Ibland blir jag kontaktad av folk som är missnöjda med något och vill att jag ska opinionsbilda bort problemet. Häromdagen ringde exempelvis en taxiägare och klagade över bränslepriserna. Jag kommer inte att klara det här, sa han, åtminstone inte om jag ska fortsätta att värma villan. Skriv att de måste sänka energiskatterna! Det lilla som de planerat räcker inte!

Du verkar inte ha fattat det här, svarade jag. Syftet med pålagorna på din diesel är att dieseln ska bli dyrare så att du inte använder så mycket. Om du inte använder så mycket diesel så räddas jorden från värmedöd, det är så det är tänkt.

Terrängen ser inte ut som kartan. Med det menar jag att verkligheten, särskilt samhället och ännu mer särskilt politiken, inte låter sig förstås med det begrepp vi använder. Det är som om vi försökte slå i en spik med förstoringsglas.

År 1960 skrev Povel Ramel en sång som heter Vi ska klara av´et. Efter att Martin Ljung sjungit visan blev den ett slags självironiskt monument över den svenska traditionella svenska idogheten som fortfarande 1960 hade ett dominerande inflytande över det nationella kynnet. Här är en typisk strof:

Vi ska klara av´et, både gammal och ung, 
om vi enas och spottar i händerna.
Vi ska klara av´et, än om bördan är tung, 
så hugg i för båd´ Fosterland och Kung!

I förrgår lyckades Ursula von der Leyen, EU-kommissionens ordförande, efter månader av villrådighet och utdragna förhandlingar mellan EU:s medlemsländer besluta att kärnkraften och naturgasen fortsättningsvis – för gasen fram till 2030 och för kärnkraften till 2045 – ska inbegripas i EU:s taxonomi och därmed räknas som hållbara energikällor. Det är stort.

Det händer att jag träffar unga människor som jobbar på personalavdelningar. Ja, det heter förstås inte längre personalavdelning utan HM, Human Resources.

Personalavdelningens jobb var att anställa och avskeda folk allt efter bolagets aktuella behov samt att se till att löner utbetalades enligt en ofta noggrant kontrollerad närvaro på arbetsplatsen. Personalavdelningen satte upp stämpelur där de anställda stämplade in vid ankomst till företaget och stämplade ut när de gick hem vid dagens slut.

Sociala medier som YouTube (som jag använder) och Tiktok (som jag inte använder) har en teknisk finess som på det hela taget ökar användarvänligheten, nämligen att sajten lär sig vilket slags nyheter som intresserar mig och sedan skickar fram sådant som jag har visat mig gilla. Jag håller med om att effekten riskerar att bli fördummande om jag fastnar i en ekokammare av egna åsikter men samtidigt är livet fullt av liknande situationer som mänskligheten lärt sig att hantera. Till exempel gillar jag att handla mat men det gör inte att jag sitter fast i ICA-butiken när jag egentligen vill köpa en bok.

En god vän till mig fortsätter envist att vara medlem i sitt politiska parti trots att valberedningen tillika de lokala partipamparna ständigt flyttar honom nedåt på valsedlarna så att han inte hamnar på valbar plats. Pamparna ogillar honom och han ogillar pamparna så man kanske bör ta hans bedömningar med en nypa salt. Å andra sidan har han studerat spelet och dess förändringar inifrån i åtskilliga decennier så hans observationer är värda att uppmärksammas (framför allt när de överensstämmer med lyssnarnas, i det här fallet mina, fördomar).

De som åsyftas i rubriken är vårt lands härskare, politikerna. När det talas om politiker i den gängse debatten handlar det nästan bara om procentsatser i opinion och riksdagsmandat samt om taburettchanser och ideologiska preferenser. Själv blir jag för varje år mer upptagen av deras förmåga att härska. När man skaffat sig lite livserfarenhet, inte minst från företagens värld, har man lärt sig att det råder en himmelsvid skillnad i ledarkompentensen hos den ene och den andre. När betydelsefulla saker ska genomföras är handlingskraft och omdöme tusen gånger viktigare än om chefen är socialist eller liberal.