarnets, flykt till Egypten för att rädda barnet från Herodes. Kungen hade ju befallt att alla gossebarn skulle mördas.
KULTUR Idag är det den fjärde söndagen i advent. Den här filmen, som kom 1987, utspelar sig under julen, men är inte ett dugg julmysig. 80-talet var glatt, men karaktärerna i Less Than Zero är inte glada, snarare trasiga.
Clay Easton, spelad av Andrew McCarthy, läser på ett college på östkusten, men reser hem till Los Angeles över julen. Där återförenas han med sina gamle vän Julian (Robert Downey Jr.) och ex-flickvännen Blair (Jami Gertz). Mycket har förändrats sedan de tre skildes åt efter high school. Blair sniffar kokain ganska ofta – och Julian har knarkat ner sig.
KULTUR Journalisten Lisa Bjurwald kämpar mot vad hon uppfattar som högerextremism. Hon har skrivit flera böcker i ämnet.
Det finns en seglivad myt som säger att jultomten är turk. Varje år upptäcks detta ”pk-faktum” av någon som ser sig manad att förmedla det till alla korkade svenssons som lever i villfarelsen att julen är en svensk högtid.
På Twitter den 23 november i år skrev Lisa Bjurwald:
Ok, vem vågar berätta för Jimmie att tomten är turk…
KULTUR De flesta Lucior i år var flickor, så som varje år. Men jag läser om en pojke som var Lucia någonstans.
Förra året uppträdde en medelålders man som Lucia i SVT:s julkalender.
För att legitimera dessa tilltag pekar man på gamla foton av studenter i luciaklänningar. Se här! Män kan visst vara Lucior!
Man har till exempel hittat ett foto på en Johan Brag i Lund från 1875. Det spreds av jublande vänsteraktivister 2015.
OPINION Trolljägaren Robert Aschberg angriper i en Aftonbladetkrönika den 9 december den självständige journalisten Joakim Lamotte. Han påstår att Lamottes journalistiska arbete ute på fältet bara är teater.
Lamottes sänder sina reportage live via Facebook. Aschberg skriver:
Springer omkring på någon ort där det har varit bråk som kan relateras till invandring. Ofarligt, men han hukar, ser sig om hela tiden som vore han jagad i en krigszon, filmar folk som inte vill bli filmade och lyckas i bästa fall få någon lokal slyngel att skrika ”hora” åt honom.
Teater. Aktivism. Facebooksuccé. Och troligt klirr i swishkassan.
På Facebook svarar Lamotte på Aschbergs angrepp:
KULTUR På den tredje söndagen i advent minns man i kyrkorna Johannes Döparen. Han som döpte i floden Jordan och förkunnade Jesus ankomst. Rösten som ropade i öknen. När Johannes satt fängslad och fick höra att Jesus gjorde under, att blinda såg och lama gick, visste han att han var den rätte. Det kan man tro vad man vill om. Men få förblir oberörda av evangelierna.
Advent är ett tillfälle, både för troende och icke-troende, att lära sig mer om den religion som mer än någon annan format vår europeiska kultur och våra värderingar. Själv gör jag så att varje söndag i advent läser jag de relevanta bibelställena och försöker lära mig mer om dem och deras betydelse. En annan sak är att vår europeiska konst rymmer en otrolig mängd bibliska motiv. Varenda bibelställe har illustrerats åtskilliga gånger av flera olika mästare.
KULTUR När man skriver om det svenska Luciafirandet och förbinder det med den kristna flickan Lucia från Syrkusa som ska ha blivit martyr den 13 december år 304 så finns det alltid folk som påpekar att vår svenska luciafest har ett hedniskt ursprung. Det har fått mig att fundera på om inte den kristna Luciakulten själv delvis kan ha äldre förlagor.
Den kristna flickan Lucia föddes i Syrakusa, en hamnstad på Siciliens östkust. Sicilien var då en del av det romerska riket. Syrakusa var redan på hennes tid en gammal stad. Den grundades år 734 f. Kr. av grekiska kolonisatörer för Korint.
