När jag för flera årtionden sedan arbetade på dåvarande Sekretariatet för Framtidsstudier hade jag återkommande meningsfulla diskussioner om klimatpolitikens möjligheter med min chef Lars Ingelstam som jag gillade för hans tolerans och intellektuella rörlighet. Men det kan hända att, som sakerna sedan dess utvecklats, vi helt och hållet var på fel spår.
Alla pratar om incel-männen. Det är män som öppet uttrycker sin bitterhet över att kvinnor inte vill intressera sig för dem. ”Vad ska vi göra med incel-männen?” undrar alla. Det kanske vore bättre att fundera över vad vi ska göra med alla de kvinnor – ofta självutnämnda feminister – som öppet hånar dessa män. Linnea Klingström undrar vad det kostar att visa lite ordinär vänlighet mot män och påminner om att alla ensamma män är någon kvinnas son.
I antologin Sensations of Eternity (2021) har Oliver Fotros presenterat ett urval av Ivan Aguélis essäer i översättning från franska till engelska.
Aguéli (1869-1917) var en svensk konstnär, orientalist och journalist som konverterade till islam.
Magdalena Andersson vill vända på varje sten för att knäcka gängkriminaliteten. Denna stigande kriminalitet, som delvis är sammankopplad med den islamiska massinvandringen, hotar Sverige som nation. Det finns många stenar att vända, här är några.
Som allt mänskligt måste demokratin ständigt analyseras på nytt med nya intellektuella verktyg för att dess kaleidoskopiska förvandlingar ska uppenbaras. Men allt måste starta från utgångspunkten som var den blivande nya statsbildningen USA i sjuttonhundratalets Amerika.
Ständigt denne Ivan Aguéli! Jag återkommer till honom gång på gång. Som jag skrev för några dagar sedan håller jag på med en bok om konstnären där jag försöker reda ut hans ”panislamistiska manifest” som han skrev 1904.
För någon vecka sen skrev Mohamed Omar här på DGS om den strukturella antirasismen inom Västtrafik. Man låter nysvenskar, EU-migranter och stökiga invandrargäng åka gratis, medan etniska svenskar beläggs med dryga böter om de inte har biljett.
Frugan och jag reste till Italien några dagar för att äta pasta, ständigt bära covidmask och visa upp vad italienarna kallar för gröna pass vilket betyder vaccinationsbevis. Annars kom man inte in på restaurang vilket jag tyckte var löjligt men regeln var inte förhandlingsbar. ”Grönt pass”, förresten, det är väl inget grönt med att ha fått två doser? Jag tog det som ett ganska manipulativt försök att försöka låna prestige från hållbarhet, elbilar och ekologi. Det borde heta rött pass eftersom rött betyder stopp och syftet är att stoppa smitta. Fåniga italienare.
Häromdagen gjorde jag en längre taxiresa från en av Stockholms ytterförorter till innerstan. Jag blev upphämtad av en utåtriktad iransk taxichaufför i övre medelåldern. Under den nästan timslånga resan började vi samtala om covid. Det visade sig att båda var vaccinerade två gånger, men att det ändå kändes svajigt att samhället nu öppnar upp överallt för stora folksamlingar, samtidigt som nya forskningsrön visar att 85 procent av vaccinets skydd avtar efter sju månader.
Nog är det fascinerande med socialdemokrater. Det spelar liksom ingen roll hur länge de haft regeringsmakten – eller i hur många omgångar – när de tar till orda låter de ändå alltid som om de slår ur underläge och befinner sig i en evig opposition.
Det finns en troligen påhittad historia som satt djupa spår i människors uppfattning om klassrelationerna i Paris före franska revolutionen (i den mån de har någon). Folket hade ofta ingen mat. Det så kallade mjölkriget år 1775 och svälten 1788 – 89 var två exempel på hungerepisoder. En känslolös och nedlåtande drottning Marie Antoinette ska enligt legenden hånfullt ha rekommenderat de svältande att i stället äta kakor (egentligen briocher, se bilden, ett lite finare bröd).
Orsaken till ”explosionen” i Göteborg har fått många försök till förklaringar, utom den enda rimliga: Att det är ett bombdåd, utfört av kriminella terrorister som försöker skrämma/tysta/döda misshagliga personer som gått deras heder och ära förnär.
Den 28 juli förra året skrev Henric Ankarcrona här på Det Goda Samhället om Jämställdhetsmyndigheten i Göteborg. En socialdemokratisk generaldirektör hade där samlat en ledningsgrupp bestående av sju personer, alla kvinnor.
När Ankarcrona frågar myndigheten hur ledningsgruppens sammansättning rimmar med uppdraget får han till svar att alla är tillsatta på grund kompetens.
Skolpolitiken börjar bli hetare och mer förvirrad än på länge vilket, tror jag, beror på två saker, för det första på Pisa-chocken om troligen permanent försämrade resultat i svenska skolor och för det andra på medelklassens tilltagande oro för att politikernas ambitioner att integrera invandrare ska leda stök och försämrad undervisning för medelklassens egna barn.
PODCAST I ett nytt avsnitt av podden TANKAR FRÅN FRAMTIDEN pratar Eddie (Mohamed Omar) med Pablo Sender om Madame Blavatsky.
Av någon anledning framträder saker tydligare i USA än i Sverige. Det har märkts särskilt under de senaste två åren när den politiska korrektheten, som vi i Sverige levt med i ett årtionde eller däromkring, under beteckningen ”wokism” plötsligt bryter fram i USA. (Ja, idéerna utvecklades vid amerikanska universitet, men de har inte förrän nyligen fått samma genomslag hemmavid som de sedan länge fått i vårt land.) Allt amerikanskt framträder i grällare, bjärtare färger och nästan som karikatyrer av de mer diskreta svenska uppenbarelseformerna. Det beror nog på att amerikaner är vana att ta ut svängarna medan vi svenskar hela tiden söker en minsta gemensam nämnare enligt principen att alla ska med. Amerikaner och engelsmän gillar excentriker medan vi känner obehag inför avvikare.
