8-26-13_11971

Patrik Engellau

Jag vet a) att jag har sagt ungefär detta förut samt b) att de flesta nog inte håller med mig, men eftersom c) jag tror att jag har rätt så säger jag det igen.

Folk – dit jag just i detta fall för ovanlighetens skull inte räknar mig själv – har en tendens att se vårt svenska samhälles huvudmotsättning som gående mellan å ena sidan höger eller borgerligheten, å den andra vänster eller socialisterna. Sedan finns det lite andra intressen som stökar till analysen, men dem kan man strunta i (vilket man ju faktiskt alltid måste göra när man försöker förstå samhället, så inget fel i det; bara man kommer rätt i huvudfrågorna är allt förlåtet).

Krister

Krister Thelin

Strömmen av människor som söker sig till norra Europa för att undkomma krig, fattigdom och allmänt elände har varit huvudtemat i mediernas bevakning de senaste veckorna. Och en samordnad kampanj från de stora tidningarna och etermedierna i Sverige har trummat in budskapet att vi måste visa empati och humanitet. Det hela tenderar att bli en smula övermäktigt, särskilt som noggrannheten i bevakningen är sådär. Vilka regler som gäller på EU-nivå och enligt vår utlänningslag blir sällan klarlagda. Begreppen blandas och leder till förvirring. Rop på ändringar hörs utan att tanke på vad ett “avskaffat transportörsansvar” eller “lagliga vägar in i EU” egentligen får för konsekvenser. Det är skillnad på asylsökande och migranter, det vill säga sådana som av fullt förståeliga skäl vill söka sig en bättre framtid i vårt land.

IMG_5315 - version 2

Merit Wager

Hur många svenskar följer vad som sägs och skrivs i Norge, Danmark och Finland? Alldeles för få. I de tre övriga nordiska länderna har man god pejl på vad som sker i Sverige, men i en Humanitär Stormakt som Sverige kanske det inte finns så stort behov av – i varje fall inte bland politiker och journalister – att följa med vad de Icke Så Humanitära Småmakterna sysslar med. Men för andra, som gärna vill veta hur grannarna tänker, tycker och uttrycker sig är det lätt att göra det*.

helena

Helena Edlund

”När det börjar smälla i skogen, ska ni sätta er ner på en stubbe och ta en snus!” Kaptenen Nilssons råd kom sakta och med eftertanke, där vi stod mitt i den fuktiga sörmlandsskogen och frös in i märgen en tidig morgon i januari. Vi talade om eldöverfall, om vad man bör göra om man helt utan förvarning hamnar i strid. För de flesta av oss verkade kaptenens ord vara ett värdelöst råd. När det börjar smälla ska man väl agera så snabbt som möjligt? Göra något? Lita på magkänslan?

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Jag har en gnagande och alltmer påträngande känsla av att man i vissa frågor inte kan lita på myndigheter. Några av mina vänner menar att exempelvis Brottsförebyggande rådet (BRÅ) missbrukat the benefit of the doubt så länge att myndigheten förlorat trovärdigheten, men jag är stenhård på att var och en, även myndigheter, ska betraktas som oskyldiga, om än misstänkta, tills deras skuld är bevisad. Än så länge finns, som jag ser det, bara indicier, inga bevis. (Se exempelvis följande länk.)

mohamed omar

Mohamed Omar

Tragedin i Syrien har drivit miljoner människor på flykt. En vanlig uppfattning är att inbördeskriget började under den så kallade arabiska våren med dess demonstrationer och upplopp. Det finns dock en förhistoria som få känner till.

Ända sedan Syrien blev en nationalstat har det funnits oenighet om dess identitet. Är Syrien i första hand en arabisk nation? Är det den arabiska identiteten, oavsett religiös tillhörighet, som förenar invånarna? Eller är Syrien i första hand en islamisk, närmare bestämt en sunnitisk nation, och en del av den större sunnitiska världen?

8-26-13_11971

Patrik Engellau

När jag var barn läste jag serietidningar, till exempel Tarzan, Stålmannen, Fantomen, Läderlappen, Kalle Anka och Tom Mix. Så småningom tröttnade jag. Med tilltagande ålder, erfarenhet och begynnande mognad tyckte jag att berättelserna alltid var desamma. Fantomen var alltid samma person som slogs med samma slags skurkar vecka ut och vecka in. Ej heller, slog det mig, hade Fantomen någon personlighet annat än att han var övernaturligt vältränad och stark och alltid gjorde det rätta. För en tioåring kunde han vara en trovärdig hjälte, men för en femtonåring var han bara trist.

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Det går ett spöke genom de rika i-länderna. Det spöket är rädslan för att länder som Kina och Indien, som redan flåsar oss i nacken, ska hinna i kapp och kanske gå förbi. Har du hört uttrycket ”den hårdnande globala konkurrensen”? Så säger ingen som har ett behagligt och hållbart försprång, bara den som känner sin position hotad.

Som en följd av resultaten i de senaste opinionsundersökningarna avseende partisympatier har det utbrutit en debatt om kvaliteten på olika typer av undersökningar. Debattörerna undviker emellertid systematiskt att ta upp en viktig aspekt i sammanhanget, nämligen preference falsification (PF). En teori, som har utvecklats för att bland annat förklara hur kommunisterna kunde behålla greppet så länge i de forna öststaterna för att sedan på mycket kort tid tappa det helt och hållet när muren föll.

