Så säger Freja, en syster vars storebror blev kriminell i ett avsnitt av I lagens namn i P1 230717.
Freja heter egentligen något annat och hennes röst har bytts ut. Något man som lyssnare omedelbart förstår av berättelsen.
Jag tillbringar den kalla och blåsiga sommaren på en ö i Bohuslän, just nu tillsammans med två systrar varav den ena är min fru. Systrarna läser böcker som troligen är de bästa i världen, åtminstone efter vad det står på omslagen. ”Kanske den mest gripande bok som någonsin har skrivits”, står det till exempel.
Alla verksamheter som på ett eller annat sätt arbetar med att fördela ekonomiska och sociala förmåner, av Patrik Engellau på DGS benämnt Det välfärdsindustriella komplexet, är en sektor som ständigt växer. Enligt Engellau i takt med att verksamheterna hittar, eller själva uppfinner, nya svaga grupper i behov av vårt stöd.
Det är en växande trend – muslimer som flyr från västvärlden till Turkiet. Fenomenet diskuteras på YouTube-kanalen The Thinking Muslim.
Thomas Abdul Qadir, en amerikansk konvertit till islam, intervjuas av kanalens värd, en brittisk-pakistansk muslim. Båda har invandrat till Turkiet och är sedan flera år tillbaka bosatta i Istanbul.
Diskussionerna har gått varma sedan Birgitta Ed visade upp sig med prästkrage i mötet med Emina Erdogan i Turkiet. Vissa hävdar att hennes klädsel var väl vald, och en signal om den svenska jämställdheten, men själv ser jag en helt annan signal i det lilla vita frimärket på hennes skjortkrage.
”Ur led är tiden, så´n tur att jag är den som föddes att den vrida rätt igen.” Så kunde man, med avseende på dagens politikervälde, travestera Hamlets berömda veklagan över att det fallit på hans lott att styra upp ett land som hamnat i någon sorts kris. Den kris jag tänker på är den alltmer besvärande politikerstyrda totala livsstilsomvandling som miljö- och klimatpolitiken med tilltagande tydlighet visar sig leda till.
SEMESTER Reser du till Dalsland i sommar? Missa då inte Högsbyns hällristningsområde, i naturreservatet Tisselskog i Bengtsfors kommun.
Återkommande läsare märker nog att jag verkar ha snöat in på de medborgerliga eller mänskliga – jag har inte upptäckt någon skillnad på dem – fri-och rättigheterna. En fascinerande insikt eller åtminstone spännande förmodan som jag fått – fast jag vet inte säkert varifrån jag fått den, om jag hittat på den själv eller läst den någonstans – är att fri- och rättigheterna väller fram i två olika och i grunden helt olika vågor, först en på 1600-talet som gällde några hundra år framåt, sedan en annan med samma namn på 1900-talet som jag fruktar ännu inte nått sin fulla styrka.
Från SvD 14 juli:
”Tobias Billström (M) bjuder in en stor muslimsk organisation från 57 länder till möte om kampen mot islamofobi. ‘Under många år har Sverige välkomnat en stor grupp muslimer från många olika länder, en grupp som berikar vårt land’, skriver utrikesministern i inbjudan.”
Jag brukar säga att demokratin består av två komponenter: dels medborgarnas rätt att i val utse sin överhet, dels ett antal skarpa förbud för den valda överheten att kränka de fri- och rättigheter som medborgarna i grundlagen särskilt identifierat, till exempel yttrandefriheten, näringsfriheten och egendomsrätten.
Just nu rapporterar medierna ivrigt om extremvärmen i södra Europa, med braskande rubriker i stil med Dödliga monsterhettan: ”Jorden har feber” . I samband med detta skrev en TV4-journalist en uppmaning i Facebookgruppen Välkomna till Italien:
”Hej! Jag jobbar på TV4:s Nyhetsmorgon och söker någon som är på plats i värmeböljans Italien för en medverkan på länk i morgondagens sändning. Hur har ni det? Vad säger de ni träffar?”
