I denna text beskriver jag hur kvinnligt inflytande till dels kunnat omforma vår tillvaro, samtidigt som dock kvardröjande manligt maktinnehav och manliga värderingar, trots allt mer kvinnligt deltagande i utbildning och arbetsliv, fortfarande försvårar utformandet av en mänskligare tillvaro.

Den som intresserat sig för saken har under kort tid kunnat läsa bland annat följande:  

”Under perioden januari–november i år har det skett 391 skottlossningar i Sverige. I dessa har 102 personer skadats och 44 dödats enligt den statistik som redovisades i Agenda på söndagskvällen. På tio år har antalet personer som årligen dödas av skjutvapen mer än fördubblats, från 17 till 48. 

Äldre uttrycker ofta en känsla av att ha blivit förminskade, att inte bli sedda, att inte bli tagna på allvar. Så har jag också känt. 

Men jag måste bekänna att det är ömsesidigt: Jag har mycket svårt att ta unga på allvar. Det gäller unga politiker och unga skribenter – som ju i sina yrken med nödvändighet avslöjar sina ofta bristande kunskaper och förmågor. Direkt plågsamt kan det vara att tvingas uppleva deras språkbehandling, och pinsamt blir det ofta när de avslöjar sin okunskap.

De två fransmännen är båda skickliga talare. Jag föredrar dock Zemmour. Han är konkretare och mer direkt – och elakare. Så här beskrev han Macron i sitt stora tal sedan han förklarat sig vara presidentkandidat, efter att en längre tid vägrat ge besked, trots goda opinionssiffror, (som dock senaste tiden försvagats): 

Senast jag var ute och gick genom en skog hände något underligt, något jag aldrig förr varit med om. 

Jag fann mig plötsligt gå utanför mig själv. Jag såg mig själv gående, till synes utan mål. (Fast det hade jag, jag skulle hämta tidningen vid morgonbåten).  

Otaliga, ja oräkneliga är de barn som utsatts för övergrepp inom den katolska kyrkan, så många att man bör skriva av den katolska kyrkan. 

Otaliga, ja oräkneliga är de ogifta mödrar som berövats sina barn och tvingats till slavarbete vid irländska kloster, så många att man bör skriva av klostren. 

Ett av de uttryck som från militärt bruk smugit över till det civila ordförrådet är Gilla läget. Det betyder inte att man tycker om vad man får ögonen på när man ser sig om. Det betyder att man accepterar verkligheten som den är, att man inte förskönar den för att, fåfängt, göra beslutsfattandet eller livet i övrigt lättare. 

”Har du fallit framstupa med skidglasögonen på”? frågade lektorn i tyska när jag dök upp på hennes lektion. 

Jag såg ut som en tvättbjörn som bättrat på med kajal. 

”Nej, jag har gjort en skönhetsoperation”, svarade jag. 

Den som vill veta hur bisarrt, ja rent löjligt Sovjetunionen fungerade kan med fördel läsa  Andrej Amalriks Ofrivillig resa till Sibirien. Han dömdes alltså till inre exil för ett påstått brott: dagdriveri. I detta bisarra land dömde man ändå den som brottslig ansedde. Man dömde alltså förövaren. 

En enkel framställning av den vetenskapliga metoden lyder, till exempel: utifrån tillgänglig näraliggande kunskap formas en hypotes om aktuell frågeställning, denna testas sedan mot verkligheten, dvs genom ett experiment. Hypotesen förkastas – eller inte. 

Utan rätt uppfattning om terrängen går man förr eller senare vilse. Man kan inte leva enbart i kända hemmakvarter – eller man kan väl, men det blir enahanda och tråkigt. Men ger man sig utanför dessa kvarter måste man utgå från en rättvisande bild av omgivningen – till exempel en karta. Den som har en karta kan trava på, den som inte har en väntar på hjälp – information av något slag som kan klargöra läget. Den som tror sig ha en karta men i själva verket har en missvisande sådan är ohjälpligt förlorad. 