KULTUR Maffiabossen Tony Soprano och hans familj hinner, trots all stress, att fira högtider och vårda traditioner. Avsnittet ”The Ride” i teveserien (Sopranos episod 9, säsong 6) sändes i maj 2006 men utspelar sig slutet av september. Handlingen kretsar kring firandet av helgonet Elzéar av Sabran, vars dödsdag, eller snarare himmelska födelsedag, infaller den 27 september. Sådana här helgonfester är viktiga för italiensk-amerikaners identitet.
Idag firar vi Lucias dag i Sverige. När jag påpekar att vi firar en helgondag, så får jag mothugg. Det är folk som inte vill ha något med kristendomen att göra. Jag tror inte heller på kristendomen, och inte på någon annan religion heller. Jag är ateist, men att Luciadagen den 13 december är en helgondag kan man inte förneka.
Femton kommuner i Skåne väljer att lägga ner det officiella luciafirandet. Man skyller på att eftersom festen påminner om en skönhetstävling så anses den inte längre ”passa in i det svenska samhället”.
På sociala medier är det många som är upprörda. De bemöts av sina motståndare med de vanliga argumenten: 1) Flickan Lucia kom från Italien och därför är hennes fest ändå ingen svensk fest och 2) Lucia är ett nytt påhitt.
Ja, helgonet Lucia ska ha fötts i Syrakusa på 300-talet. Men Lucias fest i Sverige är fortfarande en svensk fest. Det är ju festen vi talar om när vi säger att Lucia är svensk. Vi menar inte att den historiska personen Lucia var svenska.
I en serie artiklar skriver jag här på Det Goda Samhället om tonårsfilmer från 80-talet. Anledningen är att en våg av åttiotalsnostalgi går genom populärkulturen just nu. Egentligen är inte 80-talet ”min tid” eftersom jag är född 1976, vilket gör att mina tonår tilldrog sig på första halvan av 90-talet.
På ytan handlar 80-talsvurmen om prylar, kläder, musik och film. Men jag misstänker att det finns en djupare dimension också – en längtan efter något som gått förlorat. Visserligen målar nostalgin upp en illusion, ett åttiotal som aldrig funnits, men allt är inte Hollywood-drömmar.
Idag är det den andra söndagen i advent. När jag var barn på 80-talet var julalbum en stor grej. Vi killar gillade Fantomen, tjejer gillade andra serier. ”Rädda Jerusalem!” är ett Fantomenäventyr som kom 2012, alltså när jag var vuxen, så jag läste det inte i något julalbum. Men det passar ändå att ta upp det eftersom det handlar om Jerusalem, en stad som spelar en central roll i den kristna julens drama.
I väst gillar vi att idealisera andra och frossa i vår egen skuld. Mea culpa! Självkritiken är en bra egenskap som gjort att vi kunnat rätta och förbättra oss. Men när självkritiken urartar i självspäkning blir det fel. För sanningen är att vi uträttat mer gott än ont.
Förr när jag hette Omar och presenterade mig brukade jag lägga till ”Omar, som i herr Omar, du vet, i Ture Sventon”. På det sättet kunde jag avvärja eventuella associationer till Mulla Omar i Afghanistan.
SVT:s julkalender 1989 handlade om Ture Sventon, hans sekreterare fröken Jansson, den arabiske vännen herr Omar, samt skurken Ville Vessla.
Åke Holmberg gav ut sin första bok om Sventon 1948, året därpå kom Ture Sventon i öknen. Handlingen kretsar kring semlor, hur de ska förvaras och transporteras. För Sventon vill ju ha sina semlor både året om och överallt:
När man tittar på den svenska Wikipediaartikeln om Motown så finner man att den bara listar svarta artister. Det gäller inte bara Wikipedia, utan också i verkligheten. Om jag nämner Motown, så tänker folk ”svart musik”.
Det finns fog för detta, de flesta Motown-artister var svarta. Men det fanns också vita. Idag vill jag påminna om en vit Motown-sångerska, Chris Clark. Hon hade en väldigt uttrycksfull, själfull röst.
Det är möjligt att hennes vita hy, blåa ögon och blonda hår bidragit till att hon aldrig fick det genombrott hon förtjänade. I Storbritannien blev Chris Clark känd som ”den vita negressen”.
