I natt firar kristenheten Jesu födelse i Betlehem. Svenska kyrkan är idag döende, men den är fortfarande vårt största kristna samfund. Varje jul predikar Svenska kyrkans präster om hur den kristna tron kräver att vi öppnar våra gränser.
Kategoriarkiv: Opinion
Opinionstexter skrivna av Det Goda Samhällets skribenter och gästskribenter.
Då och då förklarar eftertänksamma läsare för mig att de inte tror på min teori 1) om att Sverige styrs av a) en härskande klass som består av ett politikervälde vars affärsidé är att bygga ut välfärdssystemet och göra Sverige till en humanitär stormakt och sig själva till ett internationellt föredöme och b) av de hundratusentals funktionärer som administrerar politikernas välfärdssystem samt 2) att denna maktklick har anammat PK-ismen som ledande statsideologi eftersom detta tänkande gynnar klickens ambitioner.
Resonemanget är för listigt, har de eftertänksamma läsarna invänt. Det låter som en konspirationsteori. Det där med en härskande klass av yrkespolitiker och välfärdsbyråkrater kan möjligen stämma men hur var och en av dessa har kunnat räkna ut att det skulle gynna honom eller henne att måna om bögar och kräva nollutsläpp av koldioxid överstiger förståndet.
Indier skryter gärna med att yogan är en inhemsk lära med mångtusenårig historia. Men jag läste en artikel, ”The Myth of Yoga”, som säger något helt annat. Artikelförfattaren lägger fram bevis och argumenterar väl. Hans slutsats verkar rimlig, även om jag är okunnig på området.
Politisk korrekthet – eller wokeness som det kallas i Storbritannien – når nya höjder av absurditet när Channel 5 drar igång inspelningarna av en ny serie med Tudorkungen Henrik VIII och hans hustru Anne Boleyn i fokus. I den nya serien spelas Anne Boleyn av den svarta skådespelerskan Jodie Turner-Smith.
Efter att ha läst boken Gangsterparadiset – Så blev Sverige arena för gängkriminalitet, skjutningar och sprängdåd av Lasse Wierup, blev jag, trots den cyniker jag är, ordentligt omskakad.
Sverige har blivit ett europeiskt undantag där polisen står maktlös när unga män skjuter med automatvapen och tonårspojkar kastar handgranater. Socialtjänsten och skolan är chanslösa mot personer som inte vill samarbeta. Polisen är numerärt underlägsen i förhållande till de kriminella nätverken. Om polisen får någon yngling fälld dömer domstolen till någon typ av vårdform som ofta provats och misslyckats.
Många föreställer sig att samhällets dominerande uppfattningar dominerar för att de är sanna. Det känns som ett någorlunda rimligt fundament för funderingar kring samhället ty så är det i många fall. Den dominerande uppfattningen om avståndet från Stockholm till Göteborg är att sträckan utgör ungefär femtio mil.
Men så otvetydiga är inte alla samhällets dominerande uppfattningar. Många uppfattningar dominerar utan att vara empiriskt belagda. Under tidigare århundraden har det varit en dominerande uppfattning att Gud finns. En snarlik modern uppfattning är att det finns en allmän svensk Värdegrund enligt vilken alla människor har lika värde. Ytterligare en i vår tid dominerande uppfattning, särskilt i närheten av universitet och högskolor, är att västerlandet skapat sitt välstånd genom röveri, slavhandel och annan utsugning riktad mot världsdelar som bebotts av färgade människor.
Skalder är sådana som författar och skriver dikter, gärna rimmade, men be mig inte komma med någon definition av begreppet intellektuell som är tillräckligt välsnidad för att alla som anser sig intellektuella ska känna igen sig. För mig är intellektuella sådana som sysslar med ord och sätter ihop dem i mer eller mindre intressanta kombinationer. Vid närmare eftertanke behöver det nog inte vara ord, det kan också vara toner eller akvarellfärger. Varför i så fall undanta dem som ägnar sig åt att kombinera VVS-utrustning och bygga badrum? kanske du frågar. Okej då, svarar jag. Alla är intellektuella men nu hade jag bara tänkt tala om skalder och sådant folk.
