En god, tolerant icke-rasistisk person förväntar sig samma beteende från och ställer samma krav på alla människor oavsett religion, sexuell läggning eller etniskt ursprung eller socioekonomiskt ursprung. Sådan är inte jag. Jag väntar mig inte alls att alla ska vara lika – ”ha lika värde” – utan är mycket selektiv vilket väl betyder särbehandlande och diskriminerande.

I själva verket är nog alla människor sådana som jag trots allt politiskt korrekt trams som låtsas motsatsen. Tänk dig själv när du ska gifta dig eller välja en affärspartner eller bara hitta en sittplats på tåget. Sådana val är grannlaga processer som aldrig styrs av någon statlig värdegrund. Troligen skulle många få skaka galler ganska länge om staten fick reda på hur folk i allmänhet, i varje fall jag, gör sina val.

I Sverige har cirka 28 procent av personerna invandrarbakgrund. Då räknas invandrare och svenskfödda med två invandrarföräldrar. Svenskfödda med en svenskfödd och en utlandsfödd förälder räknas som hälften svensk och hälften person med invandrarbakgrund. Det är betydligt högre siffror än 28 procent personer med invandrarbakgrund på dagisen och betydligt lägre siffror på pensionärshemmen. År 2019 föddes 31 procent av bebisarna i Sverige av utlandsfödda kvinnor medan 13 procent av dem som dog var utlandsfödda.

Jag kan fortfarande häpna över hur lättvindigt vissa tar till rasistkortet när de känner sig trängda och inte riktigt förmår läsa en text i sin helhet och än mindre argumentera för sin sak. Det är som om det sitter i ryggmärgen på dem. Och allra mest förvånad blir jag när det sker inom bekantskapskretsen.

Efter alla dessa år som alla former av kritik mot den förda migrationspolitiken avfärdats som rasism, fascism, nazism och fan och hans moster borde jag naturligtvis veta bättre. Men när vänner och bekanta, som man känt i flera år, plötsligt tar fram rassekortet så får det mig fortfarande att skaka lite frågande på huvudet.

Hertigen och hertiginnan av Sussex, Harry och Meghan, intervjuades av Oprah Winfrey i ett amerikanskt tv-program som sändes söndagen den 7 mars.

Harry och Meghan lämnade i fjol Buckingham Palace och den övriga kungliga familjen Windsor bakom sig. Intervjun med Oprah Winfrey är den första längre tv-intervjun paret ger sedan de sedan de lämnade Storbritannien och flyttade till USA.

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Niclas Sahlgren (1701-1776) var affärsman och direktör för Svenska Ostindiska Companiet i Göteborg 1733–1768.

På Gåsevadholm, herresätet vid Rolfsån i norra Halland, vilket Niclas Sahlgren köpte 1754, vistades han gärna om somrarna, och i dess närhet lät han uppföra ett gravkor för sig och sina hustrur i första och andra giftet. Gravkoret synes vid Tölö kyrka.

Igår förmiddag på Internationella kvinnodagen befann jag mig på gymmet. Jag satt och väntade på att mitt pass skulle börja och småpratade med två kvinnliga kamrater när en av instruktörerna på anläggningen kom och hälsade. Hon tittade på mig och sade käckt: ”Du har väl grattat kompisarna här på Internationella kvinnodagen”.

”Oj!” svarade jag. ”Det hade jag inte tänkt på”.

Tack och lov tog blev inte den hurtfriska instruktören arg eller provocerad av min brist på medvetenhet och engagemang. Hon bara skrattade glatt. Jag skrattade också, medan jag fyllde i: ”Jag höll på att säga: mina kompisar här, är de kvinnor?”

Många väntar på att opinionen ska vända. Snart vänder det! Det måste det göra! Men om opinionen aldrig vänder då? Ska vi bara ge upp då? Ja det kanske vi ska göra. Det kan nämligen vara befriande att ge upp. Det kan vara befriande att gilla läget och börja om från det. Det kanske rent av är nyttigt för oss svenskar att inte förvänta oss något mer av staten och det gemensamma. Det kanske är det bästa vi kan göra på sikt.

Väntar du på att opinionen ska vända? Då kanske du väntar förgäves.

