Av en händelse hittade jag en bok av Václav Havel i min bokhylla. Havel var tjeckoslovakisk dissident under kommunisttiden och blev landets förste president efter kommunistväldets fall. Sedan delades landet och Havel blev president i Tjeckien. Han blev hjälte i sitt hemland och internationellt ärad.
Boken heter Sommartankar och består av en massa, som jag anser, alldagliga funderingar kring politiken. Men plötsligt bränner det till när Havel börjar formulera sina tankar kring politiska partier.
KULTUR En av våra mest utbredd påsktraditioner är att pynta hem och trädgård med påskris. Men varifrån kommer seden?
I en intervju med den brittiska katolska tidningen The Tablet (8/4 2020) föreslog påve Franciskus, ledaren för världens största kristna samfund, att coronaviruspandemin är en signal om att mänskligheten behöver bli mer miljömedveten.
När svensk sjukvård går på knäna, i coronakrisens spår, vill Sveriges kristna råd att regeringen skjuter till extra resurser till bland annat migranter, asylsökande och så kallade papperslösa, alltså personer som har fått ett utvisningsbeslut men valt att stanna kvar illegalt i landet.
Den kinesiska febern har förstört påsken för många. Men även om febern hindrar oss från att samlas och skåla i för stora lag, så kan den inte hindra våren. För mig som ateist är påsken framför allt en vårfest.

Sverige lär vara Europas mest amerikaniserade nation. När en ny amerikansk produkt eller tjänst skall säljas/marknadsföras i Europa lär man testa den först i Sverige. Hela vårt lands utblick riktar sig mot den anglosachsiska världen, inte mot det kontinentala Europa.
I ett reportage på Vice (6/4 2020) beskrivs hur den kinesiska regimen har lyckats övertyga kineserna om att den amerikanska militären ligger bakom covid-19: 


Alla ska hjälpas åt i kristider. Och alla ska ta eget ansvar. För äldre, över 70, innebär det att de helst inte ska ha några sociala kontakter överhuvudtaget – men det går ju bra ändå, för har de inte anhöriga som kan hjälpa till att handla hem mat åt dem tillhandahåller ju många butiker hemleverans. Dessutom hjälper kommunerna till.
I en ny krönika, 



Svensk debatt har under de senaste veckorna överflödat av självgod nationalism. Så här går den ungefär: Den svenska regeringen har inte behövt ta till drakoniska åtgärder, vilket däremot övriga nordiska, och andra, länder gjort, därför att den svenska tilliten är så stor och gedigen. Denna ömsesidiga tillit mellan regering och medborgare har möjliggjort att de senare tillsammans – civilsamhället – solidariskt uppträtt på ett förnuftigt sätt. Därför har regeringen kunnat förlita sig på alla medborgares samfällda, förnuftiga och solidariska uppträdandet.
Mediernas annonsintäkter har minskat drastiskt under coronakrisen. USA:s president tror att minskningen också beror på vissa av de etablerade mediernas så kallade ”fake news”, det vill säga falska nyheter eller vilseledande urval och vinklingar av nyheter.
Då var det klimatskam. Folk som ”syndade” mot klimatguden skulle hängas ut på sociala medier och skämmas. Det som kallas ”shaming” på engelska. På sin blogg skriver etikdoktorn Ann Heberlein initierat om fenomenet i artikeln
KULTUR Genom åren har jag samlat på mig en ansenlig mängd fotoalbum. Oftast står de och samlar damm men härom dagen bläddrade jag lite i några av dem, för första gången på länge. Och en av de bilder som väckte flest minnen var en bild av mig själv som tonåring med spretig punkfrisyr.

Världshälsoorganisationens (WHO) generaldirektör, Tedros Adhanom Ghebreyesus, var tidigare medlem i den revolutionära, kommunistiska organisationen Tigreanska folkets befrielsefront (TPLF) i Etiopien. Den amerikanska regeringen stämplade den som en terrororganisation på 90-talet.
Statsepidemiolog Anders Tegnell har sedan coronapandemins utbrott blivit en av Sveriges mest omtalade och kontroversiella offentliga personer. I sociala medier påtalar kritiker ofta att Tegnell motsäger sig själv. Nu samlas hans olika yttranden på en hemsida med namnet
I en skarpt formulerad artikel i Axess skriver Jörgen Huitfeldt att den svenska journalistkåren har behandlat en rad påståenden om vår omfattande invandring som konsensuella sanningar fast deras uppgift snarare var att granska och kritisera dem. Journalisternas problem, menar Huitfeldt, är de är idealister som inte vill tala illa om något så fint och angeläget som flyktingmottagning. Det finns dock en komponent i det hela som Huitfeldt inte nämner och det är frågan om vilken invandring vi har haft: vilka människor har kommit hit? Det journalister allra mest värjer sig mot är nämligen detta otänkbara och förbjudna som består i att ”ge rasisterna rätt”.