Opinionstexter skrivna av Det Goda Samhällets skribenter och gästskribenter.
Rudyard Kipling dog 1936 vid 70 års ålder. Dessförinnan hade han skrivit storverk som Djungelboken och Den Vite Mannens Börda, tagit emot Nobelpriset men tackat nej till att bli Storbritanniens poeta laureatus, det vill säga hovpoet. Samtiden ansåg honom för ett geni. Om han bara inte varit död så hade jag bjudit in honom till ett samtal på YouTube.
Rasmus Dahlstedt skriver om en resa på Roslagsbanan där en enkel tillsägelse till några medresenärer om att sänka samtalsvolymen blir till en sammanstötning mellan civilisationer. De andra resenärernas passivitet vittnar om hur frysresponsen hos de underkuvade fungerar på våra allmänna färdmedel: tar du konflikten får du vara beredd att slåss. Bättre då, verkar många tycka, att sitta stilla och låtsas som ingenting. Bland de välmående förorterna i nordöstra Stockholm fortsätter livet som vanligt – åtminstone på ytan. På det instängda tåget blir samhällsförändringarna omöjliga att undslippa.
I en tidigare artikel här på Det Goda Samhället, ”Karatesparken uppfanns av vita män” (23/12 2020), berättade jag om hypotesen att karatens sparkar kom från den franska kampkonsten savate eller ”fransk boxning” (boxe française). Jag har inte gjort någon egen forskning, förutom att googla. För att kunna forska på området bör man nog kunna båda franska och japanska – och jag kan inte något av språken.
Mina första riktiga jobb – jag räknar inte med skollovsjobb som julbrevbärare och pommes frites-kokare – var i statens avdelning för u-landsbistånd. Det var trevligt och intressant på alla sätt och jag hade kloka och välutbildade kollegor. Men en sak slog mig. När verket skulle göra sitt anslagsäskande inför kommande budgetår mörknade världen. Det fanns ingen gräns för det internationella elände som myndigheten hade fått på sin lott att hantera. Därför behövdes det ökande anslag.
Idag används i Sverige bara vacciner av mRNA-typ (Pfizers eller Modernas) för dem som är yngre än 65. Det är en fantastisk ny teknik att snabbt ta fram vacciner och de har också visat sig vara effektiva och ge få kortsiktiga biverkningar. USA och ett antal andra länder har nu godkänt dessa även för att ges till barn. Det europeiska läkemedelsverket (EMA) har godkänt dem, i Danmark och Tyskland är de också på gång att börja ges till barn. Godkännandet gäller för barn från 12 års ålder, men Pfizer driver redan på för att få det godkänt från 2 års ålder.
Inför midsommar passade Kyrkans Tidning på att skicka en midsommarhälsning till sina läsare – illustrerad med en bild på kvinna klädd i heltäckande religiös klädsel av den typ som kommit att förknippas med våldsam islamism. Lagom till den mest svenska av alla helger ser svenska kyrkan alltså till att inte bara lyfta en annan religion än den man själv företräder, utan dessutom normalisera en kvinnoförtryckande klädsel som inte hör hemma i ett modernt, västerländskt land.
För ett tag sedan skrev jag en krönika om att Sverige har fel sorts folk i politiken. Jag sa att vi borde ha folk med livserfarenhet och handlingskraft i de valda församlingarna. Lite på skoj föreslog jag att vi borde fylla riksdagen med ICA-handlare.
I fredags (25/6 2021) härjade en 24-årig somalisk invandrare staden Würzburg i Tyskland. Invandraren attackerade ett stort antal människor med kniv. Han lyckades döda tre.
När jag bevistade min första katolska mässa som ”fullvärdig katolik” (det vill säga att jag blivit upptagen i kyrkan och därmed fick ta emot kommunionen) i Church of Our Saviour på Park Avenue i New York upptäckte jag till min förvåning att en av de psalmer som spelades var vår egen svenska lovsång O store Gud. Men jag insåg ganska snabbt att det inte var särskilt märkligt. O store Gud är en av världens mest älskade lovsång, och den som lär ha spelats in flest gånger. Och att få stämma in i den till ackompanjemang av pampig kyrkorgel gav förstås en extra dimension åt påskdagen.
