Budskapet i denna text är kanske otillåtet lättsinnigt. Eller också kan det vara djuplodande. Jag vet inte. Bedöm själv.
Jag läste en uppsats av idéhistorieprofessorn i Lund Svante Nordin i en nyligen publicerad essäsamling som heter Vänsterns idéer och kommer från Axel och Margaret Ax:son Johnsons Stiftelse för allmännyttiga ändamål. Nordin uppmärksammar en sådan där enkel, välkänd och uppenbar sak som någon skarp tänkare måste formulera för att man ska inse sakens signifikans.
KULTUR I två tidigare artiklar har jag skrivit om yoga. I den första föreslog jag att yogan kan ha påverkats av västerländsk, särskilt svensk, gymnastik. I den andra tittade jag på namaste-gesten, alltså när yogin lägger ihop sina handflator framför bröstet. Jag ville visa att vi har samma gest med ungefär samma grundläggande innebörd i den västerländska kulturen. I den här tredje artikeln tar jag upp yogans ikoniska sittställning: lotusställningen.
Namaste-gesten har vi européer alltså gemensamt med indierna, men vi verkar sakna lotussittställningen. Överhuvudtaget så sitter vi inte lika mycket på golvet som man gör i Asien, vilket förmodligen beror på att det är kallare här. Europeiska barn både sitter och leker förstås på golvet även hos oss och kan säkert hamna i någon slags lotusställning ibland. Men vi har, så vitt jag vet, inte haft vuxna människor som medvetet sätter sig i den ställningen fram tills modern tid då yogan blev populär.
Den 23 april i år firades Saint George’s Day i England. På svenska kallas han Göran eller Örjan. Helgonet, som dog den 23 april 303, är Englands skyddshelgon.
Enligt en välkänd legend dödade Sankt Göran en drake för att rädda en prinsessa. Under medeltiden sågs han som en förebild för riddarna.
KULTUR När jag häromdagen vandrade i Hågadalen i Uppsala såg jag och min vandringskamrat flera fina rådjur. I området finns en gravhög från bronsåldern som brukar kallas Kung Björns hög. Den är alltså omkring tre tusen år gammal. När högen grävdes ut 1902-03 hittade man mer än en tredjedel av alla de guldfynd vi hittat hittills från vår bronsålder, bland annat ett guldutsmyckat bronssvärd.
Ungefär följande budskap har jag framfört tidigare men jag säger det igen, dels därför att jag för varje gång blir mer övertygad om observationens relevans, dels därför att man kan lära av kyrkan hur viktigt det är att under mycket lång tid oavlåtligt upprepa betydelsefulla saker, exempelvis Fader Vår och Ave Maria.
Glöm vetenskap och vaccin. Det är kvinnorna som ska stoppa coronaviruset och frälsa världen. Det är budskapet från bland andra CNN och USA Today, som i flera TV-inslag och artiklar på senare tid hyllat de kvinnliga ledarna runt om i världen.
Nya Zeelands premiärminister Jacinda Ardern lyfts fram som en av de stora förebilderna. Endast 17 personer av landets knappa 5 miljoner invånare har hittills dött av corona. Att Australien, med nära 25 miljoner invånare och 78 döda, har ett i stort sett lika positivt facit utelämnas helt. Scott Morrison är ju inte kvinna. Och det är just det kvinnliga som är nyckelordet här. Ungefär som om det är könet som avgör om en ledare är kompetent eller ej – och ungefär som om man redan nu skulle kunna avgöra att de länder som hittills lyckats hålla epidemin under kontroll kommer att kunna fortsätta göra det.
I en intervju för australiska Sky News (20/4 2020) säger USA-experten James Brown att upprorsstämning nu råder i USA som en följd av det växande missnöjet med corona-nedstängningen.
IDÉ OCH KULTUR Ibland kan man höra att det här med Sverige och svenskhet är en ”berättelse” eller en ”konstruktion”. Det heter att vi drömmer oss bort till en sörgårdsidyll som aldrig har funnits. Inget kunde vara mer fel. Allt har funnits. 90 000 blåa sjöar, 1 400 000 hektar blommande ängsmark (i början av 1800-talet), 25 000 rödmålade soldattorp och 3 700 vita kyrkor är ingen nationalistisk konstruktion. 1890 bodde 80 procent av Sveriges befolkning på en landsbygd där natur och kultur gemensamt skapade en enastående livsmiljö som i en tillvaro av slit och elände kunde skänka glädje och tröst.