Muhammed Långstrumps pappa har försvunnit. Är han negerkung eller kanske semestrar han bara i hemlandet? Muhammeds mamma vinkar inte från himlen, men hon går omkring hemma som en genomskinlig gast. Hon vet inte var hon är eller vad Muhammed gör – ibland talar han ändå om för henne vad som händer i omgivningen.   

Häromdagen kom min latinlärare och jag att jämföra den politiska och kulturella debatten i olika länder. Förutom att han behärskar – också talar – latin perfekt, har han naturligtvis, som många svenskar nuförtiden, mycket goda kunskaper i engelska – bättre än mina. Men han har också lärt sig franska och tyska bra – de språk som var obligatoriska i gymnasiet när jag gick i skolan, men som nu allt färre behärskar. Båda kan vi därför följa den politiska debatten i flera länder.  

När islamistiska våldsdåd debatteras är ett vanligt påstående: ”Skilj mellan vanliga muslimer och islamisterna! De har inget med varandra att göra.”

Hur kan man framföra ett så uppenbart falskt påstående? I själva verket måste ju islamisterna vara de enda verkligt sanna muslimerna. De tillber en religionsgrundare som var en gangsterhövding, som använde sin vapenmakt – förvisso skickligt hanterad – till att utrota en stor andel av de besegrade, och sedan förslava, plundra och sedermera beskatta dem han underkuvat men låtit leva.

Enligt Éric Zemmour var en av de Gaulles tankar bakom konstruktionen av den femte republiken att den skulle ha en kungalik president (monarchie républicaine). Varför då?

Zemmour får ofta, vid sina otaliga mediaframträdanden, kritik för att han inte är tillräckligt konkret och detaljerad. Han invänder då alltid att han inte har någon tanke på att bli finans- eller statsminister. Han sysslar med visioner och inte med bokhålleri. Det är därför han, och endast han, som rätt uppfyller de Gaulles krav på republikens president. Denne skall syssla med den långsiktiga utvecklingen, med visioner för landet. Kritikerna har fattat presidentens uppgift fel. 

Henrik Meinander har skrivit en underfundig och klok liten bok: Tikkanens linje (Schildts & Söderströms 2021), i vilken han beskriver framför allt sjuttiotalets politiska händelser utifrån Henrik Tikkanens (bilden) teckningar.  

Lika uppskattande, ja beundrande som han är inför tecknaren Tikkanen, lika kyligt avslöjande är han inför dennes ställningstaganden och bevekelsegrunder. 

I torsdags debatterade Jean-Luc Mélenchon och Éric Zemmour, båda invandrare, om Frankrikes tillstånd och framtid. Debatten sågs av nära fyra miljoner.  Samtidigt, i en annan kanal,  debatterade  inrikesministern Gérald Darmanin och den kvinnliga presidentkanditaten från högern Valérie Pécresse. Debatten sågs av en miljon.

Läs de första raderna, från Léon Noel, i denna artikel från 1960 för att lägga grunden för det fortsatta resonemanget här. (Och fortsätt gärna med resten av artikeln). 

Éric Zemmour har rönt stor uppmärksamhet i franska media. På en månad har hans stöd fördubblats till för närvarande 13 procent av väljarna – i det fall han skulle välja att kandidera till president. Det har väckt förundran, också därför att hans anföranden inte är särskilt enkla utan bemängda inte bara med mycket aktuell information utan också full av hänvisningar till historiska förhållanden. 

I mitten på nittiotalet, under krisen, hade jag varit hos en kund i Skåne för att rapportera en undersökning om deras företag. Jag var snabbt inne i planet hem och satte mig på en stol utan någon på grannstolen. Planet var också bara halvfyllt.

”Luthers 95 teser spreds med hjälp av tryckpressen över hela Tyskland på två veckor år 1518 och över hela Europa på två månader…Utan tryckkonsten  hade teknisk och vetenskaplig kunskapsspridning gått trögare och den vetenskapliga revolutionen under renässansen och upplysningen hade förmodligen aldrig ägt rum.” (Tekniska muséet: Boktryckarkonsten). 

I april nästa år avgörs det franska presidentvalet. I de opinionsmätningar som gäller den andra, avgörande omgången ligger le Pen och Macron sida vid sida med drygt 20 procent vardera. I debatten ställs nu frågan: Kanske finns det ändå en möjlighet för le Pen att bli vald? Svaret brukar vara: det är inte omöjligt, som vid tidigare tillfällen, men det är fortfarande osannolikt. 

Det värsta är framför oss. Vi har ändå ett val. Vi betyder alla vi som är så fast boende i landet Sverige att vi inte kan fly från dess problem, varken till annat land eller till någon ideologi, som ”räddar” oss genom att dölja verkligheten bakom sin intellektuella dimma.

 

Jordan Peterson har påpekat att ju mer jämlikt ett samhälle blir, dess större skillnader blir det mellan mäns och kvinnors yrkes- (och andra) val. Jordan brukar använda Skandinavien som exempel. 

(Är det inte underbart hur den kvinnliga debattören i klippet ovan utnämner fakta till teorier när fakta besvärar henne? Det motsatta tricket är också vanligt: att utnämna föreställningar, teorier till fakta när så passar. Dessa enkla knep utövas förstås i många sammanhang, av både kvinnor och män).  

Horndal är en liten ort i södra Dalarna, en bit norr om Avesta. Jag har åkt igenom samhället en gång, men jag hade redan då länge känt till namnet, som en del av begreppet Horndalseffekten. 

Detta begrepp blev känt i början på sextiotalet då Erik Lundberg publicerade sin bok Produktivitet och räntabilitet. Han hade gjort ett intressant fynd. Järnbruket i Horndal hade inte investerat något under ett femtontal år, men ändå ökat produktionen, och därmed produktiviteten, med 2 – 3 procent per år. Det var ett mycket väsentligt fynd, viktigare än man då förstod. 

I Sydafrika sker nu en snabb förändring. Den försämring av ekonomin och den därmed till ohanterliga proportioner ökade arbetslösheten, med åtföljande ständigt stigande brottslighet, hotar landets existens. Kanske kan redan inom någon månad öppna strider bryta ut när Zulu-samhället vill skydda sin brottsåklagade Jacob Zuma, den förre presidenten. 

Catarina, min fru, har länge arbetat i olika städer på Västkusten. Hon har också sitt barnbarn i Göteborg. Då och då besöker vi alltså Västkusten och Göteborg. 

För en vecka sedan reste vi därför till Göteborg, främst för att hon skulle få återse sitt barnbarn som hon av känd anledning varit avskild från i över ett år.  

Detta är ett förkortat resonemang, utan alla de om och under förutsättning att, som en försiktigare person till ingen nytta skulle ha tillagt. 

I nästa val får det konservativa högerblocket en betryggande majoritet. I denna grupp är SD största parti. Detta parti, men också de andra i gruppen, har förklarat att de vill förändra invandringspolitiken, men de har inte sagt hur detta skall ske. SD har dock sagt att plus skall passera över noll och bli till minus – en nettoutvandring skall åstadkommas. 

Under ockupationen i Danmark strejkade polisen inför nya, hårda tyska krav. Därefter internerades också den danska polisen. Brottsligheten ökade markant. 

Helt nyligen ansåg politiker i USA att befolkningen själv skulle ta hand om polisiära problem, eftersom polisen, ansåg man, hade visat sig vara skadlig för gemene man, till exempel för den svarte Floyd. Brottsligheten steg förstås. 

När mina morföräldrar flyttade från Värmland till Västerbotten kallades de för vägapila, dvs sådan som drog efter vägarna. 

När familjen flyttade till Nyköping från Värmland mobbades min syster och jag därför att vi hade en annorlunda dialekt. Mobbningen tog slut när jag jagade den värsta mobbaren med en påk. 

För knapps trettio år sedan köpte jag en stuga på en ö i Stockholms södra skärgård. Det medförde mycket nytta, glädje och nöje. Ett var att fiska med nät. Fångsterna blev väl inte överväldigande, men man kunde få alla sorters fisk.