Det går undan nu. Under januari månad har den verklighet många av oss varnat för börjat bli fullt skönjbar, då den ena samhällsinstitutionen efter den andra larmar om att man inte längre klarar sitt uppdrag. I samband med det har också åsiktskorridoren börjat rämna och andra röster än de vanliga ”allas-lika-rätt”- röster börjar höras. Men tonläget i ”debatten” har höjts märkbart. Det som i ett slag öppnade många slumrandes ögon var nyårsnattens händelser runt om i Europa, och det sätt på vilket det hanterades i ett första skede. De omfattande trakasserierna i Köln och på flera andra ställen kom till slut till allmänhetens kännedom – efter att den tyska polisen initialt försökt dölja det, och till och med uttalade att nyårsnatten i Köln varit lugn – och dammluckorna öppnades på vid gavel. Det blev med ens alldeles tydligt att medias, myndigheters och politikers gemensamma agenda om att mörka händelser som kunde ”öka på rasismen i samhället” blivit kontraproduktivt.

Jag tycker att Wikipedia är ett bra verktyg. När jag Googlar på något och får upp en massa länkar väljer jag oftast Wikipedia först, svensk och/eller engelsk version. Innehållet är oftast mer än nog och ger nästan alltid svaret på min undran. Det intressanta med Wikipedia är att det är skapat av användarna och förbättras fortlöpande av dem också. I denna artikel är verktyget tänkt att vara en förebild att tillämpa på ett annat område och för ett annat syfte. Patrik Engellau efterlyser strategier inom politiken som kan rädda Sverige. Här är mitt bidrag.

Strax före jul begärde den danske statsministern Lars Rökke Rasmussen att artikel 14 i FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna skulle ses över.

Var och en har rätt att i andra länder söka och åtnjuta asyl från förföljelse.

Det var inget populärt förslag. Rättighetsförespråkarna rasade ty att ifrågasätta den kanske allra heligaste rättigheten – asylrätten – var något alldeles oerhört.

En ny grupp samhällsbevakare tar över allt mer av de traditionella mediernas roll som samhällsanalytiker. Det är enskilda eller grupper som tar på sig att rapportera, analysera och öppet diskutera samhällsutvecklingen.

Detta har vuxit fram ur debatter i diverse sociala medier, för att nu ta mer organiserad form, med sakkunniga expertbloggare, analytiska online-tidskrifter och specialiserade facebooksidor och grupper.

Några exempel på ovanstående är givetvis här på detgodasamhallet.com, som du läser just nu, andra är ledarsidorna.se, nyheteridag.se, marcusbirro.se, tino.us, och bubb.la, för att nämna några.

Sverige och övriga EU-länder befinner sig i en process med allt stramare regler gällande asylinvandring. Frågan är var vi till slut kommer och landa och vad som kommer behöva offras på vägen. Är det anständigheten, det humana i asylrätten.

EU-kommissionens vice ordförande Frans Timmermans har uttalat att cirka 60 procent av de migranter som anlänt till Europa i själva verket är ekonomiska migranter utan skyddsbehov.

Med stramare regler kommer med tiden den andel som inte beviljas asyl att öka. Inrikesminister Anders Ygeman har meddelat att Sverige inom de närmaste åren kommer behöva tvångsdeportera cirka 60 000 – 80 000 personer som nekats asyl. Detta är en process som riskerar att bli blodig bokstavligt talat. Två mord på IKEA i Västerås har redan begåtts, dåd som har koppling till asylpolitiken. Daily Express har publicerat ett videoklipp med en afgansk migrant som hotar att ta livet av tio personer om han blir utvisad.

Förra året gjorde jag ett gruppbesök i Yad Vashem i Jerusalem – minnescentret för Förintelsen.

Inne på museet undrade en medresande pensionerad präst från Svenska kyrkan om det inte var araberna i Europa som var vår tids judar.