När jag var muslim upplevde jag hur dadlarna hade en närmst helig status. Under månaden ramadan skulle man bryta fastan med tre dadlar. Dadlar var inte bara nyttiga och hälsosamma, utan kunde också bota sjukdomar och skydda mot svart magi. Dadelpalmen nämns flera gånger i Koranen, som i vers 50:10 där de talas om ”resliga palmer” som ett bevis på hur Gud välsignat människorna.
Men palmerna nämns även i haditherna, berättelserna om profeten Muhammeds liv och undervisning. Dadlar hörde till profetens favoritföda. Därför säger man att det är sunna att äta dadlar, det vill säga det hör till profetens sed. Och ju mer man liknar Muhammed, ju mer man följer hans sunna, desto mer kommer man att bli älskad av Gud eftersom Muhammed är den människa som Gud älskar mest. Enligt en hadith ska Muhammed ha sagt: ”Den som äter sju ajwa-dadlar på morgonen, kommer inte att kunna skadas av vare sig gift eller häxeri den dagen”. Islams lärde menar att ajwa-dadlarna är en sort som växer i staden Medinas omnejd i Arabien.
I mars i år vandaliserades fem moskéer i Birmingham i Storbritannien. Vänstern var inte sena att använda händelsen för att demonstrera mot rasism, islamofobi och högerextremism. Varje händelse där muslimer är offer kan ju användas för att svartmåla och demonisera de som är kritiska till massinvandring och islamisering.
För att få en inblick i hur denna vänster tänker kan man titta på Facebookeventet ”After Birmingham Mosque attacks – Say no to Islamophobia” den 23 mars 2019. På bilden ser man ett antal demonstranter från en tidigare demonstration som håller upp plakat med budskap som ”No to Islamophobia”, ”Stand up to Racism” och ”Refugees Welcome”.
Artisten Jason Diakité, mer känd under artistnamnet Timbuktu, ska alltså betala rättegångskostnader på 275 000 kronor efter att ha förlorat en upphovsrättslig tvist mot Sverigedemokraterna.
På torsdag förmiddag (28/11) dömde Stockholms tingsrätt till SD:s fördel
Tvisten handlade om upphovsrätten till låttiteln ”Alla vill till himmelen men ingen vill dö”. Diakité stämde Sverigedemokraterna Stockholm stad för upphovsrättsintrång på grund av texten på en valaffisch. På valaffischen hade SD skrivit: ”Alla vill till himlen men ingen vill dö i vårdkön”.
I dag är det den första december och första söndagen i advent. I detta avsnitt pratar vi om advents betydelse i den västerländska kulturen. Jag tycker om advent fast jag är ateist. Advent är latin och betyder ”ankomst”. Den som kommer är Jesus, vars födelse firas på juldagen den 25 december.
Juldagen kallas på engelska christmas, på svenska borde det bli kristmäss, tänker jag, som i helgondagarna Olofsmäss och Eriksmäss.
I en historisk roman om Gustaf II Adolf och trettioåriga kriget, Gustavus Adolphus Magnus, hittade jag följande rader:
Idag är det den trettionde november eller Karl den tolftes dag. För mig som upsaliensare, men egentligen för alla svenskar, så har Karl XII:s dag en stor betydelse. Det var då Glunten och Magistern möttes! Utan denna dag hade Gluntarne inte funnits och Sverige varit ett mindre lyckligt land.
Gluntarne är en sångcykel om studentlivet, som kom ut 1851. Det blev uppsaladikten par excellence och poeten Gunnar Wennerberg därmed uppsalapoeten par excellence. ”Först och främst kan man tryggt säga”, skriver poeten Einar Malm i förordet till jubileumsupplagan 1951, ”att Wennerberg med Gluntarne skapat den tidlösa, förblivande uppsaladikten, som säkerligen aldrig kommer att överträffas.”
I Göteborgs-Posten läser jag att mellan 100 och 150 personer under tisdagen (27/11) demonstrerade i Angered mot socialtjänstens beslut att omhänderta en pojke. De demonstrerande tillhörde pojkens släkt, en släkt som polisen anser styr stora delar av Göteborgs undre värld.
