På bland annat denna blogg har invasionen av utomeuropeiska migranter jämförts med de händelser, som i slutändan ledde till det västromerska rikets fall. Germanska stammars övergång över Rhen vintern 407 har därvid tillmätts avgörande betydelse. Invasionen hade föregåtts av en lång tid av förfall, avbruten av perioder av temporär återhämtning under handlingskraftiga kejsares styre.

David Engels, professor vid Université Libre de Bruxelles och expert på romersk historia, berör inte dessa sentida händelser. För honom gick det gamla Rom, det etniska romarnas rike, i verkligheten under flera århundraden tidigare. Boken kom ut 2014 som en uppdaterad tysk upplaga[1] av den ursprungliga franska versionen[2] från 2013.

Under drygt ett och ett halvt år har jag på regeringens uppdrag (utsedd av Alliansen och fått fortsätta under den nuvarande) utrett demokratin i Sverige. Utredningen – på sammanlagt 1 400 sidor – överlämnas idag till demokratiministern. Den kommer att leda till betydande besvikelse.

Det är nämligen bara en liten skärva av demokratin jag haft i uppdrag att utreda.

Sedan nyårshelgens attacker mot framförallt kvinnor i Köln och andra europeiska städer har diskussionen om vissa invandrargruppers överrepresentation i brottsstatistiken, i synnerhet när det gäller sexualbrott, diskuterats i tusentals kommentarfält. Av det lilla jag orkat läsa står diskussionen fortfarande och stampar på samma gamla punkt, där – i grova drag – högern ser kultur som den viktigaste förklaringen medan vänstern hänvisar till socioekonomiska orsaker.

Jag tänker inte fördjupa mig i denna låsta debatt, utan nöjer mig med att konstatera att både kulturella och socioekonomiska orsaker förmodligen utgör delförklaringar till fenomenet.

En viktig detalj som debatten tenderar missa är dock att invandrarna inte utgör ett representativt urval av befolkningen i sina ursprungsländer. En del har visserligen uppmärksammat problematiken i att en stor del av den senaste tidens invandrare är unga män, vilket ökar överrepresentationen då gruppen ”unga män” är mer brottsaktiva än andra. Övervikten för just unga män bland migranterna beror förstås på att gruppen är mer kapabel och benägen att bege sig på den riskabla resan till Europa.

Thomas Gür

Kära kvalhemliga[1] dagbok,

Idag kom nya instruktioner från tavaritj Bortnikov. Över den säkra servern som GIA håller i Ulaanbaatar och som routas över Groznyj. Meddelandet löd: ”Dra den grönskande näsapan över tajgans tunga trapp.”

När jag avkodat meddelandet blev jag litet förvånad. Nu vill man att vi inriktar destabiliseringsåtgärderna mot Danderyds Nyheter – jag tror att det måste ha fallit bort något i översättningen…  men när jag förde ihop tidningens begynnelsebokstäver blev det tydligare med vilket mål som avsågs.

Politikerna vågar inte ta kontroversiella beslut av rädsla för medias reaktion. Följden har blivit passivitet och senfärdighet, minskat förtroende och sämre beslut.

Ansvaret för utvecklingen ligger hos politikerna själva. De trodde att de funnit en smitväg för att slippa hamna i medias klor. I själva verket lämnade de över makten. Det är hög tid att den återtas.

Den 11 september 2001 blev USA och hela Västvärlden attackerade av militanta islamister. De attackerade oss primärt på teologiska grunder.

Det har vänstern ända från början haft svårt att acceptera. Redan den 13 september 2001, sa den socialdemokratiska statsvetaren Mona Abou-Jeib på SVT:s program Mosaik om attacken:

… ingen ställer sig frågan om varför har det här skett. Det finns ju så mycket hat ute i världen. Det finns ju så många som är marginaliserade, förtryckta – har liksom ingen makt. Det är ju därför detta har skett. Jag önskar att man i större utsträckning kunde diskutera varför har det här skett istället för att hitta den här klara fienden.

Inom den akademiska vänstern har författare som Noam Chomsky förankrat teorin om att världens orättvisor ytterst beror på europeisk kolonialism och amerikansk ”imperialism”. Och Mona Abou-Jeib var snabb med att placera 9/11-attacken i just denna kontext.