Tanken att araber idag förtrycks på samma vis som judarna förtrycktes under nazismen, en tanke som sprids från vänsterakademiska lärosäten, är prästen inte ensam om. När den amerikanske islamkritikern Robert Spencer besökte Sverige 2012 uttalade sig en kvinna från ”Stoppa nazismen”:

Det är en skräckpropaganda som liknar den som Nazityskland använde mot judarna väldigt mycket. Man har olika hatobjekt i olika tidsepoker och just nu är det muslimer man är ute efter.

När Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson 2009 i Aftonbladet beskrev problemen med islams utbredning i Europa, kommenterade en kristdemokratisk bekant på Facebook:

Byt bara ut ordet muslim mot judar i denna artikel från 2009 så är vi tillbaka i 30-talets Europa då mörkermän till höger och vänster påbörjade utrensningar av bland annat judar, kristna och homosexuella. Huuuuva!

Stämmer då parallellen mellan dagens muslimer i Europa och judarna i Europa på 1930-talet?

Nej, skillnaderna är för många.

Jag heter inte Arvid Nilsson. Arvid Nilsson är ett namn jag begagnar mig av för att våga tala. Det kan tyckas fegt. Ofta hävdas att man bör stå för sina åsikter, vilket man ju inte riktigt gör om man samtidigt maskerar sig. Det finns till och med de som hävdar att åsikter framförda under pseudonym saknar värde. Denna ståndpunkt kan jag hysa viss respekt för, men jag menar att omständigheterna måste beaktas. Det finns situationer som legitimerar denna typ av anonymitet. Just nu råder sådana förhållanden i Sverige.

Thomas Gür

Det här med KU-anmälningarna med anledning av migrationspolitiken är onekligen intressant.

I grunden lät regeringen Reinfeldt Miljöpartiet diktera migrationspolitiken efter mars 2011 och Migrationspolitiska överenskommelsen, MÖK1.

I augusti 2014 anslöt sig Socialdemokraterna till MÖK1.

I grunden lät regeringen Löfven MP fortsätta att diktera migrationspolitiken efter valet september 2014.

Allt detta stadfästes i DÖ i december 2014.

I oktober gick ett mail ut från finansdepartementet till statssekreterarna. Budskapet var att samtliga departement skulle se över alla tänkbara möjligheter att spara pengar. Prognoserna för statliga utgifter under 2016 ser hisnande ut och regeringen har tvingats ta till bokföringstekniska knep för att undvika att spränga utgiftstaket. Under hösten har statliga bolag tömts på miljardbelopp och statsskulden har ökats på med nya lån. Samtidigt hävdar Stefan Löfven att det råder lysande tider och att många länder har anledning att vara avundsjuka på Sveriges tillväxt.

Situationen är minst sagt förvirrande. Det tycks finnas ett gap mellan verkligheten och ledande politikers beskrivning av den. Ord och handling pekar åt olika håll. Stefan Löfven målar upp kulisser av välmåga, samtidigt som regeringens agerande snarare vittnar om desperation. Det är inte lätt att hänga med i svängarna och våra största dagstidningar gör inga försök att skingra okunskapens dimmor för sina läsare. För att förstå vad som händer måste vi granska skeendet bakom Löfvens retorik och fundera över hur det kan råda ekonomisk uppgång och kris på samma gång.

Påve Franciskus kommer i höst att besöka Lund för att uppmärksamma att det var 500 år sedan reformationen inleddes. De senaste påvarna har sträckt ut handen till de historiskt separerade protestanterna. Och i höst når påvens budskap om försoning också Sverige.

Vårt senaste påvebesök var 1989 när Johannes Paulus II besökte Uppsala. Då tog Ulf Ekman, grundare av den protestantiska Livets Ord-rörelsen, hård ton mot påven. Idag har Ulf Ekman tillsammans med hustrun Birgitta konverterat till katolicismen, en livsresa de beskriver i sin bok ”Den stora upptäckten: vår väg till Katolska kyrkan” från 2015.

Denna konvertering var en unik händelse som uppmärksammats i hela världen, eftersom protestantiska samfundsgrundare inte brukar bli katoliker, och i tidningen Dagen jämförde Joel Halldorf, lektor i historisk teologi, Ekmans konvertering med drottning Kristinas konvertering 1654.

