Om jag blev ombedd att bli diktator i Sverige eller något annat land så skulle jag först ta en introduktionskurs med mediaträning hos Vladimir Putin av Ryssland. Man må tycka vad man vill om honom och hans politik men hans stil är mästerlig. Häromdagen kom en kort video med ett budskap till världen, särskilt västerlandets ledare och då i synnerhet Joe Biden. Budskapet var utformat som en välregisserad kuplett mellan honom själv och utrikesminister Sergei Lavrov. Lavrov visar också framfötterna som betydande karaktärsskådespelare.

Den här texten skrev jag för mer än 25 år sedan och publicerade i min kanske bästa bok Berättelsen om jobben, ett totalt negligerat verk. Texten försöker förklara de svenska ekonomiska rekordåren, det gyllne kvartsseklet 1945 – 1970. Förklaringen är att Sverige entusiastiskt byggde om allting. När det var klart sjönk tillväxten och ekonomin stagnerade vilket – felaktigt då enligt min teori – skylldes på 70-talets oljeprishöjningar från OPEC. Detta skriver jag om idag.

Det är för det mesta besvärande när ens egna uppfattningar inte överensstämmer med det som vetenskapen påstås ha fastlagt. Till exempel är jag vad som brukar kallas klimatskeptiker. Det betyder bland annat att jag inte är övertygad om att den nu pågående statsdirigerade energiomställningen är genomtänkt och vettig. Vad vetenskapen egentligen säger är något som forskningen ännu inte riktigt kunnat ådagalägga men det spelar ingen roll ty den allmänna meningen – och framför allt många ledande politikers mening – är att en i sakfrågan helt okunnig människa som Greta Thunberg kan fungera som vetenskapens språkrör. Det är när hon och hennes meningsfränder kommer med sina gälla uppmaningar att man måste lyssna på vetenskapen som jag blir besvärad.

Jag trodde länge att det svenska politikerväldet, inför åsynen av ett antal nationella problem som orsakats av deras egen härsklystnad, hybris och svärmiska idéer, till slut skulle återkalla sitt förnuft och bäst de kunde försöka reda upp situationen. Men ingen som betraktar den svenska politiken kan iaktta annat än pladder och låtsaslösningar.

Många förundrade människor – även jag – frågar sig vilka som kolporterar vår tids PK-propaganda. Att PK-ismen liksom socialismen, fast på ett helt annorlunda sätt, handlar om att ansamla och anrika statens makt har jag tjatat om så många gånger att om du tvivlar på det så kommer du inte att bli övertygad av ännu mer tjat så jag lämnar den frågan därhän. Jag helt enkelt bestämmer att PK-läran är vår tids dominerande ideologi (eller religion, men det är överkurs) och att PK-ismen handlar om mer makt till staten och därmed till det härskande politikerväldet.

Bilden visar en bit av superdatorn Cheyenne vid National Center for Atmospheric Research som enligt The Wall Street Journal ska förutsäga klimatet med hjälp av 5,34 kvadriljoner beräkningar. Om det handlar om så många beräkningar i timmen eller per år vet jag inte men jag fattar att det är fler än man skulle orka göra på sin miniräknare. Poängen i artikeln är att världen satsar ofattbara resurser på att försöka bygga alltmer sofistikerade datamodeller för att förutsäga klimatet och att man trots dessa investeringar egentligen inte kommit närmare svaret än tidigare men att jorden möjligen är mer känslig för koldioxid än man förut förmodade. Fast man vet inte och det kan vara tvärtom.

Jag har inte tänkt så mycket på det där med att folk med privata sjukvårdsförsäkringar de facto köper sig förtur framför patienter i den reguljära landstingsregionala kön. Men så hamnade jag på ett kafé i samspråk med en kvinna som var besjälad av ett flammande rättvisebegär och krävde förbud mot att privata sjukvårdsförsäkringsbolag köper sig förtursplatser för sina försäkringstagare på offentliga sjukhus. I förstone tycktes hennes argumentation övertygande. Det låter onekligen korrupt att man kan betala sig förbi en kö.

Det är inte så ofta jag finner anledning att ta islamiska extremister och utvisningsdömda imamer i försvar men nu är det dags.

En upprörd kampanj mot den svenska socialstaten pågår i islamistiska media. Sajten Doku, som ägnar sig åt att journalistiskt granska jihadismen, var först med att rapportera om denna rörelse. Så här beskriver Doku företeelsen: