I bostadsområdet Hässleholmen i Borås lägger bostadsbolaget Bostäder i Borås mer än 140 timmar varje vecka (tre heltidstjänster och en halvtid) med att städa efter hyresgäster som skräpar ner i och utanför husen. Nu har man beslutat att verkligen göra något åt problemen och har därför anställt ett ”beteendeföretag” för att förstå orsaken till att folk skräpar ner, berättar P4 Sjuhäradsbygden.

Vi lever i de märkligaste av tider, där inga sanningar finns mer än de man själv väljer att tro på och vill leva efter.

Normer är till för att kritiseras och upplösas. För att därefter ersättas av ett normlöst kaos där var och en lever helt enligt sina egna regler och förväntar sig att alla andra också ska anamma de nya egenfabricerade individuella normerna.

Kära Elsa,  

Du gav ett utomordentligt tydligt, skarpt och ärligt svar till en reporter som tydligt visade vad bias är för något. (Lyssna här) Du har det säkert inte lätt just nu men jag hoppas att det stöd Du har från många, inklusive mig, gör tillvaron rimligt uthärdlig. Jag vet själv vad förtal, mobbning och cancellering innebär och jag har flera framstående meteorologiska forskare som har och haft det mycket värre än jag.  

Statsvetaren och samhällsdebattören Marie Demker, gift med s-märkte statsvetaren Ulf Bjereld, som under flera år basade för Socialdemokraternas religiösa falang, rasar mot att regeringen vill förändra utnämningarna till universitets- och högskolestyrelser. Med eftertryck skriver hon i GP att regeringens förslag ”politiserar akademin” och är ett ”allvarligt hot mot akademins frihet”. Men Marie Demker är egentligen inte det minsta oroad över att akademin ska politiseras – hon är tvärtom orolig för att den ska bli mer opolitisk nu när vänsterdominansen kommer att minska.

En av de finaste, rättvisaste och mest utvecklingsfrämjande idéerna i hela det västerländska liberalkonservativa politiska tänkandet är enligt min mening drömmen om meritokratin. En meritokrati är ett samhälle där positionerna och pengarna fördelas efter envars meriter. I en fullt utvecklad meritokrati bortses från ovidkommande förhållanden när positioner ska besättas och forskningsanslag utdelas. Ovidkommande är sådant som ras, hudfärg, kön, sexuell läggning, religion och allt annat som det står i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna att man ska bortse från.

FN oroar sig över Sveriges flyktingpolitik. Den har blivit alldeles för stram, menar Filippo Grandi, chef för FN:s flyktingorgan UNHCR, som intervjuas i Svenska Dagbladet. Det är en lång intervju, med rubriken UNHCR-chefen oroad över stram svensk flyktingpolitik, och Grandi får många tillfällen att lägga pannan i bekymrade veck över den fruktansvärda utvecklingen i Sverige. Sverige borde naturligtvis fortsätta att ta emot oproportionerligt många flyktingar istället för att försöka få landet på fötter.

För bara några dagar sedan skrev jag en text med ett pinsamt självklart budskap. Budskapet gick som en skarpslipad dolk rakt in i hjärtat på samhällsdebattens avdelning för kriminalfrågor eller borde i varje fall ha gjort det. Men jag har inte märkt av den förväntade reaktionen. Samhället har inte tystnat och uppvisat den generade rodnad som jag hade förutsett. Ej heller har allmänheten skickat mig snittblommor med varma hälsningar som tack för mina insatser för dess (allmänhetens) lika oväntade som gynnsamma kunskapsutveckling.

Nu är det dags igen. 1 maj, med vajande röda fanor, stöveltramp i marschtakt och ”Arbetets söner” ekande på gator och torg. Just i år befinner sig Socialdemokraterna i opposition, och tycker säkert att de är verkliga underdogs som har extra stor anledning att demonstrera. Kanske får vi se plakat med slogans som ”Rädda A-lotterierna” eller ”Rör inte vår spelverksamhet”?

Platon hade uppfattningen att äkta kunskap inte kan inhämtas textledes utan bara genom samtal. Jag har en kompis som i Platons efterföljd bjuder in till symposion vilket beroende på vilka gäster som inbjudits ibland kan urarta till en mildare form av supfest. Utan att bli direkt full upptäckte jag häromsistens en svaghet i mitt tänkande som jag kanske anat men aldrig besvärat mig med att artikulera.

Den svenska spelmarknaden är hårt reglerad. Men det finns undantag – när det gäller Socialdemokraternas lotterier. Genom att som politiskt parti både instifta lagar och vara en aktör på spelmarknaden skaffade sig Socialdemokraterna tidigt en unik position, och ett övertag över andra partier. Men nu kan det äntligen bli ett slut på den styggelsen.

När jag gick i Sofia Folkskola på Södermalm Stockholm rådde en mycket speciell mentalitet (och troligen inte bara där men det var den enda folkskola jag fick någon erfarenhet av). Många av dagens moderna människor skulle ha svårt att känna igen sig. Själva grunden för den då eftersträvade sinnesförfattningen och själva kärnan i det som fröken Laura med de flätade kringlorna kring öronen – det etablerade samhällets spjutspets i uppfostrans frontlinje mot oss barn – ständigt propagerade var att vårt öde bestämdes av oss själva. Den ständigt upprepade propagandan från överheten – det vill säga den förenade vuxenvärlden – var att envar, i varje fall barnen, var sin egen lyckas smed och bara hade sig själv att skylla.

Jag är lite gammeldags. Jag gillar att ibland få prata med en levande människa i telefon när jag har problem, som idag med en fråga till banken.

Med tanke på allt lidande det innebär att försöka få kontakt med någon på Swedbank så välsignar jag alla digitala tjänster som jag själv utför åt banken, även om de tar betalt av mig för att jag gör det. Men detta problem gick inte att lösa digitalt.

Miljöpartiets språkrör Per Bolund går ut hårt i pressen och anklagar SD för att ha anställda troll, vars enda uppgift är att sprida hat och hot mot just miljöpartister. Han vill alltså försöka slå i oss att människor inte kan tänka själva utan att all kritik mot MP är iscensatt, och dessutom avlönad, av SD. I Bolunds ögon är det med andra ord omöjligt att ens föreställa sig att någon av fri vilja kan kritisera ett så fulländat parti som hans.

Att mainstream-medierna överhuvudtaget publicerar dessa galna fantasier är häpnadsväckande, men har förstås sin förklaring i att MP står högt i kurs hos en majoritet av landets journalister.