När vi skall orientera oss i och beskriva verkligheten klarar vi oss oftast med våra inbyggda färdigheter. ”Han är av medellängd” räcker för att beskriva någon för samtalspartnern okänd. I vissa fall räcker det ändå inte. Därför sitter en färgad, i centimeter graderad lapp vid dörren till många butiker. Med dess hjälp är det meningen att en snattare eller annan brottsling närmare skall kunna beskrivas.

Häromkvällen sökte jag som vanligt kontakt med andevärlden. Jag gillar att tala med de döda. Jag har ingen särskilt märkvärdig utrustning, bara en vanlig ouija-bräda till vilken jag laddat ned en app som väljer de i varje ögonblick mest optimala kommunikationsfrekvenserna. Appen kan också överföra mina budskap, som jag formulerar oralt i klartext, genom att förflytta hålet i den lösa träbiten från bokstav till bokstav så att anden kan stava sig fram till vad jag har på hjärtat. När anden svarar flyttar sig träbiten så att jag kan foga ihop bokstäverna enligt andens avsikter. Det lär finnas senare versioner av appen som tillåter ett mer finkalibrigt sökande, till exempel att man ringer direkt till Aposteln Paulus eller till sin egen farfars farfar.

I USA kommer etniska européer hamna i minoritet år 2041. De är redan i minoritet i de yngre åldersgrupperna. Den vanligaste åldern för europeiska amerikaner är 58. Denna siffra ligger på 11 för latinamerikaner, 27 för svarta och 29 för asiater.  

När Kennedy valdes till president år 1960 var europeiska amerikaner 89 procent av befolkningen. På den tiden var 95 procent av befolkningen kristna och USA:s kvinnor välkomnade 3,7 barn/kvinna. En vanlig söndag gick 50 procent i kyrkan. Katolska präster och publicister hade skrivit moralregler över vad som fick visas på tv och Hollywood hade accepterat reglerna för annars skulle politikerna ha reglerat dem.   

Jag har tänkt mycket på en text som Richard Sörman publicerade nyligen. Den handlar, om jag fattar rätt, om huruvida våra gemensamma ideologiska motståndare – som Richard kallar vänsterliberaler och jag kallar PK-ister – eventuellt är bärare av en fördelaktig moral som har sina rötter i svensk historia och som ligger bakom Sveriges unika framgångar som välstånds- och välfärdsnation.

RECENSION Rasmus Dahlstedt har sett ”De kommer att drunkna i sina mödrars tårar” på Unga Klara i Stockholm. I en bearbetning för teatern av Johannes Anyurus Augustprisbelönade roman från 2017 iscensätts vänsterns skräckbild av ett framtida Sverige. Efter ett islamistiskt (eller?) terrordåd tar en svensk fascistregim över och tvingar alla svenska medborgare att skriva på ett svenskt medborgarkontrakt. Föreställningens budskap går ej att ta miste på. Dumma, dumma, dumma är de dumma svenskar som inte vill ha någon kulturell mångfald i sitt land! Kuriosa: Trots att han var tillfrågad valde Lars Vilks att inte följa med Rasmus Dahlstedt på föreställningen. Samuel Paty var inte heller där.

Ett vaccin mot corona är på gång, och vårt redan absurt polariserade land har om möjligt blivit ännu mer polariserat. Pajkastningen mellan vaccinförespråkare och vaccinskeptiska är i full gång, och det är ingen måtta på överdrifterna. Från vardera hållet kommer giftpilar av sällan skådat slag och jag undrar: Vad har egentligen hänt med oss som nation?

I det Sverige där jag växte upp var människor tålmodiga, lågmälda och eftertänksamma. Tråkiga, skulle vissa kanske säga – och gudarna ska veta att svenskar har tråk-stämplats in absurdum genom decennierna – men om man ska välja mellan tråkigt och den hysteriskt koleriska ton som idag råder så väljer jag tråkigt i alla väder.

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Dünamünde är en fästning i Livland (nuvarande Lettland) vid Dünas utlopp i Rigabukten. Den 1 augusti 1582 intogs fästningen av Sverige genom Greve Fredrik Joakim Mansfeld, som döpte om fästet till Neumünde (Nya mynningen). År 1700 intogs Dünamünde av sachsarna, men återerövrades den 11 december 1701 av svenskarna, togs 10 augusti 1710 av ryssarna, och förblev, genom freden i Nystad (1721), under ryskt styre fram till Lettlands självständighet.

När vänsterns mest aktiva twittertroll Lovisa Loan Sundman fick veta att den moderate riksdagsledamoten Hanif Bali ordnat en insamling för de pojkar som torterades och våldtogs på Solna kyrkogård var hennes reaktion att spy galla över de människor som bidragit till insamlingen.

”Lite tack vare högerns vänsterhat och specifika Loanhat så lyckades det samlas ihop drygt två mille till de oskyldiga, misshandlade och torterade pojkarna i Solna. Det är fantastiskt bra. Tack för god samverkan @hanifbali”

Analysen av ståndpunkten ”allas lika värde” måste börja med den liberala och socialistiska ideologiska föreställningen om ”jämlikhet”. De hänger ihop och betingar varandra. ”Jämlikhet”, i meningen lika utfall för alla – equal in outcome – i olika avseenden, inklusive inkomst, är en socialistisk ideologi på gränsen till religion med trosbekännelsen ”alla människors lika värde”. Jämlikhetsidén är en politisk utopi med rötter i den franska Upplysningen som under 1900-talet lett till totalitära socialistiska regimer med folkmord, förtryck och förintelser. Lika möjligheter – equal in opportunities – är däremot en föreställning som kan bejakas.

