Jag har en hypotes som går ut på att politiskt korrekta människor visserligen ofta har något slags koppling till välfärdsstaten – det välfärdsindustriella komplexet – vilket jag envist hävdat många gånger tidigare. Men nu verkar det krävas ytterligare minst ett rekvisit för att utvecklas till en bona fide PK-person.
Bara ett par veckor efter att Google lanserade AI-verktyget Gemini drar man tillbaka det. Det har nämligen visat det sig att programmet är så kraftigt värdegrundsbaserat att det vill skriva om den västerländska historien.
Sedan terrorattacken i Israel den 7 oktober har Anna Karin Hammar, syster till den tidigare ärkebiskopen K G Hammar, öst ensidig kritik över Israel. Men det stannar inte där. Nu har den svenskkyrkliga prästen gått över gränsen och sprider antisemitism på sina sociala medier.
Christoffer Wendick, SVT, beskriver här de bondeprotester som blivit allt vanligare i Europa. De kan ibland bli mycket våldsamma, som dessa bilder från den årliga franska jordbruksutställningen (från 1.40).
Häromdagen hamnade jag i en gradvis alltmer animerad middagsdiskussion. Sådana kan numera efter min erfarenhet handla om en av tre saker: 1. att invandringen är för stor (och verkar ha parkerat sig vid ungefär 120 000 nya uppehållstillstånd året), 2. att de kriminella inte fått läsa några böcker och just därför blivit kriminella, hör här bara vad som drabbade Lillemor, av dialekten i radion att döma boende i Bohuslän (jag ska inte säga att Lillemors lättrogenhetet inför bedragaren hade något att göra med att Lillemor var uppfödd på en ö men kanske gjorde det saken värre att Lillemor var spelsugnare än de flesta och kunde inte låta bli att satsa 10 000 kronor när hon förlorat 100 kronor; det fattaruväl att inte kan vinna tillbaka pengarna om du inte satsar förklarade Oliver, Lillemors privata speltränare, samt 3. att samtalet ofelbart glider in på middagsgästernas tilltagande krämpor. Det senare kan man inte göra annat åt än att förklara sig själv odödlig och sedan fylla på sitt vita vin.
Mycket olika rörelser både kallas och kallar sig liberala. I Amerika har ”the liberals” länge representerat vänstern. På andra platser och vid andra tidpunkter har de räknats till både centern och högern. I Ryssland är det liberaldemokratiska partiet ett ultranationalistiskt stödhjul till Putin, i Japan är det konservativt.
Nyligen öppnade Moderna museet i Stockholm den italiensk-amerikanske konstnären Maurizio Cattelans utställning Den tredje handen. Museets överintendent Gitte Ørskou, som yttrar sig lyriskt om konstnärens kritiska syn på kristendomen, är samma person som för bara några år sedan vägrade ställa ut Lars Vilks.
Den som vill ha osminkad information om hur det står till med den svenska offentliga sektorns ekonomi kan fråga min portugisiskafröken som bor i Rio de Janeiro. Hon har aldrig varit i Sverige och är därför obesmittad av den svenska diskurs enligt vilken alla offentliga, anslagsfinansierade verksamheter alltid har för lite pengar och därför alltid går på knäna.
Efter att klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari ”grillats” av SVT:s Anders Holmberg i ”30 minuter” får hon beröm på sociala medier. Kollegan Gulan Avci skriver på X:
”Hon är den skarpaste och mest pålästa Klimatministern Sverige någonsin haft, oavsett hur mycket Annika Strandhäll anstränger sig för att underminera Romina som minister.”
I onsdags (20/2) visade Tv ett program om Caesar. Enligt detta skulle han och de andra två – Crassus och Pompejus – i det första triumviratet med sina maktanspråk ha vält republiken över ända. Det är lika träffande som att påstå att Robespierre startade den franska revolutionen därför att han var gramse på sin lokale slottsherre.
Gud så trött jag är på alla dessa välfärdsskadade kvinnor. Gravida lärare fick inte jobba under Covidpandemin med tanke på smittorisken. Alltså av omtanke. De skickades hem och fick gravidpenning istället för lön.
Djupsinniga människor har genom årtusendena ägnat mycket tid åt att försöka förstå saker – tänk bara på Platon och Darwin – utan att för den skull själv begripa något bättre (i varje fall inte Platon). Ändå händer det hela tiden saker och ting som må vara bra eller dåliga för mänsklighetens bekvämlighet men inte har ett dugg med Platon och andra djupingar att göra. Till exempel har mänskligheten i alla tider haft behov av effektiva stridsvagnar men det var först kring förra sekelskiftet som det lagom till första världskriget som det till mänsklighetens förvåning började tillverkas praktiskt användbara don. Hur gick det till?
En helt ny brottskultur med en brottslighet som samhället inte rår på har växt fram i våra etniska enklaver i miljonprogrammen som under mer än 40 års tid hela tiden fyllts på genom massinvandring från främst Mellanöstern och Afrika. Människor som i väldigt hög utsträckning hamnar i socialt och ekonomiskt utanförskap.
Vad fick de kilometerhöga isarna på norra halvklotet att smälta för 10 000 år sedan? Var det på grund av alla bilar, flygresor, fisande kor och köttätande? Dessa enorma isar smälte inte en utan flera gånger under årtusendena, vi har nämligen haft flera istider.
När jag var fjorton år skickades jag på sommarlovet till Tyskland för att lära mig tyska. Det var en stark upplevelse. Tyskarna var inte alls sådana som jag hade förväntat mig. Jag visste att tyskarna hade startat ett världskrig och mördat flera miljoner människor i koncentrationsläger och jag förväntade mig att de skulle uppföra sig därefter. Men det gjorde de inte. Tyskarna visade sig vara ett vänligt, artigt och hjälpsamt folk.
