En vän till mig som är en etablerad författare lade ut en blänkare på Facebook om Författarförbundets senaste medlemstidning: ”Tidningen Författaren tar SD-hatet till nya nivåer. Spännande! Vad blir nästa steg?” Anledningen är en artikel signerad av medias ofta utvalde expert vad gäller SD, fascism och nazism, författaren Henrik Arnstad. Under rubriken Böcker, falukorv och karoliner varnar han för att SD ”kommer att förändra litteratur-Sverige så som vi känner det”.

Vad Arnstad gör är att tolka SD:s konservativa kultursyn som en strävan efter en nyfascistisk kulturrevolution. Jag hittar inte några sådana krav i SD:s program, däremot en strävan efter att ”bevara det svenska kulturarvet och stärka den nationella identiteten”, vilket antagligen innebär frysta bidrag till postmodernistiska, dekonstruerande projekt som exempelvis Ecce homo och menskonst.

Den samtida politiska och intellektuella diskussionen i alla länder, i varje fall i västerlandet, är mycket upptagen av ekonomiska klyftor. Det hävdas av internationella megastjärnor som Thomas Piketty att ojämlikheten ökar så att de tio procent med de högsta inkomsterna och/eller förmögenheterna ökar sin andel av de totala inkomsterna och/eller förmögenheterna medan motsatsen gäller för de exempelvis femtio procent som har det sämst. Jag har inte läst Pikettys verk men eftersom han är så världsberömd och säger samma sak som en massa andra ekonomer så antar jag att det ligger till ungefär så. Det är troligt att den ekonomiska ojämlikheten ökar.

The History of the Vikings är en akademisk engelskspråkig podcast om vikingatiden.

I ett nytt avsnitt (29/9 2020) diskuteras en ny studie publicerad i tidskriften Nature (16/9 2020) om vikingarnas DNA. Forskarna har undersökt gener från omkring 442 olika skelettfynd. Undersökningen visar bland annat att vikingar från Sverige, inte bara från Danmark och Norge, reste i västerled till England.

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Karl X Gustavs första danska krig (1657–1658) var ett krig mellan Sverige och Danmark med Holstein som allierad på svensk sida. När kriget bröt ut 1657 var Sverige redan inblandat i ett krig i Polen samt ett krig mot Ryssland. Sverige var därför mycket svagt vilket föranledde att Danmark anföll Sverige. Kriget slutade med svensk seger efter det avgörande tåget över bält vilket resulterade i den för Sverige mycket förmånliga freden i Roskilde.

Utdrag ur artikeln ”Gustaf Otto Stenbocks fälttåg” av Arthur Stille (Historisk tidskrift för Skåne 1901):

Politiker och journalister pratar om att vi har stora problem med ”islamofobi”, ”afrofobi” och ”antiziganism”. För att bekämpa dessa problem krävs det mer skattepengar. När en svart man dör vid ett polisingripande på andra sidan Atlanten, leder det till en diskussion i Sverige om mer skattepengar till så kallad ”antirasism”.

Något som man hör betydligt mindre om i gammelmedia är hatet och föraktet mot svenskar. De politiker och journalister som pratar om Sveriges stora problem med rasism, tycks inte se denna svenskfientlighet som ett problem, än mindre ett problem som man bör satsa skattepengar på.

I debatten kring den påstådda rasismen på Sveriges Radio saknas det ett viktigt perspektiv: Vilken statlig radio i hela världen ska förvalta och premiera vår svenska identitet om inte vår svenska Sveriges Radio? Vem bryr sig om meritokrati i de stora perspektiven? Om alla privilegier ska ifrågasättas kan vi lika gärna avsätta familjen Bernadotte och sälja ut Sverige på internationell auktion. Varför skulle vi mer än några andra vara förtjänta av att äga vårt land och få kallas oss svenskar? Vad vi behöver är en svensk identitetspolitik som öppet och utan hyckleri syftar till att stärka det svenska språkets, den svenska kulturens och den svenska identitetens ställning i Sverige.

