Den amerikanske 1800-talspedagogen Thomas Palmer efterlämnade ett insiktsfullt yttrande som sedermera blivit bevingat eftersom det så väl fångar det moderna skolsystemets innersta väsen. Det lyder så här: ”Om du inte lyckas första gången så försök igen, försök igen!” I denna uppmaning ligger ett av västerlandets heligaste löften förborgat, nämligen att om jag aldrig ger mig utan tränar mina tiotusen timmar så är succén praktiskt taget garanterad: hut går hem och jag blir just den internationella konsertpianist som min mamma hade planerat hela tiden.

Karneval heter ett piggt bokförlag på Söder i Stockholm som enligt min förutfattade mening ger ut fräcka och för det mesta välskrivna böcker (och skickar recensionsexemplar till mig). Nu har det skett igen. Boken heter Så vann woke och författaren heter Joanna Williams (bilden) och är journalist och direktör på en engelsk tankesmedja.

Parollen för den här bloggen är att ”här skapas samtidens självförståelse”. Frågan är vad det betyder. Om någon skulle veta borde det vara jag eftersom jag är den som formulerat ledordet. Men å andra sidan pladdrar man så mycket att det inte alltid är lätt att veta, framför allt om det gått något årtionde sedan djupsinnigheterna sattes på pränt.

Häromdagen framförde jag en kontroversiell uppfattning till en vän. Jag sa att det inte händer något i svensk politik. Årtionde efter årtionde passerar men uppfattningar, ståndpunkter, konkreta lösningar förblir desamma. Det är bara håret som blir gråare på alla dem som fortsätter att ha oförändrade åsikter.

Vad många snobbiga intellektuella (som jag) än tycker så kan man som svensk vara ganska stolt över nivån på dagsdebatten i Sverige. Trots allt är vi ett litet utkantsland med ett språk- och tankeområde som täcker max tio miljoner människor varav uppemot hälften troligen i det här sammanhanget bör räknas som funktionella analfabeter i bemärkelsen att de aldrig skulle läsa en normal debattartikel även om de kunde nästan alla orden. Och ändå har vi ett kiv och ett tjafs och ett ordgemäng som om hela folket inte bara döpts in i Svenska kyrkan utan också fötts in i Svenska Akademien.

Meningen är att den här texten ska drypa av fördomar och förakt mot psykiatrin som jag inte vet något annat om än att jag betalar för den samt att den är en av de skrikigaste och självgodaste avdelningarna inom det välfärdsindustriella komplexet. Med skrikigaste och självgodaste menar jag att den i jämförelse med de andra avdelningarna lyckas framställa sig själv som den mest förtryckta av alla offerkategorier. Jag vet hur psykiatriker ser ut när de kommer på att de lider värre än andra. Deras mun förvrids i ett trotsigt men ändå undergivet falskt leende som betyder att just det faktum att de så storsint utstår sina orättvisa plågor är själva beviset på deras överlägsna godhet som människor.

Häromdagen sa min portugisiskalärarinna att det var en grej hon tyckte var underlig. Förut, sa hon, verkade det som om ni svenskar trodde att era problem med skolan och invandringen och så vidare skulle försvinna av sig själva eller på något magiskt vis förvandlas till framgångar. Nu tror ni inte det längre. Nu står ni bara där och tittar på era problem utan att vidta några motåtgärder. För mig går det inte att förstå, sa hon.

Har du tänkt på att många av mänsklighetens mest omhuldade vetenskapliga idéer för det mesta, ibland sedan hundratals år, lider av obefintlig eller i varje fall oklar bevisning? Just nu tänker jag på engelsmannen Thomas Malthus som för lite mer än tvåhundra år (anonymt) presenterade skriften En avhandling om befolkningslagen. Människan förökar sig i en geometrisk serie, sa Malthus, medan livsmedelproduktionen i bästa fall ökar i en aritmetisk serie varför livsmedelsproduktionen normalt inte kommer att räcka utan folk att dö av svält (eller krig och sjukdomar som berodde på svälten). Malthus ansågs vara ekonom och när han kommit med sina förutsägelser, hävdas det i ekonomskrået, fick ämnet beteckningen ”den dystra vetenskapen”.

Jag ogillar Greta Thunberg. Det är inte individen Thunberg jag ogillar, även om hon verkar nog så fanatisk och bitsk, utan symbolen Thunberg. Hon symboliserar alla ofördragsamma svärmare som utan hänsyn till andra människor vill göra om världen i enlighet med en frälsningslära som hon och de andra svärmarna bestämt sig för att följa.