Nyligen påstod SVT:s Mellanösternkorrespondent Samir Abu Eid att 70 % av Gazas infrastruktur är raserad, enligt uppgift från FN. Nyhetsbyrån Reuters uppger helt andra uppgifter – där talar man om 30 %. På sociala medier frågar man sig nu: Kan man lita på SVT?
Idag hade jag ett långt samtal med en väninna. Vi pratade om sånt som händer och sker och hon sa: ”Nu är det inte roligt längre. Det går knappt att leva i Sverige längre”.
Det har hon tyvärr alldeles rätt i.
Det finns ett talessätt om att ’det finns folk till allt’. Här passar Dylan Mulvaney in, och jag säger det som ett konstaterande, inte nedsättande eller fördömande. Dylan Mulvaney är av allt att döma en person som tycker om att klä sig som en ung flicka, tala med pipig röst och nå ut till så många som möjligt med sina spektakel.
Arabiska är ett av de stora språken. Det var tidigare lärdomens språk i den islamiska världen, motsvarande latinets ställning hos oss. I modern tid produceras dock mycket lite av intresse på arabiska.
Tittar man till exempel på arabiska Wikipedia inser man ganska snart att väldigt många artiklar är översättningar av varierande kvalitet från engelska.
Denna bild visar hur vi nordbor och européer ser på oss själva och hur god vår självkänsla är. Frågan är om vi anser vår egen kultur vara överlägsen andras, vilket jag tolkar som hur stolt man är över den egna kulturen, och en del av resultaten sticker ut.
Härintill finns en artikel av Lennart Waara om familjen Myrdal, särskilt sonen Jan, död sedan många år. Jag tar mig för pannan när jag läser artikeln eftersom jag håller Waara för en förnuftig karl men Jan Myrdal för en uppblåst, självgod, förljugen, pretentiös, bortskämd och inbilsk typ. Är det samme Jan Myrdal Waara och jag lärt känna?
Nu kryper ”medvetenhetens fnask” fram, som Jan Myrdal kallade dem. Albert Bonniers Förlag har publicerat en erbarmligt dålig bok, med den övermaga titeln ”De hemliga breven”. Hemliga för vem och på vilket sätt? Undertiteln är rättvisande. ”Den politiska familjen och vardagens samtal”. Kärnan i boken är ett begränsat antal brev mellan Jan, Gunnar och Alva Myrdal som utgör 108 sidor av bokens 343 sidor.
DN har i lördagsbilagan en stor intervju med artisten Zara Larsson, hon som hatar, hatar män, och jag förvånas över att så mycken idioti kan rymmas i en så liten och näpen kropp.
Politiskt står Zara benhårt till vänster:
En övernaturligt händelse, som jag inte närmare ska gå in på försatte mig i 30-årsåldern i ett religiöst tillstånd. Inte helt olikt det jag upplevt i söndagsskolan ett kvart sekel tidigare, och som den gången kunde förklaras av barns ”naturliga vidskepelse”. Jag bestämde mig för att ge kristendomen en chans.
Länge möttes Magdalena Anderssons förlöpningar med tystnad. Jag skrev upprepade gånger om henne under rubriken ”Sveriges obehagligaste politiker”, Första gången var 28/10 2022 då jag beskrev ett av hennes vanliga fula grepp för att komma åt motståndaren – och därmed förstöra debatten: ” I debatten visade hon däremot sitt verkliga jag. Efter det egna anförande utnyttjade hon sin rätt till avslutande replik, på vilken motståndaren inte kan svara, genom att hänsynslöst föra in obestyrkta, fula påhopp.”
I senaste upplagan av SVT:s Agenda avhandlades män som röstar höger. Inslaget var starkt vinklat och programledaren Karin Magnusson intervjuade barn- och ungdomsforskaren Lucas Gottzén, som menar att mäns politiska åsikter kan vara ett hot mot demokratin.
En av de märkvärdigaste, mest vällyckade men samtidigt oslagbart kontraintuitiva insikterna som människan någonsin prövat på sig själv och sitt samhälle är tanken att de gemenskaper utvecklas bäst där ingen statlig myndighet ens försöker styra tingens ordning utan allt får förändras lite som det behagar enligt parollen laissez-faire som först formulerades av franska sjuttonhundratalsfilosofer men fick sitt internationella genombrott genom insatser av sådana som Adam Smith.
SVT:s Anders Holmberg har ett, enligt min mening, oförtjänt gott rykte. Hans program ”30 minuter” anses vara något slags måttstock på skarpa utfrågningar av politiker. Men jag är måttligt imponerad. Och nu, efter hans fjortismässiga tilltag på X (f d Twitter), är jag inte ens det. Jag känner bara förakt.
I våras skulle jag köpa nya glasögon. Optikern upptäckte att jag såg mycket dåligt på högra ögat. Det förvånade mig inte. Jag hade länge haft liksom en genomskinlig gardin framför ögat, men jag hade inte brytt mig. Jag klarade mig med det andra ögat.
Dagens Nyheter har en krönikör som heter Alex Schulman som jag aldrig brytt mig om att läsa eftersom jag har haft… ja, fördomar mot honom. Men så läste jag en text (19 februari) och upptäckte att hans fördomar är mina. Liksom jag tycks han hela tiden söka efter tydligare sätt att formulera det förakt en vanlig människa måste känna inför samtidens enfald och bristande ansvarskänsla.
DET GODA SAMHÄLLET 