Den 24 juni presenterade Svenska Dagbladet en stor intervju med Adrian Wooldridge (bilden), den journalist på det engelska veckomagasinet The Economist som innehar uppdraget att skriva prestigekolumnen Bagehot. Han säger inget nytt men han säger det igen och det kan sägas hur många gånger som helst ty bigotta och egennyttiga makthavare strävar alltid efter att borttränga det. Det handlar om meritokratin.
Är det stök, bråk, oroligheter eller storbråk? Är det sammandrabbningar eller våldsamt upplopp? Är det krig? Står det mellan araber och somalier? Eller vilka ”grupperingar” pratar vi om? Är det Adidasgänget mot Nikegrupperingen? Eller Boråsare mot Göteborgare?
De flesta som jag träffar förfasar sig över regeringskrisen och över svensk politik överhuvudtaget. Även de jag inte träffar men får kännedom om i alla fall, till exempel för att de skriver i tidningar, verkar också förfasa sig av ungefär samma anledning. Frågan är om situationen är så mycket förfasa sig över.
Grunden till den pågående krisen är att riksdagen ogillar regeringen Löfven och har avsatt den samtidigt som riksdagen inte vill ha någon annan regering som eventuellt skulle kunna vaskas fram ur den sump som dess partier och ledamöter utgör.
Fredagen den adertonde juni var jag på bryggan för att hämta dagstidningarna vid den första Waxholmsbåtens ankomst. Matrosen med en stor bunt av tidningar under armen lutade sig ut och räckte mig bunten över relingen. Så erinrade han sig något och hoppade i land för att få tala med mig. Det visade sig vara ytterligare ett kapitel i en lång berättelse.
Trots en växande efterfrågan och skriande brist på ekologiskt odlade jordgubbar fortsätter Jordbruksverket att rekommendera kemisk bekämpning. Växtskyddsmedel 2021 Bär är ren propaganda för växtgifter. Den kunde lika gärna vara utgiven av globala giftbolag som Monsanto, Basf, Dow Chemical/DuPoint, Gullvik eller Syngenta.
Den svåra frågan är egentligen två: går välfärdsstaten att bevara och, om ej, hur kan den avvecklas?
Välfärdsstaten är ett lokalt projekt, en utvidgning av familjen. Socialdemokraten och sedermera statsministern Per Albin Hansson beskrev år 1928 i sitt linjetal om Folkhemmet hur han tänkt sig att det svenska samhället -personifierat av den offentliga sektorn fast han inte sa detta uttryckligen – skulle bli ett ”medborgarhem”.
Jag vill fira minnet av min barndoms Sverige. Innan hjulen hade börjat rulla så fort att vi människor inte längre hänger med. Då det lokala samhället fortfarande fungerade och man inte behövde shoppa för att få en kick. Det räckte att mellan rovgallring och höhässjning ta ett dopp i ån eller på kvällen cykla till Bergsjön och bada. Vi fick som barn jobba hårt när det var höskörd. Men vi hade väldigt kul också. Nästan varje kväll tränade vi fotboll på Lanevallen eller i någon beteshage sedan vi skyfflat bort korukorna. På vintrarna åkte vi skidor och spelade bandy när isen lagt sig på översvämmade mader.
Nyligen blev jag ombedd att skriva en text om det svenska midsommarfirandet för en veckotidning. Tanken var att jag skulle utgå från Nordiska museet som källa, för vad kan väl vara bättre än det museum, vars huvuduppdrag är att ”bevara och levandegöra minnet av liv och arbete i Sverige”? Men det visar sig att det är en hel del som skiljer Nordiska museets uppgifter om midsommar från äldre forskning – ja till och med från deras egna uppgifter bara några år tillbaka.
Efter att under lång tid ha funderat mycket skarpt på samhällenas öden har jag kommit fram till samma uppfattning som jag tror de flesta människor har skaffat sig utan särskild ansträngning, nämligen att det är folkens mentalitet och värderingar som bestämmer vad det ska bli av dem.