Diskussionen om vaccin har blossat upp igen i ljuset av coronapandemin och de vaccin som nu utvecklats för att stoppa denna. Många av de argument som framförs av vaccinskeptiker (”Anti-vaxxers”) är gamla, medan vissa är uppfunna speciellt för denna pandemi. I denna artikel tänker jag besvara de vanligaste.
Påstående: ”Vaccin innehåller massor av giftiga ingredienser, och kemikalier som man ju knappt kan uttala”
För några dagar sedan avslöjade Göteborgs-Tidningen (GT) att jihadister med svenskt medborgarskap – medan de krigade i Syrien – levde på svenska bidrag:
GT:s granskning visar att miljonbelopp i bidrag, försäkringar och studiemedel gått till 45 individer som lämnat Sverige för krigets Syrien.
Det är synd om väldigt många människor nu för tiden. En del skyller på invandringen. De säger att Sverige fått ett migrationsöverskott av eftersatta personer men det tror jag inte så mycket på. Jag tror snarare att svenskarna har blivit bättre och mer empatiska. Vi har lärt oss att se människan i alla människor och vi har förstått att alla är lika värda.
Det hände sig vid den tiden att det från Bill Gates utgick ett påbud att hela världen skulle vaccineras. Detta var den första massvaccinationen och den hölls när Tedros Adhanom var hövding över WHO (fritt efter Lucasevangeliet)
För någon vecka sedan visade SvT den påkostade dokumentären “Vaccinkrigarna” i tre timslånga avsnitt. I filmen utger sig journalisterna Anna Nordbeck och Malin Olofsson för att vara oroliga föräldrar och infiltrerar antivaccinrörelsen i bästa Günter Wallraff-stil. Framför allt gör man djupintervjuer med en av rörelsens förgrundsgestalter i Sverige Linda Karlström. Här berättar Karlström för Jonas Nilsson hur det gick till när hon blev wallraffad av SvT.
Eftersom min fru är från Brasilien har jag besökt landet vid ett flertal tillfällen. Jag är intresserad av internationell rätt, politik och ekonomi. Jag befinner mig i Brasilien just nu och i tre korta krönikor rapporterar jag från detta gigantiska land. Curitiba är där vi bor och ligger i delstaten Parana.
Då Jair Bolsonaro blev president befann jag mig i Brasilien. Jag skrev i Svenska Dagbladet (21/12 2018) om den frustration över brottsligheten som banade väg för honom, med hans löften om lag och ordning.
I Det Goda Samhällets kommentarsfält, men också på andra ställen, ser man ibland personer som kategoriskt hävdar att den svenska julen inte är kristen.
Det är förstås dumheter.
Den svenska jul, som vi har firat i tusen år, är en kristen högtid. Det är bara att läsa äldre skildringar av julen, så blir det klart. Man gick i kyrkan.
I uppslagsverket Nordisk familjeboks (Ugglan) artikel om julen står det så här: ”Jul, kristenhetens förnämsta högtid, firas till minne af Jesu födelse”.
De flesta av mina släktingar på pappas sida var socialdemokrater. På mammas sida var de borgerliga. Dessa var mycket trevliga människor, och alls inte rabiata på något sätt. En morbror talade om risken för att alla nya bidrag skulle skapa en bidragstagaranda. Men det gjorde man på pappas sida också. Ingen blygdes för att dryfta denna risk. Men jag kunde inte tänka mig att rösta på högern, när jag en gång skulle ha åldern inne.
På gymnasiet fanns det en högerklubb, ingen för Socialdemokraterna. Jag var politiskt intresserad och träffade inte så sällan ungdomarna i högerklubben. Men jag kunde inte tänka mig att gå med.
När människor ska försöka förstå komplicerade sociala skeenden, till exempel varför coronat skördat så många offer inom äldreomsorgen, brukar de mobilisera sina gamla intellektuella käpphästar för att se vad käpphästarna kan duga till. Så är det även med mig.
