Preference falsification (PF) är en teori, som har utvecklats för att bland annat förklara hur kommunisterna kunde behålla greppet så länge i de forna öststaterna för att sedan på mycket kort tid tappa det helt och hållet när muren föll.

För den som vill bekämpa utbredningen av en oönskad åsikt finns det enligt PF-teorin två bra sätt att arbeta på. Om de som kontrollerar mainstreammedia inte låter all information komma fram utan utelämnar väsentliga bitar blir det svårt för gemene man att bilda sig en egen uppfattning. Om opinionsundersökningarna dessutom redovisar så låga värden som möjligt för en ogillad åsikt fördröjs anammandet av denna.

Under senare tid har två artiklar publicerats, en i SvD och en i Aftonbladet, vilka tillsammans på ett pedagogiskt sätt illustrerar problemet. Först mäter SIFO åsiktsfördelningen i befolkningen, sedan hamrar media under några dagar in att den ena åsikten (fler flyktingar) är önskad och den andra åsikten (färre flyktingar) är oönskad. Därefter mäter SIFO igen och finner att den önskade åsikten har ökat sin andel på den oönskade åsiktens bekostnad.

Hur väl insatt är du i vår svenska rektorsutbildning? Har du tagit del av hur den fungerar? Nu menar jag inte vilka kurser som arrangeras eller i vilken omfattning de utförs. Eller vilken litteratur som står på listan. Utan hur den är kopplad till vårt skolsystem och den svenska befolkningen.

För oinvigda kan jag berätta att man först måste ha en rektors- eller biträdande rektorstjänst för att kunna söka till den statliga rektorsutbildningen. När man kommer in på rektorsutbildningen följer tre års halvfartsstudier, samtidigt som man arbetar heltid. I en verksamhet som befinner sig i kris.

Vad säger detta system om oss?

Häromdagen demonstrerade anhängare till IS mitt i Stockholm. Vederbörligt tillstånd hade utfärdats och allt gick relativt lugnt till. Visserligen fanns det en motdemonstration med ett antal kurder, en sekt IS vill utplåna. Inga av IS-anhängarna bar mask, de anser tydligen att de intet har att frukta från det svenska samhället.

Vilka är då dessa män – de är mestadels män – i vapenför ålder? En del har permanent uppehållstillstånd, en del tillfälliga sådant, vissa är asylsökande och vissa har fått avslag och är i landet illegalt. Arbetar de? Ingen som vet, men en gissning är att många lever på bidrag, inte bara socialbidrag utan även från bidrag till diverse religiösa samfund som svenska staten via Nämnden för statligt stöd till trossamfund står för. Svenska skattebetalare bidrar sålunda till vissa muslimska organisationer vars mål är att förinta vårt demokratiska system. Det är lite som när den siste kapitalisten säljer repet han ska hängas med.

Häromdagen var jag på en utbildning i Stockholm. Jag passade på att fika med min 22-åriga dotter som läser i huvudstaden. Oundvikligen kom vi in på temat ”asylkatastrofen”.

Nu fick jag plats till att breda ut min vishet och förklara att det huvudsakligen är frågan om en storskalig migration av människor som vill leva bättre. De flesta av dem kan knappast skilja på innehållet i politiska begrepp (kommunism, socialism, liberalism, konservatism, sionism, politisk islamism etc). De kan per definition inte vara politiska asylanter.

Jag sköt av ett batteri logiskt uppbyggda argument som var avsedda att ge mig övertaget i vår sakliga diskussion.

De flesta använder idag sina sociala medier som huvudsaklig nyhetsförmedlare, vilket innebär att individens nyheter och opinionsbildande material förmedlas genom dennes vänner och bekanta. Detta skapar ett kraftig urvalsfel för den som försöker bilda sig en uppfattning om den allmänna opinionen, särskilt hos dem vars umgänge är åsiktsmässigt homogent.

Ett tydligt exempel på detta urvalsfel har varit de många inlägg och ledarartiklar som, med anledning av den pågående flyktingkrisen, tyckt sig se tecken på att ”vinden har vänt”, med vilket man menar den vind som gett Sverigedemokraterna vind i seglen. Runt omkring sig har man nämligen sett ett stort engagemang för de flyktingar som vandrar genom Europa på sin väg till Sverige. Detta engagemang har dessutom haft en positiv karaktär, till skillnad från det negativa engagemanget som riktar sig mot Sverigedemokraterna.

Gefle Dagblad har i samarbete med journalisten Magnus Sandelin granskat Gävle moské. I artikeln ”Ali Al-Ganas önskan: IS-pass och flygbiljett till ’Kalifatet’” (8/9) avslöjar man att Ali al-Ganas, ansvarig för moskéns missionsarbete, önskat få ett pass utfärdat av Islamiska Staten (IS) och en flygbiljett till kalifatet.

Som en följd av resultaten i de senaste opinionsundersökningarna avseende partisympatier har det utbrutit en debatt om kvaliteten på olika typer av undersökningar. Debattörerna undviker emellertid systematiskt att ta upp en viktig aspekt i sammanhanget, nämligen preference falsification (PF). En teori, som har utvecklats för att bland annat förklara hur kommunisterna kunde behålla greppet så länge i de forna öststaterna för att sedan på mycket kort tid tappa det helt och hållet när muren föll.

Rent intellektuellt fattar jag att jag ensam inte kan göra så mycket skillnad, precis som den första svalan inte heller gör våren. Men man kan inte bli oberörd när barn spolas upp av havsvågor.

Vad kan vi göra och vem skall göra det först?

Ja, det är förfärligt att se bilderna på de drunknade barnen, de trötta människorna, till synes ensamma syskon som hjälper varandra på oländiga flyktvägar. Det skär i hjärtat på mig som förälder, som humanist och människa. Det är lätt att känslomässigt fara iväg med tankar och hjärta och kräva öppna gränser för alla flyktingar. För man har faktiskt rätt att fly och försöka skapa sig än bättre tillvaro än den man lämnar.