OPINION I fredags dödades två bemärkta personer, en iranier och en irakier (och antagligen några till som är obemärkta och därför inte förekommer i nyheterna) av amerikanska drönare just utanför Baghdads flygplats. Hur ska man förstå detta? Är det viktigt eller inte? Vad kommer att hända? Så här har jag förstått det.

Den dödade iraniern Qassim Suleimani stod nära Irans andlige ledare Khamenei och var ledare för Quds-styrkan som är en avdelning för terror och revolution inom Irans revolutionsgarde som i sin tur är den enda del av den iranska krigsmakten som landets regering vågar lita på.

OPINION David Brooks heter en tyckarjournalist på The New York Times som jag uppskattar. Nyligen gjorde han en observation som möjligen är klargörande. Det handlar om tyckarskribenters och andra journalisters vedermödor i det aktuella samhällsklimatet. 

Med mina ord säger Brooks ungefär att journalistik bygger på Händelser. Journalister Rapporterar om dessa Händelser. Förr i tiden, när det nu var, erbjöd processen inga stora problem ty läsarna hade samma Lins som journalisterna vilket betyder att alla tolkade Händelserna på ungefär samma sätt även om olika läsargrupper värderade Händelserna olika sätt eftersom en del var exempelvis bankdirektörer och andra var miljöaktivister.  

OPINION Det pågår ett slags debatt om köer i sjukvården efter det att Dagens Nyheter i ett  reportage som troligen var avsett att väcka indignation påtalat att personer som har privata sjukvårdsförsäkringar kommer betydligt fortare fram till en läkare än personer som bara betalar landstingsskatt (numera regionskatt).  

Tidningens anklagelse är emellertid inte att privatpatienterna kommer ”fortare fram” utan att de ”går före i kön” vilket känns mer orättvist än ”fortare fram”. Dagens Nyheter skriver ”Nu varnar både vårdgivare och experter för att försäkringspatienterna tränger ut patienter som kommer via den offentliga vården”. Hur ska man förstå det här? 

OPINION Frugan och jag hamnade framför en HBO-rulle som hette Path to War och handlade om hur USA med nästan öppna ögon under president Lyndon B. Johnson körde fast och krossades i Vietnamkrigets träsk. Det slog mig att detta amerikanska krig – och de delvis välmenande men framför allt övermodiga och alltmer självförgörande amerikanska beslut som fattades – ser ut som det underliggande mönster enligt vilket det svenska migrationsprojektet utvecklats.

I båda fallen inleddes det hela med aningen oklara men ädla motiv. Amerikanerna menade att de måste hjälpa till att rädda vietnameserna undan kommunismen som vällde söderut från Kina och Sovjetunionen. På motsvarande sätt ansågs alla migranter som närmade sig Sverige vara flyktingar undan krafter som var så onda att det var en humanitär skyldighet för svenskarna att troligen för evigt låta deras offer bo och i många fall försörjas i vårt land. 

Svenska affärer blir alltmer utsatta för stölder. I organisationen Svensk Handels Trygghetsbarometer för tredje kvartalet 2020 ”anger 36 procent av butikerna att de råkat ut för stöld den senaste veckan, 19 procent har drabbats av hotfullt beteende från en besökare eller kund och 20 procent utsattes för bedrägerier den senaste månaden”. För att komma till rätta med detta la Regeringen nyligen en proposition om ”Tillträdesförbud till butik och förstärkt straffrättsligt skydd mot tillgreppsbrottslighet” som ska börja gälla från 1 mars 2021.

OPINION En för mig tankeväckande men kanske meningslös observation av sociala förhållanden är att när något nytt uppträder i samhället som är stort nog att utöva inflytande under lång tid så kommer människor redan i början av företeelsens existens att ana vilka konsekvenser som kommer att uppträda. Puh! Vad kan det betyda?

Till exempel startade Henry Ford sin första fabrik med montering vid ett löpande band i Highland Park vid Detroit med ambitionen att bilen skulle bli ”var mans egendom”. Då var det ganska lätt att dra ut trenden och föreställa sig åttafiliga motorvägar även om det tog mer än ett halvt sekel innan några sådana förverkligades.  

OPINION En del samhällen klarar nog av mångkultur i bemärkelsen samexistens av människor med helt olika värderingar, sedvänjor, religioner, språk och uppfattningar om hur livet ska levas. Jag föreställer mig att 1800-talets USA var ett sådant medfött tolerant samhälle. Folk fick göra som de ville. Italienarna byggde en kopia av Italien som kallades Little Italy, kineserna hade sitt Chinatown och judarna motsvarande i Borough Park, Brooklyn. Folken levde som bjärt olikfärgade Non Stop-dragéer i en skål utan mycket kommunikation med varandra och framför allt inte med staten.

Sverige kommer inte ens i närheten av en sådan ordning och det har två orsaker, en traditionell och en modern. 

OPINION Även om jag brukar framställa mig själv som anhängare av Betydelsefulla och Högstämda Principer så måste jag tyvärr erkänna att sådant vid närmare eftertanke är båg. I sista hand är det våldet som avgör. 

Läs eftertänksamt dessa hyllade rader ur den amerikanska självständighetsförklaringen, troligen västerlandets mest inflytelserika text: 

Vi anser att dessa sanningar är självklara: att alla människor är skapade lika, att de av sin skapare har utrustats med vissa oförytterliga rättigheter; att liv, frihet och strävan efter lycka finns bland dessa rättigheter; att regeringar har inrättats bland människorna för att trygga dessa rättigheter och att regeringarna likaledes har erhållit sina rättigheter från de styrda. 

OPINION Det fanns en tid – beslutet år 1976 om att Sverige skulle bli mångkulturellt är ett bevis – när Sverige trodde sig kunna upprepa det amerikanska invandringexemplet och liksom USA bli en smältdegel av olika kulturer som på något vis bildar en svårupplöslig etnisk legering. Nu hävdar förstås många att det där med smältdegel är en myt och att USA på sin höjd kan liknas vid en massa likformiga men olikfärgade chokladlinser i en skål. Men jag struntar i om USA är en smältdegel eller i stället följt Non stop-modellen; poängen är att folk av olika ursprung på något oförklarligt vis sätter den magiska egenskapen ”amerikan” framför sina medfödda etniska beteckningar.