Efter att ÖB och försvarsministern varnat för krig ställer sig folk frågan om de vet något som de inte delar med sig av. Massiv kritik riktas nu mot den samlade journalistkåren, som inte ställer frågorna medborgarna vill ha svar på.
Denna text tar upp ett av alla de katastrofala resultat som Europas högsta invandring per capita, främst från underutvecklade och kollapsade länder i Mellanöstern och Afrika, med individer med ofta lågt humankapital till ett välfärdsland som Sverige lett fram till.
De senaste dygnen har mediatexter om den amerikanska universitetsskandalen med epicentrum över Harvard sprutat ut över världen och jag har läst några av dem (och även skrivit en text – vilket jag nog inte borde ha gjort; jag tog hela woke-konceptet för det eländiga skämt som det faktiskt är och försökte skämta bort dumheterna vilket var lika framgångsrikt som att försöka skämta bort Stalin under andra världskriget).
Den 5 december förra året frågade den republikanska kongressledamoten Elise Stefanik upprepade gånger rektorerna för Harvard University, University of Pennsylvania, och MIT ”om uppmaning till folkmord av judar bryter mot lärosätenas regler”. Rektorerna svarar att det beror på sammanhanget, på omständigheterna, på kontexten. Stefanik var inte nöjd och menade att det enda rimliga svaret borde vara JA – uppmaning till folkmord bryter mot regler om vad som får sägas vid ett amerikanskt lärosäte. Sen dess har två av presidenterna avgått efter starka protester, den senast blev Harvards svarta kvinnliga woke president Claudine Gay. Hon kunde inte förmå sig med att ta avstånd från antisemitismen på elituniversitetet (hon har även påträffats med flera fall av plagiering).
”Allt tyder på att 2024 kan bli ett ödesår i svensk politik. Socialdemokraterna befinner sig mitt i en avgörande omprövningsprocess, som kan komma att förändra grundvalarna för det politiska spelet,”
Efter att Socialdemokraterna satsat stort på att skapa ett nytt narrativ om att de hela tiden varit för en restriktiv migrationspolitik (trots att Stefan Löfvens Europa inte ”byggde några murar”) får de nu hård kritik för sin historierevisionism.
Så här några år efter uppfinningens fullbordan borde den klara, genomlysta sanningen om västerlandets möjligen främsta andliga framsteg, PK-ismen, ha uppenbarat sig för envar.
Mellan 50 och 100 000 kenyaner jobbar i Qatar och omkring 200 000 i Saudiarabien. Många jobbar också i Kuwait, Bahrain, Förenade Arabemiraten och Oman. Fler kenyaner lever och jobbar i gulfländerna än i alla västländer tillsammans.
Jag har följt rapporteringen från snökaoset på E22 mellan Kristianstad och Hörby. Studio Ett ägnade en stor del av torsdagens sändning åt detta och de hade kontakt med ett antal svenska män som satt fast sedan många långa timmar.
En av de skadligaste sociala förändringarna som inträffat i Sverige på trettio år var troligen omvandlingen av Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) till Svenskt Näringsliv vid seklets början. Före 2001, när omvandlingen skedde, rådde ännu en nästan marxistiskt antagonistisk relation mellan de två huvudmotståndarna inom svensk politik, nämligen Kapitalet, representerat av SAF och Arbetarklassen representerad av Landsorganisationen (LO).
Deckarförfattaren och krönikören David Lagercrantz ondgör sig i en krönika i Expressen över Alexander Bard och kallar honom ”tarvlig och elak”. Han jämför därefter Bard med en babian eller en gorilla.
Jag följer en sida på Facebook som riktar sig till människor, främst från Mellanöstern, som valt att flytta till Sverige. Jag kallar här den som driver och redigerar sidan för Ahmed. Syftet med sidan är att stärka dem som flyttat hit och lyfta de som lyckats i det nya landet.
Låt oss fantisera om att Trump vinner valet 2024 och säger ajöss och goodbye åt NATO. Alternativt att ett nytt amerikanskt inbördeskrig, i kombination med en våg av islamistiska attacker mot amerikanska militärbaser, får USA att lämna organisationen och ta Kanada med sig. Hur skulle Europa hantera en sån situation?
Efter att under decennier ha fört en invandringspolitik som missgynnat majoriteten av befolkningen vill de rödgröna nu gå ännu längre på den inslagna vägen. I Stockholms stad vill de tvångsintegrera svenskar genom att bygga ihop invandrartäta områden med närliggande, svenskdominerade villaområden.
Jag har ett bättre förslag: Tvångsförflytta dessa hycklare till de mångkulturella problemområden de själva skapat med sin medborgarfientliga politik.
Ju mer jag skriver, desto mer tycker jag att jag hamnar i självklarheter. En självklarhet, som jag bara vill påminna om, är att det finns medborgerliga skyldigheter.
