logo­DGSI mainstream-media skälls det jämt och samt på nationen. Ja, nationalismen har fått riktigt dålig press. Den för med sig krig, förtryck, mord, sägs det. Och nationalstaterna bör försvagas, inte försvaras.

Det är en märklig melodi. Nationer finns ju, de är inga hjärnspöken. Den som har fått för sig att norsk nationalism är ett fanstyg får med fridsamma norrmän att göra. Men den som talar om en sund svensk nationalism riskerar att bli sedd som Sverigedemokrat.

Ändå ingår ju nationen, dess värden och manifestationer i vårt vardagsspråk.

logo­DGSEn vän vågar inte låta sin fru gå till jobbet ensam längre. Hon brukar ta en rask promenad över hela stan, som tar 20 minuter. Istället kör han henne tidigt på morgonen. Själv går hon på självförsvarskurs sedan några månader. Och har i likhet med många andra köpt försvarsspray som ligger i handväskan.

”Så länge de tre är på fri fot tar vi inga risker”, säger min vän.

”De tre” är de okända förövare som överföll en 20-årig kvinna i centrala Skara på påskdagens morgon. Ett brutalt våldtäktsförsök, där kvinnan först förföljdes med bil varefter männen klev ur och knuffade omkull henne. Två höll fast henne och en försökte slita av henne kläderna, de tafsade på henne och brände henne på handen med en cigarett.

logo­DGSKultur är det kitt som binder oss människor samman. Så är det i det lilla sammanhanget – familjen eller vänkretsen. Samma sak i det stora – nationen eller, för den som så vill, den europeiska identiteten.

Kultur yttrar sig på många sätt. Ett av dem är matkultur. Runt middagsbordet bygger vi gemenskap med vår familj och våra vänner. Och genom våra matseder delar vi en gemensam svensk identitet. Ätandet är inte bara en central del av vår kultur i dag, mycket talar för att den gemensamma måltiden knöt människorna samman redan i människosläktets tidiga gryning.

Ett tidigare inlägg av Ulf Larsson ser den svenska matkulturen hotad av en ny frimärksserie som avbildar maträtter typiska för Italien, Japan, Mexiko, Mellanöstern och USA. Jag tror det finns fler, och kanske allvarligare, hot mot den svenska matkulturen. Och det handlar då inte bara om vad vi äter utan också om hur vi äter.

logo­DGSDen 30 mars meddelar företrädare för de fyra allianspartierna att de kommer att gå till val under alliansplattformen även nästa val 2018. Det är på flera sätt ett märkligt besked.

Sverige befinner sig i kris. För ett halvår sedan tvingade verkligheten fram en omläggning av migrantpolitiken. Sedan dess har opinionsbildare ur skilda läger föreslagit att krisläget borde föranleda mer lämpade  regeringskonstellationer än den nuvarande koalitionen. Det har funnits förespråkare för en ren S-regering, som man menar lättare skulle kunna nå blocköverskridande överenskommelser. Andra har föreslagit att en S+M regering genom sin styrka vore bäst skickad i dagens läge. Somliga har rentav nämnt alternativet samlingsregering.

logo­DGSFrån K-G Hammars tid som ärkebiskop och fram tills nu, präglas Svenska kyrkans gudsbild av otydlighet. Nu senast ställer biskopen Åke Bonnier frågan i Dagen, om inte Gud är bortom alla religioner. Han frågar också om kristen tro verkligen har monopol på sanningen. Det sägs inte rakt ut i artikeln, men mellan raderna kan jag uppfatta att Bonnier menar att judendom och islam är alternativa vägar till Gud. Min reflektion runt detta blir att det som de tre religionerna har gemensamt med varandra, är tron på en Gud, men att det  för övrigt finns betydande skillnader. Framför allt mellan islam och kristendom.

logo­DGSDe vanligaste skälen till att elever behöver specialpedagogiskt stöd är enligt Bengt Persson, professor i specialpedagogik vid Högskolan i Borås, att de har ”socioemotionella problem”. Bakom den benämningen döljer sig ordningsstörningar, bristande anpassning och sociala problem.

I Vår Skola, en högstadieskola med 400 elever och en klar problematik med ordningsstörningar, där jag jobbat som lärare, finns ett antal specialpedagoger. Trots dessa pedagogers existens fortsätter skadegörelse, bränder, utpressning och trakasserier till skada för såväl studie- som arbetsmiljö.