En av mina käpphästar för förståelsen av det samtida Sverige och alla dess till synes olösliga utmaningar är tanken att vi lider av för mycket byråkrati. Hela landet är snärjt i ett nät av regler som gör att framför allt den offentliga sektorn bara kan, eller tror att den bara kan, göra som den alltid gjort om det inte kommer nya instruktioner uppifrån.
Just vid den här tiden, kring jul, tänker jag lite extra mycket på min familj, och i synnerhet den del av familjen som inte längre finns med oss. Det är tyvärr numera de allra flesta, inklusive båda mina föräldrar, så det finns många människor att plocka fram ur hjärtats minnesarkiv nu när julen klappar på dörren. Och inte bara människorna utan också de sammanhang, den kultur, de levde i.
Idag är det många som inte vill låtsas om att det har funnits en annan tid i Sverige – en tid då människor värnade sitt land och sin särart och tog hand om varandra. Idag får vi istället höra påståenden om att svensk kultur inte existerar och att etniska svenskar är lika ovanliga som vita älgar.
Min text ”Journalistväldet”, som var en kommentar till en artikel av Patrik Engellau (PE), var ett försök att bättre beskriva vilka krafter som styr svensk politiskt liv, där jag inte uppfattat politikerna och väljarna som de enda aktörerna utan att även media var en betydande maktfaktor, som drivit en opinionsbildning som lett till en rad olyckliga politiska beslut. PE anser, i en ny artikel, att kritik av journalister inte lönar sig, de är oåtkomliga för ”de sitter bekvämt i politikernas knä”. Istället ska ”den nettoskattebetalande medelklassen” mobiliseras.
Under president Trump lämnade USA det år 2015 ingångna internationella klimatavtalet som kallas Parisavtalet. Parisavtalet ersatte det föregående internationella klimatavtalet Kyotoprotokollet (som inte hade lyckats uppnå sitt mål att sänka utsläppen av vissa växthusgaser till en nivå 5,2 procent under 1990 års utsläpp). Tillträdande president Biden har lovat att återansluta USA till Parisavtalet. Jag åtog mig den plågsamma uppgiften att läsa det trista dokumentet på 27 sidor FN-språk. FN-språk är det som blir kvar när 193 medlemsländer haft synpunkter och alla till slut återstående konflikter dolts i oklarheter.
I artikeln ”Därför är det vänligare att önska god helg i stället för god jul” (14/12) resoneras om hur vi svenskar bör hälsa på varandra under julen. Ska vi säga god jul eller god helg?
“Hedra din fader och din moder, för att det må gå dig väl och du må länge leva i ditt land.”
Tänk vad ett enda litet inlägg på Instagram kan betyda! För ett tag sedan flimrade det förbi en kopp buljong i mitt flöde, med följande text:
”Om du blir sugen på nåt på eftermiddagen men inte vill dricka kaffe/te. Gör som tanterna och farbröderna gjorde när jag var barn: Drick en kopp buljong! Som tilltugg kan man ta en bit knäckebröd och doppa. Jättegott och underskattat!”
Idag är det precis tio år sedan den tunisiske gatuförsäljaren Mohamed Bouazizi satte eld på sig själv och därmed startade den arabiska våren (enligt den vedertagna historieskrivningen som låter lite märkvärdig – ungefär som att Portugal fick sitt latinamerikanska kolonialvälde för att kapten Pedro Álvarez Cabral år 1500 navigerade fel vid Kapverdeöarna och hamnade i Brasilien i stället för i Indien – men får duga eftersom jag inte känner till någon mer övertygande berättelse).
Jag har en människosyn som fyller många goda människor med förfäran. Min människosyn är att nästan alla människor, i valet mellan att leva av eget eller av andras arbete, föredrar det senare (om omständigheterna i övrigt är lika).
Varför lever du själv inte på försörjningsstöd? säger då någon människovän för att försöka snärja mig i mina egna garn. Det beror bara på att försörjningsstödet är för snålt tilltaget, svarar jag. Om det uppgick till 100 000 kronor i månaden i stället för 10 000 kronor i månaden så skulle jag ta saken under övervägande. Du skulle klättra på väggarna av att inte ha något att göra! fortsätter människovännen aggressivt. Jag kan väl göra intressanta saker utan månadslön, säger jag. Charles Darwin fick ingen månadslön när han gjorde sin femåriga, epokgörande resa med the Beagle. Han hade egna pengar och fick en del av sin motvilliga pappa.
