Patrik Engellau

Sokrates sa att samhället håller sig med två metoder att fastställa sanningen och att han egentligen inte gillade någon av dem. Den ena metoden är att lita till auktoriteter, till exempel Bibeln, Riksbanken, morfar och mormor eller Skolinspektionen. Den andra metoden är den ”demokratiska”, nämligen att ansluta sig till den åsikt som får flest likes.

Patrik Engellau

För en erfaren och skicklig politiker finns egentligen inga problem i verkligheten, utan bara i folks oupplysta medvetande. Denna insikt har gjort vissa inbrytningar i svensk politik, men potentialen är sorgligt underutnyttjad.

Patrik Engellau

När man jobbar i u-länder, vilket jag har gjort, upptäcker man att de chica överklassmänniskor man enklast kommer i kontakt med ganska ofta har en nedlåtande inställning till sina respektive hemländer.

Patrik Engellau

Det pågår en folkvandring. Miljontals människor, i första hand från Mellanöstern och Afrika, vill ta sig till Europa. I några fall handlar det om att fly från krigets lidanden, i andra fall att undslippa ekonomisk misär.

Patrik Engellau

En bekant påpekade något som alla redan vet, nämligen att judar är överrepresenterade bland nobelpristagarna. Han undrade om det kan bero på att judarna har vassare gener än vi andra.

Patrik Engellau

Det händer mig ganska ofta att jag blir djupt förvirrad när jag börjar tänka även på de mest väletablerade och alldagliga begrepp som samhället håller sig med.

Patrik Engellau

Efter en synnerligen ytlig undersökning, i huvudsak baserad på introspektion, har jag kommit fram till att vi svenskar fram till rätt nyligen var ett uppfostrande folk och att detta är förklaringen till den vånda vi nu genomlider, inte minst när det gäller invandringen.

För mig är uppfostran något ganska bestämt, inte nödvändigtvis strängt och våldsamt, och framför allt inte elakt, utan snarare vänligt auktoritärt. Jag minns min första lärarinna i folkskolan. Hon hette Laura och hade flätor uppsatta i kringlor runt öronen. Hon spelade orgel i klassrummet och Gud nåde den som inte lärde sig psalmen Fädernas kyrka utantill. Man skojade inte med fröken Laura, utan man lärde sig Hallands floder. För övrigt hette hon inte Laura, utan Fröken.

Patrik Engellau

En kompis tog mig på en sightseeingtur genom Norra Djurgårdsstaden, som jag aldrig tidigare besökt. Det såg väl inte så illa ut, bitvis rätt trevligt faktiskt, men en sak slog mig: husen framstod som billiga smäckbyggen. Kompisen körde sedan vidare genom Östermalm vars pampiga, tunga och påkostade fasader tycktes så mycket mer palatslika efter besöket i den nya, närbelägna förorten.

Patrik Engellau

I hela mitt vuxna liv har jag spekulerat om framtiden, dragit ut trender och försökt roa min omvärld med möjligheter, såväl behagliga som obehagliga scenarier.

Mest har det såklart bara varit en lek eftersom Sverige ordentligt har lufsat på och allt bara blivit bättre och bättre. Några perioder har känts lite krisartade, jag minns särskilt finanskrisen i början av 1990-talet, när räntan tillfälligt var uppe i 500 procent. Men på något vis hände ingenting, utan Sverige fortsatte mot nya framgångar.

Patrik Engellau

En vän bjöd mig nyligen att följa med till en mottagning på italienska ambassaden. Jag invände att jag inte var bjuden, men det gjorde inget, sa min vän, italienarna är inte så petnoga. Mycket riktigt förekom ingen gästavprickning vid entrén, utan alla som känt sig kallade blev undfägnade med mat och dryck. (Eftersom italienska staten delvis finansierar sig med lån från utlandet tänkte jag att det nog egentligen var tyskarna som stod för fiolerna.)