Varför fungerar då inte specialpedagogiken? Sedan början av 1800-talet har specialpedagogiken använt den ”kompensatoriska” metoden. Metoden är ursprungligen en del av disciplineringen men har, kanske särskilt på senare år, utvecklats vidare för sig medan disciplineringen i övrigt fört en tynande tillvaro i skolan.

logo­DGSI bästsäljaren Flyga Drake av Khaled Hosseini, som utspelar sig i Afghanistan, beskrivs en grym våldtäkt av en pojke. Senare i boken hjälper också huvudpersonen en sexslavpojke i förpubertal ålder att bli fri. Pojken ägs av en vuxen man och behagar och dansar på befallning.

Just övergrepp på pojkar är en barbarisk sedvänja i Afghanistan och andra muslimska länder i regionen med pervers syn på kvinnan och sexualitet. Den starka åtskillnaden mellan könen och kvinnans katastrofala ställning har banat väg för en speciell och destruktiv kultur.

logo­DGSI debatten om kostnaden för migrationsexperimentet har det länge varit en etablerad sanning att 50 procent av flyktinginvandrarna är sysselsatta efter 7-8 år. Gott att hälften försörjer sig själva efter en förvisso lång etableringsperiod, men det betyder också att hälften inte gör det. En stor andel måste försörjas livet ut av svenska skattebetalare.

Nu har det dock kommit en utredning från Riksdagens Utredningstjänst, beställd av centerpartisten Staffan Danielsson, som visar att endast 34 procent av flyktinginvandrarna är sysselsatta efter 15 år. Av detta kan den intelligente läsaren dra slutsatsen att 66 procent inte är sysselsatta. Efter 15 år! Och värre lär det bli. Eftersom utredningen baseras på historiska siffror kan jag förutsäga att sysselsättningsgraden sjunker väsentligt när senare års enorma migrationsvolymer får genomslag i siffrorna.

logo­DGSDet råder hyperinflation i den svenska USA-rapporteringen. Morgonsoffor och tidningsspalter diskuterar primärvalen med sportkommentatorers detaljrikedom.

Men det saknas nyanser. Och i motsats till sportvärlden, där hundratusentals kunniga svenskar ställer höga krav på sina kommentatorer, hålls de politiska kommentatorerna sällan ansvariga.

Det har lett till två problem som avskräcker USA-intresserade nyhetskonsumenter från svensk media; kompetensbrist och vänstervinkling. Låt mig börja med kompetensbristen.

logo­DGSDet förefaller vara ett mänskligt behov att vilja tillhöra en gemenskap “vi” som avgränsas mot andra gemenskapers “dom”. Som följd av en misslyckad integration av nyanlända invandrare, har så kallade utanförskapsområden bildats i Sverige som inrymmer en gemenskap och ett “vi’”. Utanförskapets gemenskap avgränsas mot det etablerade samhället, “dom”.

I utanförskapsområdena bor en stor andel boende med utländsk härkomst. Arbetslösheten är skyhög i jämförelse med riksgenomsnittet. Kriminalitet blir för vissa boende i dessa områden ett sätt att försörja sig. Polisen utgör en symbol för det etablerade samhälle i vilket många av de boende misslyckats med att integrera sig.

Polisen redovisar i rapporten ”Nationell översikt av kriminella nätverk med stor påverkan på lokalsamhället” hur kriminella nätverk tar ökat utrymme i utanförskapsområden. Polisen har svårt att agera i dessa områden som därmed kan betraktas som stående utanför lagen. Terrorforskarna Magnus Ranstorp och Peder Hyllegran skriver på DN Debatt att utanförskapsområden i Sverige har varit också kraftigt överrepresenterade beträffande extremism och utländska stridande.

logo­DGSSkillnaderna i inkomst och välfärd skapar moraliska imperativ för åtgärder att utjämna genom överföring från dem som har det gott ställt till dem som lever i elände. Med begränsade resurser följer ett ekonomiskt imperativ: att omfördelningen bedrivs kostnadseffektivt så att bidraget till de fattigas välfärd maximeras.

Traditionellt har omfördelning begränsats till nationen. I en alltmer globaliserad värld har biståndet tillkommit. Mera nyligen har frågeställningen accentuerats ofantligt av hitresta tiggare och flyktingkris. Omfördelning för att komma tillrätta framförallt med de problem som flyktingkrisen skapat står numera otvetydigt först på politikens agenda.