Men han får inte riktigt de svar han sannolikt önskar. De flesta i gruppen har inte märkt någon skillnad mellan sommarvärmen i år och tidigare.
Att Annika Strandhäll protesterar mot Ulf Kristerssons fru Birgitta Eds prästkrage förvånar inte. Hon protesterar ju alltid mot allt som är rimligt. Från Expressen Premium:
”Tidigare miljöministern Annika Strandhäll (S) skriver på Twitter att det är ‘en väldigt stark signal’ att Ed visar att hon representerar Svenska kyrkan på ett Natomöte.
Tove Lifvendahl i SvD skriver alltid mångordigt. I söndags (9/7) slog hon rekord. Hon använde 1335 ord för att slå fast – ingenting.
Hon skriver om att vara naken, att sexuellt ofreda, att urinera offentligt, att uträtta sina behov i en hink på torget och om pornografiska handlingar.
Den här texten publicerade jag för nästan sex år sedan. Jag bara beskrev ett skeende som var uppenbart för alla som brydde sig om att titta (vilket undantog de styrande politikerna). Min avslutande fundering gällde om Sverige skulle utvecklas på samma vis som Brasilien som när det gäller brottslighet och allmänt sönderfall tråkigt nog är ett föregångsland för Sverige. Så här långt har det inte gått men vi är nog tyvärr på väg.
En massiv invandring från muslimska länder i Mellanöstern/Afrika till Sverige har som bekant pågått sedan 1980-talet.
Våra politikers integrationspolitik har uteslutande gått ut på att genom årliga mångmiljonbidrag till muslimska församlingar/studieförbund och moskébyggen uppmuntra de inflyttade muslimerna att förstärka sin muslimska identitet och därigenom fjärma sig så långt det bara går från det svenska sekulära samhället.
Det lätt att tänka att kärnan i en nation utgörs av den gemensamma offentlighet som talar och agerar i nationens namn. Det är lätt att tänka att staten är nationen. Vi brukar tala om ”nationalstaten” som själva grunden för nationen. I Sverige var det när Gustav Vasa grundade den moderna svenska nationalstaten som Sverige grundades som verklig ”nation”.
Kenya har under den nuvarande presidenten William Ruto vänt sig österut. I slutet av maj besöktes landet av Rysslands utrikesminister Sergey Lavrov.
Ruto har deklarerat att han vill minska användningen av amerikanska dollar i Kenyas utrikeshandel.
Enligt en undersökning av DN/Ipsos menar en majoritet av svenskarna – 51 procent – att det är småaktigt av oss att inte göra muslimerna till viljes och förbjuda koranbränningar när de nu tar så illa vid sig av vad de anser vara en skymf mot deras heliga bok och därmed mot all världens muslimer. På sätt och vis går det att förstå ty det är nog inte många svenskar som hade planerat att elda upp en Koran. Ett eldningsförbud skulle nog inte besvära det svenska samhället så mycket.
Public service utger sig ofta för att vara opartiskt. Men Twitterkontot Granskning@avPublicService visar regelbundet upp exempel som tyder på motsatsen.
Det har länge förvånat mig att Sverige har en utrikespolitik. Vi vill ju inget (som vi inte kvickt och lätt kan ändra till dess motsats om det skulle knipa; minns hur enkelt det var för politikerna att utan särskilda konsultationer med medborgarna upphäva den svenska neutralitetspolitiken och i stället engagera sig helhjärtat för att söka medlemskap i Nato – vilket i dagarna tycks ha krönts med framgång så detta borde vara ett triumfens och glädjens ögonblick snarare än ett tillfälle att ställa frågor, vilket jag gör i alla fall.)
Koraner bränns. Svenska och andra politiker blir bekymrade. Efter några vederbörliga bugningar inför vår yttrandefrihet, tillkommen under Frihetstiden men avskaffad av en enväldig kung, Gustaf III, anser de att denna av dem högaktade frihet bör inskränkas. Därigenom skulle nämligen Sverige skyddas från de många miljoner muslimer som uppger sig vara kränkta, muslimer som lever i länder i vilka tortyr, dödsstraff och annat vedervärdigt praktiseras av deras egna regimer, företrädare för denna avskyvärda s.k. religion islam.