Två dagar efter attentatet i Vetlanda avslöjade Joakim Lamotte att ett av offren hört av sig till honom och bland annat berättat att Tamim Sultani skrek ”Allahu Akbar” innan han högg. Men trots att alla ”fina” journalister har stenkoll på Joakim Lamotte så har ingen, mig veterligen, ännu återgett detta i något av de större medierna.

Björn Wiman är kulturchef på Dagens Nyheter och förklarar den 21 februari att vi borde vara ”förbannade” på ”den privatiserade vårdindustrin”. Varför det?

Han startar med en observation av idéhistorikern Karin Johannisson. Hon påpekade att det inte är självklart om sjukvården är till för de enskilda patienterna eller för kollektivet. (För mig är det naturligt att anta att sjukvården inriktas på de enskilda patienterna när patienterna betalar men på kollektivet när staten betalar.) Med exempel från coronapolitiken illustrerar och, som det verkar, bejakar Wiman att det hos oss handlar om kollektivets snarare individernas intressen:

… vi uppmanas att begränsa smittan i första hand för att ”vården” inte ska kollapsa, inte för att rädda individuella liv.

Omkring sju hundra personer samlades i staden Cork på Irland för att protestera mot regeringens stränga åtgärder mot covid-19. Bland talarna fanns Corks före detta ordföranden för landstinget (county council) Diarmuid O’Cadhla som hävdade att faran med covid-19 har överdrivits och att nedstängningen är onödig.

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Kemisten Torbern Bergman (1735-1784) föds den 9 mars 1735 i Låstads socken, Västergötland. Han studerade botanik, matematik och entomologi vid Uppsala universitet och disputerade i astronomi.

Utdrag ur Grimbergs Svenska folkets underbara öden:

Idag är det internationella kvinnodagen och trots pandemirestriktioner är det ingen brist på olika events, även om de sker digitalt i år. Vänsterpartiet Malmö arrangerar till exempel ett panelsamtal om rasifierade kvinnors och icke binäras hälsa. Varför just icke binära – som ju varken känner sig som man eller kvinna – ska uppmärksammas just på internationella kvinnodagen är en gåta men Vänsterpartiet är ju ett parti som anammat intersektionalitet före solidaritet så man kan knappast förvänta sig något annat.

Att vita kvinnors hälsa är ointressant för Vänsterpartiet är dock mer förståeligt, eftersom partiet är en av förkämparna för att rasera den så kallade vithetsnormen. Det finns knappast något som är så fult och förfärligt som vithet så en vit kvinna är bara snäppet mer värd än en vit man, det vill säga ungefär lika värdelös som något som katten släpat in.

Under mer än ett millennium hade den kristna kyrkan överhöghet när det gällde forskning och naturvetenskap. Ingen fick ifrågasätta de kristna dogmerna som var tydligt preciserade i Bibeln och inte minst skapelseberättelsen i första Mosebok. Samma sak gällde uppfattningen om världsalltet med jorden i centrum omgiven av solen och dess planeter. Kyrkans händer var vidsträckta och precis som i vår tid fogade sig de flesta i överheten och endast ett litet fåtal opponerade sig. När det blev uppenbart genom mer avancerade observationer under 1500- och 1600-talet, inte minst Galileis observationer att planeten Jupiter hade egna månar, så blev den geocentriska världsbilden orimligt komplex och allt fler forskare började inse att en heliocentrisk världsbild på alla sätt var betydligt mer rimlig.

En del framstående företagare, till exempel riskkapitalisten Christer Gardell, har kommit ut som klimatalarmister eller åtminstone miljöivrare. Gardell anser att ”det ska kännas i plånboken om en börs-vd inte lyckas förbättra sitt bolags miljöarbete”. Kanske är detta bara normal, skenhelig inställsamhet i syfte att vinna god PR. Men det kan också grunda sig i uppfattningen att företagen bör uppgradera sitt miljöarbete i hopp om att sådant på sikt ska visa sig oväntat lönsamt.

En möjlighet tror jag vi kan avskriva direkt, nämligen att Gardell skulle ha blivit frälst till troende miljömupp som offrar lönsamheten för glaciärerna och isbjörnarna. Sådana kapitalister finns knappt, tack och lov. Det existerar bara de två angivna alternativen som båda har sina särskilda kvaliteter: oärligt publikfrieri samt kalkylerad riskvillighet inför ett nytt affärsområde (eller en kombination av dessa).