Islam har i dagens västerländska samhälle fått en plats i samhällsdebatten som vore helt otänkbar för bara 20 år sedan. Går vi ännu längre tillbaka, säg till 60-talet, så nämndes islam i stort aldrig i media eller i det dagliga samtalet. Skälet till denna förändring är naturligtvis det stora antalet migranter från muslimska länder, som kommit till Sverige och många andra västländer främst sedan 90-talet. Debatten får bränsle genom ett stort antal spektakulära händelser med koppling till islam.

Åsiktsspridningen är stor. Företrädare för islam, liksom ett antal ledande västerländska politiker och högt uppsatta akademiker, hävdar att islam är ”fredens religion” och att den väl låter sig förenas med modern demokrati. Denna sida av debatten vill gärna göra en tydlig distinktion mellan islam och ”islamism”, det vill säga politisk islam. De hävdar oftast att de terrorister, som säger sig utföra sina handlingar i islams namn, inte har något med islam att göra eller att terroristerna ”bara är en liten minoritet, som kidnappat islam”. Det rätta islam saknar, enligt detta synsätt, koppling till de blodiga händelserna. Denna sida av debatten hävdar också ofta att det finns eller håller på att utvecklas en ”europeisk” islam väl lämpad för det moderna västerländska samhället.

Thomas Gür

Det här med resonemang som ”sedan kan jag inte låta bli att tänka på mannen som utförde mordet, det är också en människa bakom” etc… som man brukar höra då någon har mördat, alltså tagit livet av en människa… Hur kommer det sig att man aldrig hör detta om en våldtäkt?

Typ: ”Ja det var väldigt otäckt att hon blev våldtagen av fyra män och slagen och misshandlad och mina tankar går till henne och hennes familj och barn och deras lidande, men sedan kan jag inte låta bli att tänka på de män som genomförde våldtäkten, det är också människor bakom det dådet…”

I en avlägsen utkant av det väldiga romerska riket låg en liten stad, en borg. Den hade legat där länge, men nu gällde romersk lag och pax romana. Fast det kunde gärna räcka med det, tyckte många av stadsborna, Rom lade sig i mycket som man gott kunde sköta på sitt eget sätt.

Det var morgon, och Eminensen kom upp till Borgherren i det höga tornet med dagens ärendelista. Där fanns tre ärenden för beslut:

I) Den i staden som saknar bostad skall tilldelas en bostad.

II) Den som bor i staden skall tilldelas bröd och andra förnödenheter.

III) Den södra och norra stadsporten skall nedmonteras och avlägsnas så att de inte hindrar tillträdet till staden.

Till att börja med vill jag tacka alla skribenter för många kloka tankar som jag har läst på den här sidan. Det var både tankeväckare och underhållande läsning som förgyllde dagarna.

Nu känns det däremot att vi (skribenter, gästskribenter och kommentatorer) har fastnat i tankegångarna. Det mesta av det som skrivs är en bekräftelse av det vi redan vet och är överens om. Trots massor av roliga formuleringar börjar det kännas förutsägbart och halvtjatigt.

Det sägs att man inte skall gråta över spilld mjölk. Nog tycker jag att man får fälla ganska många tårar över det Sverige som har försvunnit. Man kan också vara arg och önska sig att de skyldiga ställs till ansvar. Samtidigt måste man trots allt akta sig för att bli rättshaverist.

Politiker och media förhåller sig inte alltid sakligt och objektivt till relevant forskning och officiell statistik när det gäller migration och integration.

De väljer istället ofta att lyfta fram enstaka händelser som allmängiltiga när händelserna är positiva om utrikesfödda och andra med invandrarbakgrund, men är däremot noga med att tillägga i huvud- eller bisatser att negativa händelser inte gäller alla utrikesfödda och andra med invandrarbakgrund.

Anekdotiska argument används flitigt av politiker och upprepas okritiskt av media för att försöka påvisa positiva effekterna av migration och integration, trots att forskning och officiell statistik kan påvisa mindre positiva effekter. Forskningsresultat och officiell statistik som påvisar en annan bild av verkligheten än politikernas döljs.

