Många svenskar är positivt inställda till ökad centralstyrning, till exempel i FN:s regi, något som Patrik Engellau uppmärksammade i den här krönikan. Jag har svårt att tro att svenska folket plötsligt börjat gilla diktatur, för i grunden är vi nog lika frihetsälskande som vi alltid har varit. Men när våra folkvalda ledare (från höger till vänster) beter sig som okunniga amatörer, utan förmåga att ta itu med helt vanliga samhällsproblem – det må gälla gränskontroll, skogsbränder, kriminalitet, sjukvård, skolgång, folkbokföring, kontroll av bidragsfusk eller vad som helst – sprids en känsla av vanmakt och i förlängningen en längtan efter ”professionalism”. Demokrati i all ära, men om demokratin enbart låter oss välja mellan ett begränsat antal självupptagna medelmåttor som Stefan Löfven, Annie Lööf, Fredrik Reinfeldt eller Gustav Fridolin, kanske upplyst despoti är att föredra.
Författare: Redaktionen
Coronaviruset beter sig så nyckfullt att snart sagt varenda teori om varför utfallet varierar kraftigt mellan länderna tycks kunna hitta stödbevisning. Exempelvis har jag själv vid flera tillfällen framfört den möjligen rasistiska uppfattningen att de asiatiska ländernas framgångar i kampen mot viruset beror på att deras befolkningar är dugligare och mer civiliserade än de mer bortskämda och byråkratiskt lagda västerlänningarna.
Charlie Kirk, ledare för den konservativa studentorganisationen Turning Point USA, har tidigare skrivit på Twitter att Kina är skyldigt till den globala pandemin och måste tvingas betala ersättning för skadorna.
Kirk gav nyligen ut boken The MAGA Doctrine: The Only Ideas That Will Win the Future som presenterar Trumps politiska idéer. MAGA är en förkortning för Trumps slogan ”Make America Great Again”.
I en artikel på nyhetssajten Samhällsnytt publicerades igår (23/4 2020) ett videoklipp som visar den moderate riksdagsledamoten Hanif Bali med sällskap på restaurang Strandbryggan på Östermalm i Stockholm.
Bali har sedan coronakrisens inledning varnat för virusets dödlighet och uppmanat till strängare åtgärder och striktare karantän. Han har även kallat medborgare som äter ute för ”idioter”.
I början av mars twittrade Bali ett videoklipp på när statsepidemiolog Anders Tegnell nös sig i handen, tillsammans med Folkhälsomyndighetens rekommendation att nysa sig i armvecket.
Det är vår i Uppsala, staden av evig ungdom. Av skräcken för den kinesiska febern märks inte mycket när man flanerar i Stadsträdgården. Här sitter glada människor överallt i klungor och pratar och skrattar, äter och dricker starka drycker. I media härskar döden, men här härskar livet. Vitsipporna lyser i gräset.
Kanske är dessa människor korkade och aningslösa? Kanske utsätter de andra för fara? Det är svårt att veta eftersom vi inte har så mycket kunskap om hur farlig den kinesiska febern egentligen är. Kanske kommer alla som är ute och njuter av solen att skämmas en dag? Kanske kommer de att ångra sig? Kanske inte. Kanske är det i stället alla dem som varnat om en ny digerdöd som kommer att få fel?
Kanske har det alltid varit så men i vår tid är det uppenbart att det cirkulerar en massa ord av oklar betydelse. Populism är ett sådant ord och polarisering är ett annat. Eftersom jag kan förklara allting har jag redan förklarat populism och ska idag förklara vad polarisering är och hur det ser ut när det uppträder inför våra häpna ögon.
Förr i tiden – vilket betyder för mer än femtio år sedan – var Sverige ett homogent land. Utlänningar tyckte att alla svenskar såg likadana ut och att alla svenska flickor var blondiner (och därtill lösaktiga). Men homogenitetens djupaste innebörd var inte svenskarnas utseende utan deras mentalitet och tankevanor.
Hur skall man värdera de svenska insatserna för att möta covid-19?
Detta diskuteras mycket med många olika argument. Ofta återkommer argumentet att det är en komplicerad fråga. Man bör därför vara försiktig och vänta till dess epidemin klingat av, innan man kan göra någon värdering av det som kommit att bli en svensk strategi.
Missnöjet med corona-nedstängningen växer i USA. Tisdagen den 21 april arresterades en mor inför sina barn på en lekpark i staden Meridian, Idaho. Kvinnan, 40-åriga Sarah Brady, fördes bort av polis i handfängsel.
Lekparken hade stängts av myndigheterna som en del av de nya stränga coronareglerna.
Händelsen filmades av vittnen och spreds snabbt på sociala medier. I filmen kan man höra en annan kvinnan uttrycka sin oro över Sarahs barn som lämnats kvar på lekparken: ”Her kids are here! Her kids are here! What is going to happen? Who’s got her kids?”