Visserligen har jag studerat mycket nationalekonomi men det betyder inte att jag begriper något särskilt om de ekonomiska skeendena i världen, till exempel om sådant där som EU:s Pandemic Emergency Purchase Program som förväntas lanseras i dagarna. Men jag tror inte att någon annan begriper så mycket heller. Jag tror exempelvis inte ens att en höjdare som Europeiska Centralbankens chef Christine Lagarde skulle kunna förklara rent ekonomiskt varför banken gör som den gör. Däremot tror jag att hon, eller någon annan insatt person, skulle kunna förklara verksamhetens politik – om de ville. Problemet är nog att de inte vill.

Videoplattformen Youtube tar från och med 9 december i år bort alla inlägg där det framförs anklagelser om valfusk i det amerikanska presidentvalet. Det är inte längre tillåtet på plattformen att ifrågasätta att Demokraternas Joe Biden vann valet och är den rättmätigt tillträdande presidenten.

Den libertarienske youtubern Tarl Warwick, mer känd som ”Styxhexenhammer666”, kommenterar nyheten i en ny video (på plattformen YouTube 9/12 2020).

Idag är det Annadagen, den 9 december. Det är den dagen lutfisken ska läggas i blöt, enligt det gamla allmogesamhället.

Numera köper not de flesta sin lutfisk avlutad – om de alls äter lutfisk längre. Det är synd att lutfisken idag är så styvmoderligt behandlad, för det är verkligen en helt fantastisk diskrätt. Det är förstås inte helt lätt att hitta plats för att lägga stora torkade fisksjok i blöt i en vanlig lägenhet, men det finns ju alltid färdig att köpa den här tiden på året och det tycker jag absolut man ska göra – lutfisk är en urgammal klassiker bland svensk julmat.

Människor har alltid förstått att när ödet har något omvälvande och troligen skrämmande i sinnet så märks det genom naturkatastrofer eller kometer eller andra ovanliga himlatecken. Evangelisten Lukas förklarar i sitt tjugoförsta kapitel att den kanske största händelsen av alla, Jesu återkomst, kommer att förebådas av de förskräckligaste olyckor och väderhändelser:

Det skall bli stora jordbävningar och svält och pest på den ena platsen efter den andra. Fasansfulla ting och stora tecken skall visa sig från himlen.

Patrik Engellau försökte i en intressant text nyligen att, i Clausewitz efterföljd, identifiera fienden. Vem bar ansvaret för den politik som lett till det svenska samhällets förfall? Resultatet blev att de som bar ansvaret var den samlade gruppen valda politiker (möjligen med undantag för SD), men att fienden i sin helhet var mer svåravgränsad. Den omfattade också en stor del av de som var ekonomiskt beroende av politikerklassen – koryféer inom myndigheter och statligt finansierade intresseorganisationer.

En del saker har jag med tiden blivit så övertygad om att jag inte begriper hur någon kan hysa annan åsikt. En sådan sak är att en nations öde bestäms av vad som sitter i skallarna på dess inbyggare. Politiken behövs för att avgöra om man ska köra till höger eller till vänster och för att bygga broar och spärra in missdådare men om den sträcker sig utanför sådana självklara verksamhetsområden ökar risken exponentiellt för att den ska göra mer skada än nytta.

Detta som folk har i skallarna kallas för kultur eller värderingar och är svårt att definiera trots att det uppenbarligen finns och bestämmer vad som ska hända, om det ska bli välstånd eller fattigdom till exempel. Av frukten känner man trädet, sa Jesus. Det betyder i det här fallet just att folks tänkesätt och beteende är avgörande för nationens öden även om man inte i exakta PowerPoint-punkter kan presentera tänkesätten.

Jag tror de flesta av oss som intar ett konservativt förhållningssätt till samhället är ganska eniga om att den nya tidens feminism, med genusforskning och manshat i fokus, är en rätt osmaklig ideologi. Tanken på att det finns ett oräkneligt antal kön, att vi inte längre ska vara män och kvinnor utan något slags könsneutrala varelser, är inte bara ovetenskaplig i största allmänhet utan medför också en stor osäkerhet hos barn och unga som växer upp utan fasta ramar och normer. I Sverige är det väldigt tydligt, om man ser till det stora antalet barn och unga med psykiska problem. Visserligen letar ”de lärde” efter politiskt korrekta orsaker, såsom socioekonomiska omständigheter och liknande, men jag tror att att de skulle komma sanningen närmare om de tog sig en rejäl titt på de uppluckrade normerna i samhället.

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Den 8 december 1400 tilldelades Vadstena stadsprivilegier av drottning Margareta. Stadsvapnet visar en Birgittagestalt med gloria sittande i en röd stol, skrivande med gåspenna i en bok. Ansikte och händer av guld.

Motivet är från 1400-talet. Det fastställdes som vapen för Vadstena stad år 1938. Vid sammanläggningen med Motala kommun 1974 kom vapnet ur bruk. Sedan Motala kommun spruckit 1980 togs det åter i bruk av den nya Vadstena kommun, som lät registrera det i PRV år 1989.