Riksdagen beslutade 1975 enhälligt att göra Sverige till ett multikulturellt samhälle, följt av ett beslut 1997 att hela samhället ska baseras på mångfald i betydelsen multietnicitet.[i] Dessa beslut – de mest avgörande i Sveriges historia sedan Olof Skötkonung för över 1000 år sedan bestämde att Sverige skulle bli kristet – togs utan föregående debatt.

Några empiriska studier av erfarenheter av multikulturella/multietniska samhällen föregick inte besluten. Tysklands förbundskansler Merkel medgav 2010 att mångkulturen ”misslyckats fullständigt”.[ii] Storbritanniens premiärminister Cameron och Frankrikes dåvarande president Sarkozy gjorde strax därefter liknande uttalanden.

Ibland kan man behöva revidera sina åsikter. När begreppet åsiktskorridor började användas frekvent så var jag extremt skeptisk till det och dess existens. Jag hade svårt att se att en sådan existerade, vi har ju yttrandefrihet, så hur kan vi ha en åsiktskorridor? Jag har fått revidera det. Vi har en åsiktskorridor, eller kanske vi kan se det som flera beroende på sammanhang – socialt accepterade åsikter är olika beroende på i vilket sammanhang de yttras. Problemet med korridoren är när den blir för trång, och när vi har ett debattklimat där debatter mer liknar en pöbel som drar från debatt till debatt för att nedgöra motståndare, oftast utan riktiga sakargument eller analys. Den som ska offras har helt enkelt tyckt fel, tänkt fel.

Att en mer eller mindre namnlös massa får bestämma vad som är rätt att uttrycka eller inte är ett demokratiproblem som blir allt större ju större del av åsikterna på nätet sprids genom sociala nätverk inom egna grupper. De är ju inte så att åsikterna stannar i de sociala medierna – utan de sociala medierna fungerar snarare som spin-doctors som förmedlar vad som får tyckas eller inte till andra lager.

I maj håller vi i Miljöpartiet kongress. Då faller domen över den förda anpassningspolitiken till Socialdemokraterna, på snart sagt alla områden. Likt en lavin kommer man att svepa bort dem som svikit och sålt ut våra grundvärderingar, de som ännu klamrar sig fast vid fina titlar, utrikesresor och höga löner.

Vi kan göra upp om mycket för att få inflytande i kärnfrågor men när dessa kompromissas bort faller den gröna idén.

Miljöpartiets kompromisser med (S) har varit många och dyra. I Stockholm såldes, trots löften från (S) om motsatsen, hela Stockholm Energi AB ut redan på 90-talet. Några år senare när Stockholm röstade om trängselskatt kompromissades alternativet ”skatt endast till kollektivtrafik” (att skatteintäkterna från trängselskatten endast skulle finansiera kollektivtrafiken) bort. Det går heller inte för de Gröna att stoppa bygget av motorvägarna Väster- och Österleden.

Vad mer är bortförhandlat? Vad vet partiledningen och (S) men inte gräsrötterna (ännu)?

Den 28 december 2015 avled heavymetalbandet Motörheads grundare Lemmy Kilmister.

Han var bokad i Paris samma helg som ISIS utförde terroristattacken där 130 människor mördades. I en intervju den 20 november med ZDF sa Lemmy att han skulle ha kunnat uppträda i Paris dagen efter terrordåden. För om vi slutar så vinner terroristerna, sa han.

I kampen mot radikal islam är den metalmusik för vilken Lemmy var en ikon ett konstnärligt vapen.

Det svenska pensionssystemet är komplicerat. Det finns flera olika typer. Allmän pension består av inkomstpension, premiepension och i vissa fall (om man är född mellan 1938-53) tilläggspension (ATP). Sedan finns det tjänstepension/avtalspension för vissa arbetstagare. För att garantera att alla pensionärer får en viss lägsta nivå finns en så kallad garantipension på drygt 7 000 kronor/månad.