Många svenskar är positivt inställda till ökad centralstyrning, till exempel i FN:s regi, något som Patrik Engellau uppmärksammade i den här krönikan. Jag har svårt att tro att svenska folket plötsligt börjat gilla diktatur, för i grunden är vi nog lika frihetsälskande som vi alltid har varit. Men när våra folkvalda ledare (från höger till vänster) beter sig som okunniga amatörer, utan förmåga att ta itu med helt vanliga samhällsproblem – det må gälla gränskontroll, skogsbränder, kriminalitet, sjukvård, skolgång, folkbokföring, kontroll av bidragsfusk eller vad som helst – sprids en känsla av vanmakt och i förlängningen en längtan efter ”professionalism”. Demokrati i all ära, men om demokratin enbart låter oss välja mellan ett begränsat antal självupptagna medelmåttor som Stefan Löfven, Annie Lööf, Fredrik Reinfeldt eller Gustav Fridolin, kanske upplyst despoti är att föredra.
Coronaviruset beter sig så nyckfullt att snart sagt varenda teori om varför utfallet varierar kraftigt mellan länderna tycks kunna hitta stödbevisning. Exempelvis har jag själv vid flera tillfällen framfört den möjligen rasistiska uppfattningen att de asiatiska ländernas framgångar i kampen mot viruset beror på att deras befolkningar är dugligare och mer civiliserade än de mer bortskämda och byråkratiskt lagda västerlänningarna.
Charlie Kirk, ledare för den konservativa studentorganisationen Turning Point USA, har tidigare skrivit på Twitter att Kina är skyldigt till den globala pandemin och måste tvingas betala ersättning för skadorna.
Kirk gav nyligen ut boken The MAGA Doctrine: The Only Ideas That Will Win the Future som presenterar Trumps politiska idéer. MAGA är en förkortning för Trumps slogan ”Make America Great Again”.
I en artikel på nyhetssajten Samhällsnytt publicerades igår (23/4 2020) ett videoklipp som visar den moderate riksdagsledamoten Hanif Bali med sällskap på restaurang Strandbryggan på Östermalm i Stockholm.
Bali har sedan coronakrisens inledning varnat för virusets dödlighet och uppmanat till strängare åtgärder och striktare karantän. Han har även kallat medborgare som äter ute för ”idioter”.
I början av mars twittrade Bali ett videoklipp på när statsepidemiolog Anders Tegnell nös sig i handen, tillsammans med Folkhälsomyndighetens rekommendation att nysa sig i armvecket.
Det är vår i Uppsala, staden av evig ungdom. Av skräcken för den kinesiska febern märks inte mycket när man flanerar i Stadsträdgården. Här sitter glada människor överallt i klungor och pratar och skrattar, äter och dricker starka drycker. I media härskar döden, men här härskar livet. Vitsipporna lyser i gräset.
Kanske är dessa människor korkade och aningslösa? Kanske utsätter de andra för fara? Det är svårt att veta eftersom vi inte har så mycket kunskap om hur farlig den kinesiska febern egentligen är. Kanske kommer alla som är ute och njuter av solen att skämmas en dag? Kanske kommer de att ångra sig? Kanske inte. Kanske är det i stället alla dem som varnat om en ny digerdöd som kommer att få fel?
Kanske har det alltid varit så men i vår tid är det uppenbart att det cirkulerar en massa ord av oklar betydelse. Populism är ett sådant ord och polarisering är ett annat. Eftersom jag kan förklara allting har jag redan förklarat populism och ska idag förklara vad polarisering är och hur det ser ut när det uppträder inför våra häpna ögon.
Förr i tiden – vilket betyder för mer än femtio år sedan – var Sverige ett homogent land. Utlänningar tyckte att alla svenskar såg likadana ut och att alla svenska flickor var blondiner (och därtill lösaktiga). Men homogenitetens djupaste innebörd var inte svenskarnas utseende utan deras mentalitet och tankevanor.
Hur skall man värdera de svenska insatserna för att möta covid-19?
Detta diskuteras mycket med många olika argument. Ofta återkommer argumentet att det är en komplicerad fråga. Man bör därför vara försiktig och vänta till dess epidemin klingat av, innan man kan göra någon värdering av det som kommit att bli en svensk strategi.
Missnöjet med corona-nedstängningen växer i USA. Tisdagen den 21 april arresterades en mor inför sina barn på en lekpark i staden Meridian, Idaho. Kvinnan, 40-åriga Sarah Brady, fördes bort av polis i handfängsel.
Lekparken hade stängts av myndigheterna som en del av de nya stränga coronareglerna.
Händelsen filmades av vittnen och spreds snabbt på sociala medier. I filmen kan man höra en annan kvinnan uttrycka sin oro över Sarahs barn som lämnats kvar på lekparken: ”Her kids are here! Her kids are here! What is going to happen? Who’s got her kids?”
I en artikel (20/4 2020) i den brittiska konservativa tidskriften The Spectator föreslår Fredrik Erixon att den svenska hållningen under coronakrisen kan ha varit framgångsrik:
IDÉ OCH KULTUR Paula Ternström beskriver de oväntade och motstridiga känslor vi kan få i en tid då vi har mer tid för oss själva och kanske för några andra som betyder mycket. Mindre tid att arbeta kan bli mer tid att älska. Men tidens allvar ställer också krav på styrka. Det är nu den behövs.