När jag läser den här nyheten förstår jag, liksom många andra, att släkten har invandrarbakgrund från Mellanöstern. Tidningen behöver inte skriva det. Jag förstår att den stora släktens överhuvud inte heter något i stil med Pelle Karlsson utan snarare något i stil med Muhammed eller Ali. Det beror inte på att vi är fördomsfulla eller ”rasistiska” som drar den slutsatsen, utan på att vi har kunskap som bygger på observationer och erfarenheter från det verkliga livet. Vi vet att människor från olika kulturer har olika värderingar och beter sig olika, trots att vi fått lära oss att det är olämpligt att påpeka detta självklara faktum.
För den svenska vänstern är vår nationella identitet inte viktig. Det viktiga är mångkultur, det vill säga invandrade kulturer från Afrika och Mellanöstern. (Tysk och fransk kultur ingår inte i vänsterns definition av den goda mångkulturen).
Hur viktigt det är med mångkultur märktes till exempel när man firade Sveriges nationaldag i Sandviken med arabisk musik.
Förklaringen lät så här:
”Nationaldagen ska avspegla hur Sverige ser ut och så här är Sverige i dag.”
Men när det handlar om andra länder så kan vänstern visa mer förståelse för den nationella identitetens betydelse, till och med att man framhäver den. Den 24 november i år twittrade utrikesminister Ann Linde:
En av de saker som jag saknade när jag var muslim var årstidsbundna högtider. De svenska högtiderna är färgade av årstiderna. Julen är snö och mörker, påsken är vår, midsommar är sommar och Alla helgons dag är höst. Varje högtid förknippas med olika färger, dofter, stämningar.
Islams kalender följer månen, vilket betyder att de föreskrivna högtiderna, eid, kan infalla när som helst under året. Naturpoesi inte har alltså inte någon roll i eidfirandet, vilket utför en stark kontrast mot de svenska högtiderna där naturpoesin är central. Det naturpoetiska finns inte bara i dikter och sånger utan också i hur vi tänker, känner och pratar om högtiderna.
Inför advent och jul kan det vara värt att påminna om den svenska psalmbokens tidigare roll som förmedlare av svensk andlig kultur. Psalmboken var en gemensam sångskatt av hög poetisk och existentiell kvalitet som satte vackra ord på glädje och sorg och som fördjupade människors relation till högtider och årstider. Endast några få psalmer lever idag kvar i vårt kollektiva medvetande. Psalmboken är ett svenskt kulturarv som verkligen förtjänar en renässans.
I vårt land fortsätter avkristningen. Allt färre går i kyrkan, allt färre tror på Bibelns Gud. Kyrkan spelade en stor roll inte bara för tron, utan som traditionsbärare. Kyrkoåret, som började första söndagen i advent, gav varje tid på året sin mening. Det som hände i naturen gestaltades också i psalmer, böner och ritualer. Våra kristna traditioner bygger ofta vidare på urgamla hedniska traditioner, vilka i sin tur vilar naturens grund. Vår, sommar, höst, vinter. Väder och vind. Sådd och skörd. Solen och månen.
I SVT Agenda söndag den 17 november sa statsministern Stefan Löfven att utvecklingen när det gäller värstingar ”har pågått under lång tid” och att ”man inte såg det komma”.
Det är möjligt att han inte såg det komma, eftersom han lever i en trygg och ”enfaldig” tillvaro, men många av oss andra som levt i den berikande ”mångfalden” har sett det komma under lång tid. Men han lyssnade inte på oss. Han och andra inom etablissemanget har istället varit upptagna med att varna för ”järnrörsgänget”, det vill Sverigedemokraterna. Järnrören man tjatar om blev aldrig använda. Skjutjärns- och granatgängen, som faktiskt använder sina vapen, vill de inte prata så mycket om, åtminstone inte på ett begripligt sätt, för det kan ju underblåsa ”rasism” och göra att fler inser hur de vanskött landet och börjar rösta på det elaka ”Järnrörsgänget”.
De som följer den här bloggen kanske har noterat att jag har ett stort intresse för svenska högtider och traditioner. Jag har vid några tillfällen meddelat att jag håller på med en bok över ämnet. Det skulle vara en bok med lite historisk bakgrund, men framför allt praktiska råd om hur man som sekulär och modern svensk kan göra. Det ska gå att fira enkelt och billigt. Men stort också!
