OPINION Kvartsseklet mellan andra världskrigets slut och den första oljekrisen 1973 brukar kallas i Sverige kallas rekordåren eftersom BNP per capita växte med nästan fem procent om året. Sverige var förstås inte unikt. Hela västvärlden genomgick motsvarande process.

Vad var det då som karaktäriserade detta unika historiska skede? I grunden tror jag det handlade om att i varje land, fast nu talar jag om Sverige för i det fallet vet jag vad jag talar om, installera en helt ny och enastående tilltalande livsstil som i stort sett hade uppfunnits i Amerika.

OPINION John Adams var en av USAs Founding Fathers. Han var en av författarna till självständighetsförklaringen. Han blev vicepresident två gånger under George Washington och valdes sedan till landets andre president.

Founding Fathers var inte bara statsmän och revolutionära ledare utan också filosofer. John Adams sa en sak som man aldrig hör nu för tiden i officiell svensk politik men som borde övertänkas dagligdags. Han talade om den amerikanska konstitutionen men hans observation gäller även de svenska grundlagarna (och jag citerar från minnet):

OPINION Att Sverige är illa ute vet vi alla. Resten av västvärlden är nog också illa ute men inte så illa ute som Sverige. Det vet vi också.

En del tror att Sveriges problem, som sådana som jag ofta beskriver som näst intill oöverkomliga, beror på att lärarhögskolorna är otillräckliga, att polislönerna är för låga, att det kommer för många invandrare i månaden och att bidragen är för höga och dessutom utbetalas utan betryggande kontroll.  

OPINION Idag känner jag mig på humör att jaga storvilt. Efter jakten får du avgöra om det var jag eller viltet som vann. Om du såg någon blotta hos besten som jag missade vill jag gärna ha ett tips till nästa omgång.

Storviltet i det här fallet är den mäktigaste kraften vi har i landet nämligen Värdegrunden. Att ge sig på Värdegrunden är desto farligare som den är allmänt fredad och varje bakhåll därför jämställt med majestätsbrott, en styggelse som dömde den misslyckade kungamördaren Damiens att slitas sönder av fyra hästar.

OPINION Härförleden avhölls ett spännande seminarium på temat ”Mansroll i förfall?” i Paula Ternströms regi. Det hela filmades och ligger på Det Goda Samhällets YouTube-kanal.

Mina trendantenner säger att detta är en allt hetare fråga. Fram till nyligen, medan feministiska föreställningar ännu härskade oinskränkt, var diskussioner om könens roller, relationer och eventuella olikheter tabu såvitt de inte ledde fram till samhällets redan etablerade uppfattning, nämligen att kvinnor dels är förtryckta av män, dels är bättre än män och att staten måste vidta åtgärder för att komma till rätta med detta missförhållande. 

OPINION Den grad av fördomsfullhet som jag hittills uppnått har tagit mig många år att utveckla och har vid det här laget givit prov på avsevärd tillförlitlighet. Sålunda kan jag pricksäkert definiera jämställdhetsminister Åsa Lindhagen som en fiende till oss nettoskattebetalande medelklassare. (Jag vill därmed inte på något sätt hävda att hon skulle vara klockrenare på den punkten än exempelvis kulturminister Amanda Lind eller socialminister Lena Hallengren, absolut värdiga medtävlare till Åsa Lindhagen om de mest framträdande positionerna.)

OPINION Folk brukar bli chockerade när jag säger att för oss medelklassare till höger och vänster, vi som genom vår flit, ansträngning och idoga betalning av skatter fungerar som nationens ryggrad för att inte säga blodomlopp och nervsystem, för oss är politikerna fiender. Folk tycker att uttalandet känns aggressivt och nästan osvenskt. Vi har ju ändå valt våra politiker.  

Det är sant att vi har valt våra politiker. Allt har, som Morgan Johansson indignerat påpekat, skett i god demokratisk ordning i enlighet med grundlagarnas regelverk. Samtidigt är det sant att det i skymundan men allt tydligare skett en fundamental politisk omvandling inom detta väloljade och regelstyrda demokratiska maskineri. Sedan några decennier tillbaka har politikkåren gradvis kapat trossarna till de ankaren varmed de tidigare var förbundna till medborgarna som enligt högre demokratisk teori inte bara betraktas som deras finansiärer utan också som deras uppdragsgivare.  

OPINION Under en händelserik och – sedan vissa inkörningsproblem var avklarade – hyggligt lönsam period av mitt liv ägde jag ett managementkonsultbolag. Vi hade en del privata företag och en del offentliga myndigheter som kunder.

Jag visste ingenting om management och hade bara vaga föreställningar om konsulteri. Jag antog att jobbet gick ut på att tala om för kunderna vad de skulle kunna göra bättre, ungefär som att överkirurgen upplyser underkirurgen om var han ska lägga snittet, med vilket instrument det är lämpligt att pilla ut njurstenen och hur fikapausen för operationspersonalen bör schemaläggas.