
Mohamed Omar
I en artikel på SVT Opinion efter den jihadistiska massakern i Nice undrade författaren Marcus Birro vart de muslimska samfunden var i den här debatten. Strax därefter, den 18 juli, får han ett svar från Kashif Virk, en imam inom ahmadiyya-samfundet i Sverige. Ahmadiyya är en reformrörelse som grundades av Mirza Ghulam Ahmad i 1800-talets Brittiska Indien. Det mest kontroversiella inslaget i deras lära är att de ser Ahmed som en ny profet, eller hos vissa ”nästan en profet”, efter den arabiske profeten Muhammed. Ahmadierna är diskriminerade och förföljda i flera islamiska länder. I stort sett alla muslimska teologer är överens om att ahmadierna inte är muslimer.
I sitt svar till Birro berättar Virk om hur han reser runt och talar på skolor och på seminarier i Sverige för att övertyga människor om att islam är en fredlig religion. Ahmadiyya är en missionerande rörelse och jag förstår att det är viktigt för Virk att nå ut till icke-muslimer. Men när det kommer till frågan om jihadism, att ta till vapen för genomföra islamismen, är det framför allt muslimer han bör rikta sig till. Alla jihadister är nämligen muslimer. Ledarna inom den jihadistiska rörelsen är dessutom väl bevandrade i islam. De kan sin Koran. De kan den så bra att de med religiösa argument och svärmiska predikningar förmått övertyga tiotusentals av sina trosfränder om att Gud och Muhammed kräver att de strider för sin tro.