Till slut brast bubblan och Sverige stängde sina gränser. Den humanistiska stormakten tog täten och satte asylrätten ur spel, vilket triggade danskarna att göra detsamma, vilket i sin tur fick följdverkningar i Tyskland och sista ordet är ännu inte sagt.

Sverige står inför svåra prövningar och närmast ofattbara kostnader. Människor bor i tältläger och hangarer där sängarna står sida vid sida, men de är ändå privilegierade jämfört med de stackare som förvisats till öde landsändar på obestämd tid som kan räknas i år. Nog hade det varit klokare att ha en ansvarsfull och långsiktigt hållbar migrationspolitik från början. Hur kunde detta politiska haveri inträffa?

I en interpellationsdebatt i riksdagen förra veckan mellan inrikesminister Ygeman och Sten Bergheden (M) visades med all önskvärd tydlighet att regeringen synbarligen inte är medveten om var den egentligen står i frågan. EU-kommissionens förslag till nytt vapendirektiv är ett förslag som inte ens träffar laduväggen, vilket också remissrundan tydligt påpekat samt så luddigt skrivet att ingen egentligen vet om vad man skall lagstifta. Även inrikesminister Ygeman fann förslaget ett hastverk men började sedan säga emot sig själv. Låt oss analysera inrikesministerns ståndpunkter.

Vid frågan från om hur inrikesministern definierar ett farligt vapen gav denne svaret det har hög kapacitet, hög utgångshastighet, stort magasin och kan laddas om snabbt. (Är inte alla vapen i fel händer farliga?)

På bland annat denna blogg har invasionen av utomeuropeiska migranter jämförts med de händelser, som i slutändan ledde till det västromerska rikets fall. Germanska stammars övergång över Rhen vintern 407 har därvid tillmätts avgörande betydelse. Invasionen hade föregåtts av en lång tid av förfall, avbruten av perioder av temporär återhämtning under handlingskraftiga kejsares styre.

David Engels, professor vid Université Libre de Bruxelles och expert på romersk historia, berör inte dessa sentida händelser. För honom gick det gamla Rom, det etniska romarnas rike, i verkligheten under flera århundraden tidigare. Boken kom ut 2014 som en uppdaterad tysk upplaga[1] av den ursprungliga franska versionen[2] från 2013.

Under drygt ett och ett halvt år har jag på regeringens uppdrag (utsedd av Alliansen och fått fortsätta under den nuvarande) utrett demokratin i Sverige. Utredningen – på sammanlagt 1 400 sidor – överlämnas idag till demokratiministern. Den kommer att leda till betydande besvikelse.

Det är nämligen bara en liten skärva av demokratin jag haft i uppdrag att utreda.

Sedan nyårshelgens attacker mot framförallt kvinnor i Köln och andra europeiska städer har diskussionen om vissa invandrargruppers överrepresentation i brottsstatistiken, i synnerhet när det gäller sexualbrott, diskuterats i tusentals kommentarfält. Av det lilla jag orkat läsa står diskussionen fortfarande och stampar på samma gamla punkt, där – i grova drag – högern ser kultur som den viktigaste förklaringen medan vänstern hänvisar till socioekonomiska orsaker.

Jag tänker inte fördjupa mig i denna låsta debatt, utan nöjer mig med att konstatera att både kulturella och socioekonomiska orsaker förmodligen utgör delförklaringar till fenomenet.

En viktig detalj som debatten tenderar missa är dock att invandrarna inte utgör ett representativt urval av befolkningen i sina ursprungsländer. En del har visserligen uppmärksammat problematiken i att en stor del av den senaste tidens invandrare är unga män, vilket ökar överrepresentationen då gruppen ”unga män” är mer brottsaktiva än andra. Övervikten för just unga män bland migranterna beror förstås på att gruppen är mer kapabel och benägen att bege sig på den riskabla resan till Europa.

