När människor ska försöka förstå komplicerade sociala skeenden, till exempel varför coronat skördat så många offer inom äldreomsorgen, brukar de mobilisera sina gamla intellektuella käpphästar för att se vad käpphästarna kan duga till. Så är det även med mig.
En av mina käpphästar för förståelsen av det samtida Sverige och alla dess till synes olösliga utmaningar är tanken att vi lider av för mycket byråkrati. Hela landet är snärjt i ett nät av regler som gör att framför allt den offentliga sektorn bara kan, eller tror att den bara kan, göra som den alltid gjort om det inte kommer nya instruktioner uppifrån.
Min text 
Tänk vad ett enda litet inlägg på Instagram kan betyda! För ett tag sedan flimrade det förbi en kopp buljong i mitt flöde, med följande text:
Jag har en människosyn som fyller många goda människor med förfäran. Min människosyn är att nästan alla människor, i valet mellan att leva av eget eller av andras arbete, föredrar det senare (om omständigheterna i övrigt är lika).
Har den svenska kulturtraditionen någon framtid, eller är kulturarvet hotat, och i så fall av vem? Författaren Einar Askestad ger en inblick i kultursverige av idag, en värld av politisering, intolerans och korruption.
Carl Johan Ljungberg 
Det diskuteras alldeles för lite i Sverige om vad EU egentligen gör. I dagarna har den svenska regeringen accepterat att EU och alltså också Sverige ska ta upp lån för att hjälpa sydeuropeiska länder som har välkända problem med att övervaka att pengar kommer i rätt fickor. Genom att ta lån undergrävs svenska medborgares ekonomi i framtiden samtidigt som vi hjälper regeringar i Sydeuropa, och då borde dessa vara alldeles speciellt bra för de egna medborgarna och för EU. Är de det? Man kan vara stark europavän och samtidigt skeptisk mot EU:s utveckling. Här ska först ges några allmänna synpunkter på hur EU fungerar och sedan på konsekvenser som ingen verkar ha räknat med.
Det är välkänt att polisen har gett upp. Våldsmonopolet har i de utsatta områdena överlämnats till grupper som inte lyder annan lag än sin egen. Ute i motsatta hörn av verkligheten, i glesbygden, hinner polisen aldrig fram om inte den enda tillgängliga polisbilen råkar vara i närheten av brottet. I de flesta fall får de drabbade vara glada om någon besvarar deras nödanrop och ännu gladare om de får besök och överlyckliga om den upprättade anmälan inte går direkt i papperskorgen.
Finns det någon tradition som känns så svensk som Lucia? Trots att den har sitt ursprung i den katolska tron så har ett helt unikt luciafirande vuxit fram i Sverige. Ett firande som är så införlivat med svensk kultur och tradition att inte ens katolska kyrkan förmår ta upp kampen med det.
Dan Korn och jag har gjort en serie videoprogram om Sverige, rasismen och slaveriet som så småningom kommer att publiceras på 
I en nyligen utgiven bok reflekterar jag över klassamhället och bostadsformen, ägd eller förhyrd bostad. Jag har mött läsarreaktioner av innebörd att jag anses vara negativ till bostadsrätten. Så är det inte, men det finns en del reflexioner att göra i anledning av bostadsrättens möte med noll/minusränta och dess möte med en okontrollerad asylinvandring.
Sverige håller just nu på att göras om från nationalstat till ”rättsstat”. Det är inte vår historia eller vår identitet som ska utgöra grunden för vår nationalitet utan det formella medborgarskapet. Därför är det knappast märkligt om många svenskar inte längre känner förtroende för det svenska etablissemanget. Varför ska människor känna samhörighet med ett Sverige som inte längre är det Sverige som gjorde dem till svenskar? Sverige håller på att bli en antinationalistisk nation. Förändringen kommer inte att passera utan konvulsioner.
När vi skall orientera oss i och beskriva verkligheten klarar vi oss oftast med våra inbyggda färdigheter. ”Han är av medellängd” räcker för att beskriva någon för samtalspartnern okänd. I vissa fall räcker det ändå inte. Därför sitter en färgad, i centimeter graderad lapp vid dörren till många butiker. Med dess hjälp är det meningen att en snattare eller annan brottsling närmare skall kunna beskrivas.
Häromkvällen sökte jag som vanligt kontakt med andevärlden. Jag gillar att tala med de döda. Jag har ingen särskilt märkvärdig utrustning, bara en vanlig ouija-bräda till vilken jag laddat ned en app som väljer de i varje ögonblick mest optimala kommunikationsfrekvenserna. Appen kan också överföra mina budskap, som jag formulerar oralt i klartext, genom att förflytta hålet i den lösa träbiten från bokstav till bokstav så att anden kan stava sig fram till vad jag har på hjärtat. När anden svarar flyttar sig träbiten så att jag kan foga ihop bokstäverna enligt andens avsikter. Det lär finnas senare versioner av appen som tillåter ett mer finkalibrigt sökande, till exempel att man ringer direkt till Aposteln Paulus eller till sin egen farfars farfar.
I USA kommer etniska européer hamna i minoritet
Ett vaccin mot corona är på gång, och vårt redan absurt polariserade land har om möjligt blivit ännu mer polariserat. Pajkastningen mellan vaccinförespråkare och vaccinskeptiska är i full gång, och det är ingen måtta på överdrifterna. Från vardera hållet kommer giftpilar av sällan skådat slag och jag undrar: Vad har egentligen hänt med oss som nation?
Analysen av ståndpunkten ”allas lika värde” måste börja med den liberala och socialistiska ideologiska föreställningen om ”jämlikhet”. De hänger ihop och betingar varandra. ”Jämlikhet”, i meningen lika utfall för alla – equal in outcome – i olika avseenden, inklusive inkomst, är en socialistisk ideologi på gränsen till religion med trosbekännelsen ”alla människors lika värde”. Jämlikhetsidén är en politisk utopi med rötter i den franska Upplysningen som under 1900-talet lett till totalitära socialistiska regimer med folkmord, förtryck och förintelser. Lika möjligheter – equal in opportunities – är däremot en föreställning som kan bejakas.
Under en fotvandring i övre Norrlands fjällvärld 1986 träffade jag en av Sveriges ledande glaciologer. Jag hade läst om koldioxiden.
Människor har alltid förstått att när ödet har något omvälvande och troligen skrämmande i sinnet så märks det genom naturkatastrofer eller kometer eller andra ovanliga himlatecken. Evangelisten Lukas förklarar i sitt tjugoförsta kapitel att den kanske största händelsen av alla, Jesu återkomst, kommer att förebådas av de förskräckligaste olyckor och väderhändelser:
Patrik Engellau försökte i en intressant 
I en artikel i 
DET GODA SAMHÄLLET 