Nu när den (allsmäktige?) Erdogan godkänt Sverige som medlem i Nato kommer sannolikt de välorkestrerade islamistiska protesterna mot vår nation att rinna ut i sanden. Som förhållandevis neutral i den här frågan tycker jag det är ganska komiskt att de som bränt flaggor och hotat oss fått den här käftsmällen i form av ett Nato-ja. Dessutom är jag föga imponerad av den där neutraliteten som vi slagit oss för bröstet över så långt tillbaka någon kan minnas.
Mitt budskap i denna krönika har framförts tidigare, kanske rentav flera gånger, men till min häpnad finns det fortfarande folk som inte tagit del av ärendet och naturligtvis i ännu mindre utsträckning begripit det. Ändå är det ganska enkelt och vad jag kan begripa rätt viktigt så jag tar det igen.
I dagarna har SVT lagt upp en ny brittisk TV-serie på SVT Play. I hatets mitt (The Walk-In) handlar om en människorättsaktivist som infiltrerar en högerextrem organisation, i svallvågorna efter Brexit, och stoppar ett mordförsök på en Labourpolitiker. Det är välspelat, välregisserat och spännande men det är ändå svårt att se den och jag ska berätta varför.
I ett reportage om bristande simkunnighet låter SVT enbart människor med traditionellt svenskt utseende komma till tals. Det är ovanligt för en mediekanal som annars försöker visa mångfald, något som fått många att reagera på sociala medier.
I politiken är en del frågor så jobbiga att man helst inte bryr sig om dem eller kanske väljer att försöka lösa något annat problem i stället. Så tycks det vara med skolan som haft svåra men negligerade problem i årtionden. Men nu ska det ske en uppryckning. Den förra regeringen tillsatte en friskoleutredning som den nuvarande regeringen skruvat upp några snäpp för att göra mer heltäckande. Skolminister Lotta Edholm säger att ”drivkrafterna och incitamentsstrukturerna” måste ändras eftersom det finns ”inbyggda fel i friskolesystemet och det har funnits en naivitet gällande friskolorna”.
En brittisk stiftelse, som arbetar för att förebygga livmoderhalscancer, föreslår att vårdpersonal slutar använda ordet vagina i kontakten med patienterna. Ordet anses kränkande för transkvinnor och ickebinära.
En yngre släkting följde med skräckblandad fascination rapporteringen kring ’domedagsglaciären’ i Antarktis. Han meddelade myndigt i vintras att vattennivån i haven kan komma att stiga tre meter, så mycket att kuststäder runt om på jorden kan komma att stå under vatten redan till denna sommar. Det var en hel del ’kan’ som i hans egen och medias tolkning omvandlats till konkreta hot. Han visade satellitbilder från NASA, som tillsammans inte minst med SVT, spred det hotfulla budskapet.
Den grasserande svenska rasismen skördar ständigt nya offer.
Människor som valt att flytta hit, eller vars föräldrar valt just Sverige som ett bra land att flytta till från Mellanöstern och Afrika, har här behandlats styvmoderligt, förlorat sin bestämmanderätt över sina egna öden och fråntagits inte bara sina rättigheter och möjligheter utan även sin mänskliga värdighet.
I den här texten ska jag resonera om invandrares brottslighet. Jag säger inget om hur stor andel av invandrarna som på något sätt är kriminella ty det vet jag inget om fast jag gärna skulle vilja veta. Jag nöjer mig med att konstatera att Sverige har ett stort och kanske växande problem på den här punkten. Därför ska jag resonera. Men jag inte är särskilt insatt i materien och fördenskull kanske åtminstone delvis baserar resonemanget på fördomar. Ursäkta i så fall.
DET GODA SAMHÄLLET 