Den sjunde augusti skriver tolv ledare i Sveriges kristna råd, den svenska kristenhetens parnass, ett samverkansorgan för Sveriges kristna förgrundsfigurer tillika delvis statsfinansierad stödjepunkt för den svenska PK-ismen, en debattartikel i Dagens Nyheter. Inom rådet finns 26 medlemskyrkor så det var kanske bara en tillfällighet att just tolv ville underteckna, lika många som Jesu lärjungar. Eller var det uttänkt?
Kategoriarkiv: Opinion
Opinionstexter skrivna av Det Goda Samhällets skribenter och gästskribenter.
Ekot har nyligen gjort en granskning som visar att Kronofogdemyndigheten tillhandahåller skyddsvästar åt brottsdömda kriminella. Västarna – som säljs för att driva in skulder och också oftast kommer från kända kriminella – säljs på nätauktioner och kan alltså köpas av andra kriminella. Och det är minsann inget fel med det, tycker Daniel Dalenbring, verksjurist på Kronofogdemyndigheten:
– I Sverige är det tillåtet för vem som helst att köpa och sälja skyddsvästar. Vem som helst får köpa en skyddsväst, så därför säljer vi dem, säger han lättsamt till Ekot.
Den heltidsanställda kvinnan kontaktade en bidragsexpert och fick en tid på hans kontor.
– Jag behöver hjälp med en bidragsansökan. Planen är att starta en förening för någon grupp som det är jättesynd om, samtidigt som jag gör mig en hacka.
Konsulten log stort.
– Trevligt med raka rör. Vi ska nog komma överens. Min taxa är tjugo procent av beviljat bidrag. Få se om vi kan hitta ett lämpligt projekt … du råkar inte själv tillhöra någon förtryckt minoritet? En droppe sameblod i släkten kanske?
Ofta har DGS skribenter påtalat hur samhällets våldsmonopol monteras ned, nu senast Gunnar Sandelin. (”När de klassiska manliga dygderna diskvalificeras, genom att samhällets våldsmonopol monteras ned, kön anses vara en social konstruktion och hierarkier förkastligt patriarkala, är det fritt fram för emotionerna att inta scenen”. Citerat ur artikeln ”Emotionell Inkontinens” 3/7).
Förra veckan (31/7 2020) postade Elon Musk en korkad tweet som upprepade den gamla myten om att Egyptens pyramider byggts av utomjordingar: ”Aliens built the pyramids obv”.
I tider som dessa, när polisen allt oftare framstår som milda och väna socialarbetare, som gråter över kriminella och lägger skuldbördan på oskyldiga medborgare, är det skönt att veta att åtminstone vissa kriminella element stoppas.
Så skedde nyligen i Dalarna, där polisen i slutet av juli stoppade en 18-åring som spelade hög musik från sin jänkarbil under en biltur i centrala Mora.
Åklagaren ansåg att brottet var tillräckligt allvarligt för att åtal skulle väckas och nu står 18-åringen åtalad för förargelseväckande beteende, ett brott som kan ge böter.
Om du tror att USA uppstod med självständighetsförklaringen 1776 så har du enligt modernt, progressivt amerikanskt tänkande helt fel. Den formativa händelsen i kontinentens historia var inte brytningen med England utan ankomsten av det första slavskeppet år 1619. Poängen med ”Projektet 1619” som startades på initiativ av The New York Times, är ungefär, vad jag förstår, att slaveriet måste sättas i centrum för berättelsen om USA för att berättelsen ska bli begriplig.
För ett par dagar sedan, närmare bestämt natten till i måndags, var det ett gäng ungdomar som brände ner en fin liten uteplats som tillhör ett hus där det bor sex kvinnor mellan 66 och 90 år. Kvinnorna hade skapat en egen liten oas där, med bord och bekväma korgstolar, och med vackra blomlådor som de pysslade om. En fristad i coronapandemins äldrekarantän, och en plats där de också kunde träffa nära och kära på avstånd.
Nu är uteplatsen borta. Nerbränd av ett gäng ungdomar som under flera nätter ockuperat uteplatsen och suttit där och rökt och gjort brännmärken i bordet tills de avslutade sitt värv med att bränna ner alltsammans.