Pensionen är antingen förmånsbaserad eller premiebestämd. Vid det förstnämnda utgår pensionsbeloppet med en fastställd summa per månad. Den premiebaserade pensionen, som numera är den dominerande, kan variera beroende på hur det går för Sverige – hur stor avkastningen på de inbetalda avgifterna blir. Går det dåligt slår den så kallade pensionsbromsen, eller balanseringsmekanismen som den heter, till. Denna mekanism agerar per automatik; i en svagare konjunktur sänks pensionerna, systemet blir ”balanserat”. De senaste åren har ”bromsen” slagit till flera gånger med upp till 4 procent enligt pensionsmyndigheten (bromsen slår även till åt andra hållet, det vill säga pensionerna återställs om utdelningarna blir större, 2016 ökar den med 4,2 procent.)

SVT har nyligen kommit ut med manualen ”Nya språkråd för att bättre spegla hela Sverige”, som ska ge medarbetare vägledning beträffande användningen av termer som till exempel ”svensk”, ”invandrare” och ”utrikesfödd”. Manualen avråder också från vaga, ofta ”fel”, använda uttryck som ”människor med etnisk bakgrund”. Utgångspunkten är enligt SVT att människor ”ska få definiera sig själva”.

Bakgrunden till initiativet är, förklarar Anne Lagercrantz, chef för nyhetsdivisionen på SVT, att ”Sverige är ett land i förändring och att SVT:s medarbetare måste vara säkra att de formulerar sig inkluderande i arbetet med mångfaldsfrågorna”. Lagercrantz uttrycker också en förhoppning om synpunkter på manualen även från personer utanför SVT och anger att den finns på den här web-adressen: Sverigespegling på SVT Nyheter.pdf. [i]

Även om asylsökarfrågan (volymerna) är av akut natur och dominerar debatten så bör man inte glömma de bakomliggande problem som finns i socialstaten, bortom och före invandringsproblematiken, och som måste adresseras om vi ska få ett värdigt samhällssystem – nå det goda samhället.

Jag tänker bland annat på den instrumentella syn på medborgaren som verkar vara inbyggd i staten och inte tycks kunna ändras, oavsett vilken partifärg de som för tillfället sitter vid makten har. En syn som innebär att medborgaren ses som ett skattesubjekt i första hand och en fri människa i sin egen rätt först i tredje eller fjärde hand (i andra hand kommer plikten att konsumera).

Hur ska Sverige kunna räddas från en systemkollaps? Kommer en framtida klok riksdagsmajoritet och regering att ställa allt till rätta? Eller en diktatorisk ledare? Antifeministisk pursvensk kvotering?

Efter att ha vältrat oss i hopplöshetens gyttja bör vi låta sinnet vila vid uppbyggligare visioner. Eftersom den civilisatoriska utvecklingen tagit en unik vändning finns ingen lärdom att hämta ur historien. Låt oss alltså gå till myterna!

Några gånger under livets gång inträffar nog hos de flesta av oss en ”inre förvandling”. Det syns inte på utsidan men den finns ändå där. Ett sådant tillfälle kan vara när man i högtidlig form, i en noga fastställd ceremoni, avger ett löfte. Det ömsevisa äktenskapslöftet i en vigselritual, som resulterar i att kontrahenterna blir man och hustru, kan illustrera vad jag menar.

Att vara blåögd sägs tyda på troskyldighet och att hysa alltför stor tillit till omgivningen. Verklighetskontakten saknas. Att få ett blått öga kan betyda att man i slagsmål blivit tillfogad en skada. Änglakörens (med Hans Bergströms benämning i DI 29 september i år) insatser kan beskrivas som blåögda och har, efter viss omsvängning i immigrationspolitiken, därefter gett ett öga blått. Alla de som under lång tid vetat bättre än vi andra och trumpetat om de öppna gränsernas välsignelser befinner sig på reträtt. Inte riktigt alla förstås.

När jag för kanske tio år sedan, vid ett samtal med en nämndeman, förstod att enligt handfast erfarenhet från en tingsrätt i norra Storstockholm närmare 80 % av alla brott begicks av personer med utländsk bakgrund, fick jag mig en tankeställare. Långt senare har jag blivit rekommenderad några böcker som gett underlag för vidare funderingar. Christopher Caldwells Reflections on the Revolution in Europe är en. Paul Colliers Exodus är en annan.

