Inför julen flödar sociala medier över av mer eller mindre uttalade krav på att man ska dela med sig. Det är Stadsmissionen, kyrkornas välgörenhetsorganisationer och många, många fler som vill hjälpa behövande inför storhelgen, och den som ska hjälpa är du. Bli månadsgivare, swisha ett engångsbelopp – inga belopp är för stora – skänk en slant hit och skänk en slant dit så att julen blir lika god för alla som den är för dig.

Igår skrev vi om att debattören och dissidenten Pär Ström startat en ny Youtubekanal. Jag gick själv in på Youtube för att kolla den första videokrönikan och jag tyckte den var mycket bra. För visst är det sant att våra folkvalda monterar ner det samhälle som våra tidigare generationer byggde upp. Ansvarsfulla politiker skulle aldrig ha tillåtit det som nu sker i samhället; hedersvåld, klankriminalitet, historieförfalskning…

Julhälsningar hör årstiden till och det är klart att landets kommuner måste blicka ut över sina domäner och önska invånarna en riktigt god jul – eller ännu hellre en god helg. Just ordet ”jul” kan ju vara kränkande för dem som inte firar denna högtid så det bör man undvika i möjligaste mån.

Kanske är det årstiden, mörka december med julen i antågande, som gör att jag gärna minns gångna tider. Eller beror det på tillståndet i dagens Sverige? Jag vet inte, men en sak vet jag och det är att det var mycket som var bättre förr.

När min man och jag var ute och promenerade häromdagen stötte vi ihop med en ung kvinna som pratade högljutt i sin mobiltelefon och som inte hade minsta koll på var hon gick. Hon gestikulerade vilt och hade blicken riktad någonstans långt bortom verkligheten och hon gick rakt emot oss utan att överhuvudtaget se oss. Bara att gå undan, med andra ord, men även efter att hon försvunnit hörde vi hennes gälla röst eka i parken.

Tror du på reinkarnation? Det gör inte jag, men om jag gjorde det skulle jag vilja födas som Morgan Johansson i mitt nästa liv.

Det kanske låter konstigt att man vill återfödas som en av de mest inkompetenta politiker Sverige har skådat sedan Hedenhös, men det finns faktiskt en fördel med att vara Morgan Johansson. Om man är Morgan behöver man nämligen inte ta ansvar för någonting, allra minst sitt jobb. Man tjänar dessutom rejält med pengar, är omhuldad av den socialdemokratiska partiapparaten och får fortsatt förtroende oavsett hur man bär sig åt. Visst låter det som en bekymmersfri tillvaro!

Socialdemokraterna ökar i popularitet och SVT lanserar nu det ökande väljarstödet som en ”Andersson-effekt”. Men eftersom det är SVT/Novus som gjort väljarundersökningen bör man ta entusiasmen med en stor nypa salt. SVT har ett klart och tydligt uppdrag: Att stötta regeringen och hjälpa socialdemokraterna vinna valet. Självklart har Novus därför gjort väljarundersökningen i grupper där de får det önskade svaret, det vore korkat att tro något annat.

När man tror att det inte kan bli flamsigare och töntigare, så händer det. Jag talar naturligtvis om vänsterpartisten och genusvetaren Catarina Wahlgren som visade för hela regionen att hon är en förvuxen fjortis när hon rappade från talarstolen.

När Finland nyligen firade sin självständighetsdag svämmade Facebookflödet över av nationell stolthet från mina finska vänner och av glada tillrop från de svenska. Och det är förstås så det ska vara. Så varför ser vi inte samma självklara glädje och stolthet här i Sverige när vi firar vårt lands speciella dag?

Just nu svämmar nyhetsflödena över om regissören Staffan Hildebrand och avslöjandena om att han förgripit sig på unga pojkar under sin mest aktiva tid som regissör av ungdomsfilmer. Själv förklarar han med självbelåten min att han aldrig upplevde att han gjorde något fel, och hänvisar till de gamla grekerna och deras förkärlek för unga pojkar. Det är så äckligt att man kan spy.

Jag har just fått en enkät från bostadsföretaget jag bor i. Enkäten handlar om bilkörning, eller rättare sagt – den handlar om att vi som bor i hyresrätter bör köra mindre bil. Villaägare är svåra att kontrollera för Stockholms stad, men hyresgäster i allmännyttan kan man naturligtvis bestämma över lite som man vill och nu kommer alltså en enkät där man i detalj förväntas beskriva hur mycket eller lite bil man kör.

Det finns, hos svenska politiker, en osedvanligt otrevlig benägenhet att vilja uppfostra medborgarna. Det är möjligt att det är likadant i andra länder, det ska jag låta vara osagt eftersom jag aldrig bott några längre perioder utomlands, men jag tror ändå att svenska politikers självgodhet är relativt unik. Det finns otaliga exempel på det, både nationellt och lokalt – ett lokalt sådant är det nattöppna jourapoteket i Stockholms city.

En ny coronavariant sprider sig nu i Afrika och redan nu har medierna börjat anlita ”experter” som riktigt kan skrämma upp människor. Expressen informerar om att varianten är ”den värsta vi har sett hittills” och berättar att ”oron sprider sig nu för att vaccin inte biter på B.1.1529.”

Åtta års fängelse för polismord och mordförsök. Det blev påföljden när tingsrätten sagt sitt i fallet med polismordet i Biskopsgården. Det innebär att mördaren kan vara ute igen om bara fem, sex år.

Diskussionerna på sociala medier ger vid handen att en överväldigande majoritet av landets befolkning tycker att det är fullkomligt löjeväckande att det inte ska kosta mer att mörda en polis, men Expressen tycks vara av motsatt åsikt. När domen fallit ägnade de mycket tid till att ta reda på hur tingsrätten tänkte när de övergav tanken på några få års sluten ungdomsvård och dömde den lille pojken till fängelse.

Just när man tror att det inte kan bli värre så visar det sig att det inte finns några gränser för hur undfallande och avtrubbade svenskar kan bli. Nu har nämligen förskolor börjat träna inför akuta våldssituationer, såsom gängskjutningar. Men det stannar inte där. Både förskolepersonal och föräldrar tycker att det är positivt.

Jag börjar känna mig mer och mer främmande i mitt eget land. Och det beror inte bara på att vi låtit kulturelement i form av hedersförtryck, tvingande klädsel för små flickor och annat osvenskt sippra in utan också på att svensken av idag är så förbannat polariserad och omedgörlig. Vart tog toleransen och öppenheten vägen? När blev svensken så aggressiv och hatisk?

Just så här års, mellan höst och vinter, innan advent och medan november är som gråast – då trivs jag som allra bäst. Jag vet inte varför, men det har jag alltid gjort. Jag tror det beror på att november är en så anspråkslös månad med så få måsten och så få krav. Det enda man egentligen behöver göra är att sköta sitt jobb och sen mysa i soffan med en bok eller en TV-serie och en drös tända ljus. Så går dagarna, en efter en, blir till veckor som mynnar ut i den betydligt mer krävande adventstiden.

Ibland blir man påmind om att man börjar bli till åren kommen. Så skedde för några dagar sen när jag läste en krönika om Spice Girls. Så här skriver Expressens skribent med anledning av dokumentären ”Spice Girls: När girl power förändrade världen”:

Sverige tycks gå från klarhet till klarhet eller, rättare sagt, det omvända. Nu slås larm om att stadsdelen Marnäs i Ludvika har tagits över av tio- och tolvåringar som tvingar jämnåriga att betala för att röra sig i området genom våld och hot om våld. Och i vanlig ordning kan vuxenvärlden inte göra någonting för att få bukt med eländet. Det handlar nämligen om baaarn.

Många människor ser klimatförändringarna som ett allvarligt hot – men betydligt färre är redo att själva lägga om sin livsstil för klimatets skull. Det visar en undersökning som Kantar gjort i tio länder, bland annat England, USA, Tyskland och Sverige. Nära hälften, 46 procent, svarade att de inte ser någon anledning att ändra sina egna vanor för att bidra till att minska klimatförändringarna.

I juni 2020 lade chefsåklagare Krister Petersson ner utredningen om Palmemordet eftersom man kommit fram till att den ende misstänkte var avliden. Den misstänkte mördaren var Stig Engström, mer känd som Skandiamannen. Till en början uppträdde han som ett synnerligen engagerat mordvittne men redan tidigt i utredningen blev han misstänkt.

Ibland blir man häpen över hur vissa människor tänker. Jag vet att man egentligen borde vara van vid allt, men hur det än är så förekommer det fortfarande tillfällen då åtminstone jag blir förvånad. Det blev jag häromdagen, då jag mötte en gammal bekant vars dotter blivit antastad av en grupp afghanska unga män.

Hollywood är ett ganska bra mätinstrument när det gäller trender och företeelser i samhället. Film- och serieskaparna är snabba att fånga upp det som gäller för stunden och just nu är det wokeismen – det vi kanske oftare kallar pk-ismen – som präglar filmparadisets produktioner.

Under helgen attackerade den svenska grenen av Extinction Rebellion flera svenska flygplatser. De limmade fast sig på flygplan för att hindra dem från att lyfta och landa – med andra ord, de hindrade människor från att ta sig dit de behövde ta sig. Medierna kallar dem ”aktivister” – i själva verket är det förstås bara en simpel kriminell handling att kapa flygplatser i en samorganiserad attack.

Grace and Frankie är en av de riktiga långkörarna på Netflix. Just nu streamar de första fyra avsnitten av den sista säsongen – de återstående kommer 2022.

Handhjärtan mot rasism, pizzor mot kriminalitet och nu hårklippning mot klimatförändringarna. Det finns ingen hejd på alla storvulna manifestationer som den välmående vita medelklassens mest välmående kan hitta på för att visa sitt engagemang för olika frågor som står högt på agendan just nu.

Nu har coronakommissionen kommit med sitt andra betänkande och Sveriges regering får svidande kritik för hur man hanterat coronapandemin. Hanteringen beskrivs rentav som ett haveri. Särskilt stor vikt lägger man vid det som hände i slutet av februari och början av mars, då sportlovsfirande stockholmare tog med sig coronasmittan hem från de italienska alperna. Det var där och då smittspridningen drog igång, och det var också den smittan som kom att spridas på äldreboendena.