En av grundstenarna för min världsuppfattning är observationen, som jag tror är oemotsäglig, att det moderna västerländska projektet har varit häpnadsväckande framgångsrikt. Med det moderna västerländska projektet menar jag den tvåhundraåriga utveckling av produktivkrafterna som hängt ihop med förkomsten av olika medborgerliga friheter, till exempel näringsfriheten, samt att de flesta människor i västerlandet haft vett att bära friheterna och göra något stort av dem. Med häpnadsväckande framgångsrikt menar jag att projektet lett fram till att alla människor i västerlandet idag kan leva bättre än kungar gjorde för fyrahundra år sedan om man tänker på sådant som livslängd, tandstatus, vattentoaletter, vinterresor till Thailand, den dagliga duschen och livsmedelsutbudet på ICA.
I många år hängde en affisch över min säng som föreställde Michelangelos mästerverk Skapelsen (målad runt 1510). Michelangelo skriver själv någonstans hur han färdigställde målningen under svåra plågor, liggande på rygg under Sixtinska kapellets tak med murbruket rykande i ögonen, på vad som förmodligen var livsfarliga byggnadsställningar. Ändå blev resultatet lyckat. Tveklöst världens mest kända skildring av historiens viktigaste ögonblick: skapandet av människan.
I staden St. Louis i Missouri, USA, står en ryttarstaty av Ludvig IX, Frankrikes berömda helgonkung (1214-1270) som anförde det sjunde korståget.
Statyn förfärdigades av den tyskättade skulptören Charles Henry Niehaus (1855-1935) mellan 1904 och 1906 och står framför stadens konstmuseum, Saint Louis Art Museum i Forest Park. Statyn blev en symbol för staden, som ju bär helgonkungens namn.
Ludvig den helige levde ett asketiskt liv och bad mycket. Han lät uppföra det vackra kapellet Sainte-Chapelle i Paris för att förvara Kristi törnekrona. Han helgonförklarades år 1297 av påve Bonifatius VIII.
En 12-årig flicka har blivit mördad och nu går kommunpolisen Martin Lazar till attack mot hela svenska folket i en artikel i Expressen.
”Vi är alla skyldiga till 12-åriga flickans död” är rubriken – eller var åtminstone till dess att den ändrades till ”Gängmördarnas föräldrar måste dela ansvaret”.
Den 12-åriga flickans lik hinner alltså knappt kallna förrän en representant för poliskåren utnyttjar hennes död för att skriva en tårfylld drapa om hur synd det är om mördarna.
Sedan lång tid tillbaka – och framför allt sedan coronat bröt ut – har jag haft en känsla av att en viktig sak som fattas svensk politik och statsförvaltning är kompetent företagsledning. Jag vet att staten inte är ett företag men det hjälps inte ty även statens skötsel kräver ett uppmärksamt sinnelag, beslutsamheten och modet att fatta beslut även när det saknas full information samt naturligtvis handlingskraft. Att sådant saknas blir alltmer uppenbart. Om de som driver Sveriges offentliga sektor hade haft något av den företagsamhet som krävs av en genomsnittlig ICA-handlare så hade landets utsikter sett bättre ut.
Könsfördelningen bland präster
Idag är antalet kvinnliga präster fler än de manliga. 1 533 av prästerna inom Svenska kyrkan är kvinnor och 1 527 är män enligt statistik från hösten 2019 som Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation (Skao) tagit fram.
Statistik över utvecklingen
Medlemmar
År 2000 8,9 miljoner medlemmar motsvarande 83 procent av befolkningen.
De stora tyska tidningarna som die Welt, Frankfurter Allgemeine och die Zeit, för att ta några exempel, tar fortfarande upp centrala frågor som höjer sig över det triviala och alldagliga. En sådan fråga, som berör vetenskapens roll i samhället, har nyligen skrivits av signaturen Thea Dorn (Christiane Scherer) i die Zeit.
Artikeln tar särskilt frågan om vetenskapens roll i det moderna samhället. Hur tillförlitlig är vetenskapen? Vad är det som vi vet och som vi kanske kommer att veta och vad är det som vi aldrig kommer att kunna förstå? Hur skall vetenskapen bäst kommunicera med samhället?
Att PK-ismen länge varit statsreligion i Sverige och att denna religion blivit så dominerande i vårt land beror, har jag länge påstått, på att den artikulerar politikerväldets och det välfärdsindustriella komplexets inneboende drift att skaffa sig mer Lebensraum (vilket nästan allt levande vill).
