Häromdagen sa min portugisiskalärarinna att det var en grej hon tyckte var underlig. Förut, sa hon, verkade det som om ni svenskar trodde att era problem med skolan och invandringen och så vidare skulle försvinna av sig själva eller på något magiskt vis förvandlas till framgångar. Nu tror ni inte det längre. Nu står ni bara där och tittar på era problem utan att vidta några motåtgärder. För mig går det inte att förstå, sa hon.

I Sverige florerar kriminaliteten som aldrig förr, med skjutningar, upplopp och sprängningar i sådan mängd att man knappt noterar det längre. Nu senast berikades sommaren av ett eritreanskt krig mitt på Järvafältet, med enorma kostnader som följd för skattebetalarna. Men vad är besinningslöst våld, mord och våldsamma kravaller jämfört med N-ordet? Intet, i alla fall inte om SVT Nyheter får tolkningsföreträde.

Har du tänkt på att många av mänsklighetens mest omhuldade vetenskapliga idéer för det mesta, ibland sedan hundratals år, lider av obefintlig eller i varje fall oklar bevisning? Just nu tänker jag på engelsmannen Thomas Malthus som för lite mer än tvåhundra år (anonymt) presenterade skriften En avhandling om befolkningslagen. Människan förökar sig i en geometrisk serie, sa Malthus, medan livsmedelproduktionen i bästa fall ökar i en aritmetisk serie varför livsmedelsproduktionen normalt inte kommer att räcka utan folk att dö av svält (eller krig och sjukdomar som berodde på svälten). Malthus ansågs vara ekonom och när han kommit med sina förutsägelser, hävdas det i ekonomskrået, fick ämnet beteckningen ”den dystra vetenskapen”.

I Storbritannien har notan för asylsökande nått höjder som urholkat de brittiska skattebetalarnas förtroende för regeringen, då migranterna inhysts på fyrstjärniga hotell. Nu har myndigheterna beslutat att istället inhysa migranterna på en motorlös pråm som ligger för ankar i Portsmouth, något som fått vänsteraktivister att rasa.

Det bästa argumentet för att ta den globala uppvärmningen på allvar är att forskarna kan ha fel. Detta är motsatsen till det långt vanligare argumentet att vi bör ta den globala uppvärmningen på allvar eftersom forskarna inte kan ha fel. Skälet till att det första argumentet sällan används är att det inte gynnar någon sida i klimatdebattens skyttegravskrig. De klimattroendes ståndpunkt är att världen oundvikligen kommer att drabbas av en fruktansvärd katastrof om vi inte lyder. Deras motståndare förnekar detta. I den här artikeln hoppas jag hitta en medelväg.

En vän kom på stockholmsbesök och passade på att delta i en av de återkommande måndagsdemonstrationerna på Norrmalmstorg till förmån för Ukrainas sak. Efteråt sa vännen att hon var bekymrad eftersom mötesdeltagarna, enligt hennes bedömning, var så pass ålderstigna. ”Vi som var där till stöd för Ukraina tillhörde en äldre ålderskategori”, skrev hon. ”Är inte ungdomar engagerade i frihetskamp? När slutade de vara det?” Jag svarade att jag visserligen hade samma intryck av åldersfördelningen på norrmalmstorgsmötena men att jag inte kunde förklara det hela. Fast man borde kunna hitta rimliga skäl om observationen är korrekt.

(Integr·­at·ion substantiv ~en ~er samman­förande till en helhet; spec. om hjälp till nya svenskar att komma in i det svenska sam­hället /SAOL/).

Detta är ett mycket populärt begrepp. Det används fortfarande högtidligt också av förståndiga personer som annars frimodigt kan kritisera invandringen och med denna förenade företeelser, så gör t.ex.Paulina Neuding i fredagens SvD: ”Och regeringen behöver utforma en politik för att människor som har sökt sig hit men som inte kan eller vill integreras lämnar landet.”

Även efter pensioneringen styrs mina känslor inför tidens gång av ett liv som löneslav. Till exempel kan jag en vanlig pensionärsfredag känna mig omotiverat uppsluppen och tacka tillvaron för att det återigen är en veckända på väg. Om du tycker att det är fantasilöst av mig så kan jag inte annat än hålla med. Men det är inte bara jag som har ett så reglerat och byråkratiskt känsloliv. Det är, har jag så småningom kommit på, vårt lands och vårt folks innersta natur.

Frågan kan verka märklig men med tanke på Nationalmuseums budskap till besökarna är den faktiskt självklar. Så här står att läsa på ett anslag om nationalism i museet:

”Den populistiska och av nationalism präglade synen på svenskhet, som används politiskt idag, bygger på idén om ett statiskt idealiserat och konstruerat förflutet. Tanken att det finns en historisk tid och plats att blicka tillbaka på, där allt var på ett visst sätt, stämmer inte.”

Sverige har alltså ingen historia, och existerar inte – har aldrig existerat – som nation. Frågan kvarstår alltså: Vad ska vi då med ett museum med namnet ”Nationalmuseum” till?

Glöm svamlet om socioekonomiska omständigheter som orsaken till kriminaliteten i de påstått utsatta områdena. Glöm att det skulle hjälpa att slänga in en socialsekreterare i ekvationen. Det finns i själva verket bara två anledningar till att unga söker sig till kriminella grupperingar. Den ena stavas girighet, den andra stavas låga och knappt kännbara straff. Lösningen ligger i att höja straffsatserna för unga kriminella.

I hela livet har jag lite till och från på lediga stunder funderat över varifrån fri- och rättigheterna kommer. Jag kan inte påstå att jag blivit särskilt övertygad av mina egna resonemang vilket säkert beror på en betydande svaghet hos mig, nämligen att jag undermedvetet har önskat att det legat något ädelt över fri- och rättigheterna och helst också att mänsklighetens stora hjältar och tänkare över tiden ska ha flyttat fram de filosofiska positionerna så att mänskligheten gradvis har beviljats ständigt utvidgade fri- och rättigheter och därmed ett allt värdigare liv. Människan har enligt den självhyllande doktrinhistorien genom århundradena långsamt blivit alltmer rättänkande och fulländad, filosoferna har noterat och skrivit traktater i ärendet och fastställt nya fördelar för människan.