Thomas Gür

Kära kvalhemliga[1] dagbok,

Idag kom nya instruktioner från tavaritj Bortnikov. Över den säkra servern som GIA håller i Ulaanbaatar och som routas över Groznyj. Meddelandet löd: ”Dra den grönskande näsapan över tajgans tunga trapp.”

När jag avkodat meddelandet blev jag litet förvånad. Nu vill man att vi inriktar destabiliseringsåtgärderna mot Danderyds Nyheter – jag tror att det måste ha fallit bort något i översättningen…  men när jag förde ihop tidningens begynnelsebokstäver blev det tydligare med vilket mål som avsågs.

Politikerna vågar inte ta kontroversiella beslut av rädsla för medias reaktion. Följden har blivit passivitet och senfärdighet, minskat förtroende och sämre beslut.

Ansvaret för utvecklingen ligger hos politikerna själva. De trodde att de funnit en smitväg för att slippa hamna i medias klor. I själva verket lämnade de över makten. Det är hög tid att den återtas.

Den 11 september 2001 blev USA och hela Västvärlden attackerade av militanta islamister. De attackerade oss primärt på teologiska grunder.

Det har vänstern ända från början haft svårt att acceptera. Redan den 13 september 2001, sa den socialdemokratiska statsvetaren Mona Abou-Jeib på SVT:s program Mosaik om attacken:

… ingen ställer sig frågan om varför har det här skett. Det finns ju så mycket hat ute i världen. Det finns ju så många som är marginaliserade, förtryckta – har liksom ingen makt. Det är ju därför detta har skett. Jag önskar att man i större utsträckning kunde diskutera varför har det här skett istället för att hitta den här klara fienden.

Inom den akademiska vänstern har författare som Noam Chomsky förankrat teorin om att världens orättvisor ytterst beror på europeisk kolonialism och amerikansk ”imperialism”. Och Mona Abou-Jeib var snabb med att placera 9/11-attacken i just denna kontext.

Riksdagen beslutade 1975 enhälligt att göra Sverige till ett multikulturellt samhälle, följt av ett beslut 1997 att hela samhället ska baseras på mångfald i betydelsen multietnicitet.[i] Dessa beslut – de mest avgörande i Sveriges historia sedan Olof Skötkonung för över 1000 år sedan bestämde att Sverige skulle bli kristet – togs utan föregående debatt.

Några empiriska studier av erfarenheter av multikulturella/multietniska samhällen föregick inte besluten. Tysklands förbundskansler Merkel medgav 2010 att mångkulturen ”misslyckats fullständigt”.[ii] Storbritanniens premiärminister Cameron och Frankrikes dåvarande president Sarkozy gjorde strax därefter liknande uttalanden.

Ibland kan man behöva revidera sina åsikter. När begreppet åsiktskorridor började användas frekvent så var jag extremt skeptisk till det och dess existens. Jag hade svårt att se att en sådan existerade, vi har ju yttrandefrihet, så hur kan vi ha en åsiktskorridor? Jag har fått revidera det. Vi har en åsiktskorridor, eller kanske vi kan se det som flera beroende på sammanhang – socialt accepterade åsikter är olika beroende på i vilket sammanhang de yttras. Problemet med korridoren är när den blir för trång, och när vi har ett debattklimat där debatter mer liknar en pöbel som drar från debatt till debatt för att nedgöra motståndare, oftast utan riktiga sakargument eller analys. Den som ska offras har helt enkelt tyckt fel, tänkt fel.

Att en mer eller mindre namnlös massa får bestämma vad som är rätt att uttrycka eller inte är ett demokratiproblem som blir allt större ju större del av åsikterna på nätet sprids genom sociala nätverk inom egna grupper. De är ju inte så att åsikterna stannar i de sociala medierna – utan de sociala medierna fungerar snarare som spin-doctors som förmedlar vad som får tyckas eller inte till andra lager.

I maj håller vi i Miljöpartiet kongress. Då faller domen över den förda anpassningspolitiken till Socialdemokraterna, på snart sagt alla områden. Likt en lavin kommer man att svepa bort dem som svikit och sålt ut våra grundvärderingar, de som ännu klamrar sig fast vid fina titlar, utrikesresor och höga löner.