Nigerianska anglikanska kyrkans ärkebiskop Henry C Ndukuba går till attack mot sin systerkyrka i USA. Anledningen? Den amerikanska anglikanska kyrkan är inte tillräckligt anti-gay.

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Oscar I (1799-1859), var kung av Sverige och Norge från 1844 till 1859. Oscar I:s fullständiga namn var Joseph François Oscar, vilket på svenska blev Josef Frans Oscar. Kungen själv stavade sitt namn Oscar, medan det svenska kungahuset använder stavningen Oskar.

Oscars far, Jean Bernadotte, var gascognare från Pau i sydvästra Frankrike, och hans mor, Désirée Clary, som var född i Pinerolo i Piemonte i nordvästra Italien, härstammade från Marseille sydöstra Frankrike.

När en fanatisk muslim skriker Allahu akbar och spränger sig själv i Stockholm, då har det ingenting med islam att göra. Och när en invandrare hugger ner folk med kniv i Vetlanda, då har det ingenting med invandring att göra.

Statsministern Stefan Löfven har tidigare förklarat att han har den största respekten för islam, att han aldrig har kritiserat den religionen, och aldrig kommer att göra det heller.

Inte för att det saknas saker att kritisera i islam, utan bara för att Löfven inte kritiserar islam.

Det politiska är ett gissel. Vad är det överhuvudtaget? Om man backar, tar ett steg tillbaka, ser sig omkring, vad ser man? Man ser sin omgivning. I mitt fall mitt arbetsbord. Fönstret med utsikten över bygden. Allt det som utgör min värld och som jag kan överblicka. I den ingår minnen, spår efter förfäder, efter det liv som pågått i byn i generation efter generation. För inte så länge sedan fanns här ett byråd. En byskola. En mindre lanthandel. En kvinna i byn tog hand om dem som blev sjuka, och kom hem till den havande när det var dags att föda. Livet pågick på plats, byborna hade varandra att vända sig till, och i den gemenskapen vilade det ansvar som var och en delade.

-Mycket tyder på att de här offren är slumpvis utvalda. Dom var på fel plats vid fel tillfälle, helt enkelt.

Så säger Vetlandapolisen Jonas Lindell när han intervjuas i SVT:s Rapport om knivattacken i onsdags. Intervjun kan ses ca 5:18 minuter in i programmet och eftersom SVT:s reporter inte ställer någon motfråga till polisen får man anta att det är precis det svar han är ute efter.

Ju mer jag tänker på den historiska tid jag kan överblicka desto mer övertygad blir jag att Tocqueville hade rätt i att det största hotet mot demokratin är att staten genom en kombination av härsklystnad och patriarkalisk välvilja och omtanke gentemot medborgarna uppmuntrar dem i deras ständigt ökande oro i syfte att beröva dem deras frihet och i stället ge – åtminstone ett sken av – trygghet (se exempelvis här).

Patriarkalisk, förresten? Ursäkta mina könsstereotyper men det är knappast en patriarkalisk despoti som vi ser växa fram i ett land som Sverige utan i stället en matriarkalisk eller feministisk. Välfärdsstaten är inte någon barsk pappa. Barska pappor säger åt sina arbetslösa söner att de får gå till sjöss eller fixa någon annan försörjning bäst de kan. Barska pappor kräver disciplin och rättning i leden och utdelar gärna bestraffningar.

Det Goda Samhällets skribent Gunnar Sandelin fick det danska Trykkefrihedsselskabets Sappho-pris 2020 för sin mångåriga insats för yttrandefriheten i Sverige och mot mörkläggningen i svenska medier vad gäller de negativa konsekvenserna av invandring och mångkultur.

Gunnar Sandelin höll ett uppskattat och faktaspäckat föredrag med många diagram och bilder om situationen i Sverige när han mottog priset i Köpenhamn i september förra året. Den ursprungliga presentationen på svenska med prismotivering finns sedan dess på Trykkefrihedsselskabets webbplats här.