Tre grundläggande frågor kräver svar inför omfördelningens hantering. För det första: hur mycket? För det andra: till vems förmån? Och för det tredje: med vilka metoder för att maximera omfördelningens nytta? Dessa frågor har blivit häpnadsväckande negligerade i aktuell samhällsdebatt.

logo­DGSEn rektor som lägger större vinn vid att följa byråkratiska regler, såsom hen nu väljer att tolka dem, får sannolikt en sämre fungerande och stökigare skola än den rektor som, såsom en god förebild, förmår utveckla relationer med och hos lärare och elever.

Det föreligger en väsentlig skillnad mellan management (administration och byråkrati) och ledarskap. Management innebär att sysselsätta sig på detaljnivå, att använda sig av ett mikroskåp. Management behandlar objekt, budgetar och processer. Ledarskap innebär att se helheten, framförallt människor och relationer. Ledarskap förutsätter handlingsutrymme.

logo­DGSDisciplinering, själens makt över kroppen, är en bärande tanke i västerländska organisationer och inte minst i byråkratiska regelverk. Till disciplineringen hör övervakning av individen, exempelvis av chefer i hierarkin, av fångvaktare i fängelset och av lärare i skolan. Att katedern står längst fram i klassrummet är inte någon slump utan i själva verket dels en symbol för makt, dels ett verktyg för övervakning och disciplinering av eleverna.

På Skolverkets hemsida kan man läsa om varierande forskningsrön avseende skolans arbete. Där återfinns inget som uttalat handlar om disciplinering. Användandet av sajtens sökfunktion ger inte heller någon träff på “disciplinering”. Detta trots att många lärare i dagens svenska skola kan vittna om att de ägnar sig mer åt socialt arbete och uppfostran än undervisning. Disciplinering verkar ha utmönstrats av Skolverket eller så anser myndigheten att skollagen är tillräckligt disciplinerande i sig.

logo­DGSDen som har arbetat på Sveriges Radio ger sig ogärna in i en diskussion om public service. Det kan misstänkas att han talar i egen sak. Jag var tolv år på radions vetenskapsredaktion. Det var lärorika och formande år. Vi förvaltade mediets folkbildningsuppdrag, så gott vi förmådde, men låg i slagskugga från nyhetsprogrammen. Sedan skulle man göra nyheter också av vetenskapsprogrammen. Då lämnade jag. Det finns annat att göra här i livet.

Idag är det inte nyheterna som kastar sin skugga över det seriösa programutbudet. Det är babblet, pratunderhållningen, direktsändningsvansinnet. Folkbildningen misstroddes redan på min tid (1982–94); idag är den marginaliserad. Kultur- och vetenskapssändningarna (egentligen borde medarbetarna där ingå i en och samma redaktion) är oftast av mycket hög kvalitet. Men det researchlätta utbudet har bett ut cancerogent sig i tablåerna.

logo­DGSDet är i dagarna tjugo år sedan Göran Persson tillträdde som socialdemokratisk partiledare och statsminister efter Ingvar Carlsson. Persson verkar ha sett fram emot att bli den nye Gunnar Sträng, men när alla rimliga kandidater föll av fick han axla ansvaret enligt den eviga devisen ”om Partiet kallar”. Det var egentligen inte ett så tokigt val, och jag vill i det följande nyansera bilden av ”Vingåkers Machiavelli”.

logo­DGSDet finns många skäl till att inte önska se Donald Trump som USA:s nästa president; hans stötande uttalanden, gränslösa ego och politiska kunskapsbrister avskräcker med rätta.

Trots det stöder jag Donald Trump, som nu framstår som republikanernas troliga presidentkandidat.

Etablissemangen behöver nämligen konfronteras. Och det gör Donald Trump effektivt.

logo­DGSSom fackligt aktiv sedan många år är det med stort intresse jag följer debatten om hur integrationsfrågan skall lösas. Från borgerligt håll flaggas alltmer unisont för en politik där löntagarkollektivet ”skall ta sitt ansvar” och acceptera sänkta ingångslöner för nyanlända för att dessa skall komma i arbete.