KULTUR Igår den 21 april var den vackraste vårddagen hittills i år. Åtminstone i Uppsala. Jag och en vän gav oss ut på en drygt två mil lång vandring. Vi gick genom Hågadalen. Dalen användes tidigare som övningsområde och skjutfält för Upplands regemente.
Efter snart fyra månaders coronapandemi har vi nu till slut dragit slutsatsen att ingen egentligen vet någonting. Inte ens experter kan alltid läsa innantill. Typexemplet är när Lena Einhorn rök ihop med Anders Tegnell om vad det egentligen hade stått angående asymtomatiska coronadrabbades smittsamhet i en studie från Singapore. Tegnell hade läst i studien att bara omkring sex procent av asymtomatikerna bar smittan vidare. Inte alls, svarar Einhorn, studien visade att åtminstone sex procent var smittsamma, hur det var med de återstående 94 procenten var oklart. Jag har inte läst Singapore-studien så jag vet inte. Men jag har lärt mig att det är säkrast att inte ta någon på orden. Nullius in verba, som Thomas Hedner nyligen skrev.
Det fanns en tid när svenska myndigheter hade att tillse att för medborgarna viktiga funktioner såsom sjukvård, rättsväsen, kommunikationer och brandbekämpning kunde fungera väl, även i tider av stor belastning. Det var en tid då myndighetsutövning var kopplad till tjänstemannaansvar, och då nyckelordet för myndighetsföreträdares verksamhet var oväld. Idag har lyhördheten inför politiska signaler uppifrån blivit så stark att man på goda grunder kan fråga om det ens längre finns någon som förstår innebörden av detta begrepp.
Häromdagen skrev jag om Göingeflickorna och slagdängan Kära mor, som ansågs så farlig för folkhemmets folkuppfostran att den bannlystes av regimradion. Det har fått mig att fundera mer på det Sverige som växte fram under socialdemokraternas tid, och på det Sverige vi lämnade bakom oss.
Vi slår oss gärna för bröstet och menar att Sverige är ett kunskapssamhälle, samtidigt som vi sänker trösklarna in till allt fler högre utbildningar. Om vi ska vara en kunskapsnation värd namnet måste kunskap för kunskapens egen skull vara en röd tråd, men vi måste också se till att samhället bygger på vetenskapliga metoder och beprövade modeller. Det vetenskapliga tänkandet måste finnas med redan från livets början till dess slut, både för oss som individer, men också hur vi fattar politiska beslut som rör en hel befolkning.
I den brittiska tidningen Daily Mail (20/4 2020) citeras Carl Heneghan, professor i medicin vid universitetet i Oxford, som säger att coronasmittan i Storbritannien nådde sin topp före nedstängningen, vilket innebär att den drastiska åtgärden inte har haft någon effekt på spridningen.
Heneghan menar därför att den brittiska regeringens beslut att stänga när samhället var felaktigt och att ”boten är värre än soten”:
”Professor Heneghan criticised the British Government for banking on lockdown as its sole strategy and warned the damage on the economy will now be worse than the disease itself.”
I ett tidigare inlägg (19/4) förmedlade jag en ny kunskap jag snappat upp på nätet: hur svensk gymnastik påverkat det som skulle bli indisk yoga. Jag föreslog att det kunde vara kul att paketera om den indiska yogan i svensk förpackning. Alltså ungefär samma styrke- och töjningsövningar, men i stället för indiskt fluff, kör man med svenskt fluff.
Av en händelse råkade jag läsa en intervju med den moderata före detta finansministern Anders Borg i Svensk Linje, som är Fria Moderata Studentförbundet tidskrift (nummer 1 2020). Han sa tre, i alla fall två, saker som starkt överensstämmer med mina erfarenheter och fördomar.
När Borg redan 1991 hamnade som politiskt sakkunnig i statsrådsberedningen fann han att det ”slående var hur påtagligt illa förberedda reformerna var”. Borg fick i uppdrag att göra något med fri radio och TV: ”Hela förberedelsen bestod i två eller tre meningar i det gemensamma valmanifestet där det stod att fri radio och TV borde införas”. Inget av de nya regeringspartierna hade gjort någon plan.
På påskdagen sände radions P1 en intervju med den tidigare ärkebiskopen K G Hammar. Det var en välgjord och intressant intervju med denne kyrkoman som skapade stora rubriker under sin ämbetstid. Det gav en anledning att titta närmare på raden av svenska ärkebiskopar.
När regeringen förklarade att de hade slopat karensdagen i samband med coronakrisen gjorde de stor sak av sin handlingskraft och sitt ansvarstagande. Nu skulle alla människor få råd att stanna hemma om de var sjuka och på sätt skulle man kunna begränsa smittspridningen. Men den slopade karensdagen var ingenting annat än en lögn.
DET GODA SAMHÄLLET 