Enligt ett påstått latinskt talesätt slår gudarna dem de vill förgöra med dumhet. Man undrar varför gudarna inte klipper till mer pang på rödbetan med vulkanutbrott eller jordbävningar eller några andra verksamma naturkatastrofer. Jag tror att gudarnas val av metod bestäms av deras oändliga och obegripliga kärlek till människan. För det första vill de inte själva ta människor av daga utan föredrar att förgifta dem med dumhet så att de förintar sig på eget bevåg. För det andra kanske gudarna inte vill förgöra alla människor utan bara vissa särskilt misshagliga individer. Gudarna ogillar möjligen tanken att en massa oskyldiga skulle stryka med vid en allmän syndaflod och föredrar därför att rikta sin ilska direkt mot de skyldiga. Metoden borde ha den extra fördelen att när dumheten bryter ut hos dem som ska straffas och de så småningom går under så kan alla andra följa processen och i bästa fall lära sig hur dumheten ser ut och vart den leder.

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud), enligt osäkra uppgifter född 1 januari 1516, död 26 augusti 1551 på Tynnelsö slott i Mälaren, var som Gustav Vasas andra gemål drottning av Sverige 1536–1551.

Margareta var dotter till Erik Abrahamsson (Leijonhufvud) och Ebba Eriksdotter (Vasa). Hon var fyra år gammal när hennes far halshöggs på Stortorget i Stockholm under Stockholms blodbad 8 november 1520. Vid denna tid befann sig Margareta tillsammans med sin mor och sina syskon som gäster under Västerås klosters beskydd på önskan av fadern, som hade skickat dem dit för deras säkerhets skull.

Det är mycket floskler nu för tiden. Med floskel menar jag ett uttryck eller ett begrepp som är oprecist nog att kunna tolkas på olika sätt och som i allmänhet har en inneboende tendentiös agenda. ”Allas lika värde” är en typisk floskel. (Den floskeln ingår i den överordnade floskeln ”Värdegrunden” som jag utan resultat utmanade på duell här för fyra år sedan.) Allas lika värde betyder egentligen bara att du ska sluta klaga på invandringen och i stället hålla truten och betala skatt.

USA:s president Trump tänjer på sanningen mer än någon annan president före honom, enligt flera olika faktagranskningar som görs av amerikanska journalister. Utrikesbyrån borrar i vad Trump ljuger om och varför han inte ifrågasätts av sitt parti. Gäster: Trumpsupportern och bloggaren Ronie Berggren, som närstuderat hur Trumps parti hanterar sin president, svenskamerikanen Bill McCormac, som övergav republikanerna när Trump kom till makten, samt SVT:s tidigare USA-korrespondent Per Anders Engler, som gått på djupet med ett urval av presidentlögnerna. Programledare: Johan Ripås. Del 3 av 15.

Den anrika studentföreningen The College Historical Society (CHS), även känt som The Hist, vid Trinity College i Dublin på Irland avbokar den berömde biologen Richard Dawkins som talare nästa år.

Den ansvarige för föreningens talarbokningar, Bríd O’Donnell, meddelade avbokningen på sin Instagramsida med kommentaren att hon varit omedveten om Dawkins åsikter om islam och ”sexuella övergrepp” (unaware of Richard Dawkins’ opinions on Islam and sexual assault).

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Slaget vid Älgsjöskatan utkämpades till lands och sjöss i området kring Ingåfjärden i Nyland i Finland från 16 till 30 september 1789, under Gustav III:s ryska krig.

Gustav III:s ryska krig (även kallat svensk-ryska kriget 1788–90) utspelades 1788–1790 efter att Sveriges kung Gustav III anfallit Ryssland i hopp om att återta förlorade områden, samt att hindra vidare rysk inblandning i Sveriges inre angelägenheter. Kriget avslutades i augusti 1790 med Freden i Värälä utan gränsjusteringar. Under inledningen av kriget revolterade ett antal svenska officerare och bildade Anjalaförbundet, i slutet av kriget vann Gustav III Sveriges största marina seger någonsin, då han krossade den ryska skärgårdsflottan vid Slaget vid Svensksund den 9–10 juli 1790.