Dylikt är ett rött skynke för fackföreningsrörelsen. Även om Alliansen hävdar att detta grepp skall vara tillfälle och att nyanlända sedan skall nå upp i ”svensk lönestandard” så är det högst troligt att en sådan politik blir normbildande på arbetsmarknaden i sin helhet och därmed urholkar kollektivavtalen.

logo­DGSUnder EM i fotboll 2012 såg jag Sverige – Frankrike på en sportpub i Marseilles vackra hamn med anor från antiken. ”Vive-les-bleus!” (leve de blå!), skanderade fransmännen då och då, åsyftande sitt lags blå tröjor, samtidigt som de flinande pekade på den för dagen kycklinggule svensken. Till slut kunde jag inte längre vakta min tunga utan utropade ”Vive-les-noires!” (leve de svarta!), åsyftande att åtta av Frankrikes elva spelare var svarta. För denna fräckhet belönades jag med spridda skratt och en liten applåd. Strax därefter gjorde Zlatan turneringens snyggaste mål genom att stänka in 1-0 på volley vilket fick mig att hålla tand för tunga för att inte riskera min hälsa.

logo­DGS”Det är för att kvinnor från högern inte vågar berätta” var svaret på en fråga om varför det tycks så vanligt i just vänsterkretsar att ha varit utsatt för våldtäkt och sexuella trakasserier. ”Så har det alltid varit, det är inget nytt. Så har män betett sig i alla tider” är andra vanliga bortförklaringar och förnekelser av nyårsnattens händelser i Köln och annorstädes då 1000-tals unga kvinnor blev sexuellt trakasserade. När invandrarkvinnor vittnar om hur de tvingas leva under den hederskultur som råder på många håll i vårt land, inte minst i våra förorter och utanförskapsområden, menar bl.a. Feministiskt initiativ att det är rasistiskt att peka ut ”grupper och kulturer”. Om inte ens kvinnorörelsen och feminismen på vänsterkanten står upp för alla kvinnors lika rätt att leva sitt liv i frihet efter eget huvud, vilka ska då göra det? Det är ett stort svek. Och inte bara mot de över 70 000 unga som utsätts för detta dagligen i vårt land. Vi kan alla komma att drabbas, kvinna som man.

logo­DGSI Asien, Afrika och Latinamerika finns kåkstäder kring nästan alla större befolkningscentra. Myndigheterna kämpar för att erbjuda sina medborgare anständiga boenden, men strömmen av nytillkomna gör kampen ojämn. I Brasilien kallas dessa spontant och illegalt uppförda boenden för favelor (”favelas”).

I Sverige gäller som vanligt upp- och nedvända världen. Här satsar myndigheterna skattepengarna på att BYGGA favelor. Favelorna kallas för modulbostäder, men alla som sett dessa boenden inser vad det är frågan om. Stora mängder människor ska stuvas undan till så låg kostnad som möjligt. De nya favelorna får det hårt kritiserade miljonprogrammets betongområden att framstå som höjden av välstånd och lyx. Den nya ”superministern”, Ylva Johansson sa dock lugnande i morse att favelorna bara kommer att stå kvar i 10-15 år. Tro mig: Favelorna blir kvar för all framtid!

Thomasgur1

Thomas Gür

Denna dikt av Verner von Heidenstam är en av de mest kända, inte minst genom Stenhammars tonsättning. Den publicerades första gången 1899 i Svenska Dagbladet, därefter i samlingen ”Ett folk” 1902 och slutligen i ”Nya dikter 1915.

—

Sverige, Sverige, Sverige, fosterland,

vår längtans bygd, vårt hem på jorden!

Nu spela skällorna, där härar lysts av brand,

och dåd blev saga, men med hand vid hand

svär än ditt folk som förr de gamla trohetsorden.

 

Fall, julesnö, och susa, djupa mo!

Brinn, österstjärna, genom junikvällen!

Sverige, moder! Bliv vår strid, vår ro,

du land, där våra barn en gång få bo

och våra fäder sova under kyrkohällen.

—

Ändå är det så sällan den blir föremål för en genomblick – vad är det Heidenstam säger? Och säger det han säger oss något idag?

logo­DGSDet finns skäl att fortsätta reflektera över den fråga om den svenska migrationsdebatten Patrik Engellau ställer. Vidden av Sveriges särställning vad gäller asyl och invandring blir tydlig för den som följer debatten i migrations- och flyktingfrågor i våra grannländer – Norge, Danmark, Finland, Tyskland. Samtliga dessa länder har haft ett i historiskt perspektiv stort mottagande av flyktingar, särskilt givetvis Tyskland under det senaste året. Över samtliga, utom Tyskland, har det i den svenska debatten länge moraliserats i arrogant tonläge.

