OPINION Tänkare kliar sig i huvudet och lägger pannorna i djupa veck för att förstå sig på populismen.

Populism betyder att stora delar av en befolkning en dag bestämmer sig för att de har tappat respekten för dem som på ett eller annat sätt styr över deras liv. Ena stunden känner folk tillit till överheten, i nästa fräser de åt överheten och kallar den elit vilket plötsligt förvandlats till en nedsättande benämning.

Hur, när och varför detta sker vet man inte. Kring förra sekelskiftet kunde en sågverksarbetare tycka att patron var en hygglig karl. Patron gav ju arbete och var således arbetsgivare vilket lät generöst. Sedan kom en socialistisk agitator och förklarade för sågverksarbetaren att patron inte alls var en arbetsgivare utan arbetsköpare och därtill utsugare. Då föll fjällen från sågverksarbetarens ögon och han började hata patron och alla patrons kapitalistkollegor.

OPINION På Karlstads universitet kan studenter utbilda sig till patriarkatkrossare. Studenter verkar kunna bli patriarkatkrossare inom nästan alla program, till exempel civilekonomprogrammet och kandidatprogrammet i fysik.

Men om nu skattebetalarna har lagt ned en massa resurser på att tänka ut hur unga människor på Karlstads universitet ska kunna lära sig att krossa patriarkatet så är det ju trist om det, vilket jag misstänker, inte anmäler sig något patriarkat att krossa.

Jag förklarar mig därför villig att göra mig till patriarkatets riddare och att kämpa för dess sak.

OPINION Jag har flera gånger försökt förklara att polisen numera inte längre beter som polis eftersom den hjärntvättats till att tänka som socialsekreterare. Så här skrev jag för lite mer än ett år sedan:

Min förklaring utgick ifrån Thomas Hobbes teori om Leviatan. Tesen är att staten, till medborgarnas frid och fromma, måste göra sig till ett eldsprutande, bepansrat monster som skaffar sig monopol på våldet så att ingen för vanliga medborgare hotfull kriminalitet törs etablera sig. Leviatan är polisen. Själva poängen hos Hobbes är att polisen måste vara desto våldsammare och grymmare ju värre buset artar sig.

OPINION Steven Jörsäter gjorde nyligen en viktig observation i en kommentar till en artikel av mig om det välfärdsindustriella komplexet. Min tes är alltså att Sveriges härskande klass är politikerväldet, som stödjer sig på ett välfärdsindustriellt komplex kring vilket graviterar ett antal för det mesta statsfinansierade intressen, i första hand välfärdsindustrins apparatchiks, i andra hand välfärdsindustrins klienter, i tredje hand politikerväldets lovsångare, härolder och ibland mästrande smakdomare, alltså de intellektuella, främst journalisterna, i fjärde hand alla oftast statsfinansierade aktivister av typ nätverket #vistårinteut och Stockholm Pride.

OPINION Först tänkte jag att det är under min värdighet – och ett slöseri med eventuella läsares tid – att kommentera en sådan här strunthändelse men sedan ändrade jag mig. Det handlar om statsmedia, alltså de radio- och tevekanaler som ägs av staten och som gärna uppträder under artistnamnet public service.

OPINION För ett tag sedan skrev jag om den statliga svenska värdegrunden enligt vilken alla människor har lika värde. Jag påpekade att denna utsaga utgör en unikt svensk felöversättning av en formulering i FNs allmänna deklaration av de mänskliga rättigheterna. I originalet står det inte värde utan värdighet.

Några läsare har frågat efter skillnaden mellan värde och värdighet eftersom jag inte förklarat det särskilt tydligt (vilket kanske berott på att jag själv inte begripit). Så jag gör ett nytt försök. Det här är inget för känsliga själar.

OPINION Ju mer jag misslyckas med att förstå ”det svenska tillståndet”, desto enklare och mer självklart framstår allt.

Själva grunden för det svenska tillståndet är det faktum att landets ledande politiker har kapat trossarna till sina respektive avdelningar av det civila samhället och nu är mer lika varandra än någon av dem liknar de grupper de en gång representerade. Till exempel känner en vanlig gråsosse inte igen sig i s-partiet. Ej heller ser en vanlig småborgerlig småföretagare m-partiet som sitt särskilda ombud.

KULTUR Kulturmänniskor brukar skilja på tendentiösa och seriösa konstverk. Tendentiösa konstverk är sådana som indelar allt i ett tydligt bra och ett tydligt dåligt. Seriösa betyder att man inte vet så säkert och där det kan finnas fog för både den ena och den andra bedömningen. Exempelvis är reklam och propaganda tendentiöst.