Den finlandssvenske författaren Zacharias Topelius historiska roman Ungdomsdrömmar (1912) utspelar sig i Finland i början av 1600-talet. Ett skepp har förlist utanför Nylands kust och tre sjömän har tagit sig i land och har fått skydd hos gumman Agneta. En av dem, en grovlemmad man i femtioårsåldern, ”klädd i ryttaredräkt och av ett jovialiskt utseende”, frågade gumman:

”Har ni öl?”

Det var hans första ord.

Gumman Agneta svarade:

”Var skulle fattigt folk taga öl vid mickelsmässan? Saltvatten ha vi, så det förslår; skall det vara mer av den sorten?”

Vid mitten av 90-talet hade jag i uppdrag att för Sida:s räkning förhandla om demokratistöd till kommuner och regioner i det sönderfallande Sovjetunionen och det nya Ryssland. Boris Jeltsin var president.

Några år tidigare arbetade jag med liknande projekt i Lettland och Riga under den period då ryska svarta baskrar (Spetznaz-förband) härjade i Riga och faktiskt sköt ihjäl människor vid floden Daugava som rinner genom Riga och ut i Rigabukten. Då hade jag ”elever” på veckokursen som hade nio mm Makarov-pistoler instoppade i jackan på lektionerna.

Den humanitära stormakten, med säte i området kring Rosenbad, driver sitt favoritprojekt, som är den storskaliga invandringen, men lämpar alltmer av kostnaderna på kommunerna (och i sista hand, förstås, på skattebetalarna, vilket kostar fyra miljoner kronor eller så per invandrare från ankomst till död).

Till en början, kanske i några fall så länge som till hösten 2015, var kommunerna inledningsvis entusiastiskt men sedermera alltmer försiktigt positiva till migrationsprojektet som manifesterades i att de varje år kunde få hundratals eller ännu flera nyinflyttade människor att ta hand om eftersom dessa människor endast undantagsvis kunde försörja sig själva. Efter migrantexplosionen det året har det gradvis blivit mer spänt. Kommunerna blir alltmer trängda – ekonomiskt, socialt, politiskt – av den börda som statens fortsatt entusiastiska invandringspolitik lägger på deras axlar.

Langobarder (eller longobarder) var en germansk stam som, enligt egna sägner och hävder, kom från södra Skandinavien. De utvandrade till vad som nu kallas Italien år 568, erövrade land, och gav namn till det som blev Lombardiet.

Langobarderna omnämns redan i Tacitus Germania, och han placerade dem i vad som idag är norra Tyskland. Enligt munken Paulus Diaconus, som levde under 700-talet och som skrivit det viktiga historiska arbetet Historia Langobardorum (Langobardernas historia), hade de utvandrat från södra Skandinavien på 500-talet. Langobardernas ordförråd, formlära samt rättsväsen förenar dem med stammar som saxare, angler och friser. Detsamma gäller den dyrkan av Oden och Frigg som omnämns av Diaconus.

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Håtunaleken ägde rum 1306 och var del av en utdragen konflikt mellan kung Birger Magnusson och hans två yngre bröder hertigarna Erik och Valdemar. Händelserna har fått sitt namn från Håtuna kungsgård där de började den 29 september 1306.

Håtuna kungsgård låg vid Mälaren i Håtuna socken i Uppland.

Birger Magnusson, född 1280, död 31 maj 1321, var Sveriges kung 1290–1318. Han var son till Magnus Ladulås, som var Sveriges kung 1275–90, och Helvig av Holstein. Birger var sonson till Birger jarl och tillhörde därmed Bjälboätten, den stormannaätt som i fyra generationer hade – och stred inbördes om – makten i Sverige.

De flesta av oss förstår att invandrares dåliga svenskkunskaper är ett problem. Men det är också ett problem att många invandrare, särskilt från Mellanöstern, inte kan engelska.

Jag bor i Uppsala och träffar ibland studenter från andra europeiska länder, som Tyskland, Italien, Frankrike och Nederländerna. Dessa ungdomar är vana vid mångkultur. Hela Västeuropa har genomgått samma förvandling de senaste decennierna.