Har den svenska kulturtraditionen någon framtid, eller är kulturarvet hotat, och i så fall av vem? Författaren Einar Askestad ger en inblick i kultursverige av idag, en värld av politisering, intolerans och korruption.
På detta sätt tackar jag för mig och utträder som medlem i Författarförbundet. Varför gör jag det? Är det av något intresse, eller angår det bara mig? Låt oss titta på det.
Carl Johan Ljungberg opponerade sig nyligen mot min tes om att den nettoskattebetalande medelklassens – dit exempelvis jag och troligen även Carl Johan hör – huvudfiende är politikerväldet. Carl Johan sa att det inte ligger till på det sättet utan att vår huvudfiende i stället är journalisterna.
Där har Carl Johan fel, men felet ska inte hållas emot honom utan tvärtom belönas med en blomsterkvast eftersom han genom sin invändning osökt ger mig ett tillfälle att åter förklara min uppfattning (som jag framfört i över trettio år utan att få anledning att revidera).
INGER ENKVIST: Frågor om EU och om Sverige genom EU-lån bör delta i att rädda den spanska regeringen
Det diskuteras alldeles för lite i Sverige om vad EU egentligen gör. I dagarna har den svenska regeringen accepterat att EU och alltså också Sverige ska ta upp lån för att hjälpa sydeuropeiska länder som har välkända problem med att övervaka att pengar kommer i rätt fickor. Genom att ta lån undergrävs svenska medborgares ekonomi i framtiden samtidigt som vi hjälper regeringar i Sydeuropa, och då borde dessa vara alldeles speciellt bra för de egna medborgarna och för EU. Är de det? Man kan vara stark europavän och samtidigt skeptisk mot EU:s utveckling. Här ska först ges några allmänna synpunkter på hur EU fungerar och sedan på konsekvenser som ingen verkar ha räknat med.
Det är välkänt att polisen har gett upp. Våldsmonopolet har i de utsatta områdena överlämnats till grupper som inte lyder annan lag än sin egen. Ute i motsatta hörn av verkligheten, i glesbygden, hinner polisen aldrig fram om inte den enda tillgängliga polisbilen råkar vara i närheten av brottet. I de flesta fall får de drabbade vara glada om någon besvarar deras nödanrop och ännu gladare om de får besök och överlyckliga om den upprättade anmälan inte går direkt i papperskorgen.
Västerlandet befinner sig numera i ungefär samma sinnestillstånd som den unga Sovjetunionen för hundra år sedan. Sovjetunionen bildades år 1922 och styrdes av rättrogna, ideologiska entusiaster som var övertygade om att de hade hittat en metod att göra mänskligheten – på kort sikt dock bara den egna nationens folk enligt Stalins princip ”Socialismen i ett land” – lyckligare.
Finns det någon tradition som känns så svensk som Lucia? Trots att den har sitt ursprung i den katolska tron så har ett helt unikt luciafirande vuxit fram i Sverige. Ett firande som är så införlivat med svensk kultur och tradition att inte ens katolska kyrkan förmår ta upp kampen med det.
Visst, det är klart att katoliker i Sverige också firar sitt helgon, den unga flicka som led martyrdöden på 300-talet, på samma sätt som katoliker över hela världen, men även den svenska traditionen hålls vid liv. Luciatågen ser likadana ut i de katolska församlingarna som i vilket annat sammanhang som helst, med den skillnad att man jämte de gamla svenska luciasångerna också sjunger sånger och psalmer ur den katolska psalmboken.
Dan Korn och jag har gjort en serie videoprogram om Sverige, rasismen och slaveriet som så småningom kommer att publiceras på YouTube. Dans kunskaper är enorma och dessutom är han stark ty han hade med sig 27 kilo gamla böcker från England där han bor. Han använde böckerna som referenser i programmen.
DET GODA SAMHÄLLET 