I en artikel (20/4 2020) i den brittiska konservativa tidskriften The Spectator föreslår Fredrik Erixon att den svenska hållningen under coronakrisen kan ha varit framgångsrik:
IDÉ OCH KULTUR Paula Ternström beskriver de oväntade och motstridiga känslor vi kan få i en tid då vi har mer tid för oss själva och kanske för några andra som betyder mycket. Mindre tid att arbeta kan bli mer tid att älska. Men tidens allvar ställer också krav på styrka. Det är nu den behövs.
KULTUR Igår den 21 april var den vackraste vårddagen hittills i år. Åtminstone i Uppsala. Jag och en vän gav oss ut på en drygt två mil lång vandring. Vi gick genom Hågadalen. Dalen användes tidigare som övningsområde och skjutfält för Upplands regemente.
Efter snart fyra månaders coronapandemi har vi nu till slut dragit slutsatsen att ingen egentligen vet någonting. Inte ens experter kan alltid läsa innantill. Typexemplet är när Lena Einhorn rök ihop med Anders Tegnell om vad det egentligen hade stått angående asymtomatiska coronadrabbades smittsamhet i en studie från Singapore. Tegnell hade läst i studien att bara omkring sex procent av asymtomatikerna bar smittan vidare. Inte alls, svarar Einhorn, studien visade att åtminstone sex procent var smittsamma, hur det var med de återstående 94 procenten var oklart. Jag har inte läst Singapore-studien så jag vet inte. Men jag har lärt mig att det är säkrast att inte ta någon på orden. Nullius in verba, som Thomas Hedner nyligen skrev.
Det fanns en tid när svenska myndigheter hade att tillse att för medborgarna viktiga funktioner såsom sjukvård, rättsväsen, kommunikationer och brandbekämpning kunde fungera väl, även i tider av stor belastning. Det var en tid då myndighetsutövning var kopplad till tjänstemannaansvar, och då nyckelordet för myndighetsföreträdares verksamhet var oväld. Idag har lyhördheten inför politiska signaler uppifrån blivit så stark att man på goda grunder kan fråga om det ens längre finns någon som förstår innebörden av detta begrepp.
Häromdagen skrev jag om Göingeflickorna och slagdängan Kära mor, som ansågs så farlig för folkhemmets folkuppfostran att den bannlystes av regimradion. Det har fått mig att fundera mer på det Sverige som växte fram under socialdemokraternas tid, och på det Sverige vi lämnade bakom oss.
Vi slår oss gärna för bröstet och menar att Sverige är ett kunskapssamhälle, samtidigt som vi sänker trösklarna in till allt fler högre utbildningar. Om vi ska vara en kunskapsnation värd namnet måste kunskap för kunskapens egen skull vara en röd tråd, men vi måste också se till att samhället bygger på vetenskapliga metoder och beprövade modeller. Det vetenskapliga tänkandet måste finnas med redan från livets början till dess slut, både för oss som individer, men också hur vi fattar politiska beslut som rör en hel befolkning.
I den brittiska tidningen Daily Mail (20/4 2020) citeras Carl Heneghan, professor i medicin vid universitetet i Oxford, som säger att coronasmittan i Storbritannien nådde sin topp före nedstängningen, vilket innebär att den drastiska åtgärden inte har haft någon effekt på spridningen.
Heneghan menar därför att den brittiska regeringens beslut att stänga när samhället var felaktigt och att ”boten är värre än soten”:
”Professor Heneghan criticised the British Government for banking on lockdown as its sole strategy and warned the damage on the economy will now be worse than the disease itself.”
I ett tidigare inlägg (19/4) förmedlade jag en ny kunskap jag snappat upp på nätet: hur svensk gymnastik påverkat det som skulle bli indisk yoga. Jag föreslog att det kunde vara kul att paketera om den indiska yogan i svensk förpackning. Alltså ungefär samma styrke- och töjningsövningar, men i stället för indiskt fluff, kör man med svenskt fluff.
Av en händelse råkade jag läsa en intervju med den moderata före detta finansministern Anders Borg i Svensk Linje, som är Fria Moderata Studentförbundet tidskrift (nummer 1 2020). Han sa tre, i alla fall två, saker som starkt överensstämmer med mina erfarenheter och fördomar.
När Borg redan 1991 hamnade som politiskt sakkunnig i statsrådsberedningen fann han att det ”slående var hur påtagligt illa förberedda reformerna var”. Borg fick i uppdrag att göra något med fri radio och TV: ”Hela förberedelsen bestod i två eller tre meningar i det gemensamma valmanifestet där det stod att fri radio och TV borde införas”. Inget av de nya regeringspartierna hade gjort någon plan.
På påskdagen sände radions P1 en intervju med den tidigare ärkebiskopen K G Hammar. Det var en välgjord och intressant intervju med denne kyrkoman som skapade stora rubriker under sin ämbetstid. Det gav en anledning att titta närmare på raden av svenska ärkebiskopar.
