Patrik Engellau

Liksom övriga EU-länder saknar Sverige en genomtänkt och långsiktig migrationspolitik. Vi prövar ad hoc-lösningar i hopp om att de ska fungera (fungera betyder numera att minska ankomstvolymerna), men vi trevar och kliar oss i huvudet och lider brist på helhetssyn. Så låt mig skissa på en helhetssyn.

Den som eventuellt läst och kommer ihåg vad jag skrivit har noterat att jag vacklat i frågan om asylrätten. Jag har kraftfullt argumenterat både för att den är helig och för att den bör upphävas. Nu har jag fastnat för den sistnämnda uppfattningen.

Patrik Engellau

En bekant till mig är lokalpolitiker i en landsbygdskommun som råkar ha tagit emot särskilt många migranter. Kommunen hade dålig ekonomi redan innan migranterna kom på tal och vände sig därför, tillsammans med andra likställda kommuner, till staten och begärde extra resurser med den när det gäller anslagsfinansierade offentliga institutioner normala kombinationen av pockande krav och förevisade lidanden. Den som råkat ut för en aningen hotfull indisk tiggare som exponerar sina förkrympta lemmar och sina variga sår förstår ungefär hur en kommun uppför sig när den vill ha pengar av staten.

Kommunen fick pengarna och kommunpolitikerna ser numera, enligt min bekante, på migranterna på ett helt annat sätt än tidigare (till skillnad från väljarna, som är fortsatt skeptiska). Migranterna betraktas som en mycket bra affär. Statens pengar rullar in. Se, äntligen växer vi i stället för att vara en avfolkningskommun! säger de. Se hur våra tidigare så plågade allmännyttiga bostadsbolag med alla sina tomma lägenheter plötsligt går med vinst! skrockar de förtjust.

Patrik Engellau

Det svenska maktsystemet definierat som det välfärdsindustriella komplexet med sitt etablissemang av politiker och ledande media har under de senaste månaderna förlorat en bra bit av sin legitimitet. Kejsaren framstår i de flesta medborgares ögon som naken.

Klyftan mellan den officiella diskursen (det betyder: vad makten säger och meddelar) och vad folk i allmänhet pratar om har aldrig känts så vid. Det gamla sovjetsystemet faller i tankarna. Det är som Sverige längtar efter den sorts befrielse som ledaren Michail Gorbatjov lösgjorde med sitt krav på ”glasnost”, öppenhet och sanning.

Patrik Engellau

Bästa Det Goda Samhället,

Vi är många här i arabiska öknen som läser er blogg via de översättningar till arabiska som den i Sverige, särskilt i trakterna kring Tomtebogatan, så välkände herr Omar, boende i oasen Kaf, låter publicera i staden Djofs mest kända nyhetsavisa – Ökenkuriren – i syfte att lära oss hur de intellektuellt mest avancerade tänkarna i Sverige ser på världen och tillvaron. Ni har säkert rätt i mycket ni säger, men på en viktig punkt har ni enligt min ringa mening mycket att lära, nämligen i frågan om sexuella relationer.

Ni måste inse att män i grunden är djur. Detta har redan påpekats i Sverige av ordföranden i Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige Ireen von Wachenfeldt. Herr Omar har många gånger livligt och entusiastiskt instämt i denna analys. Jag vet att ni i Sverige jobbar på att tämja männen och därmed beröva dem deras virila krafter. Det finns mycket som tyder på att ni och det övriga Västerlandet är på god väg att lyckas. Men i takt med att ni femininiserar era män och förmår dem att sänka sig till kvinnans nivå förlorar era kulturer den styrka och utvecklingskraft som en gång gjorde era länder till jordens mest framgångsrika krigarnationer och ledande förtryckarstater och som väckte såväl beundran som hat och skräck i den övriga världen.

Patrik Engellau

Jag frågar Google om Sverige är ett mångkulturellt samhälle, och den hjälpsamme IT-jätten skickar mig till sajten Expo Skola för att jag ska få ett genomtänkt, vederhäftigt och lättförståeligt svar.

Så här förklarar Expo Skola:

Ett mångkulturellt samhälle är idén om att ett samhälle fungerar och utvecklas till det bättre genom att människor med olika kulturella influenser bygger upp det samhället. Sverige ses som ett sådant samhälle.

Expo Skola ger ett exempel för att skolbarn (och en irrande vuxen som jag) ska kunna förstå:

Spagetti med köttfärssås kommer ursprungligen från Italien men många skulle säga att det är en svensk nationalrätt. Ingår maträtten i svensk kultur?

Under rubriken Att diskutera ställer Expo Skola ett antal frågor, till exempel ”Är vissa kulturer bättre än andra?”. Det där med spagettin ger mig en känsla av att Expo Skola menar att rätt svar är ”nej”. Med tanke på att Expo Skola verkar vara finansierat av staten och att staten har en deciderad uppfattning i frågan är jag till och med rätt säker på att ”nej” är det rekommenderade svaret.

Patrik Engellau

I en huvudledare uppmärksammar Dagens Nyheter de omfattande bidragsbrott som sker i Sverige. Jag inser plötsligt dels arten av den naivitet som besvärar det svenska politiska och mediala etablissemanget, dels att detta etablissemang inte kommer att sluta vara naivt eftersom naiviteten ligger i oviljan att erkänna sina egna och det övriga välfärdsindustriella komplexets egenintressen.

Vi börjar från början.

