Kvinnan bestämmer över sin kropp, vilket hon stolt förkunnar i alla sammanhang, oftast kanske i diskussioner om abort. Samtidigt, när hon också utnyttjar sitt imperium, tar hon ett liv, vilket hon inte vill bli påmind om.
Jag konstaterar bara. Det är oundvikligt att kvinnan tar makten. Hennes ställning är en ofrånkomlig följd av den fortgående individualiseringen och den tekniska utvecklingen. Det lönar sig inte att ha åsikter om det. Det återstår bara att anpassa sig.
Ett utslag i USA:s högsta domstol har under flera dagar beskrivits och kommenterats i svenska media. Svensk samhällsdebatt är ofta löjligt upptagen av amerikanske skeenden, men de senaste dagarnas febriga ältande av ett amerikanskt juridiskt ärende är ändå exceptionellt.
Det talas ofta och mycket om att inlägg i den offentliga debatten uttrycker hat mot den ena eller andra personen eller mot den ena eller andra åsikten. Jag har ofta svårt att se uttryck för hat, däremot är det, sett med mina ögon, lätt att upptäcka uttryck för förakt. Jag använder alltså detta begrepp i det följande.
På Svtplay finns en dokumentär om katastrofen i Tjernobyl. Den bekräftar i det mesta den dramatiserade version, som tidigare publicerats av HBO. Händelseförloppet återges tämligen dramatiserat också här.
SVT-dokumentären understryker det väsentligaste: rädslan för och försöken att manipulera information för att skydda de ansvariga – såväl anläggningens chefer som politiker lokalt och i Moskva. Denna rädsla leder till de svåraste följderna.
41 grader i Biarritz.
Klimatet förändras överallt på klotet. Förändringarna är mindre påtagliga i
Sverige, medan de på andra håll, tex i Frankrike är mycket påtagliga: I en tweet från 2014 – som nu blivit viral på sociala medier – har den franska väderpresentatören Sylvain Perdigon gjort en väderprognos för hur vädret skulle kunna se ut 2050. Problemet är att prognosen motsvarar vädret för de kommande fem dagarna i Frankrike.
När jag var grabb blandade jag till svartkrut och byggde kanoner av grova kopparrör som min pappa rörmokaren försedde mig med. Sedan sköt jag på egenhändigt byggda skepp, det vill säga barkbåtar. Det smällde inte så mycket.
Svensk politik har länge lidit, och lider fortfarande av en rädsla för och ovilja att se verkligheten. Just i dagarna ger oss svensk press ytterligare ett exempel på hur delar av den främjar en fortsatt rädsla för verkligheten.
Många ord kan användas för att beskriva det politiska läget i dagens Sverige. Det ligger ändå nära till hands att använda ordet yrvaket. Plötsligt har inte så få gnuggat sig i ögonen för att klarare se och förstå vad som händer. En del berättar också om vad de ser.
Nyligen sade Estlands premiärminister Kaja Kallas: ´”I Estland talar vi fortfarande om åren under den svenska kronan som ‘den gamla goda tiden’”, sa hon och tillade efter en konstpaus: Kanske för att jämförelser med den ryska tiden utfaller till er fördel.”´
I Axess 4/2022 skriver Susanna Birgersson: ”Vi måste inte veta allt. Vi måste inte veta om den genomsnittliga intelligenskvoten skiljer sig åt mellan olika etniciteter. Vi måste inte veta hur många vuxna människor som någon gång haft sexfantasier om barn. Vi måste inte veta om det går att korsa en människa och en gris. Det är utmärkt att vissa saker får ligga gömda, glömda och outforskade.”
Länge har mångkulturens förträfflighet besjungits av stora körer i politik och på ledar- och kultursidor. Det betecknande för alla körmedlemmar är att de inte har någon egen erfarenhet av mångkulturen. De har inte bott i ett kvarter befolkat av en majoritet som talar ett annat språk är deras eget. Och de bryr sig inte om att förhöra sig hos dem som har sådan erfarenhet.
På denna video syns Rasmus Paludan bränna koranen, en påstått helig bok bestående av spridda, förvirrade tankar om livet och tillvaron i stort. Denna bok anses som helig av lika förvirrade, över världen spridda människor, ofta med ursprung i illa fungerande, korrupta och våldsplågade länder, som blivit sådana därför att dessa människor gjort länderna just så vedervärdiga att de inte vill vistas i sina egna skapelser.
Mycket spännande, underhållande och avslöjande framkommer när en individ tvingas jämföra sin självbild med den uppfattning andra kan ha om honom. Då avslöjas det som brukar kallas för livslögn.
Många romaner och andra konstnärliga verk sysselsätter sig med sådana uppgörelser.
Politiken i Europa har förändrats. De gamla partierna som själva, var och en för sig, eller i koalition med något annat parti kunde bilda stabila regeringar har försvunnit, eller så försvagats att de inte längre kan vara bas för stabila regimer.
I Godmorgon världen, som också i många andra avseenden blivit en högmässa för de utvalda, de troende, uppträdde Göran Rosenberg senast i full andlig ornat. Hans uppdrag var att tala de otrogna till rätta.