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Den 7 mars 1785 anländer den svenska fregatten Sprengtporten till ön Saint-Barthélemy i Västindien. Därmed tar Sverige officiellt ön i besittning, efter att kung Gustav III för Sveriges räkning har köpt den från Frankrike i juli året innan. Ön förblir sedan svensk koloni fram till 1878, då man säljer den tillbaka till Frankrike.

Jag ser det framför mig. Jag ser hur en välmående svensk barnfamilj åker till Polen, Ungern, Tjeckien eller kanske till Finland eller Norge och till sin förvåning märker att allt känns så tryggt och ombonat. Det kan vara 2021, men det kan också vara 2025, eller 2030.

Visst har familjen hamnat på en turistort eller i de historiska kvarteren i någon storstad. Men ändå: De ser inga tiggare på gatorna. Husen ser ut sådär som hus såg ut förr i tiden. Människor verkar glada och bekymmerslösa. Det är som att de inte skäms över att vara sig själva. Man åker till Polen eller till Norge och det känns som att man är i Polen eller i Norge.

Redan när det blev känt att gärningsmannen i Vetlanda är av utländskt ursprung började jag fundera över vem av finrummens skribenter som skulle hinna först med ett deltagande tweet, där inte bara offren beklagas utan även gärningsmannen. Jag behövde inte vänta länge innan Göran Greider tog till orda:

”Tragedin i Vetlanda. En trasig människa attackerar med kniv oskyldiga. Vågor av sorg, oro, berättigad ilska sköljer över hela landet. Förövarens härkomst utlöser hatreaktioner. Den onda spiralen. I fjärran av ett våld hemsökt Afghanistan. Denna tid, detta våld, dessa tragedier.”

Inom EU pågår en ”extraordinär återhämtningsinsats” i syfte att ”hjälpa medlemsländerna att hantera de ekonomiska och sociala konsekvenserna av coronapandemin och samtidigt se till att deras ekonomier genomför den gröna och digitala omställningen och blir mer hållbara och motståndskraftiga”. Insatsen ska kosta runt 750 miljarder euro vilket motsvarar i storleksordningen två svenska bruttonationalprodukter. EU ska låna pengarna på finansmarknaderna och låna dem vidare till sydeuropeiska länder som anses nödlidande. Det blir ett rimligtvis ett antal nordeuropeiska länder inklusive Sverige som i slutändan ska betala fast riktigt hur det hela ska utvecklas vet man inte.

Sverige uppfyller nu, och sedan rätt länge, kriterierna för vad Vilhelm Moberg 1965 kallade en ”demokratur”. Begreppet har rätt nyligen diskuterats på DGS av Carl Johan Ljungberg, men här följer åter Mobergs formulering:

I en DEMOKRATUR råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram.

Sangeetha Thanapal är doktor i kritisk teori och arbetar som antirasistisk expert i Melbourne, Australien. Hon har utmärkt sig som kritiker av vad hon, sannolikt påverkad av den antirasistiska vithetskritiken i USA, beskriver som ”Chinese supremacy” och ”Chinese privilege” i delar av Asien (motsvarar ”White supremacy” och ”White privilege”).

Den danske historikern, författaren och samhällsdebattören Mikael Jalving är också sverigekännare, som bland annat har skrivit boken Absolut Sverige – en resa i tysthetens rike för tio år sedan.

Boken sågades i svensk press, till skillnad från den svenska journalisten Lena Sundströms bok Världens lyckligaste folk, som hyllades här, mycket för att danskarna beskrevs som främlingsfientliga och inskränkta.

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Karl Knutsson Bonde (1408/1409-1470) var svensk riksföreståndare 1438–1440, kung av Sverige 1448–1457, 1464–1465 och 1467–1470 samt som Karl I kung av Norge 1449–1450.

Karl Knutsson anslöt sig till Engelbrekts uppror, då denne 1434 belägrade Stegeborg. Han valdes till rikshövitsman vid mötet i Arboga 1436. Han måste till en början dela sin makt med Engelbrekt, men efter mordet på denne den 27 april 1436 blev han ensam härskare. Den 6 mars 1438 avsade sig Karl Knutsson rikshövitsmannaskapet, men redan på hösten samma år utsåg ett riksmöte i Stockholm Karl Knutsson till det nyinrättade ämbetet riksföreståndare – kungens ställföreträdare.