Så eftersom jag inte vill bli betraktad som tendentiös tänkte jag att jag skulle skriva en seriös tragedi om Sverige. En tragedi är en berättelse som visar hur just det goda som inspirerar en person eller ett folk eller vem som helst förvandlas – ofta av ödet – till ett ont som till slut tar kål på bäraren av detta goda.

OPINION Ofta tycker jag att samhällsdebatten bara handlar om träden, inte skogen. Samtiden har så skarpa ögon att den inte tycks kunna zooma ut. Ett typexempel är när jordklotets mest hyllade direktörer i de största kapitalistiska företagen sitter i Davos och gottar sig åt att bli utskällda av Greta Thunberg som vill upphäva kapitalismen för att få stopp på utsläppen av koldioxid.

KULTUR Det är plågsamt att behöva erkänna det eftersom det säkert får mig att framstå som en lågpannad ointellektuell typ men jag har upptäckt att jag inte gillar att gå på teatern, framför allt inte på teatrar som kulturintresserade medborgare sätter högt och skattebetalarna subventionerar med tusentals kronor per besökare, till exempel Dramaten i Stockholm. De senaste gångerna frugan och jag varit där har vi av ren leda avvikit i pausen. Hade jag fått bestämma hade vi smitit redan under första halvlek men frugan anser att deserteringar inte ska förvandlas till demonstrationer utan skötas snyggt och väluppfostrat så att inget märks.

OPINION De flesta tycker att bidragsfusk är av ondo. En del av oss skattebetalare tycker till och med att vissa bidrag är av ondo. Där skiljer vi oss från politikerväldet och det välfärdspolitiska komplexet som gillar alla bidrag men liksom skattebetalarna ogillar fusket. Men kan man vara säker på att de verkligen ogillar bidragsfusket?

OPINION I Sveriges kulturskatt ingår berättelserna om dårfinkarna i Södertälje, Tälje tokar kallade, som ett slags inrikes norgehistorier. Så här kunde det låta:

En vacker dag kom stadens invånare att undra varför de var så fattiga. Efter mycket funderande kom de till slutsatsen att det berodde på att de måste betala så dyrt för salt som de köpte av utlänningar.

”Varför skulle inte vi kunna så salt lika väl som de?” frågade någon. ”Då skulle pengarna stanna inom landet och vi skulle bli lika rika som vi nu är fattiga.”

Förslaget vann allmänt bifall. Man köpte en åker och några tunnor salt, som såddes ut. På hösten skördade man allt gräs som vuxit på åkern. Men hur de stackars täljeborna än slet och tröskade, kunde de inte få ett korn salt ur det.

OPINION Den här texten är inte så kul men den är träaktigt nyttig. Om man vill bli bra så måste man träna. I det avseendet är det ingen skillnad mellan golfaren som står i timmar och tränar puttar på en övningsgreen, bridgespelaren som får hjälp med frågebudet fyra sang av den artificiella intelligensen på Bridge Baron och den samhällsanalytiker som vill vässa sina begrepp för att bättre förstå sig på samtiden. Det är bara gnet, gnet, gnet.

OPINION Har du tänkt på skillnaden mellan uppdragsgivare och uppdragstagare? Den förra talar om för den senare vad den förra vill ha gjort och betalar den senare när uppdraget är utfört (eller säger upp den senare om han inte lyckas göra jobbet). Håll med om att sådana kontrakt är bland de vanligaste, mest välkända och hyllade institutioner vi har i länder med fria marknader och fri arbetskraft (till skillnad från slavarbetare).

OPINION Det är nog bara Göran Therborn och några andra fortfarande troende marxister samt en avfälling som jag som ser poängen med att tala om klasser och sociala huvudmotsättningar. (Se exempelvis Therborns bok Kapitalet, överheten och alla vi andra som nyligen kommit ut i samarbete med tankesmedjan Katalys.) Jag börjar med en kort introduktion för att sedan komma fram till en jättesvår fråga som alla samhällstänkare borde ställa sig.

Karl Marx menade att historien drivs framåt av kampen mellan olika klasser. I nästan alla samhällen finns, menade Marx, en huvudmotsättning mellan två dominerande klasser som stod i harnesk mot varandra. Därav uppstår så småningom en urladdning varefter en ny samhällsform med andra klasser och en annan huvudmotsättning tar form. En gång stod kampen mellan feodalherrar och livegna, en annan gång, som i Frankrike, mellan å ena sidan den absoluta kungamakten och adeln, å den andra en framväxande bourgeoisie. Det slutade med en revolution som banade väg för den kapitalistiska ordningen där huvudmotsättningen står mellan kapitalister och proletärer eller arbetare.

OPINION Mussolini hade ett motto som kännetecknade hans nyuppfunna politiska rörelse, fascismen. Han sammanfattade fascismens principer ungefär så här: ”Allt inom staten, ingenting utanför staten och ingenting mot staten”.