Jag har tidigare skrivit om Google och Facebook, och hur deras monopolställning utmanas av företag med mindre ortodox inställning till det som kallas Woke. Eller PK-ism på svenska.
Till för några år sen var det lika självklart att man såg videoklipp på YouTube, som att man googlade på Google. Att de två sedan femton år tillbaka är ett och samma företag har skapat ett mediakomplex, till och med större än Facebook. Sysslar man med videoproduktion för en bredare publik kallas man kort och gott för ”YouTuber”. Vad annars?
På undanskymd plats i Dagens Nyheter råkade jag läsa en nyhet som i all sin alldaglighet ger djupa insikter i det svenska samhällets, eller snarare politikerväldets, tänkesätt – om nu nyheten inte är fake news.
Om du tycker att ledande vänstertidningars ledarskribenter verkar byta åsikter ungefär lika ofta som du själv byter strumpor så har du alldeles rätt. Nyligen har någon (oklart vem) klätt av Aftonbladets Anders Lindberg in på bara mässingen genom att samla ihop en liten del av dennes alla förvirrade tweets. Låt mig presentera det sanslöst roliga memet ”En röst på…”
Häromdagen tog jag en promenad i mina Södermalmskvarter mellan EM-matcherna i fotboll, som under gruppspelet som mest pågår runt nio timmar per dag i SVT och TV4. Där passerade jag ett skyltfönster som täcktes av Svenska Fotbollsförbundets ovanstående devis: ”Alla är olika. Olika är bra.”
Ekot (22/6 2021) rapporterar att i ”socioekonomiskt starka” Danderyd har 79 % av 40-64-åringarna fått sin första dos Covidvaccin. I det mer ”utsatta” Rinkeby-Kista är motsvarande siffra endast 46 %.
Min forskning har nu kommit så långt att jag vågar mig på att definiera den politiska korrektheten – eller ”wokeism” som är samma sak fast på amerikanska – och dess roll i historien.
PK-ismen är inget en gång för alla fastställt regelverk som Bibeln eller det periodiska systemet utan en flexibel och ständigt föränderlig uppsättning teser eller trossatser. Alla dessa teser – nytillkomna, etablerade och utrangerade – har två saker gemensamt.
”Det var nog många svenskar som inte hade förväntat sig att Vänsterpartiet skulle rösta på Sverigedemokraternas misstroende och därmed skapa en regeringskris mitt nu inför sommaren.”
En spelevink som jag känner sa att han såg fram emot möjligheterna att vi får ett extraval och strax därefter ordinarie val. Det ger oss två chanser, sa han.
Två chanser till vadå? frågade jag.
Att bli av med miljöpartiet, svarade han. Men du, fortsatte han och såg ännu mer exalterad ut. Vi får ju dessutom två chanser, och mycket större chanser, att bli av med liberalerna!
I England fortsätter arbetet med att skriva om historien. Nu är det självaste Shakespeare som ska revideras, på uppdrag av The Globe – den återuppbyggda Elisabetanska teatern i södra London vars ledning vill ställa sig in hos woke-maffian.
Florence lurades från Nigeria till ett europeiskt land där hon tvingades sälja sex, hör jag i ett inslag på Sveriges Radio (18/6). Efter några år där flyttade hon med sina barn till – surprise, surprise – Sverige!
Det svenska samhället håller på att förändras till oigenkännlighet. Våra värderingar, som vi ärvt sedan generationer bakåt och som en gång skapade ett hållbart och solitt samhälle med ett stort mått av moral, luckras upp allt mer. Och det märks inte bara på de ständigt ljugande politikerna, de självrättfärdiga myndighetspersonerna eller de snobbiga ledarskribenterna på Söders höjder – det märks till och med i fotbollsstudion.
Som Max Weber påpekade var den moderna byråkrati som slog igenom under 1800-talets andra hälft ett stort steg framåt för mänskligheten. I de nya och allt större organisationer som växte fram i takt med produktivkrafternas väldiga expansion, kanske framför allt i det privata näringslivets administrativa avdelningar, behövdes smidiga och opersonliga metoder som fick organisationen att fungera i alla väder.
DET GODA SAMHÄLLET 