Det är lätt att på webben följa debatten i dessa länder, i till exempel Aftenposten, Jyllandsposten, Morgenbladet, Die Welt, Politikken, Hufvudstadsbladet. Tankeväckande nog är det offentliga samtalet i dessa länder betydligt öppnare, intressantare och mer kvalificerat än det svenska. De självklara frågorna ventileras: om välfärdsstatens gränser, om den nationella samhörighetens sårbarhet, om hot mot det sekulära samhället och uppkomsten av en ny stor underklass. Det i vårt lands så frekventa klistrandet av epitet på motståndare förekommer, men inte lika ofta och inte med den förödande effekt det har haft i svensk debatt.

logo­DGSNationalismen var 1800-talets stora liberala projekt. (Ett annat var frihandel, ett tredje slaveriets avskaffande.) Den var riktad mot den dynastiska världsordningen – mot kungarnas Europa, mot aristokratin vid makten. Nationalstaten blev medborgarsamhällets klippa. Först med medborgarsamhället på plats kunde demokratin byggas. Där dessa förutsättningar saknades misslyckades alla demokratiska strävanden. Tyvärr är det så.

Det här är en historiesyn som många inte vill veta av idag. För tjugofem år sedan predikades nationalstatens död – då var det EU/EG och regionernas Europa som gällde. Detta var emellertid en något kuriös uppfattning. I själva verket befriades ju just då många av Europas nationalstater ur sin sovjetimperiella tvångströja och kunde äntligen börja leva ett fritt liv. De sociala revolutionerna i Sovjetunionen med lydstater blev också nationella.

logo­DGSVåra riksdagsmän har till sin förskräckelse upptäckt att folket är mer välinformerat om verkligheten i Sverige än vad de själva är. Nu försöker partierna springa ikapp väljarna genom att lansera diverse förslag som liknar kopior av redan tidigare misslyckade åtgärder. Inom arbetsmarknaden ytterligare anställningsformer, inom bostadspolitiken ökade subventioner till bygge av hyresbostäder etc. Partierna vill få tiden att gå till valet 2018 och det bättre läge som man hoppas på därefter. Enligt opinionsundersökningar instämmer en knapp majoritet av folket och förkastar idén om ett extraval.

Nu finns det analyser för Södertälje kommun och Malmö stad som visar att tiden för taktiken att invänta valet 2018 inte finns. Åtgärder måste vidtas nu. Redan 2014 fanns 40 kommuner som liknar dessa två kommuner som sedan länge haft alltför snabbt växande kostnader för social verksamhet.

logo­DGSNu börjar locken lyftas på många håll. Allt fler kritiserar etablerade föreställningar utan att hejdas av rädsla för brännmärkning, eller åtminstone med förhoppningen att de som stämplar seriösa debattörer som ”rasist” eller ”fascist” åtminstone får mothugg. Kritiken kan riktas mot så kallad progressiv pedagogik i skolan eller mångfaldsindoktrinering (aktuella exempel Entreprenöriellt lärande rent flum respektive Vem granskar mångfaldsytligheten?), kulturrelativism, identitetspolitik, kontraproduktiva biståndssatsningar, journalistisk manipulering, Sveriges roll som ”moralisk stormakt” och mycket annat. På asylpolitikens område förefaller pendeln ha svängt så radikalt att det som nyss inte fick uttalas redan har blivit majoritetspolitik.

Det kan vara så att vi befinner oss i en gynnsam situation för omprövning och nytänkande. Men det är inte, med Strindbergs ord, tillräckligt att riva för att få luft och ljus. Inte heller kan vi, som i Monopolspelet, gå tillbaka till ”Gå” utan att passera fängelset. I stället är det viktigt att fylla det tomrum som uppstår när kvasten har gått med nya berättelser, nya visioner som kan leda vidare.

logo­DGSFör inte särskilt länge sedan lobbade Fredrik Reinfeldt för att Turkiet skulle bli medlem i EU. Carl Bildt var besatt av att få in Ukraina i unionen, vilket delvis utlöste ockupationen av Krim och krig i Ukraina. Birgitta Ohlsson såg möjligheter för EU-expansion till länder som Georgien, Armenien, Azerbajdzjan och till och med öster om Kaspiska havet. På vilka grunder beviljades Bulgarien och Rumänien medlemskap? Idag har den febriga expansionsberusningen lagt sig. EU lider av elefantiasis och vi bevittnar nu vad som kan vara unionens sammanbrott.