Mussolini var före sin tid. Folk gillade inte hans idéer. I april 1945 blev han skjuten av motståndsmän. Liket hängdes uppochned på ett torg i Milano till allmän beskådan.

OPINION På det hela taget har det varit den vite mannen med stöd av den vita kvinnan som genom uppfinningsrikedom, strävsamhet, entreprenörskap, pliktkänsla och goda värderingar under de senaste seklerna lyft världen till ett oanat välstånd inte bara för sig själva utan även för andra folk. För detta har den vite mannen fått skäll, till och med av den vita kvinnan. Det har till och med uppstått en hemlig förening utan stadgar och medlemskort för vita män som vill gotta sig åt att sparka och förtala sin egen sort i syfte att vinna erkännande av de grupper som inte kan tåla att de gynnats av den vite mannens triumfer.

OPINION Det finns en mycket stark berättelse som grasserar i Sverige. Den är så stark att nästan alla ansluter sig till den. Jag som nästan inte tror på någonting, är emellertid skeptisk mot åtminstone vissa varianter av denna berättelse.

Nu ska jag erkänna redan från början att jag har svaga empiriska belägg för min uppfattning. Å andra sidan har de som inte vill tro på min tolkning svaga empiriska belägg för att det inte skulle vara så. Inför den vetenskapliga sanningens högsta väsen står vi därför båda illa rustade.

OPINION Alla samhällen är nog förljugna på sitt sätt men jag har ingen kompetens i annan förljugenhet är svensk förljugenhet. Men på den punkten har jag spetsförståelse eftersom jag knappt sysslar med annat än att låta mig förundras över det officiella tänkandets krumbukter. Detta gör jag i huvudsak för att behålla min mentala hälsa ty om jag inte kunnat dekonstruera maktens motsägelser så hade jag antagligen fått fnatt.

Grunden för vår förljugenhet är den urgamla svenska föreställningen att det svenska är det rätta och ursprungliga. De som tror att detta är en modern sjuka som uppfanns på 1960-talet har fel för redan sextonhundratalsdiktaren George Stiernhielm kunde bevisa för sin entusiastiska samtid att svenskan är mänsklighetens originalspråk.

OPINION Den officiella av Skolverket förvaltade svenska värdegrunden – där dogmen ”allas lika värde” är själva fundamentet – ger mig ingen sinnesro utan i stället myror i huvudet. Ibland känns skallen som ett helt termitbo.

Det har med tiden visat sig bortkastat att påpeka att allas lika värde-dogmen är ett misstag och en felöversättning. I ursprungsdokumentet – FNs allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna – står det som bekant inte ”lika värde” utan ”lika värdighet” vilket är något helt annat. Jag hade i min naivitet nästan förväntat mig att de statliga och kommunala värdegrundsadministratörerna skulle känna ett visst obehag när misstaget uppdagades för dem och de därför skulle skynda sig att rätta felet. Men så har det inte blivit. Detta tål att tänkas på.

OPINION Många menar att den främsta motsättningen i svensk politik går mellan höger och vänster och att det onda som under de senaste decennierna brutit ut i Sverige beror på vänstern, särskilt socialdemokraterna. Det onda, menar en del av dessa tänkare, fanns redan inbyggt i de socialistiska teorierna och har nu slagit ut i full blomning.

Så kan man se det. Det är sant att socialismen bringat fördärv överallt där den fullt ut slagit igenom. Så, visst, den påtalade sjukdomen existerar. Men är det just den sjukdomen som nu sprider sitt gift i Sverige?

OPINION När jag var sexton år fick jag ett stipendium som omfattade ett års studier samt resa och fickpengar till en av USAs mest välrenommerad internatskolor. Skolan heter Lawrenceville och är ett förstadium till Ivy League (och ligger bara någon mil från Princeton). Stipendiet som är värt nästan en miljon kronor (eftersom det är så dyrt med fin utbildning i USA) har sedan dess fortsatt så det skickas varje år en svensk gymnasist för att lära känna USA samt en av dess bästa skolor. Nu är jag med i en jury som årligen väljer ut nästa års stipendiat.

OPINION Under ett kvartssekel efter slutet av andra världskriget genomgick Västeuropa och USA en märkvärdig ekonomisk transformation. Perioden har sedermera kommit att kallas rekordåren. På något märkvärdigt sätt stämde allting för nästan alla människor. Utan att någon kunnat förutse det och utan någon ekonomisk plan lyftes alla människor till välstånd. Hur gick det egentligen till?

I början av 1980-talet blev jag statligt anställd framtidsforskare i, om jag minns rätt, lönegrad F24. Vid det laget hade rekordåren tagit slut, det kunde man känna på sig ungefär som man idag känner på sig att migrationshajpen har tagit slut (utan alla jämförelser i övrigt utan bara som en illustration till hur svårfångade men allmänt uppfattade stämningsförändringar faktiskt inträffar och inte så sällan som man kanske föreställer sig).