Det märkvärdiga är att det postmodernistiska – en del skulle säga postmarxistiska – idégods som PK-ismen grundas på utvecklades inte i Sverige utan i huvudsak vid amerikanska universitet (vars PK-istiskt orienterade nytänkare enligt mångas uppfattning byggde på några obegripliga franska filosofers hugskott om att det inte finns någon sanning).
Jag har i många långa år stört mig på journalister. Jag är knappast ensam om detta men just i den här artikeln tänker jag inte fokusera exempelvis på rapporteringen om massinvandringen, hur katastrofal den än är. Istället handlar det nu om några mer övergripande problem inom den svenska politiska journalistiken, som i mitt tycke visar på brister.
På söndagsmorgonen sköts en 12-årig flicka ihjäl i den mångkulturella Stockholmsförorten Botkyrka. Enligt SVT dödades hon av misstag. Hon var på fel plats vid fel tillfälle och hamnade mitt i konflikt mellan kriminella gäng.
Black Lives Matter, ”svarta liv räknas”, skanderade arga vänsteraktivister på svenska gator när George Floyd dödades vid ett polisingripande långt borta i USA. Hans liv räknades. Men vänstern demonstrerar inte för offren för gängvåldet här i Sverige. Varför? Kanske för att förövarna är ”rasifierade” gangsters och inte poliser.
Det stora problemet, som jag ser det, är att jag och alla de som tycker som jag – och vi äro legio, ty vi äro miljoner – inte har något att säga till om. Fienden är välorganiserad och generöst finansierad (med våra skattepengar) och uppdaterar ständigt sitt PK-tänkande som fungerar som ett ideologiskt sammanhållande kitt. Vi, däremot, har bara strödda tankar som ofta inte går ihop. Vi är inte ens eniga om vem som är vår fiende. Vi vet att något är fel med Sverige men vi är inte säkra på vad det är.
Media har senaste veckorna rapporterat om hur opinionsundersökningar i USA enhälligt förutspår en valförlust för Donald Trump. Vissa talar om ett övertag för Biden på åtta procent, andra på upp till 13 procent. Att hämta in ett så stort försprång på tre månader, mitt under brinnande Coronakris och vad som i flera delstater påminner om ett fullskaligt inbördeskrig, låter som en tuff uppgift. Dessutom har en inflytelserik krets republikaner (Never Trump movement) annonserat att man denna gång kommer att rösta på Biden, eftersom en seger för Trump upplevs som ett större hot mot nationen än att det egna partiet förlorar. Att Trump själv beter sig som om valet redan var vunnet, visar väl bara hur självupptagen, skrytsam och verklighetsfrånvänd han är.
De senaste dagarna, eller snarare kvällarna, har maken och jag roat oss med att se om den svenska TV-serien Polisen i Strömstad. Hela serien (fem säsonger) bygger på Gösta Unefäldts kriminalromaner och regisserades av Arne Lifmark, och de blev omåttligt populära när de sändes på 1980- och 90-talen.
Undra på det. Serien är spännande, välgjord och realistisk och bjuder på högklassigt skådespeleri från såväl huvudrollsinnehavare till minsta biroll – med Per Oscarsson som polischef Gustaf Jörgensson, Alf Nilsson som kriminalkommissarie Bo Kronborg och Evert Lindkvist som poliskommissarie Nils Gryt. Men när jag nu ser om den inser jag att det också är något annat som gör den så storslagen. Det är en serie med vuxna människor i ledande roller.
På loppis hittade jag barnboken Öknen och borgen. Boken är tryckt 1960 och skriven av någon som heter Astrid H. Montelin. Jag har googlat men inte lyckats någon information henne. Hur som helst var det en trevlig berättelse som utspelar sig under medeltiden då delar av Spanien fortfarande låg under muslimernas makt.
En kristen spansk pojke, Ramido, och hans vän, den moriske pojken Ali, ger sig tillsammans iväg från Spanien till Nordafrika för att ta sig till det anrika universitetet i Kairo där de ska studera. Boken är full av fel och det är uppenbart att författaren inte kan särskilt mycket om islam. Till exempel påstås det att muslimer fastar i ramadan för att det är profeten Muhammeds födelsemånad.