När regeringen förklarade att de hade slopat karensdagen i samband med coronakrisen gjorde de stor sak av sin handlingskraft och sitt ansvarstagande. Nu skulle alla människor få råd att stanna hemma om de var sjuka och på sätt skulle man kunna begränsa smittspridningen. Men den slopade karensdagen var ingenting annat än en lögn.
I en ny krönika (20/4 2020) undrar den amerikanske libertarienske politikern Ron Paul om inte coronanedstängningen i USA kan ha varit ett stort misstag.
Han nämner protesterna mot nedstängningen som sprider sig från Kalifornien till New Jersey. Arbetslösheten har skjutit i höjden, något liknande, hävdar Paul, har inte setts sedan den stora depressionen 1929:
I ett nytt inslag på Sky News Australia (20/4 2020) kommenterar den konservative medieprofilen Andrew Bolt corona-nedstängningen i Australien. Han menar att åtgärderna är absurda och vansinniga och att hotet från coronaviruset är starkt överdrivet: ”has been wildly exaggerated”.
Folkhälsomyndigheten baserar sin, vid internationell jämförelse, ”mjuka” strategi mot coronasmittan på några grundläggande observationer av den svenska folksjälen. En av dessa observationer handlar om den höga tillit som finns bland medborgarna, både visavi varandra och visavi politiker, men främst kanske gentemot myndigheter. Kanske är det så att Axel Oxenstiernas – se bilden – framgångsrika implementering av de raka befälslinjernas samhällsorganisation för evigt gjorde svenskarna till ett av de lydigaste folken i världen.
KULTUR Idag, den 20 april, firar vi Polkagrisens dag – en klassisk svensk karamell som är en självklar del av vårt kulturarv. Men hur startade det hela – och varför heter det just polkagris?
Det hela startade med Jönköpingsfödda Amalia Eriksson. 1859 fick hon tillstånd att bedriva sockerbageri och tillverka karameller och blev den första att tillverka polkagrisar i den form som idag är klassisk.
Genom åren har de goda förespråkarna för förminskningen av svensk kultur många gånger hävdat att polkagrisen minsann inte är mer svensk än något annat, men det är naturligtvis bara det gamla vanliga pk-tramset. För även om pepparmintskarameller finns i många andra länder är just polkagrisen, i sin traditionella form, skapad just i Sverige.
Häromdagen kom jag att plötsligt att tänka på statsminister Löfven som tidigare under det öppna och migrantvänliga året 2015 inte ville ställa grupper av människor mot varandra. I mitt Europa, sa statsministern, finns det inga gränser. Han hade hört Angela Merkel säga ”Wir schaffen das” och han ville inte vara sämre. Och många i landet tyckte att se det var en riktigt varm och generös statsminister som bidrog till att göra Sverige till ett så fint och människovänligt land. Hade det varit val veckan efter hade han kanske fått 40 procent av rösterna.
En av samtidens vanligaste tankefigurer är att det ligger i utvecklingens natur att det behövs gradvis mer centralstyrning. När migrantvågor närmar sig Europa säger många att EU då måste ha en enhetlig politik och att mer makt måste läggas i unionens händer så att utmaningen kan hanteras med samlad styrka. När coronaviruset sprider sig över världen anses det ännu viktigare att ha en handlingskraftig världshälsoorganisation med ordentliga muskler för att kunna ta itu med smittan på bästa sätt. När världsekonomin blir alltmer globaliserad måste gemensamma regler inrättas och därför är det nödvändigt att FN får mer att säga till om.
På sin blogg skriver den republikanske kongressledamoten Tom McClintock om coronavirusets osynliga offer – de som lider och dör av nedstängningen. Massmedierna, skriver han, visar inte lika stort intresse för att redovisa dessa:
IDÉ OCH KULTUR Det heter att kulturen ska utmana och provocera. Den ska granska både makt och moral. Men gör den det? Har inte kulturen blivit maktens lydiga bandhund? Vilka konstnärer utmanar idag på allvar våra mest heliga trossatser om kön, makt och identitet? Vilka kulturutövare problematiserar exempelvis det förbud vi ålagts att hävda vår särart och existens? Klarar våra författare och konstnärer ens av att tänka utanför den dominerande politikens ideologiska tvångströjor?
Jag har hållit på med yoga i drygt ett år. Det är en svår konst att bemästra och jag är fortfarande amatör. Jag har en yogalärare som tycker om att mässa formler på fornindiska, sanskrit. Vid ett tillfälle var det några tjejer som började fnissa. För det lät säkert konstigt i deras öron.
VIDEO Igår (18/4 2020) sände Det Goda Samhällets YouTube-kanal det andra avsnittet av programmet Coronapanelen. I detta tredje avsnitt samtalar Det Goda Samhällets chefredaktör Patrik Engellau via länk med en panel bestående av fyra experter:
DET GODA SAMHÄLLET 