OPINION Jag får ofta ångest plus en del skäll från läsekretsen för att pennfäktare som jag bara analyserar och beskriver medan nationen driver vind för våg på grund av pågående politiskt vanstyre. Vi borde göra något i stället för att bra prata säger den uppfordrande läsekretsen.

Det ligger mycket i det. Själv skulle jag gärna bli statsminister om jag bara fick välja mina ministrar och riksdagen lovade att hålla sig lugn ett tag. Men hur man skulle få en sådan tulipanaros att slå rot vet jag inte. Kanske lika bra för jobbet vore en skärseld.

OPINION Enligt min grandiosa historieteori som jag har dokumenterat i historieboken Moder Sveas själ indelar sig historien i ungefär 250-åriga cykler eller tidevarv. Sedan 1200-talet har vi således haft tre tidevarv: feodalismen, nationalismen och industrikapitalismen.

Bara för att du inte ska skratta ihjäl dig åt denna teori så ska jag påminna om att den är allmänt knäsatt i internationell historieskrivning på det sättet att de obestämda och förvirrade epoker som ligger mellan tidevarven är kända som renässansen och upplysningstiden, erkända sökperioder när mänskligheten sig själv ovetandes länkar in på nya spår. Poängen är att vi just nu befinner oss i en sådan förvirrad epok när allt verkar uppochner och något nytt håller på att skapas. (När jag skrev boken för ett tredjedels sekel sedan utgick jag från att Sverige skulle gå ut som segrare även efter den då ännu inte inledda mellanepokens historiska järnbad men nu, när den har börjat, är jag inte så säker på det. Tyvärr.)

OPINION Det är lika viktigt att avslöja skandaler som att upptäcka dem. Avslöja skandaler, vad skulle det betyda? Jo, att visa att en påstådd skandal inte är någon skandal.

Personligen ställer jag mycket höga krav på skandaler för att räkna dem som äkta vara. Till exempel har jag aldrig förmått mig att tro på förekomsten av ryska miniubåtar i Stockholms skärgård. Jag har önskat att de skulle finnas där och sprängas i bitar av den svenska flottan men detta har inte blivit mig beviljat så erfarenheterna har synts bekräfta den misstänksamhet jag upplevde redan under de rafflande ubåtsjakterna på 1980-talet. Man får inte alltid som man vill.

OPINION En av de mest tilltalande teorier om samhället som presenterats under det senaste årtionden är, tycker jag, David Goodharts uppdelning av medborgarna i två grupper, ”somewheres” och ”anywheres” eller ”någonstansare” och ”varsomhelstare”. Det som är tilltalande med den teorin är att den kan redovisas på trettio sekunder samt att den tycks förklara ett antal framträdande samhällsfenomen.

Varsomhelstare är folk som i kraft av sina erfarenheter och sin internationellt gångbara kompetens kan försörja sig både här och där och därför relativt enkelt kan flytta mellan olika länder och känna sig hemma överallt. Varsomhelstare är i allmänhet välutbildade kosmopoliter och jobbar exempelvis i multinationella företag eller i FN. De är oftast högavlönade och utgör en liberal, urban elit.

OPINION Janerik Larsson har en oöverträffad förmåga att läsa tidningar och upptäcka intressanta artiklar som han ibland sänder vidare till sina prenumeranter. Nyligen kom ett utdrag ur boken A Very Stable Genius: Donald J. Trump’s Testing of America som handlar om presidentens konflikter med framstående ämbetsmän i USA.

OPINION Kvartsseklet mellan andra världskrigets slut och den första oljekrisen 1973 brukar kallas i Sverige kallas rekordåren eftersom BNP per capita växte med nästan fem procent om året. Sverige var förstås inte unikt. Hela västvärlden genomgick motsvarande process.

Vad var det då som karaktäriserade detta unika historiska skede? I grunden tror jag det handlade om att i varje land, fast nu talar jag om Sverige för i det fallet vet jag vad jag talar om, installera en helt ny och enastående tilltalande livsstil som i stort sett hade uppfunnits i Amerika.

OPINION John Adams var en av USAs Founding Fathers. Han var en av författarna till självständighetsförklaringen. Han blev vicepresident två gånger under George Washington och valdes sedan till landets andre president.

Founding Fathers var inte bara statsmän och revolutionära ledare utan också filosofer. John Adams sa en sak som man aldrig hör nu för tiden i officiell svensk politik men som borde övertänkas dagligdags. Han talade om den amerikanska konstitutionen men hans observation gäller även de svenska grundlagarna (och jag citerar från minnet):