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Jag läser med intresse kommentarerna till krönikorna på den här sajten, inte minst synpunkterna på mina egna texter. Kommentarerna är ofta insiktsfulla och ger inte sällan anledning till eftertanke. En del kommentatorer har invänt mot min gårdagskrönika, där jag hävdade att politiker inte kan styra verksamheter om de inblandade tjänstemännen inte gillar politikernas avsikter.

Som vänstersinnad oroas jag över den högervåg som drar över landet. Nej, jag talar inte om de stadigt växande men politiskt isolerade Sverigedemokraterna, eller ett fåtal borgerliga ledarskribenter som närmar sig deras ståndpunkter. Jag talar om något djupare och mer grundläggande, som utspelar sig på den metapolitiska nivån. Jag talar om klickmonstret Hans Rosling.

Jag är förstås medveten om det vanskliga i att dra slutsatser ifrån mitt personliga flöde, som inte utgör en objektiv bild av sakernas tillstånd. Men ändå: jag är en kulturman som gått waldorfskola och bott i Järna, Hägersten och på Österlen, varför mina sociala nätverk domineras av vänstersympatisörer. Så mitt flöde i de sociala medierna ger mig i alla fall en grov uppfattning om vad som rör sig i ”vänstern”, och i och med flyktingkrisen börjar jag bli allvarligt oroad.

Birro, bild 2

Marcus Birro

Jag sitter här på krönet av den här gatan och skriver och skriver. Romanen tar form. Långsamt. Som en andlig katedral bygger jag den, varsamt, noga, är mån och noga med detaljerna. Människor tar form, ju mer jag skriver, ju längre in i verket jag hamnar, desto verkligare blir de, snart är de verkligare än jag själv, än de skuggor jag har omkring mig, med- och motmänniskor förvandlas till skuggor.

Ja, det är förfärligt att se bilderna på de drunknade barnen, de trötta människorna, till synes ensamma syskon som hjälper varandra på oländiga flyktvägar. Det skär i hjärtat på mig som förälder, som humanist och människa. Det är lätt att känslomässigt fara iväg med tankar och hjärta och kräva öppna gränser för alla flyktingar. För man har faktiskt rätt att fly och försöka skapa sig än bättre tillvaro än den man lämnar.

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Alla tidsåldrar före vår har varit vidskepliga, eller hur. De har befolkat tillvaron med övernaturliga väsen som gripit in i och påverkat människornas liv, i allmänhet, tror jag, på ett negativt sätt. Den bladbekrönta näcken rör gigan i silverbäcken för att lura människor att falla i vattnet och drunkna. I de svenska skogarna och fjällen fanns hur mycket oknytt som helst vid sidan av tomtarna, älvorna, skogsrået, vättarna, huldrorna, vittrorna och lyktgubbarna. Det gällde att ta sig i akt.

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Söndagen den 6 september var möjligen höjdpunkten av intensiva, emotionella och i stort sett likalydande skriverier som pågått i media – i huvudsak papperstidningarna och SvT – sedan ett par dagar på temat att svenskarna bör öppna inte bara sina hjärtan utan även sina plånböcker för invandrare eftersom invandrarnas lidande är oerhört. Ledmotivet har varit bilden av den drunknade treåringen Aylan Kurdi på en turkisk strand.

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Det här med att maskinerna tar över alla jobb och gör oss alla arbetslösa har man oroat sig över i alla tider, även nu. Med detta vill jag inte säga att de bekymrade är ute i ogjort väder; det kan ju vara på allvar den här gången. Den här uppsatsen publicerades ursprungligen i boken Berättelsen om jobben från 1996. Den handlar just om en situation där maskinerna kan göra allt och vad staten då ska ta sig för.

Många har grubblat över varför unga muslimer dras till terrororganisationen IS. Den brittisk-amerikanske journalisten Roger Cohen menar i en artikel i Dagens Nyheter, ”IS erbjuder en flykt från friheten” (31/8 2015), att de vanliga förklaringarna – religiös radikalisering, fattigdom, rotlöshet, vrede över Västs krig i Mellanöstern – inte är tillräckliga. Han söker efter en djupare förklaring och – till synes utan att veta det – finner han en i en sociologisk teori med rötter i 1930-talet.

8-26-13_11971

Patrik Engellau

Med ett halvt öra lyssnade jag på ett radioprogram från Program 1 där folk uttalade sig om livets mening. I ett inslag framförde ett antal barn sin uppfattning. Alla dessa verkade tycka ungefär samma sak: livets mening är att ha kul, livets mening är att man ska trivas, livets mening är att alltid ha roligt för att det annars blir så tråkigt.

Nils Lundgren

Nils Lundgren

Patrik Engellau (PE) skriver ofta på denna blogg om något han kallar ”det välfärdsindustriella komplexet”. I ett blogginlägg häromdagen tar han upp begreppet och utbrister mot bakgrund av offentliga sektorns enorma storlek: ”så himla enfaldigt av oss att inte bromsa när välfärden blivit en födkrok och geschäft”. Vad PE menar är att våra politiker och tjänstemännen i välfärdssektorn har ett egenintresse av att ”deras” sektor växer. Det ger makt, fler tjänster, fler chefs- och styrelseposter osv.