Genom åren har jag varit upptagen, tvingad att vara upptagen av Ryssland, eftersom dess ledare hittar på så många hyss. Ett tag tänkte jag lära mig språket. Tyvärr blev det inte av. Turligt nog har min fru använt pandemin till att lära sig ryska. Hon rapporterar från ryska dissidenters inlägg på nätet, främst YouTube. På nätet avslöjas de stora skillnaderna mellan unga och äldre. De unga tar inte information från de officiella TV-kanalerna, de tror inte på Putin och de är emot kriget mot Ukraina, även om de inte vågar använda ordet krig.
blommorna sover i fönstret och lampan stirrar ljus
och fönstret stirrar tanklöst ut i mörkret utanför
tavlorna visar själlöst sitt anförtrodda innehåll
och flugorna står stilla på väggarna och tänker
Jag har nyligen läst Saknad – På spaning efter landet inom oss. Författarna är Katarina Barrling & Cecilia Garme. (Mondial, Stockholm 2022).
Katarina Barrling känner jag väl till och har lärt mig att uppskatta genom åren. Cecilia Garme är en ny bekantskap. Jag tror hon har skrivit det inledande kapitlet Snillepanget. Det är en roande skildring av hur pensionatet Vanbo Herrgård i Bergslagen under några decennier blev mötesplatsen för sådana som Herbert Tingsten, Vilhelm Moberg, Martin Lamm, Alice Lyttkens och andra av den tidens inom politik och litteratur kända personer. Kapitlet är roande, innehållsrikt och kunde stått för sig självt. Nu är det introduktion till en vindlande diskussion om elit och folk, om värderingar och politik.
Jag känner inte till mycket om Rasmus Paludan, även om han då och då dykt upp i media efter något av sina upptåg, Man kan avfärda honom som varande en clown. Må vara – men han är en effektiv clown.
Allt oftare talar man om konspiration. Svenska statsmedias sätt att använda ordet påkallar en liten utredning. Konspiration kommer från latinet: conspīrātĭo, ōnis, f. [1. conspiro], prop. a blowing or breathing together.
Allteftersom det avslöjas allt värre grymheter utövade mot barn, kvinnor, åldringar och andra försvarslösa i Ukrainas städer och byar, samtidigt som stödet i Ryssland stiger för Putin och hans politik, frågar sig allt fler: hur är detta möjligt? Får inte den ryska allmänheten veta någonting? Är de så avskurna från all information att de lever i en annan värld?
I det franska valets första omgång fick Emmanuel Macron 27,84, Marine Le Pen 23,15 och Jean-Luc Mélenchon 21,9 procent av de avgivna rösterna. De två första går till andra omgången.
Det är lätt att skaffa sig information om Putin. Den utförliga redogörelsen i Wikipedia är imponerande. Han har fört ett mycket aktivt liv och åstadkommit mycket, också i akademiska sammanhang. Hans sportintresse är brett. Han sysslar med många idrotter och han har varit mycket framgångsrik i Judo.
På söndag är det presidentval i Frankrike. Gapet mellan Emmanuel Macron och Marine Le Pen har stadigt minskat, samtidigt som stödet för de främsta kandidaterna på högerkanten – Eric Zemmour och Valérie Pécresse – har minskat. (Inalles ställer 12 kandidater upp).
Jag har tidigare skrivit om Magdalena Andersson: ”Vad har vi alltså här? I bästa fall har vi en människa som aldrig lämnat trotsåldern. I värsta fall har vi en klassisk diktatorstyp: trångsynt, självtillräcklig och med behov av total kontroll. För mig vittnar hennes blick om detta. Den uttrycker alltså främst rädsla. Rädda människor är farliga människor – särskilt om de har makt.”
Nationen och nationalism har länge varit begrepp utan positivt värde. Det mest positiva som sagts om dem har väl varit skämt som syftar på uppblåsta militärer och möpar – militärt överintresserade personer. Ofta har begreppen använts för att beskriva något negativt eller direkt farligt, något som inte hör hemma i ett modernt samhälle.
Antalet genom skjutningar dödade år 2005 var under 10 (efter att åren före ha varierat upp och ner). I fjol var det 46. Det har alltså skett en femdubbling under mellanliggande år. Som framgår av diagrammet nedan har utvecklingen i Sverige avvikit från den genomsnittligt europeiska främst under dessa år.
De särskilda operationerna i Ukraina lockar till engagemang. Det är, förstås, lättare för vissa än för andra att ta ställning. Oavsett vilken sida man till slut stödjer tjänar ändå alla på att man avstår från att smäda eller förlöjliga någon av parterna. Detta gäller särskilt Ryssland och dess president, Vladimir Putin.
Några år in på tjugohundratalet anföll Ryssland Georgien. Eu och Väst i övrigt hytte med pekfingret.
Så skedde också efter rysk aggression mot östra Ukraina och mot Krim. Väst utsatte Ryssland för sanktioner. Man hötte lite mer energiskt med pekfingret, alltså.
DET GODA SAMHÄLLET 