Det är allvarligt att det sprids en felaktig bild av vilken amerikansk president det är som bär ansvaret för framgångarna för Islamiska staten. Dagens problem med IS har orsakats av Barack Obama, inte av George W. Bush.

Valet i Irak år 2005 framkallade en påfallande stärkt nationell samhörighet. I augusti 2005 antog irakierna den mest framstegsvänliga konstitutionen i hela arabvärlden – ett dokument som garanterade lika rättigheter för alla. Den skyddade religionsfriheten, mötesfriheten och yttrandefriheten, för alla. I nästa fria val, december 2005, ersattes interimsregeringen med en permanent regering. TV-stationer världen över visade hur 12 miljoner irakier, det vill säga 70 procent av den röstberättigade befolkningen, med glädje trotsade de kvarvarande orosstiftarnas hot. Bland dessa fanns en hoppingivande stor del sunnimuslimer. Fyra månader senare tillsattes premiärminister Nouri al Malaki, också detta i ett val som irakierna själva anordnade.

När jag har stött på Den Nya Välfärden har jag tänkt att det är tur att någon försöker hålla tummen på en massa tokigheter som pågår i Sverige. Nyligen fick jag också en välmatad tidningsbilaga med ett brokigt innehåll där mycket var tänkvärt och bra. Men jag letar, på dessa 28 sidor, efter någon som helst synpunkt på vår globala eller ekologiska framtid. Förgäves. Naturen existerar inte och ”samhället” tycks sluta vid Sveriges gränser.

Om detta är den svenska företagsamhetens röst så blir jag fundersam. Även företagare är människor och brukar inse att de lever i en omgivning – som ordet ”miljö” ursprungligen betyder – som de måste ta hänsyn till. Idag är det allmänt accepterat att vår livsstil i den rika världen är ohållbar: det sprids för mycket växthusgaser, allt mer marker blir ofruktbara, skogar skövlas, vi går mot en brist på vatten, sand och en del mineraler, åtminstone i ett globalt perspektiv. Livsbetingelserna för kommande generationer försämras.

Detta brev snappades enligt uppgift nyligen upp ur den ryska diplomatiska posten.

Kamrat Vladimir Vladimirovitj, käre president Putin!

Under de senaste åren har flera planer upprättats på en militär operation för att snabbt säkra nödvändiga baser för patriotiska stridskrafter på den svenska Östersjö-ön Gotland ifall Moderlandet akut skulle behöva skyddas mot luft- eller vattenburna Nato-angrepp på den baltiska kusten.

Jag växte upp på i Luleå under slutet av 1960-talet och början av 70-talet. Det var ett hårt reglerat samhälle som styrdes av socialdemokrater. Livet var på sätt och vis ganska enkelt då ingen valfrihet fanns. Få funderade på att starta eget då samhället knappast inbjöd till privata initiativ.

Flyg, järnvägar, energi, radio & TV, telefoni, apotek, vård, skola och omsorg var alla samhälleliga monopol, liksom givetvis polis, brandförsvar och militär. Andra områden dominerades av statliga företag som LKAB och Domänverket eller av folkrörelse-bolag som också styrdes av socialdemokrater, som t ex KF (Coop), HSB, Folksam, ABF och Fonus. Från vaggan till graven i socialdemokratiska händer.

Mångkultur är ett ord som det finns anledning att reflektera över. I grunden handlar det om frihet. När jag och hustrun begick årets julbord, bestod flertalet gäster i lokalen av aktiva medlemmar i föreningen Skog och Ungdom. De flesta var pensionärer och deras gemensamma intresse är att varje år bygga en kolmila, att syssla med naturvård – och att umgås under trivsamma former. Några ”nyanlända” sågs inte till i det sällskapet. Skog och Ungdom är ett utomordentligt exempel på hur vårt civilsamhälle fungerar, och hur civilsamhället till stora delar är organiserat.

Tyvärr ser vi demokratin naggas i kanten av en ökande tendens att våra myndigheter bryter mot lagarna. Vi ser generaldirektörer sätta sig över den grundlagstadgade offentlighetsprincipen genom att hemligstämpla information som är av allmänintresse.