Boken skulle innehålla dikter, sånger, berättelser och mat för varje tillfälle. Det är många dikter! Poesi och fest hör ihop. Forntidens skalder hölls högt, och de var oftast knutna till någon kung eller jarls hov. ”Av alla hirdmännen värderade kungen mest sina skalder. De satt i det andra högsätet”, heter det redan om Harald Hårfagre, som levde i slutet av 800-talet.
Årets största kristna högtid är julen. Det gäller både katoliker och protestanter. Finns ingen tid på året då så många går i kyrkan som under jul och advent.
Det här betyder inte att julen bara är kristen. Julen firas av agnostiker, ateister, hedningar och alla andra också. Jag är ateist och firar jul, och jag har inget emot att tänka på högtiden som en solfest för att fira solens återkomst. Julevangeliet är mysigt, men jag läser också gärna något poetiskt stycke om solen ur Eddan.
När IS-imamen Abo Raad frihetsberövades av Säpo blev jag glad. Äntligen visade vi lite stake. Och jag trodde faktiskt att det fanns en mikroskopisk chans att han skulle utvisas. Men nej, jag var alltför naiv. I sossarnas Sverige daltar man fortfarande med islamister. Och det tycks inte spela någon roll hur många terrorattacker och annat hemskt som händer både här och i världen.
Efter ett halvår som frihetsberövad kom Abo Raad tillbaka till sin moské. Där möttes han av kramar och hyllningar. Skattefinansierade och ”oberoende” SVT beskriver det som ”kramkalas” och att imamen ”tas emot som en rockstjärna”. Det gjorde många upprörda, public service ska inte bidra till att förhärliga jihadister. Bildtexten reviderades när kritiken blev för stark.
Idag är det den 10 november, dagen före Martins dag. Martin, eller Mårten, var en en biskop i staden Tours som levde på 300-talet. Varför äter man gås kvällen före Martins dag? Det sägs att han var för ödmjuk för att bli biskop, så han gömde sig bland en skock gäss. Han blev dock avslöjad av fåglarnas kacklande.
Martins föräldrar var hedningar, det vill säga de tillhörde den gamla, europeiska religionen. Hans far var officer det romerska rikets armé. Martin följde i faderns fotspår och blev soldat, ett passande värv eftersom namnet kommer från krigsguden Mars i den romerska mytologin. När Martin var arton år hade han en uppenbarelse som omvände honom till kristendomen.
Mainstreammedierna och kulturetablissemanget verkar vilja få oss att tro att européer är världshistoriens största skurkar. En ständig flodvåg väller in över oss av bilder på ondskefulla, vita män. Det här kan vara en anledning både till att européer har så dålig självkänsla och att många invandrare som kommer hit känner att de har rätt att kräva saker.
Tidigare i år krävde en moské i Spanien en ursäkt från den spanska kungen för reconquistan, det vill säga spanjorernas återerövring och befrielse av Spanien från muslimerna. I ett uttalande som publicerats på moskéns Facebooksida kräver man att kung Filip VI erkänner ”skuld för fördrivning och mord på order från katolska kungar”.
I filmen Die Hard från 1988 (som jag skrivit om här) befinner sig polisen John McClane (Bruce Willis) på en julfest på sin ex-frus arbetsplats i Los Angeles. En man kommer fram till John och hälsar på honom med en kindpuss. John studsar, och med avsmak i minen säger han: ”Jesus! Fuckin’ California”.Kalifornien var sedan länge känt för att vara liberalt på fler än ett sätt. Kindpussar var tydligen för liberalt för en hårdkokt snut från New York. Det var här studentrevolten mot Vietnamkriget började. Det var här hippierörelsen hade sitt Mecka.
Idag har Kalifornien utvecklats till ett fäste för Demokraterna, som gör vad de kan för att obstruera Trumps reformer inom invandringspolitiken. Att någon som Ronald Reagan skulle bli guvernör i Kalifornien igen ser jag som osannolikt.
DET GODA SAMHÄLLET 