Jag har just sett dokumentären Biskopen och pojkarna, som visas på SVT Play. Det är en skrämmande berättelse om hur ett perverterat monster kravlade sig fram från mörkret under en sten innanför klostermurarna ända upp till toppen av anglikanska kyrkan, allt medan han plågade och förgrep sig på unga pojkar – i Guds namn.
Utåt sett var Peter Ball en närmast helgonlik präst, uppskattad och högt aktad och vän med högt uppsatta politiker och kungligheter. Han var den ödmjuke, enkle mannen som skulle modernisera och föra kyrkan in i framtiden. I själva verket var han ingenting annat än en sadistisk sexförbrytare, fixerad vid unga pojkar .
Vad är det som gör att många av dem som har en röst i det offentliga rummet i vårt land läcker känslor som ett såll? Inom psykologin talar man ibland om ”affektinkontinens” eller ”emotionell dysreglering” när man inte klarar av att härbärgera sina impulser och processa dem genom förnuftet. I Sverige har under många år emotionerna dominerat i offentligheten vad gäller vår tids ödesfrågor som migration, klimat, feminism och identitetspolitik. Detta beroende på att PK-anhängarna inom media, politik, myndigheter och akademi alltid kan åberopa Den Heliga Värdegrund som yttersta instans.
Sokrates menade att demokratin går under för att den föräter sig på sin älsklingsrätt som är frihet. Demokratin älskar friheten och när dess medlemmar av längtan efter mer frihet lär sig att förkasta allt ansvar, allt tvång, all lydnad, alla auktoriteter och alla plikter så slutar samhället att fungera. Vuxna människor fjäskar för ungdomen och skoleleverna ser ned på sina lärare. Den samhälleliga ordningen undergrävs. Till slut väljer människorna en tyrann till härskare i syfte att med de erforderliga medlen ställa samhället till rätta. Demokratin ersätts obönhörligen av tyranniet, hävdar Sokrates.
Det fortsätter att skjutas i min hemstad Uppsala. Det skjuts i Gottsunda. Där har jag bott. Det skjuts i Kvarngärdet. Det har jag bott. Det skjuts i Gränby. Där har jag också bott.
Dessa områden har en sak gemensamt: de är alla invandrartäta och mångkulturella.
”Allt det som är fel och dåligt med islam har inte med religionen att göra”. Det påstår Naouel Aissaoui, som intervjuats av Expressen.
Det är inte första gången vi hör det där tramset. Varenda gång någon gör ett illdåd i islams namn så tävlar svenska medier om att överträffa varandra i islamapologetik. Ingenting dåligt har någonsin med islam att göra. Eller som Naouel Aissaoui säger med eftertryck och entusiasm:
Min portugisiskalärarinna i Rio de Janeiro anser att Sverige är ett av de mest förljugna samhällena i världen, kanske det mest förljugna. Med förljugenhet avser hon klyftan mellan å ena sidan den officiellt och allmänt påbjudna sanningen och å den andra verkligheten. Sin uppfattning grundar hon inte i första hand på vad jag säger, för det tror hon knappt på, utan på vittnesbörd från en barndomsvän som blev kär i en svensk och nu är tandläkare i Malmö. ”Dom är inte kloka”, säger barndomsvännen med avseende på svenskarna och det är ett argument som tar skruv hos portugisiskalärarinnan. Med omdömet menar barndomsvännen vad hon betraktar som principlös eftergivenhet från myndigheternas sida inom den sociala verksamhet som hon själv kommer i kontakt med inom Folktandvården.
Några av den svenska lyrikens mest välkända rader är de följande:
Jag längtar hem. Jag längtar var jag går
— men ej till människor! Jag längtar marken,
jag längtar stenarna där barn jag lekt.
(Raderna ingår i Ensamhetens tankar, som återfinns i Heidenstams Vallfart och vandringsår, 1888).
Prideveckan må vara inställd, men Stockholms lokalbussar är likväl prydda med regnbågsflaggor. Förutom några i Rinkeby, alltså. Där vill man nämligen inte köra runt med ”fikusflaggor” på bussarna.
Det uppmärksammades av Expressen häromdagen, och enligt passageraren som kränkts av frånvaron av Prideflaggor är det flera busslinjer på Järvafältet som saknar regnbågsflaggan. Och på SL förstår man ingenting.
DET GODA SAMHÄLLET 