I Sverige finns möjlighet att anmäla myndighetsmissbruk till Justitieombudsmannen, JO, men JO arbetar på uppdrag av riksdagen och har kommit att fungera som myndigheternas och politikernas falska alibi. JO väljer enväldigt och utan extern granskning vilka ärenden som ska behandlas och vilka som ska avslås. Avslag sker helt utan motivering utan möjlighet till överklagan, vilket i praktiken gör medborgarna rättslösa gentemot myndigheterna.

Den 5 december uppmärksammade Metro hur den holländska humorgruppen Pranksters gick runt på stan med en bibel som de täckt med ett koranomslag.

De läste sedan upp otrevliga bibelverser för människor på gatan. Som till exempel:

”Om ni … inte lyssnar till mig utan avvisar mig, kommer jag i min tur att avvisa er i vredesmod och straffa er sjufalt värre för era synder. Ni skall bli tvungna att äta era söners och döttrars kött.” (3 Mos 26:27)

Marcus Birro

Ännu en vinter. De kommer tätare nu när man blir äldre. Som spökbarn på led utanför kyrkan en disig kväll…

Högalidskyrkans urtavla försvinner i allt grått, husen som tunga domar över en tid som flytt, portarna som öppna gravar där familjerna rullar sina barnvagnar över trösklarna. Vad gör man med ännu en vinter? Den saknar dagar. Veckorna flyter samman, blir en sörja av tid bara, som en människa när hon åldras, hon lösgör sig från vem hon varit, vilket kön hon haft, vilka drömmar och förtjänster. Kvar står endast detta ogripbara, en människa.

Sverige har under 1900-talet genomgått en radikal förändring när det gäller synen på hur marknaden bäst bör organiseras. Konkurrenslagstiftningen har successivt förändrats, från en tidigare tämligen obekymrad inställning till karteller. Numera uppfattas karteller som ett av de allvarligaste hoten mot en effektivt fungerande ekonomi.

En av de största kartellerna som har upptäckts i Sverige gällde asfaltbranschen och handlade om otillåtet prissamarbete och marknadsdelning. Företagen i kartellen dömdes i två domstolar att sammanlagt betala 500 miljoner kronor i böter. Men beräkningar som har gjorts av OECD pekar på att vinsterna av den här typen av samarbeten i allmänhet vida överskrider kostnaderna i form av böter i de fall som upptäcks.

Jag har genom åren i olika sammanhang talat med människor från Mellanöstern – Turkiet, Libanon, Syrien, Irak… Inte sällan i en taxi på väg till Arlanda, på en pizzeria eller en kemtvätt. Det handlar ofta om flitiga småföretagare som vill skapa sig en plattform i det nya land, dit de har kommit. Det är intressant att tala med dem och få nya infallsvinklar. Jag vet förmodligen mer om Mellanöstern och dess etno-religiösa problem tack vare de här personerna, än om jag bara lyssnat på tuggandet från svenska nyhetsmedia.

Kungliga Operan tog nyligen ner en affisch efter att några individer, som säger sig vara rasifierade i det svenska samhället (till exempel Adam Tensta och Araia Ghirmai Sebhatu) hävdade att den var rasistisk. Kungliga Operans ledning valde tyvärr att inte stå upp för konstnärlig frihet, utan uppträdde med flathet och rädsla för att bli utsatt för en kritikerstorm. Institutioner inom kultursektorn som ägs av svenska staten borde vara ett föredöme och ta sitt självklara ansvar att stå upp för den konstnärliga friheten.

Under veckan 9 – 15 november 2015 sökte totalt 10 553 personer asyl i Sverige, de flesta utan dokumentation som styrker deras identitet.[1] De får stanna i landet till deras ansökan prövats, vilket kan ta månader, i vissa fall år. Polisen räknar med att ett nästan lika stort antal kom in i landet samma vecka utan att registrera sig.[2]

Dagens kafkaliknande invandringssituation och egna erfarenheter påminner mig om Orwells klassiska påstående ”Alla djur är lika, men vissa djur är mer lika än andra.”