Dagens Nyheter konstaterar korrekt att Sverige har ett problem, nämligen:

”… den skenande, och delvis oförklarliga, kostnadsökningen inom assistansersättningen. Trots flera fällande domar, där mångmiljonbelopp har försnillats, finns bland många en ovilja att se hur den organiserade brottsligheten börjat tränga sig in på välfärdsmarknaden”.

Patrik Engellau

Om jag säger att jag ägnade helgen åt att läsa en pjäs av den engelske dramatikern Vilhelm Lansskakare – eller William Shakespeare, som hans landsmän kallar honom – så tycker du säkert, och med rätta, att jag bara verkar skrytsam eftersom Lansskakarens fyrahundra år gamla texter knappt går att läsa. Så låt mig förklara.

För det första läste jag Carl August Hagbergs översättning till svenska som är ett mästerverk i tydlighet och skönhet, så det var ganska lätt. För det andra hoppades jag, vilseledd av en brasiliansk filosof, som förklarade att sensmoralen i Romeo och Julia egentligen handlar om att barn ska lyda sina föräldrar, att jag därmed skulle hitta en kul grej att skriva om. Filosofen hade fel, men pjäsen öppnade i alla fall en ny värld för mig.

Patrik Engellau

Einstein påstås ha sagt att själva essensen av dumhet är att göra samma experiment flera gånger och förvänta sig olika resultat. Jag tror inte han kan ha sagt något sådant för så ser livet inte ut.

Ta religionen som exempel. Den har under årtusenden haft människorna i sitt grepp. (Jag är inte negativ till religion. Jag har, tråkigt nog för mig, inte gåvan att tro på Gud, men ämnet intresserar. Jag känner mig som en vän som studerade till gynekolog och förklarade att han förstås inte var personligen berörd men ändå fascinerad av ämnet.) I religiös praxis ingår att be till Gud om saker som man önskar sig. Ibland får man som man vill, ibland inte. Bönen är ett experiment som ständigt återupprepas och hela tiden ger olika resultat. Man kan inte, som den påstådde Einstein, med trovärdighet hävda att alla religiösa människor genom årtusendena varit korkade.

Patrik Engellau

Det finns bara en sak som är svårare att förstå än grekiska filosofers texter och det är läroböcker som ska förklara de grekiska filosofernas texter. Jag tror att sådana som Platon och Aristoteles egentligen talade om viktiga men fullt förståeliga saker. Men två och ett halvt tusen år har passerat sedan dess och när man betänker hur svårt det är att fatta svenska texter som bara är några hundra år gamla så inser man hur näst intill omöjligt det måste vara för vår tid att få någon rätsida på hur dessa tänkare egentligen menade, och detta hur skickliga språkvetenskapare som än anlitas. Och när man sedan sätter dessa trögflytande och antagligen bara delvis förstådda översättningar i händerna på en vanlig universitetsfilosof som ska försöka förklara för sina stackars elever sänker sig ytterligare ett lager av töcken över de – som jag tror – ganska rättframma tankar som de gamla grekerna presenterade.

Patrik Engellau

I riksdagsvalet 2014 fick sverigedemokraterna nästan 13 procent. Det är lite mer än ett år sedan. Nu ligger partiet på det dubbla i opinionsundersökningarna. I Yougovs senaste undersökning tangerar partiet 30 procent. (En del förståsigpåare hävdar att internetbaserade undersökningar som Yougovs i ett fall som detta kan vara mer tillförlitliga än personintervjubaserade eftersom respondenterna kanske drar sig för att deklarera skämmiga åsikter inför en levande människa.)

Som gammal framtidsforskare är jag fullt medveten om hur vanskligt det är att dra ut trender i tangentens riktning, men efter den reservationen kan det vara intressant att göra just detta i alla fall. Partiet har kanske mer än en fördubbling i väljarstödet på lite mer än ett år vilket borde betyda minst ytterligare en fördubbling på två och ett halvt år fram till nästa val.

Patrik Engellau

Den senaste veckan har vi fått två fina skandaler. Den första – Kommunals missbruk av medlemmarnas pengar med påstådda porrstjärnor och spritorgier och sådant – följde ett välkänt manus och avlöpte på det normala sättet med några avgångar och löften om förbättringar. Känslorna svallade och det var fritt fram att beskärma sig över pampfasonerna i facket. Det var inte första gången och kommer ej heller att bli den sista. Håhåjaja.

Den andra skandalen representerar en sorts premiär. Den illustrerar en, som jag tror i varje fall, rätt ny företeelse i svenskt samhällsliv som man visserligen anat förekomsten av, men aldrig fått tydliga bevis för, nämligen den aktivistiska myndigheten.

Patrik Engellau

Det finns någonting som kallas skällko. Det är en ko som av sin ägare, bonden, utsmyckas med ett ledarskapsemblem i form av en skälla, alltså en klocka, som fästs kring kossans hals. Så här förklarar Wikipedia:

Skällko kallas den ko, som bär skälla när flocken är på naturbete.

När kor förr släpptes på bete i skogen, behövde man veta var korna höll hus. Man tog då en koskälla och fäste den med en läderrem eller en tralj om halsen på flockledaren. Gårdarna hade olika klang i skällorna så att man kunde särskilja flockarna.

Kor har som andra flockdjur en rangordning i flocken. Den upprätthålls genom stångande vid en konfrontation. Beteendet är ägnat att minska strider inom gruppen. En van djurskötare kan lätt urskilja rangordningen i en flock.