Det blir jag i och för sig varje dag, vid ett antal tillfällen, till exempel när morgonkaffet är färdigt eller när någon av hundarna hoppar upp i mitt knä och lägger sig till ro. Men igår blev jag glad för att jag fick ett så trevligt telefonsamtal från en DGS-läsare.
Hur ser vägen ut som går från småskaligt inbördeskrig till Failed State?
Kanske börjar konturerna av en dyster framtid att skönjas här i gamla Sverige.
Vet du inte, min son, med hur litet förstånd världen styrs.
(Ett uttalande, som Axel Oxenstierna påstås ha fällt, riktat till sin son Johan. Denne skulle till Münster för att förhandla för Sverige i den Westfaliska freden – och tvivlade på sin förmåga att klara uppdraget).
Samtiden föreställer sig, tror jag i alla fall, att samhällena kan välja mellan två olika sätt att organisera sin produktion, nämligen genom plan- respektive marknadsekonomi, socialism respektive liberalism.
Min numera tyvärr avlidne vän Olle Wästberg brukade på sitt sardoniska sätt fråga mig hur jag skulle klara mig om jag inte fick börja mina krönikor med ordet ”jag”. Nu är det dags igen.
Efter att FN tog åtta veckor på sig att fördöma Hamas terrordåd den 7 oktober – och efter att UNWomen i Sverige, under ledning av Alexandra Pascalidou ännu inte fördömt dådet – har nu judiska kvinnor startat Metoo-unlessurajew. Om det berättar Helene Bergman på Kärringbloggen.
Den här julen har varit ovanligt mörk. Från min lägenhet ser jag ett hundratal köksfönster och i uppskattningsvis vart tionde lyste en adventsljusstake – i ännu färre den obligatoriska adventsstjärnan. Visserligen bor jag i en invandrarförort, men tidigare år har det funnits grannar som draperat sina balkonger med blinkande ljusslingor i regnbågens alla färger.
Efter att Israel lyckats likvidera en av Hamas ledare låter SVT den utvalde Mellanöstern-experten Anders Persson förklara att det nog egentligen var ganska dumt gjort. ”Vad kommer härnäst, när ledare börjar dödas!” säger han eftertänksamt, som om en terrorledare skulle vara likvärdig med en demokratiskt vald politisk företrädare och som om det vore Israels ansvar att se till att de får leva i fred och frihet.
Efter sänkningen av bensin- och dieselpriserna är glädjen stor bland medborgarna, visar en granskning av flödet på sociala medier. Kritik riktas också mot Preem, för vad som anses som vilseledande argumentation om reduktionsplikten.
Idag ska vi tala om organisationer som försörjs inte av kunder på en marknad, utan av politiker som delar ut anslag. Det kan vara ett statligt sjukhus, det kan vara ett socialkontor, det kan vara en domstol.
Vi får som vanligt veta att nyårsnatten varit ”stökig” runt om i landet.
Med min förståelse för svenska språket betyder ”stök” oreda, röra, villervalla, desorganisation och hullerombuller, som exempelvis vid en storstädning. Motsatsord är ”ordning” och ”reda”.
När Nietzsche hade förkunnat Guds död uppstod ett intellektuellt tomrum i människornas tillvaro. Vad skulle man ha böner, katedraler och Vatikankoncilier till med tanke på att alla dessas funktioner handlade om att administrera relationerna med en gud som inte längre fanns. Prästerna i egenskap av simultantolkar mellan Gud och de för det mesta okunniga människorna behövdes inte heller. Det horror vacui som enligt den förutseende Aristoteles därigenom uppstod fylldes av den enda trovärdigt magiska kraft som återstod när Gud försvunnit, nämligen staten.
Myra Åhbeck Öhrman, skribent på den vänstersinnade tidningen Syre och tidigare researcher vid den avsomnade nätsajten Inte rasist, men, har en lite speciell önskan inför det nya året. Hon hoppas nämligen att Elon Musk ska dö ”på mest underhållande sätt möjligt”.
Ännu en nyårshelg har passerat och ännu en mängd raketer har avfyrats mot bilar, hus, människor och djur. Det har varit ”stökigt” som våra main stream-medier väljer att uttrycka det. Och det är bara att konstatera: Fyrverkerier är inte längre något folk smäller av för att skapa stämning vid tolvslaget utan vapen som används av folk som finner njutning och glädje i att plåga och terrorisera sin omgivning.
Att döma av flödet på sociala medier, och morgonsofforna i tv, så verkar det nästan så. Det som en gång började med att folk, som druckit för mycket nyårsbubbel, var för bakis för att orka laga middag utan valde att gå ner till pizzerian på hörnet har blivit något av ett måste. Och i motsats till gamla, älskade traditioner är nyårsdagspizzan en sedvänja som medierna älskar. Särskilt mycket älskar de kebabpizzan eftersom den är ett så härligt exempel på den fantastiska mångkulturen. Pizza från Italien i kombination med kebab från Mellanöstern – tänk så trist allt skulle ha varit utan invandringen!