När Alexandra Pascalidou nyligen var moderator i ett panelsamtal inledde hon en hetsig debatt med en av deltagarna, Mustafa Panshiri. Panshiri anser att värnplikten kan vara en viktig del i integrationen eftersom den kan samla människor med olika etnicitet och bakgrund runt ett gemensamt mål, nämligen att försvara landet. Pascalidou konfronterade honom och påstod att lumpen är en ”subkultur” som inte passar för människor med annan bakgrund än svensk.
Exploderar bomber? Ja, bombexplosioner har man ju hört talas om. Men enbart explosioner?
Jodå, de förekommer också. Från Wikipedia: ”Explosioner kan vållas av exoterma kemiska processer, kärnreaktioner eller mekaniska brott (som när en ballong eller ångpanna sprängs).”
Ivan Aguélis (1869-1917) konst har aldrig intresserat mig. Jag förstår inte vad som är märkvärdigt med den. Jag har framför allt intresserat mig för hans tankar. Då jag var muslim var han en förebild för mig eftersom han konverterat till islam. Idag granskar jag kritiskt hans tankar om både religion och politik.
John Stuart Mill (bilden) anses av en del vara liberalismens urfader. Han sa att en nations kvalitet bestäms av kvaliteten hos dess folk. Detta kan vara en banalitet om man läser det exempelvis som att kvaliteten hos ett fotbollslag bestäms av spelskickligheten hos lagets medlemmar. Men det kan också, tror jag, tolkas som något mer djupsinnigt och rentav omvälvande, kanske särskilt om det tillämpas på den svenska skolan.
Netflix har kommit med en ny miniserie av Mike Flanagan, som tidigare regisserat The Haunting of Hill House och The Haunting of Bly Manor. Och du som ännu inte har sett serien, och vill göra det, gör klokt i att sluta läsa här för den här texten innehåller, om inte spoilers om själva intrigen, så åtminstone om persongalleriet och strömningarna i serien.
En ny studie förklarar en del av tillståndet i landet. I denna studie har 10 000 utomeuropeiska invandrare i Sverige intervjuats åren 2018-2021 av forskningsnätverket Migrant world values survey.
Forskningen påvisar de förväntade, självklara och svåra integrationsproblem som uppstår när stora mängder människor från underutvecklade länder i Mellanöstern och Afrika flyttar till det välutvecklade och avancerade välfärdslandet Sverige. Vilket vilken vanlig enkel liten människa som helst med ett minimun av sunt förnuft kunde räkna ut redan för 30 år sedan.
Att demokratin skulle vara hotad är en ofta förekommande förmodan som får 417 000 träffar hos Google. Jag ville veta vilka hot som är mest akuta så jag sökte bland de 1 370 hot som uppmärksammats den senaste veckan.
Hon har fyllt arton nu, klimatprofeten Greta Thunberg, och är – eller kan åtminstone förväntas vara – vuxen. Det innebär att det är dags att ställa de svåra frågorna, de där man inte vill ställa till ett barn. Varifrån kommer hennes eventuella kunskaper? Vilken vetenskap lutar hon sig mot? Hur tänker hon sig framtiden, när hon dissar exakt alla förslag till klimatomställningar från regeringar och intresseorganisationer världen över, förutom möjligen de som tar oss tillbaka till stenåldern? Hur ser hon sig själv om tjugo år, om hon får som hon vill?
Äntligen eftermiddag och jag kan pusta ut efter en produktiv dag. Det började med att jag fick ett sms från Region Stockholm som ibland uppträder under det tillfälliga artistnamnet Alltid öppet. Så här stod det:
Hej! Du har en bokad tid 2021-10-22 08:30. Logga in i appen Alltid öppet för att se dina ärenden.
Jag vill börja med att säga att vetenskap och religion inte är samma sak. Men för många vanliga människor fyller den en liknande funktion. Vi behöver något att lita på. Något som ger begreppet ”sanning” en innebörd, så vi inte famlar i mörkret trots att vi egentligen föga begriper. Att tro på vetenskapen kan vara lika mycket en trosfråga som att tro på Gud – för den som inte lyckas härleda psifunktionen, förstår relativitetsteorin eller kan tolka vad som syns i ett elektronmikroskop.
De senaste dagarna har jag läst på lite om hur greker och romare betraktade sig själva och andra folk. Jag tittade på en intressant intervju med den israeliske forskaren Benjamin Isaac, som skrivit boken The Invention of Racism in Classical Antiquity (2004).
Häromdagen träffade jag en person som är professor emeritus i idéhistoria och har beklätt betydelsefulla positioner i den svenska offentligheten. Dessutom är han, det visste jag från tidigare, en klok karl så jag vågade mig på att kasta över honom ett svårt problem som jag våndats en del över (oss statsfilosofiska nördar emellan).
I mitten på nittiotalet, under krisen, hade jag varit hos en kund i Skåne för att rapportera en undersökning om deras företag. Jag var snabbt inne i planet hem och satte mig på en stol utan någon på grannstolen. Planet var också bara halvfyllt.
Vi vet att folks uppfattningar ofta ändrar sig diametralt över tiden. På 1970-talet propagerade många moderna människor för sex med barn. Idén bara hängde med i den allmänna lössläpptheten. Idag anses pedofili vara det kanske mest vedervärdiga som finns. Jag undrar om vi inte står inför en lika brutal omkastning av människors syn på välfärdssystemen.
DET GODA SAMHÄLLET 