Var EU i själva verket dömt att falla redan från början? Jag tror det. Organisationen är ett hafsverk, ett elitprojekt utan förankring hos medborgarna, byggt av flåsiga politiker som ville skriva in sig själva i historieböckerna. Starka och motstridiga krafter sliter nu unionen i stycken alltmedan käbblet fortsätter på 24 språk.

logo­DGSDuktiga och tåliga svenska kommuninvånare som betalar en av världens högsta skatter är även ansvariga för nyanländas integration. Från statlig styrning genom institutionella direktiv till kommunala handlingsplaner. Från kommunala handlingsplaner till möten mellan människor.

Migrationsverket fick utvidgade möjligheter att anvisa asylsökande ensamkommande barn till samtliga kommuner 1 januari 2014 (1994:137 ändring SFS 2013:755). Anvisningen skall ske i anslutning till barnets asylansökan och kommunen ska ordna boende, god man och skolgång (prop. 2012/13:162). Boende för ensamkommande barn har fungerat bra på min bostadsort i Vellinge kommun. Småskalighet och individuella möjligheter. Grannar bakar kakor och tittar in på boendet.

I andra kommuner har idag våld och kriminalitet blivit en del av vardagen. Rättssystemet har inte kapacitet att överföra samhällets värderingar utan unga män av oidentifierad ålder kan begå kriminella handlingar och vara ute på gatan samma eftermiddag. Kommuninvånare får successivt ändra sin livsstil och bli medvetna om otryggheten.

logo­DGSI gällande svensk språklag från 1 juli 2009 är huvudbeslutet att värna om svenska språket och den språkliga mångfalden i Sverige. Förutom svenskan har Sverige fem officiella minoritetsspråk; finska, tornedalsfinska (meänkieli), samiska, romani och jiddisch. Trots att språklagen inte ens är sju år föreslår jag en ändring som bättre reflekterar den värld vi lever i idag.

Globaliseringen fortskrider i snabb takt och de medborgare som har svenska som sitt huvudspråk minskar fortlöpande. Vidare är det ingen tvekan att engelskan tveklöst har blivit vår tids lingua franca och är mer eller mindre det helt dominerande språket i vetenskap, teknik och business liksom inofficiellt även i politik trots enorma satsningar på simultantolkning och översättning som exempelvis har infört inom EU. Byråkratin och kostnaden för detta är ytterst omfattande. Att använda mer än ett språk är inte heller något nytt för Sverige och redan under medeltiden var lågtyskan landets kommersiella språk och latinet var ända till slutet av 1700-talet det vetenskapliga språket.

logo­DGS

Som medborgare i Sverige betalar man normalt hela sin tandvårdsräkning upp till 3 000 kronor. Vid kostnader över 3 000 tar Försäkringskassan 50 procent av räkningen, enligt den lista över referenspriser (se TLV.se) för tandvårdskostnader som finns. Lagar någon tänder för mer än 15 000 kronor, tar Försäkringskassan 85 procent av kostnaden. Detta gäller under en ettårsperiod. Sedan börjar man om med att jobba sig upp mot högkostnadsskyddet, så att säga. Dessa data enligt handläggare vid Försäkringskassan. Har man dåliga tänder blir det en dyr historia för varje svensk.

logo­DGSVad vill Sverige göra för att få till en fredlig lösning i Mellanöstern där konflikten mellan kurder och turkar utgör en viktig del? Alternativt, ska vi finna oss i att stå som hjälplösa åskådare till den maktkamp som nu verkar dra in världen i ännu ett världskrig?

Läget i Turkiet och Syrien går nu från allmän terror till öppet folkmord. Den turkiska regimen och den Islamiska staten Daesh gör gemensam sak mot det kurdiska folket. Jag är irakisk kurd och har under åren fått se hur den legitima kampen för ett fritt Kurdistan övergått till ett allas krig mot alla och där den turkiska regimen nu passar på att anfalla de kurder som framgångsrikt satt stopp för IS mordiska framryckning i Syrien och Irak.