Vi kan göra upp om mycket för att få inflytande i kärnfrågor men när dessa kompromissas bort faller den gröna idén.

Miljöpartiets kompromisser med (S) har varit många och dyra. I Stockholm såldes, trots löften från (S) om motsatsen, hela Stockholm Energi AB ut redan på 90-talet. Några år senare när Stockholm röstade om trängselskatt kompromissades alternativet ”skatt endast till kollektivtrafik” (att skatteintäkterna från trängselskatten endast skulle finansiera kollektivtrafiken) bort. Det går heller inte för de Gröna att stoppa bygget av motorvägarna Väster- och Österleden.

Vad mer är bortförhandlat? Vad vet partiledningen och (S) men inte gräsrötterna (ännu)?

Den 28 december 2015 avled heavymetalbandet Motörheads grundare Lemmy Kilmister.

Han var bokad i Paris samma helg som ISIS utförde terroristattacken där 130 människor mördades. I en intervju den 20 november med ZDF sa Lemmy att han skulle ha kunnat uppträda i Paris dagen efter terrordåden. För om vi slutar så vinner terroristerna, sa han.

I kampen mot radikal islam är den metalmusik för vilken Lemmy var en ikon ett konstnärligt vapen.

Det svenska pensionssystemet är komplicerat. Det finns flera olika typer. Allmän pension består av inkomstpension, premiepension och i vissa fall (om man är född mellan 1938-53) tilläggspension (ATP). Sedan finns det tjänstepension/avtalspension för vissa arbetstagare. För att garantera att alla pensionärer får en viss lägsta nivå finns en så kallad garantipension på drygt 7 000 kronor/månad.

Pensionen är antingen förmånsbaserad eller premiebestämd. Vid det förstnämnda utgår pensionsbeloppet med en fastställd summa per månad. Den premiebaserade pensionen, som numera är den dominerande, kan variera beroende på hur det går för Sverige – hur stor avkastningen på de inbetalda avgifterna blir. Går det dåligt slår den så kallade pensionsbromsen, eller balanseringsmekanismen som den heter, till. Denna mekanism agerar per automatik; i en svagare konjunktur sänks pensionerna, systemet blir ”balanserat”. De senaste åren har ”bromsen” slagit till flera gånger med upp till 4 procent enligt pensionsmyndigheten (bromsen slår även till åt andra hållet, det vill säga pensionerna återställs om utdelningarna blir större, 2016 ökar den med 4,2 procent.)

SVT har nyligen kommit ut med manualen ”Nya språkråd för att bättre spegla hela Sverige”, som ska ge medarbetare vägledning beträffande användningen av termer som till exempel ”svensk”, ”invandrare” och ”utrikesfödd”. Manualen avråder också från vaga, ofta ”fel”, använda uttryck som ”människor med etnisk bakgrund”. Utgångspunkten är enligt SVT att människor ”ska få definiera sig själva”.

Bakgrunden till initiativet är, förklarar Anne Lagercrantz, chef för nyhetsdivisionen på SVT, att ”Sverige är ett land i förändring och att SVT:s medarbetare måste vara säkra att de formulerar sig inkluderande i arbetet med mångfaldsfrågorna”. Lagercrantz uttrycker också en förhoppning om synpunkter på manualen även från personer utanför SVT och anger att den finns på den här web-adressen: Sverigespegling på SVT Nyheter.pdf. [i]

Även om asylsökarfrågan (volymerna) är av akut natur och dominerar debatten så bör man inte glömma de bakomliggande problem som finns i socialstaten, bortom och före invandringsproblematiken, och som måste adresseras om vi ska få ett värdigt samhällssystem – nå det goda samhället.

Jag tänker bland annat på den instrumentella syn på medborgaren som verkar vara inbyggd i staten och inte tycks kunna ändras, oavsett vilken partifärg de som för tillfället sitter vid makten har. En syn som innebär att medborgaren ses som ett skattesubjekt i första hand och en fri människa i sin egen rätt först i tredje eller fjärde hand (i andra hand kommer plikten att konsumera).