Ulf Larsson
Att språket används för andra syften än att bara förmedla information är ingen nyhet. Man kan vilja instruera, utreda, roa eller något annat utöver det rent informativa.
Eller påverka.
I några tidigare krönikor har jag diskuterat vissa politikers, opinionsbildares och journalisters förtjusthet i eufemismer som EU-migrant och papperslös, uttryck som enligt den ordmagiska tron, som grasserar i det offentliga samtalet, att en negativ eller komplicerad företeelse blir positiv eller enkel bara man byter benämning på den.
Men eftersom eufemismer snabbt förlorar i värde, jobbas det nu hårt med att ersätta EU-migrant med det likaledes åtminstone delvis missvisande utsatta EU-medborgare. Missvisande eftersom det knappast är alla ”utsatta” EU-medborgare man avser, exempelvis inte svenska fattigpensionärer eller arbetslösa spanjorer, utan enbart fattiga romer som vistas tillfälligt i Sverige. Gissningsvis kommer, enligt eufemismens ambivalenta logik, även detta uttryck att uppfattas som negativt framöver, och voilà så måste en ny benämning plockas fram.