Jag tillhör dem som inte tror på konceptet strukturell rasism. (Ej heller tror jag på det likaledes diffusa konceptet könsmaktsordning som har motsvarande sociala funktion.) Jag tror att föreställningen om att det existerar strukturell rasism, exempelvis i Sverige, bara är ett knep som onda krafter använder för att utöva utpressning på vita människor som i själva verket inte har ett rasistiskt ben i kroppen och blir vettskrämda vid blotta tanken att de skulle ha blivit påkomna med minsta rasistiska gliring. Hela konceptet är konstruerat för att ge vita människor så dåligt samvete att de går med på vad som helst för att slippa anklagelserna. (Könsmaktsordningen, liksom Metoo-kampanjen, har på liknande sätt uppfunnits för att ge män, särskilt vita män, skälvan så att de inte törs protestera när jämställdhetsministern och andra feministiska aktivister presenterar sina krav.)

Under långa tider har det funnits envälden av olika slag. När man beskriver dem framhålls, förstås, monarken eller diktatorn som den faktiskt bestämmande, som den som fattar besluten. Så är det inte.

Besluten förbereds av en stor administration och den enväldiges signatur blir mer ett bekräftande eller till och med en formsak.

Sett i detta perspektiv har vi som bor i detta land, Sverige, också envälde. Det avslöjades med stor tydlighet under pandemins svåraste skede. Utan att någon bekymrade sig, utan någon debatt beslöts att ta livet av tusentals människor.

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Karl XI, född 24 november 1655, död 5 april 1697, var kung av Sverige från 1660 till sin död. Han regerade även från 1681 som hertig Karl I över Pfalz-Zweibrücken. Han var son till Karl X Gustav och Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp samt gift med Ulrika Eleonora av Danmark (1656–1693). De fick bland andra barnen Hedvig Sofia, Karl XII och Ulrika Eleonora.

Det är inte lätt att läsa om hemska övergrepp. Även en lugn person kan bli rasande. Man känner medlidande med offren och stark avsky mot förövarna. Man undrar hur vissa journalister inom mainstreammedia klarar av att inte bara behålla lugnet, utan till och med sätta sig ner och skriva snyftreportage om gärningsmännen.

I augusti i år blev två pojkar rånade, utsatta för tortyrmisshandel och våldtagna under en hel natt på kyrkogården i Solna. Förövarna är unga män med invandrarbakgrund. Nyligen publicerade Expressen en stor artikel om deras liv för våldtäktsförnedringsrånen. Artikeln är lagd bakom betalvägg.

Ett återkommande argument från invandringsförespråkare är att vårt land vore tråkigt utan de kulturmöten som invandring fört med sig. Tänk om vi aldrig fått pizza, tacos och popmusik, visst hade Sverige varit lite mer trist då? Inget ont om sill och folkdans, men en viss breddning var väl ändå välkommen kan nog de flesta tillstå. Det är också tveklöst så att när människor från olika bakgrunder möts och delar erfarenheter och tankar så uppstår nya idéer som ingen tänkt på annars.

En gång träffade jag en ung invandrad kvinna med journalistiska ambitioner. Hon klagade över att de debattartiklar hon skickade till tidningarna alltid blev refuserade. Hon menade att refuseringarna berodde på att hon var invandrare och kvinna. Jag fick läsa några av hennes inlägg och konstaterade att de helt enkelt var dåliga. Jag hade aldrig publicerat dem. Jag sa något försiktigt om att hon kanske borde jobba lite med stilen. Mötet slutade med att hon hävdade att jag medverkade i det strukturella förtryck som riktades mot henne och andra rasifierade.

Av detta lärde jag mig att denna typ av diskussion är omöjlig. Kvinnan ansåg att mina litterära normer är uttryck för rasism och vit nedlåtenhet mot personer som vill säga något annat än vad jag tycker att de ska säga. Så kan man kanske se det. Vi har, som tur är, ingen myndighet med rätt att slutgiltigt avgöra vilka debattartiklar som bör publiceras.